No description available.

No description available.

Denna uppsats avser att avhandla frågan om vad helhetsbedömningen vid bevisvärderingen i brottmål har för innebörd och betydelse i rättstillämpningen. Sedan övergången från den legala bevisteorin är bevisvärderingen fri, det innebär att ingen reglering får ske över hur en bevisvärdering ska vidtas. Viss grundläggande struktur för bevisvärderingen kan emellertid tolkas ur förarbeten. Det avslutande steget med hänsyn till formuleringen av det gällande beviskravet blir att avgöra om bevisningen medför att det kan anses som att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade begått det aktuella brottet. Oaktat den betydelse som helhetsbedömningen särskilt får för den tilltalade kan det efter endast läsning av domskäl inte urskiljas hur domstolar de facto vidtar dessa helhetsbedömningar. För att efterlysa svaret på helhetsbedömningen eftersökes förklaringen i doktrinen med konklusionen att innebörden är tämligen oklar. Det förekommer vissa rättsvetare som förespråkar att helhetsbedömningen ska präglas av intuition, likt Per Olof Ekelöf, medan andra förespråkar struktur, som Bengt Lindell som framför MKA-metoden tillsammans med oskarp logik som alternativ till intuitionen. Efter genomgång av tre betydande prejudikat på området finnes att även innebörden av helhetsbedömningen i rättspraxis är diffus men beaktande diffusheten synes rätten vara präglad av en mer intuitiv helhetsbedömning med inslag av andra odefinierbara metoder. Det osammanhängande och odefinierbara i helhetsbedömningen medför att rättssäkerheten för den tilltalade särskilt blir hämmat. Den hämmade rättssäkerheten föranleder framställningens avslut, synen på helhetsbedömningen vid bevisvärderingen i brottmål behöver reformeras så att rätten blir införstådd med dess avgörande betydelse i brottmål. / This essay intends to discuss the question of what the meaning and significance of the overall assessment at the evaluation of evidence in criminal proceedings has for the application of law. The evaluation of evidence is since the transition from the legal theory of evidence free, therefore no limitation is allowed to be regulated regarding how an evaluation of evidence should be carried out. A certain elementary structure for the evaluation of evidence can however be interrupted from the legislative history. The final step considering the current requirement of proof is to determine whether the evidence entail that it can be considered beyond reasonable doubt that the defendant committed the crime in question. Regardless of the importance that the overall assessment has for the defendant in particular it is not possible after only reading the grounds for the decision to distinguish how the court in fact carry out these overall assessments.  To search for the answer of the overall assessment the answer is sought in the doctrine with the conclusion that the meaning is fairly unclear. Some legal scholars are advocating that the overall assessment should have the stamp of intuition, like Per Olof Ekelöf, whereas some advocate structure, as Bengt Lindell who promote the MKA-method together with fussy logic as an alternative to intuition. After exposition of three significant precedent on the area is found that also the implication of the overall assessment in case-law is diffuse but in consideration of the diffuseness the court seems more tinged by a more intuitive overall assessment with elements of other undefinable methods. The incoherent and the undefinable in the overall assessment means that the rule of law for the defendant in particular is inhibited. The inhibited rule of law leads to the end of the exposition with the claim that a reformation of the view of the overall assessment is necessary, so the court becomes aware of its decisive importance in criminal proceedings with more unfeasible evidence.

No description available.

En rättsdogmatisk och rättspolitisk studie av hur live-rapportering kan undvikas i straffprocessen samt om och hur nuvarande lagstiftning bör ändras för att bättre hantera de problem live-rapportering kan ge upphov till.

No description available.

Uppsatsen syftar till att utreda om de svenska resningsreglerna till förmån för den tilltalade i brottmål, specifikt RB 58:2 p. 4 och 5, är förenliga med EU-rättens krav på genomslag i medlemsstaters processrätt.

No description available.

No description available.

<p>The purpose of this paper is to explore what objects that can be seized and how the management of a seizure should be conducted. Ability to take enforcement against an individual should be carefully weighed against the rights and freedoms that exist. Seizure is one of the various restraints that exist, and the regulation on which they appear is mainly in the Code of Judicial Procedure, Chapter 27^th. To be able to apply coercive measures, it is fundamental prerequisite that a criminal investigation is initiated, but there exist some significant exceptions to this. There are also rules about who has the right to provide for the seizure, the decision can be taken by a prosecutor, an investigator, a police officer or, in special cases, the court. The purpose of a seizure is mainly to secure the subject of a criminal investigation, to secure objects that have been arrogated or to secure future forfeiture. Therefore it is only possible to seize objects that are relevant to a criminal investigation, and it is only movable property such as written documents or electronic objects that can be seized. Items that have been seized should be handled in accordance with the laws that exist. A protocol shall be established and supervision shall be exercised over the seizure and a seizure should end when it is no longer relevant to the criminal investigation. The regulation has recently changed and that created new improved opportunities, but despite that, the area is complex and constantly evolving technology makes it difficult.</p>