No description available.

No description available.

No description available.

The purpose with this paper is to examine how the Swedish courts reach the conclusion that a crime is committed beyond reasonable doubt. This is examined through an empirical study. The empirical study consists of an analysis of 60 verdicts: 30 verdicts from the District Court and 30 verdicts regarding the same cases from the Court of Appeal. In order to define de lege lata, the paper initially contains a presentation of the relevant doctrine and case law. This involves presentations of the case law about the evaluation of evidence and, more specifically, case law about the courts’ evaluation of the alleged victim’s and the suspect’s statements. The analysis is based on a formulation of questions, which all aim to answer the question about how the Swedish courts reach the conclusion that at crime is committed beyond reasonable doubt. This contains answers to what kind of evaluation method is used, how the courts reach the conclusion that a statement is true or false, what the most common reason for a conviction is, what the most common reason for a verdict of acquittal is, if the suspect’s statement is evaluated in the same way as the alleged victim’s, and how the courts identify a statement as a reconstruction. The analysis shows that the most common evaluation method is the prejudice from NJA 2015 s. 702. This evaluation method states that if the prosecutor’s evidence is enough to state that the crime is committed beyond reasonable doubt, the suspect’s statement must be evaluated in order to examine if the statement can dislodge the value of the prosecutor’s evidence. It is clear that the courts reach their verdicts in distinctively different ways. The District Court reaches the conclusion that a crime is committed beyond reasonable doubt, even though it does not evaluate the evidence can could dislodge the value of the prosecutor’s evidence. This is concerning due to the right of a fair trial and due to the rule of law. However, the Court of Appeal tend to not evaluate the evidence in favour of the suspect, since they find the suspect innocent on the basis of the prosecutor’s deficient evidence. In the few cases where the District Court reached the conclusion that the suspect’s story is a reconstruction, the main reason for this was that the statement was incoherent. By an examination of the Court of Appeal’s view on the alleged victim’s statement, it is clear that the court did not view this as a reconstruction – even though the court, in many cases, found the statement to be incoherent. Furthermore, the analysis shows that there seems to be a difference in the way the courts evaluate the witnesses’ statements depending on what type of crime that has allegedly been committed.

<p>Article 5.1 in the Brussels I-Regulation regulates special rules on jurisdiction for contractual disputes. The aims of this thesis are to determine the location as provided under Article 5.1 b), as the place of performance for the obligation in question. The focus of this thesis is the problems that occur when services, according to the contract, are to be performed in several Member States.</p>

<p>Förordningen om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EG) nr. 861/2007 trädde ikraft den 1 augusti år 2007. Förordningen tillämpas fullt ut från och med 1 januari år 2009. Förordningen tillämpas i samtliga medlemsstater utom i Danmark. Förfarandet som inrättas genom förordningen utgör endast ett alternativ till befintliga rättegångsförfaranden. För Sveriges del innebär detta att förordningen ska vara ett alternativ till bestämmelserna i rättegångsbalken. I verkställighetsdelen ska förordningen vara ett alternativ till Bryssel I-förordningen.</p><p>Förordningens syfte är att förenkla, påskynda samt kostnadseffektivisera handläggningen av småmål. Förordningen gör det även enklare för parterna att få erkännande och verkställighet av ett avgörande i det europeiska småmålsförfarandet i en annan medlemsstat. Förordningen är tillämplig inom privaträttens område, tvisten ska ha en gränsöverskridande karaktär, fordran får inte överstiga 2 000 euro samt domstolen måste vara behörig.</p><p>Det finns både för- och nackdelar med förordningen utifrån ett svenskt perspektiv. En nackdel kan vara den ökade målströmningen till de allmänna domstolarna, vilket kan vara resurskrävande. Även antalet exekvaturmål i Svea hovrätt kommer förmodligen att öka. Den största fördelen med förordningen är att den har avskaffat exekvaturförfaranden i form av nationella verkställighetsförklaringar. Sådana verkställighetsförklaringar finns dock i Bryssel I-förordningen men på ett mer förenklat sätt.</p><p> </p> / <p>On the first of August 2007, the regulation of a European small claim procedure (EU) No. 861/2007 entered into force. The regulation is however fully administered from the first of January 2009, and shall be used in all member states, besides Denmark. The small claim procedure composes only an alternative procedure to the member states existing small claim provisions. In Sweden the regulation composes an alternative to the provisions in the Act (1942:740) of procedure.</p><p>The aims of the regulation are to simplify, precipitate and to make the handling of small claims inexpensive. It also aims to make it easier for the parties to get recognition and enforcement of judgments in the European Union. The regulation is to be used in civil law and has to be a cross-border contention. The claim cannot exceed the limit of 2 000 euro and it has to be a tribunal that carries jurisdiction.</p><p>From a Swedish point of view, the regulation carries both advantages as well as disadvantages, a disadvantage would be the increased civil action to the common courts and it will be resource-demanding. The quantity of exequatur contention in Swedish court of appeal will most believably also increase. The main advantage of the regulation is the abolishment of the exequatur when the Brussels I, on the other hand, only set out to simplify it.</p>

Article 5.1 in the Brussels I-Regulation regulates special rules on jurisdiction for contractual disputes. The aims of this thesis are to determine the location as provided under Article 5.1 b), as the place of performance for the obligation in question. The focus of this thesis is the problems that occur when services, according to the contract, are to be performed in several Member States.

Förordningen om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EG) nr. 861/2007 trädde ikraft den 1 augusti år 2007. Förordningen tillämpas fullt ut från och med 1 januari år 2009. Förordningen tillämpas i samtliga medlemsstater utom i Danmark. Förfarandet som inrättas genom förordningen utgör endast ett alternativ till befintliga rättegångsförfaranden. För Sveriges del innebär detta att förordningen ska vara ett alternativ till bestämmelserna i rättegångsbalken. I verkställighetsdelen ska förordningen vara ett alternativ till Bryssel I-förordningen. Förordningens syfte är att förenkla, påskynda samt kostnadseffektivisera handläggningen av småmål. Förordningen gör det även enklare för parterna att få erkännande och verkställighet av ett avgörande i det europeiska småmålsförfarandet i en annan medlemsstat. Förordningen är tillämplig inom privaträttens område, tvisten ska ha en gränsöverskridande karaktär, fordran får inte överstiga 2 000 euro samt domstolen måste vara behörig. Det finns både för- och nackdelar med förordningen utifrån ett svenskt perspektiv. En nackdel kan vara den ökade målströmningen till de allmänna domstolarna, vilket kan vara resurskrävande. Även antalet exekvaturmål i Svea hovrätt kommer förmodligen att öka. Den största fördelen med förordningen är att den har avskaffat exekvaturförfaranden i form av nationella verkställighetsförklaringar. Sådana verkställighetsförklaringar finns dock i Bryssel I-förordningen men på ett mer förenklat sätt. / On the first of August 2007, the regulation of a European small claim procedure (EU) No. 861/2007 entered into force. The regulation is however fully administered from the first of January 2009, and shall be used in all member states, besides Denmark. The small claim procedure composes only an alternative procedure to the member states existing small claim provisions. In Sweden the regulation composes an alternative to the provisions in the Act (1942:740) of procedure. The aims of the regulation are to simplify, precipitate and to make the handling of small claims inexpensive. It also aims to make it easier for the parties to get recognition and enforcement of judgments in the European Union. The regulation is to be used in civil law and has to be a cross-border contention. The claim cannot exceed the limit of 2 000 euro and it has to be a tribunal that carries jurisdiction. From a Swedish point of view, the regulation carries both advantages as well as disadvantages, a disadvantage would be the increased civil action to the common courts and it will be resource-demanding. The quantity of exequatur contention in Swedish court of appeal will most believably also increase. The main advantage of the regulation is the abolishment of the exequatur when the Brussels I, on the other hand, only set out to simplify it.

Inom ramen för Förenta nationernas internationella handelsorgan United Nations Commission on International Trade Law (UNCITRAL) har en konvention om internationella medlingsförfaranden (Singaporekonventionen) antagits. Denna syftar till att harmonisera den internationella handelsrätten, särskilt avseende alternativa tvistelösningsmetoder. I Sverige finns sedan 2011 lagen om medling i vissa privaträttsliga tvister, som reglerar hela medlingsprocessen, från hur förfarandet ska gå tillväga till hur en eventuell överenskommelse kan erhålla status som en exekutionstitel. Denna status nås, enligt svensk rätt, genom att en domstol meddelar en verkställbarhetsförklaring. Vid en prövning av en ansökan om verkställbarhetsförklaring från parterna, ska en domstol meddela förklaringen om innehållet i avtalet är sådant att det kan verkställas i Sverige. Avseende dessa så kallade vägransgrunder, går Singaporekonventionen längre och tillåter att en domstol vägrar att förklara en överenskommelse verkställbar om avtalet på något sätt är ogiltigt. Följaktligen medför Singaporekonventionen en mer omfattande prövning för domstolen, i och med att fler faktorer behöver beaktas innan en verkställbarhetsförklaring meddelas. En annan konsekvens är å andra sidan att risken för materiellt oriktiga verkställbarhetsförklaringar undviks i högre utsträckning.   Konventionen aktualiserar dessutom andra frågeställningar, nämligen hur en domstol ska hantera en invändning om att en medlingsöverenskommelse redan har avgjort saken som är föremål för talan i ett ordinärt, dispositivt, tvistemål. Överenskommelsen kan inte i sig utgöra en grund för att rättegångshinder föreligger, i och med att bestämmelsen om res judicata tar sikte på situationer där saken har varit föremål för en materiell prövning, vilket en ansökan om verkställbarhetsförklaring inte kan anses ha varit. Däremot medför en medlingsöverenskommelse en bevisverkan, i form av att parterna har avsagt sig att åberopa de eventuellt tillämpliga materiella bestämmelserna till förmån för det avtal som medlingsöverenskommelsen är ett uttryck för.

No description available.