<p>This thesis aims to answer the questions; what and were does peer mediation fit into the theoretical and practical frameworks of mediation? How does peer mediation fit into the retributive legal system as it stands today? What problems can arise with the use of peer mediation, its organizations and with the use of adolescent peer mediators, in a legal perspective? </p><p>When it comes to the question of where peer mediation has its theoretical framework the hypothesis in this thesis are that peer mediation, with respect to the practical framework, is a hybrid of the settlement driven mediation and the transformative mediation. The theoretical framework comes from the philosophy of restorative justice (RJ), primarily the victim-offender mediation in the sense that if peer mediation per se is not enough it has to bee a whole school approach for it to work. In RJ, the community is as important as the primarily parties, the offender and the offended. In school conflicts, the community is the whole school, and as such it has to bee the whole school that is involved in the conflict management program. </p><p>The method used in this thesis is the traditional method of jurisprudence combined with two case studies. The first case study is the "Peer mediations Project" that in fact was the starting point for the research. The aim with this case study is too show how peer mediation can work in Sweden, both on an organizational and a practical level. In doing so it also highlights which legal questions that is relevant for this thesis. The second case study is the "Spice conflict". This case study aims to make researcher go deeper in the legal issues as well as to illuminate a school conflict and how it can progress. </p><p>The fist chapter gives a background for peer mediation and the focus of this thesis, as well as the first contact with the two case studies. Chapter two gives a legal background for the thesis. Chapter three deals with conflict theory and chapter four with schools conflicts and the different programs there is to handle those conflicts. In chapter five the different mediations models are presented more in depth and discussed from at mediation perspective. Chapter six goes deeper into the second case study in an effort to resolve the legal issues that has arisen. In the last chapter there is a discussion which originates from the five Nordic principles of mediation, facilitative, peaceably, freely, confidently and restoratively, in conjunction whit mediation, conflict and legal theory.</p>

The increase in international trade creates a growing number of disputes between parties from different countries. International arbitration is the most preferred mechanism to solve disputes in international trade. If the failing party does not voluntarily comply with the award, the successful party must apply for recognition and enforcement of the award in order to obtain the remedies. Since China is one of the major business markets in the world, several of the companies committed to arbitral procedures are likely to have assets in China. This means that, if a party fails to honour an award, an enforcement procedure may begin within a Chinese court. The enforcement procedures in China are said to be insufficient and not to comply with international standards. International conventions and treaties provide for a high level of security in the recognition and enforcement procedure of the arbitral award. The most used and important instrument for recognition and enforcement is the United Nations Convention on the Recognition and Enforcement of Foreign Arbitral Awards of 1958, to which China as well as Sweden are Contracting States. According to the Convention, an international arbitral award may only be refused under certain grounds laid down in the Convention. An analysis of the legal situation in China confirms that there are problems associated with the enforcement of arbitral awards. These problems are not, however, connected with the concept of international arbitral awards, but rather with the entire judicial system in China. Even though an enforcing party can do little to overcome these problems, certain measures can be taken in order to ease the enforcement procedure.

Brysselkonventionen, Luganokonventionen och Bryssel-I-förordningen syftar till att skapa ett ömsesidigt erkännande av undertecknande länders domstolar och domar i civila och kommersiella mål, för att därigenom effektivisera domstolsprocesserna, öka rättssäkerheten och förenkla den europeiska processföringen över medlemsstaternas gränser. Således är det idag möjligt för en svensk medborgare att, under vissa omständigheter, starta en process mot en tysk medborgare, i exempelvis Italien. Medlemsländernas domstolsförfarande kan dock skilja sig avsevärt från varandra, inte minst när det kommer till tiden det tar för en process att handläggas. Italien och Belgien har utpekats som två länder där handläggningstiden är avsevärt mycket längre än i andra medlemsländer. Den långa handläggningstiden kan tillsammans med reglerna om litispendens missbrukas för att bromsa upp alternativt förhindra att en sanktion meddelas. Problemet har speciellt uppmärksammats på det patenträttsliga området. Torpedstrategin, som den kallas, syftar till att förhindra alternativt fördröja patenthavarens möjligheter att föra process mot intrångsmakaren. Det som har möjliggjort detta är dels reglerna i det privaträttsliga domstolssamarbetet, dels avsaknaden av ett europeiskt harmoniseringsarbete på patenträttens område och dels de nationella skillnaderna i domstolarnas handläggningstid. Förutom att begränsa möjligheten för patenthavaren att skydda sitt patent, vilket på sikt kan leda till att det ekonomiska värdet av patent i urholkas Europa, kan förekomsten av torpedstrategin leda till ett ineffektivt agerande mellan inblandade parter vid en patenttvist. Praxis på både nationell nivå och europanivå har dock utvecklats mot ett restriktivt förtydligande av den extraterritoriella jurisdiktionen. Den belgiska domstolen, som länge har varit ett populärt mål för torpedstrategin, har nyligen i två uppmärksammade fall troligen begränsat möjligheten att genomföra ett lyckat torpedförfarande där. Även EG-domstolen förväntas komma med ett utslag som begränsar torpedstrategins framtidsutsikter. Den lösning som länge diskuterats i EU är införandet av ett gemenskapspatent som skall vara ett enda patent med samma rättsverkningar i samtliga medlemsstater. Tanken är att gemenskapspatenten skall vara oberoende nationell rätt och att patenttvister angående såväl giltighet som intrång skall avgöras av en central domstol under GD.

In order for a judgement to be enforceable in another Member State, there is a certain requirement for an "intermediate” court procedure, a so-called exequatur procedure. An exequatur procedure is both expensive and time-consuming. The average cost of the procedure within the EU is 2 200 euro in a case without particular difficulties. In more complex cases, the cost of the procedure can be validated up to 12 700 euro. It can take only a few days but also several months before the exequatur is completed, if one party appeals the process can last to three years. The exequatur is considered to be expensive and time-consuming in relation to the EU free movement of judgments. It can discourage companies and individuals from doing business across the EU borders. Therefore, the Commission presented a proposal for a revised Brussels I Regulation. The proposal means that the exequatur for the recognition and enforcement of judgments is to be abolished, except for judgments in cases of vilification or, indemnity regarding several defendants. The exequatur procedure is replaced with a standard form issued by the original court. These forms are supposed to act as an enforcement order to be submitted to the executive authority of the State. The abolition of the exequatur results in a procedural safeguard that makes it possible for the defendant, in certain exceptional circumstances, to prevent a Court from recognizing or enforcing a judgment in another Member State. The author does not consider these safeguards to be sufficient in order to achieve legal protection for the defendant. The Commission should evaluate the effect of the regulations where the exequatur already has been abolished before removing it from the Brussels I Regulation. / För att en dom ska kunna verkställas i en annan medlemsstat krävs i dagsläget ett särskilt ”mellanliggande” domstolsförfarande, ett s.k. exekvaturförfarande. Exkevaturförfarandet är både dyrt och tidskrävande. Den genomsnittliga kostnaden för förfarandet inom EU är 2 200 euro i ett mål utan särskilda svårigheter. I mer komplicerade mål kan kostnaden för förfarandet uppgå till omkring 12 700 euro. Det tar mellan ett par dagar till flera månader innan ett exekvaturförfarande är avgjort och om den ena parten överklagar beslutet kan processen ta upp till tre år. Exekvaturförfarandet anses p.g.a. kostnaderna det medför och tiden för själva processen vara ett hinder för den fria rörligheten av domar. Det kan avskräcka företag och privatpersoner att göra affärer över gränserna inom EU. Därför har kommissionen lagt fram ett förslag till en reviderad Bryssel I-förordning. Förslaget innebär att exekvaturförfarandet för erkännande och verkställighet av domar avskaffas, med undantag för domar i förtalsmål och skadeståndsmål med kollektiv prövning. Exekvaturförfarandet ersätts med standardformulär som utfärdas av ursprungsdomstolen. Dessa formulär är tänkta att fungera som en exekutionstitel som ges in till den verkställande myndigheten i verkställighetsstaten. Avskaffandet av exekvaturförfarandet åtföljs av rättssäkerhetsgarantier som gör det möjligt för svaranden att under vissa exceptionella situationer undvika att en dom erkänns eller verkställs i en annan medlemsstat. Författaren anser inte att dessa garantier är tillräckliga för att trygga svarandens rättskydd. Kommissionen bör utvärdera hur de förordningar där exekvaturförfarandet redan avskaffats fungerar i praktiken innan förfarandet avskaffas i Bryssel I-förordningen.

Avtal med internationell karaktär är idag vanligt förekommande, då handel inte enbart sker inom ett lands gränser. En fråga som oftast aktualiseras när tvist uppkommer mellan parter i ett internationellt avtalsförhållande är vilken lag som ska tillämpas. För att lösa tvisten och lagvalsfrågan, finns olika tvistlösningsalternativ, bl.a. tvistlösning vid allmän domstol där lagvalsfrågan avgörs med tillämpning av den s.k. Rom I-förordningen, eller tvistlösning genom internationellt kommersiellt skiljeförfarande. Vid båda dessa alternativ är principen om partsautonomi en viktig hörnsten. Principen innebär att parterna själva kan avtala om vilken lag de vill ska tillämpas på avtalet. Vid införandet av Rom I-förordningen utvidgades principen om partsautonomi, från dess tidigare utformning i Romkonventionen, till att även innebära en möjlighet för parterna att välja icke-statliga regler. Denna utvidgning motiverades bl.a. av att detta var möjligt för parter som valde internationellt skiljeförfarande som tvistlösningsalternativ. Frågan som då uppkommer är varför denna utvidgning av principen gjordes, och framförallt varför man motiverade utvidgningen genom att jämföra med principens utformning i internationellt skiljeförfarande. Dessa två tvistlösningsalternativ påvisar stora olikheter, där skiljeförfarandet karakteriseras av att parterna har den övervägande bestämmanderätten av hur förfarandet ska gå tillväga och vilken lag som ska tillämpas. Partsautonomin inom internationellt skiljeförfarande är i stort sett obegränsad, medan det i Rom I-förordningen ställs upp begränsningar som gör att parternas lagval kan frångås. Utformningen av partsautonomin i Rom I-förordningen får anses strida mot den förutsebarhet som principen och förordningen har till syfte att uppnå, och den utformning av principen som hämtades från skiljeförfarandets utformning, är därför inte ändamålsenlig. / Cross-border agreements are more common today, since it’s not unusual that a contract is entered into by parties resident in different states. A question that often occurs when a dispute arises between parties to an international contract is which law that is to be applied. In order to resolve the dispute and determine the applicable law there are various options, for example resolving the dispute before a general court where the applicable law is determined by the provisions of the Rome I Regulation, or by settling the dispute by international commercial arbitration. In both cases, the principle of party autonomy is an important cornerstone. The principle allows the parties to an international contract to determine the applicable law. The principle, which was acknowledged already in the Rome Conventionen, was widened when the Rome Convention was replaced by the Rome I Regulation. Parties were given an additional possibility to choose non-state rules to govern the contract. This was motivated by the fact that the possibility to choose non-state rules was acknowledged in international arbitration. The question that arises is why the principle was widened, and why this was justified by a comparison of the design of the principle in international arbitration. There are notable differences between these two alternatives of resolving a dispute, where the principle of party autonomy in international arbitration is basically unrestricted, while the same principle in the Rome I Regulation is subject to restrictions that might result in another applicable law than the one chosen by the parties. The design of the principle in the Rome I Regulation is in contrary to the purpose of the principle and the Regulation, since the restrictions makes it more difficult for the parties to predict the applicable law. The design of the principle, which was effected by the design of the principle in international arbitration, is therefore not considered as appropriate.

Sammanfattning. I uppsatsen berörs ämnet bevisbördans placering i taxeringsprocessen. Detta görs genom användning av en rättsdogmatisk metod. Av frågestelningen utgörs syftet att utreda vart bevisbördan är placerad på kostnadssidan när det gäller inkomstslaget näringsverksamhet. Som framgår av uppsatsen är bevisbördan generellt placerad på den skattskyldige när det gäller kostnadsavdrag. Att så är fallet framgår av den i doktrinen förda diskussion att placeringen har blivit vedertagen. Vissa undantag finns, ett är då lag stadgar att bevisbördan är placerad på annat vis. Andra fall är vid eftertaxering och påförande av skattetillägg, i båda dessa fall anses det så betungande för den enskilde att bära bevisbördan att den istället placerats på myndigheten. En bevisbördepunkt placeras även ut på sannolikhetsskalan, denna placering utgör det beviskrav som skall vara uppnått för att den bevisskyldige skall få bifall för sitt yrkande. Beviskravet fastställs i de flesta fall av domstolarna då lagen oftast inte ger utryck för vilket krav som ställs. Om bifall kan medges är beroende av den bevisning som läggs fram inför rätten samt vilket värde bevisningen ges. En fri bevisvärdering skall tillämpas där varje enskilt bevis skall bedömas utifrån sitt specifika värde.

<p>The increase in international trade creates a growing number of disputes between parties from different countries. International arbitration is the most preferred mechanism to solve disputes in international trade. If the failing party does not voluntarily comply with the award, the successful party must apply for recognition and enforcement of the award in order to obtain the remedies. Since China is one of the major business markets in the world, several of the companies committed to arbitral procedures are likely to have assets in China. This means that, if a party fails to honour an award, an enforcement procedure may begin within a Chinese court. The enforcement procedures in China are said to be insufficient and not to comply with international standards. International conventions and treaties provide for a high level of security in the recognition and enforcement procedure of the arbitral award. The most used and important instrument for recognition and enforcement is the United Nations Convention on the Recognition and Enforcement of Foreign Arbitral Awards of 1958, to which China as well as Sweden are Contracting States. According to the Convention, an international arbitral award may only be refused under certain grounds laid down in the Convention. An analysis of the legal situation in China confirms that there are problems associated with the enforcement of arbitral awards. These problems are not, however, connected with the concept of international arbitral awards, but rather with the entire judicial system in China. Even though an enforcing party can do little to overcome these problems, certain measures can be taken in order to ease the enforcement procedure.</p>

<p>The purpose of this thesis is to investigate the plaintiffs and the defendant’s prospects to change their claims and pleas in optional civil actions and how the rules for the modifications of a suit are affecting the framework of the process. The plaintiff's general ability to expand and alter the claim is found in the chapter 13, 3 § of the Act of Procedure and the basic principle is that a claim is not to be changed. From this basic principle exceptions are allowed to claim another fulfillment or to expand the process with a claim for interest or other additional obligations. The plaintiff can also limit his or her claim or expand the claim with new legal foundations as long as the issue of the process does not change. The defendant’s prospects to make changes in his or her plea are limited to admission and setting off.</p>

The purpose of this thesis is to investigate the plaintiffs and the defendant’s prospects to change their claims and pleas in optional civil actions and how the rules for the modifications of a suit are affecting the framework of the process. The plaintiff's general ability to expand and alter the claim is found in the chapter 13, 3 § of the Act of Procedure and the basic principle is that a claim is not to be changed. From this basic principle exceptions are allowed to claim another fulfillment or to expand the process with a claim for interest or other additional obligations. The plaintiff can also limit his or her claim or expand the claim with new legal foundations as long as the issue of the process does not change. The defendant’s prospects to make changes in his or her plea are limited to admission and setting off.

No description available.