Studien är en etnografiskt inriktad undersökning som beskriver och analyserar tre lärares reflektioner om och tillämpning av språk- och kunskapsutvecklande aktiviteter i undervisningen av nyanlända elever i ämnet biologi. Deltagare i studien är en lärare i biologi, en studiehandledare och en lärare i svenska som andraspråk samt 14 nyanlända elever. Eleverna talade samma modersmål men skiljde sig åt gällande skolbakgrund och gick vid studiens genomförande sin tredje termin i svensk skola. Studien genomfördes i samband med att de tre lärarna i studien deltog i en gemensam aktionsforskningsprocess med uppsatsförfattaren som handledare. I aktionsforskningen strävade lärarna efter att fördjupa sina kunskaper i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för att bättre kunna möta elevernas olika behov. Data samlades in under vårterminen 2014 genom ljudupptagningar av intervjuer och samtal, observationer samt film och fotografier från undervisningen och analyserades retrospektivt. Resultatet visar att lärarna under studiens gång, förändrar både sin syn på språk, lärande och undervisning samt sitt sätt att planera och genomföra undervisningen. Det mest framträdande är förändringar i lärarnas syn på den egna lärarrollen och sin praktik. Resultatet visar på en ökad medvetenhet om uppdraget att explicit lära ut både läs- och skrivstrategier samt att aktiviteter i undervisningen går mot en mer elevcentrerad och strukturerad undervisning där den interaktionella stöttningen och språkligt aktiva elever blir centrala inslag. Resultatet tyder på att lärarnas förhållningssätt och syn på språket som en resurs för lärande har betydelse för uppfattningen om lärarrollen och för vilka aktiviteter som tillämpas i undervisningen, samt för hur resultatet av de tillämpade aktiviteterna tolkas. Studiens resultat ses som relevant för planering och genomförande av fortbildningsinsatser för lärare med fokus på språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och undervisning för nyanlända elever i synnerhet, men även för utveckling av undervisning i allmänhet.

Syftet med denna studie var att får mer kunskap om hur skolan kan bli bättre på attorganisera lärares kompetensutveckling. Fem grundskollärare har intervjuats om vilkenkompetensutveckling de anser sig behöva för att de ska kunna möta sina elevers behov.Den form för kompetensutveckling lärarna önskade stämmer väl överens med hur någraforskare anser kompetensutveckling ska utformas för att den ska få effekt på eleverslärande och utveckling. Det innehåll lärarna önskade stämde väl överens med lokala ochnationella utvecklingsområden. Det stämmer överens så mycket att jag ifrågasätter omelevernas behov verkligen tas i beaktande. Jag menar att utmaningen för skolledare bliratt lyssna på lärarnas önskemål om innehåll och utformning av deraskompetensutveckling.

Lärande gemenskaper i en organisation kan bidra till utveckling. Specialpedagogens uppdrag inom skolutveckling med fokus på lärande gemenskaper har identifierats som ett outforskat område nationellt. Studiens syfte är därför att bidra med kunskap om specialpedagogens roll i arbetet med lärande gemenskaper i en lärande organisation. Studiens metod är kvalitativ och undersöker specialpedagogens arbete med lärande gemenskaper på tre grundskolor genom semistrukturerade intervjuer. Respondenterna i studien är fyra specialpedagoger och tre rektorer. Utifrån Ahrenfelts tolkning av systemteorin med begrepp som helhet, gränsyta och informativitet tolkas och analyseras empirin. Resultatet visar att specialpedagogen verkar genom att skapa relationer och möjliggöra samarbete i organisationen, och använder sin kunskap och förmåga inom pedagogisk handledning som ett verktyg för att främja lärande gemenskaper. Vidare visar resultatet att specialpedagogen kan vara den som identifierar nästa steg i utvecklingsarbetet genom sitt arbete såväl inom systemet som omvärlden. Hen använder även sin förmåga till analys i sovrandet av information. För att specialpedagogen ska kunna använda sin färdighet och förmåga erhållen via universitetsexamen på avancerad nivå, behöver rektorn vara den som sätter ramar och beslutar om prioritet. Rektors roll är även att hålla utvecklingsarbetets mål levande för medarbetare via exempelvis medarbetarsamtal, vilket i sin tur faciliterar specialpedagogens arbete vilken ofta är den som håller i olika fortbildnings- och utbildningsinsatser. Rektorerna i studien framhäver vikten av att ha specialpedagogen med i till exempel utvecklingsgrupper så att hen sedan kan verka på de olika nivåerna utifrån prioriterade mål. Sammantaget visar vårt resultat att om samarbetet och ramarna sätts av rektor kan specialpedagogen bidra med sin kompetens för att möjliggöra lärande gemenskaper. / Learning communities within an organization can contribute to development and growth. The role of the special educational needs coordinator (SENCO), a contributor to school development through the establishment of learning communities, was identified as an area on which little research has been done nationally. Therefore, the aim of this study is to contribute further knowledge about the role of SENCOs in the development of learning communities in educational organizations. The method used is qualitative and investigates the work of SENCO and principals in three elementary schools through semi-structured interviews. The interviewees are four SENCOs and three principals. The empirical data is analyzed using Ahrenfelt’s interpretation of systems theory and terms such as the whole, interface, and informativeness. The conclusions drawn are that SENCOs operate by promoting relations and enabling cooperation within the organization, as well as by using their knowledge and competency in pedagogical guidance as a tool for establishing learning communities. Furthermore, the results show that SENCOs are capable of identifying the next step in the process of development through their work both within the system as well as the surrounding environment. SENCOs also use their analytical skills when sifting through information. For SENCOs to be able to fully utilize the skill set received through advanced university study, the conclusion is that it is the principal who is required to prioritize and establish the framework for the creation of a learning organization. The principal needs to remind the staff of the developmental process, for example through yearly staff interviews. This in turn facilitates the work of the SENCO, who is often the one responsible for administering various forms of vocational training. The principals view the participation of SENCOs in the school’s development groups as important. This enables SENCOs to act on the goals prioritized within the organization. Overall, the conclusion is that provided that principals establish the framework, SENCOs are capable of contributing with their area of competency in the development of learning communities.

Research suggests that teachers´ professional development and learning is a key to develop teacher practice and improve students´ learning. The aim of this study is to contribute knowledge of teachers´ opinions on Läslyftet, a competence development program in reading and language enhancement, and it´s matter for competence development. Thereby possible explanations to the outcome of Läslyftet. Through Illeris theory of learning and Program Theory the study is conducted as a quantitative survey. Result suggests significant statistic correlations between all three of Illeris dimensions of learning and teachers´competence development. Findings are that Läslyftet has created good opportunities for learning, but at the same time teatchers´ competence development outcome differs. Despite the competence development program was a professional learning community, Illeris´dimensions functionality and sensitivity seem to have greater impact on competence development than integration (the dimension that focuses interaction). / I forskning finns stöd för att lärares professionella utveckling och lärande är nyckeln för att utveckla undervisningens kvalitet och därmed i förlängningen höja elevers resultat. Syftet med denna studie är att utifrån lärares uppfattningar om en kompetensutvecklingsinsats inom Läslyftet bidra med kunskap om lärares lärande och utveckling av kompetens genom Läslyftet, samt tänkbara förklaringar till resultatet i den studerade kompetensutvecklingsinsatsen. Utifrån Illeris teori om lärande och programteori genomfördes studien med en kvantitativ ansats och enkät. Resultatet pekar på statistiskt säkerställda samband mellan samtliga av de tre undersökta dimensioner av lärande och utveckling av lärares kompetens. Slutsatser från studien är bland annat att Läslyftet skapat goda förutsättningar för lärare, samtidigt som det i olika grad lett till lärares utveckling av kompetens. Trots att insatsen genomförts som kollegialt lärande verkar innehållet och drivkrafter för lärande spelat större roll för i vilken grad lärare utvecklar sin kompetens och sedan använder sina kunskaper.