<p>Intresset för studien härrör sig från många års arbete med läsinlärning i skolår ett som lågstadielärare. Där har jag sett stjärnögon tändas när barnet knäckt koden men också sett ögon släckas när hon/han inte lyckats. Jag har länge funderat över vad pedagoger kan göra och hur de kan samspela med barnet för att se så många ögon som möjligt tändas i glädje över att ha knäckt koden.</p><p>Syftet med studien är att undersöka hur erfarna lågstadielärare säger sig arbeta med läsinlärning och då hur de utnyttjar samspelet, samt även att lyfta fram vilka möjligheter som finns i dessa situationer. Perspektivet har varit lärarens. Studien är en del i ett större projekt i en kommun i mellansverige.</p><p>Metoden har varit att kombinera intervjuer med observationer. Studien har genomförts i fem klasser i årskurs ett. Intervjuerna har varit semistrukturerade och en intervjuguide med temafrågor har använts. Observationerna har varit strukturerade och icke-deltagande. De ovan nämnda fem klassernas lärare har medverkat i intervjudelen och de har också observerats tillsammans med tre barn från varje klass. Detta innebär att det är inalles 15 barn som har deltagit i observationsdelen av denna studie.</p><p>Resultatet av studien visar att lärarna i studien poängterar att samspelet i skolan, då särskilt i läsinlärningssituationen, är mycket betydelsefullt för att en lyckad läsutveckling skall ske hos barnet. Resultatet visar också att lärarna använder sig av hela sig själv såsom ögonkontakt, gester, röstläge, tonfall, och närhet och att de visar i sitt bemötande sin tro på barnet, sina förväntningar, oftast positiva, och försöker ta sig tid för varje barn. De lyssnar på barnet och för en dialog om bland annat skolarbetet och läsutvecklingen. Dessa lärare påpekar också att det inte finns en saliggörande läsinlärningsmetod utan de använder sig av valda delar från olika metoder, som de funnit vara framgångsrika i sitt arbete med läsinlärning under åren lopp.</p>

Avec le vieillissement de la population, la pose de prothèses totales de hanche est devenue une opération courante. Pourtant, des complications peuvent avoir lieu, entrainant des luxations précoces. L'analyse fonctionnelle et tridimensionnelle (3D) de la hanche devient donc un enjeu clinique important. Des méthodes de reconstruction 3D du fémur proximal et du bassin ont été développées in vitro, sur des os isolés. Le but de cette recherche est l'analyse tridimensionnelle quantitative de l'articulation de la hanche in vivo. Le système EOS® a été utilisé pour obtenir deux radiographies face et profil en position debout, avec une très faible irradiation. La difficulté principale pour la reconstruction de la hanche in vivo est liée à la superposition des structures osseuses sur la vue de profil. Afin de lever ce verrou scientifique, des méthodes basées sur la déformation d'objets paramétriques pré-personnalisés, obtenus à partir d'une base de données, ont été développées afin d'obtenir un outil précis et reproductible de reconstruction. Cette méthodologie a été développée pour le fémur proximal et pour le bassin. La reproductibilité inter-opérateurs obtenues est de 2,2 mm et de 2,6 mm (2 écart-types) pour respectivement le fémur proximal et le bassin. Ces méthodes ont également été utilisées pour l'analyse de patients nécessitant la pose ou la reprise d'une prothèse totale de hanche. Des stéréoradiographies en positions debout, assis et accroupi ont été réalisées. Un ensemble de paramètres positionnels et morphologiques ont été évalués. Des différences statistiquement significatives ont été remarquées entre les patients avant chirurgie et un groupe de sujets contrôle, notamment pour la position du bassin. Ces recherches ont permis la réalisation d'un outil d'analyse de la hanche in vivo. Elles ont également souligné le potentiel du système EOS® pour l'analyse quantitative fonctionnelle et tridimensionnelle de l'articulation de la hanche saine et prothésée.

No description available.

Proximal humeral fractures requiring surgical stabilization remain a therapeutic challenge, and a fully functioning joint is rarely the outcome after traumatic proximal humeral fractures. A systematic review was conducted to present the current state of knowledge concerning the postoperative rehabilitation. Tree databases was searched (PubMed, PEDro and the Cochrane library), presenting 25 publications eligible for further review and assessment. The literature was evaluated using PEDro and The Swedish Council on Health Technology, SBUs, evaluation grading system GRADE. The main functional impairments were pain and reduced range of motion in the shoulder joint, and were measured by several different scoring systems for functional outcome. Reported results were contradictory and inconsistent, and current studies typically lack randomization, and independent evaluation, with a resultant inability to produce clinical conclusions. According the post-operative rehabilitation procedure, only careful conclusions can be drawn from the literature reviewed which does not focus on, emphasize or explore the physiotherapeutic interventions at any length. It was therefore not possible to compare or connect the Axelina rehabilitation regimen with the literature. The Axelina rehabilitation program of the shoulder joint, are the most commonly used regimen at the physiotherapeutic ward at Uppsala University hospital. Neither was it possible to determine if the post-operative treatment should be different according to classification of fracture or method of stabilization. The results from this systematic review suggest that the data from the published literature are inadequate for evidence-based decision making as regards the treatment and post-operative rehabilitation for complex proximal humeral fractures.

In order to achieve sustainable long-term transport infrastructure development, there is a growing need for fast, reliable and effective methods to evaluate and predict the impact of traffic safety measures. Recognising this need, and the need for an active traffic safety approach, this thesis focuses on traffic safety assessment and prediction based on the use of safety indicators that measure the spatial and/or temporal proximity of safety critical events. The main advantage of such measures is that they occur more frequently than accidents, and therefore require relatively short periods of study to establish values that can later be used for comparison, or for accident prediction purposes. There are a number of more generally accepted safety indicators including: Time-to-Accident, Time-to-Collision, and Post-Encroachment Time. These are based on different underlying principles and measurement techniques, including both on-site subjective estimation, and objective photometric measures. A major part of the work presented in this thesis, concerns identifying the potential and limitations of the different safety indicators with regard to their validity and reliability, and practical use for safety assessment and prediction purposes. This is done in conjunction with field studies in the urban and suburban environment, at both signalised and unsignalised intersections. Results from these studies indicate that on-site observation methods provide useful quantitative and qualitative information relatively quickly and efficiently, provided that they are used correctly. On the other hand, the methods based on photometric measurement (video-analysis) proved arduous and time-consuming. Furthermore, there are questions regarding the abilities of the Time-to-Collision and Post-Encroachment Time safety indicators to adequately represent interaction severity, suggesting possible flaws in fundamental concepts related to construct validity. Importantly, results showed that the relationship between safety indicators and traffic accidents is complex and equivocal, where many different factors and processes can impose a significant influence on safety. This makes generalised predictive modelling a particularly difficult task for safety analysts. The potential of micro-simulation for traffic safety and performance estimation based on the use of safety indicators was investigated in the second part of this thesis. Microscopic traffic simulation has become increasingly popular among transport planners, due to the fact that it serves as a safe and flexible off-line test environment for the estimation of dynamic and complex traffic system effects. It is useful and cost-effective in relation to the evaluation of issues concerning roadway design, and technological systems that influence road-user behaviour and vehicle performance. For reasons related to modelling fidelity and data quality, simulation has seldom been used for traffic safety estimation. Simulation model development is however, undergoing rapid development and the area of ‘safety-simulation’ and is recognised as having a high potential in the field of transport planning and traffic engineering. As part of the work in this thesis, practical simulation experiments were carried out to investigate this potential, and identify limitations. Based on the data from one of the earlier studies, and knowledge regarding important safety-influencing factors and behavioural processes, one of the simulation experiments showed evidence to suggest that realistic safety critical events could be generated and measured using safety indicators in a simulation environment, without making unnecessary and unrealistic behavioural assumptions. Furthermore, a second application of this methodology revealed the safety potential of a rear-end incident-reduction function used in standard vehicle actuated signalling. While both of these simulation studies highlighted the potential of this type of approach, the need for more flexible and realistic models of interactive behavioural processes could be identified in addition to the general need for greater active research into the field of safety simulation. / QC 20100830

No description available.

Intresset för studien härrör sig från många års arbete med läsinlärning i skolår ett som lågstadielärare. Där har jag sett stjärnögon tändas när barnet knäckt koden men också sett ögon släckas när hon/han inte lyckats. Jag har länge funderat över vad pedagoger kan göra och hur de kan samspela med barnet för att se så många ögon som möjligt tändas i glädje över att ha knäckt koden. Syftet med studien är att undersöka hur erfarna lågstadielärare säger sig arbeta med läsinlärning och då hur de utnyttjar samspelet, samt även att lyfta fram vilka möjligheter som finns i dessa situationer. Perspektivet har varit lärarens. Studien är en del i ett större projekt i en kommun i mellansverige. Metoden har varit att kombinera intervjuer med observationer. Studien har genomförts i fem klasser i årskurs ett. Intervjuerna har varit semistrukturerade och en intervjuguide med temafrågor har använts. Observationerna har varit strukturerade och icke-deltagande. De ovan nämnda fem klassernas lärare har medverkat i intervjudelen och de har också observerats tillsammans med tre barn från varje klass. Detta innebär att det är inalles 15 barn som har deltagit i observationsdelen av denna studie. Resultatet av studien visar att lärarna i studien poängterar att samspelet i skolan, då särskilt i läsinlärningssituationen, är mycket betydelsefullt för att en lyckad läsutveckling skall ske hos barnet. Resultatet visar också att lärarna använder sig av hela sig själv såsom ögonkontakt, gester, röstläge, tonfall, och närhet och att de visar i sitt bemötande sin tro på barnet, sina förväntningar, oftast positiva, och försöker ta sig tid för varje barn. De lyssnar på barnet och för en dialog om bland annat skolarbetet och läsutvecklingen. Dessa lärare påpekar också att det inte finns en saliggörande läsinlärningsmetod utan de använder sig av valda delar från olika metoder, som de funnit vara framgångsrika i sitt arbete med läsinlärning under åren lopp.

No description available.

Vår uppsats behandlar skolämnena svenska och svenska som andraspråk och olika lärares arbetssätt i två skilda skolmiljöer. Syftet med arbetet var att granska hur lärare arbetar med läsinlärning d.v.s. vilka metoder lärare använder i sin undervisning och hur deras organisation av läsundervisningen går till. Vi ville studera om det fanns skillnader respektive likheter vad gäller lärares arbetssätt inom ämnena svenska och svenska som andraspråk. Läroplanens strävansmål nämner bl.a. att "skolan skall sträva efter att varje elev lär sig att utforska, lära och arbeta både självständigt och tillsammans med andra" (Läroplanen 1994, s. 9). I den ryske psykologen och läraren Lev Vygotskij (1896-1934) har vi hittat ett pedagogiskt tankesätt, där eleven ses i sitt sammanhang och där läraren anpassar sin undervisning så att eleven får möjlighet till utforskande och lärande. Vilket vi genom observation har studerat för att få en inblick om lärare brukar Vygotskijs teorier i praktiken. Vygotskijs sociokulturella perspektiv betonar även att språket och den sociala miljön påverkar- och kan påverka den kognitiva utvecklingen. Begreppet proximal utveckling innebär, inom denna kunskapsteori, att barnet klarar av att lösa uppgifter som är "snäppet över" den egna kunskapsnivån om någon med större erfarenhet hjälper barnet. Denna person kan vara en vuxen eller ett barn. I den här uppsatsen är det läraren som står i fokus d.v.s. hur lärare organiserar undervisningen för att anpassa den till elevernas kunskapsnivå samt hur lärare hjälper elever att gå vidare med en uppgift som de har svårigheter med. Vilket inom Vygotskijs perspektiv nämns för den proximala utvecklingszonen. För att få svar på våra forskningsfrågor utförde vi vår fältstudie under två veckor i år 1, då vi intervjuade fyra lärare och observerade deras organisation av läsundervisningen. Resultatet visade på stora likheter mellan samtliga lärares arbetssätt, bl.a. att de använde den traditionella metoden och LTG-metoden i sin läsundervisning. Den största skillnaden mellan de två skolorna i vår undersökning var lärares organisering av undervisningen. Skillnaden synliggjordes under observations- samt intervjutillfällen då lärare i skola A valde att arbeta mer abstrakt. Detta genom att t ex beskriva en skog, hur en skog ser ut och låta eleverna gissa vad det är hon beskriver samtidigt som hon artikulerar bokstaven s flera gånger. I jämförelse med lärare i skola B som arbetade med konkreta material genom att t ex visa en bild på en skog för att så småningom stimulera eleverna till abstrakt tänkande.

<p>Our ability to understand complex biological processes is enhanced by studying the components of those processes at atomic resolution. Major advancements in technology and methodology have been made that continue to improve our ability to determine atomic resolution structures of proteins. These advancements have also enabled new ways to study difficult protein systems. In this dissertation, I will discuss our efforts to apply NMR spectroscopy and other biophysical techniques to better understand two problems. The first problem, and the focus of the first part of this work, is to understand the behavior of proteins in the complex milieu of a living cell. We have developed 3D In-Cell protein NMR and demonstrated its use to assign the backbone resonances of a protein in living E. coli cells. I will also discuss our application of In-Cell NMR to show that the methionine repressor, MetJ, is generally associated non-specifically with DNA inside living cells. In the second part of this dissertation I will discuss our efforts to better understand the biophysical behavior of the membrane proximal external region (MPER) of the HIV-1 envelope protein, gp41. This region is membrane associated and an important target for HIV-1 vaccine development because it contains the epitopes for several of the broadly neutralizing antibodies against HIV-1. In addition to studies of the monomeric peptide, we have developed a new trimeric MPER construct, designated gp41-M-MAT, that associates with detergent micelles and lipid bilayers. This construct is a stable trimer, which binds the broadly neutralizing antibodies 2F5 and 4E10, as shown by equilibrium analytical ultracentrifugation and surface plasmon resonance. Finally, we have solved the structure of this construct bound to detergent micelles using NMR spectroscopy. The structure shows that the MPER adopts an &#945;-helix conformation and suggests that each helix in the symmetric trimer associates directly with the surface of detergents and lipid membranes. This association suggests that the MPER might contribute to the mechanism of viral fusion by inducing strain in the viral membrane.</p> / Dissertation