Bakgrund: Muskeldysmorfi (MD) är en psykologisk störning som kännetecknas avatt en person är tvångsmässigt bekymrad över sin upplevda brist på muskulatur. MDkan ha betydande negativa effekter på en persons liv, vilket kan leda till socialisolering, ökad risk för missbruk och psykisk ohälsa. Ännu finns det inga studiersom tagit upp muskeldysmorfi hos den svenska befolkningen. Syfte: Syftet medstudien var att undersöka hur vanligt det är med muskeldysmorfi hos personer somstyrketränar. Metod: Metoden som användes var en kvantitativ forskningsmetod(enkät) och studiedesignen för denna studie var en tvärsnittsstudie. Antropometriskamått, tränings- och fysisk aktivitetbakgrund, kosttillskott, sociala medier och MuscleDysmorphic Disorder Inventory (MDDI) användes som mätinstrument i dennastudie. Resultat: Resultaten visade att 21,6% av deltagarna uppfyllde dediagnostiska kriterierna av MD. Manliga deltagare (n = 54) var i genomsnitt yngreän de kvinnliga deltagarna (n = 20). Männen var även tyngre, längre och hade högreBMI än kvinnorna. Resultaten visade inga statistiskt signifikanta skillnader mellandeltagare utan symtom och deltagare med symtom av MD i träningsbakgrund,användning av sociala medier och kosttillskott. Resultaten visade inte heller någrastatistiskt signifikanta skillnader mellan män (34.28±7.37) och kvinnor (31.60 ±6.57) av MD- symtom. Konklusion: Sammanfattningsvis visade studien vilkasymtom som varit mest prevalenta inom MDDI. Resultaten gick i linje med tidigareforskning som belyst MD:s negativa inverkan på individens fysiska självvärde,psykiska hälsa, inklusive ökad risk för depression och ångest. / Background: Muscle dysmorphia (MD) is a psychological disorder characterizedby a person being obsessively concerned about their perceived lack of muscularity.MD can have significant negative effects on a person's life, leading to socialisolation, increased risk of substance abuse and mental health problems. So far,there are no studies addressing muscle dysmorphia in the Swedish population.Purpose: The aim of this study was to investigate the prevalence of muscledysmorphia in people who do strength training. Method: The method used was aquantitative research method (questionnaire) and the study design for this study wasa cross-sectional study. Anthropometric measures, exercise and physical activitybackground, dietary supplements, social media, and the Muscle DysmorphicDisorder Inventory (MDDI) were used as measurement instruments in this study.Results: Results showed that 21.6% of participants met the diagnostic criteria ofMD. Male participants (n = 54) were on average younger than the femaleparticipants (n = 20). The men were also heavier, taller and had a higher BMI thanthe women. The results showed no statistically significant differences betweenparticipants without symptoms and participants with symptoms of MD in exercisebackground, social media use and dietary supplements. The results also showed nostatistically significant differences between men (34.28±7.37) and women(31.60±6.57) of MD symptoms. Conclusion: In summary, the study showed whichsymptoms were most prevalent in MDDI. The results were in line with previousresearch highlighting the negative impact of MD on the individual's physical selfworth, mental health, including increased risk of depression and anxiety.

Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan Mental Health Literacy (MHL) och psykologisk ohälsa och hälsa via variablerna emotionell och fysisk utmattning, ångest, depression, muskeldysmorfi, välbefinnande inom idrott, harmonisk passion samt tvångsmässig passion. Det specifika syftet var att undersöka om MHL kan predicera psykologiska hälsa och ohälsa. Tidigare studier har visat signifikanta samband mellan idrottares Mental Health Literacy (MHL) och deras psykologiska hälsa, där forskning indikerar att låga nivåer av MHL leder till försämrad psykologisk hälsa jämfört med de som skattar hög MHL (Kutcher et al., 2016). I föreliggande studie användes en kvantitativ longitudinell forskningsdesign där sammanlagt 70 idrottare deltog i åldrarna 15–35 år (M= 23.7, SD= 5.69). Deltagarna rekryterades via ett tillgänglighetsurval och besvarade en enkät vid två mättillfällen, vilket innehöll sex frågeformulär. Resultatet indikerar att det inte finns något samband över tid mellan MHL och psykologisk hälsa hos idrottare. Detta indikerar att varken låga eller höga nivåer av MHL kan predicera en idrottares kommande psykologiska hälsa. Resultatet i föreliggande studie belyser att det finns goda skäl till mer forskning kring sambandet mellan MHL och psykologisk hälsa inom idrotten. / The purpose of the study was to examine the relationship between Mental Health Literacy (MHL) and psychological health and illness through the variables emotional and physical exhaustion, anxiety, depression, muscle dysmorphia, well-being in sports, harmonious and obsessive passion. More specifically, the purpose was to investigate whether MHL can predict psychological health and illness. Previous studies have shown a significant relationship between athletes' Mental Health Literacy (MHL) and their psychological health, the research indicates that low levels of MHL lead to poorer psychological health compared to those who rate high MHL (Kutcher et al., 2016). A quantitative longitudinal research design was used in this study and a total of 70 athletes aged 15–35 years participated (M = 23.7, SD = 5.69). Participants were recruited via an availability sample and answered a questionnaire on two measurement occasions, which contained six questionnaires. The results indicate that there is no relationship over time between MHL and psychological health. More specifically, the results indicate that neither low or high levels of MHL can predict an athlete's future psychological health. The results of the present study highlight that there are good reasons for more research about the relationship between MHL and psychological health in sports.