Personer med psykossjukdom får idag omfattande stöd av sina närstående. Den stödjande rollen kan innebära en hög belastning och börda för närstående. Interaktionen med en person med psykossjukdom kan försvåras av en rad olika faktorer och har visats betydelsefull för sjukdomsprognosen. I sjuksköterskans arbete ingår att ge stöd och vägledning till närstående. Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva närståendes behov av stöd som kan förbättra interaktionen med person med psykossjukdom. I resultatet framkommer att närstående behöver stöd i att acceptera och förstå, både personen med psykossjukdom och sin stödjande roll. Vidare behöver närstående stöd i att bära bördan samt stöd i kommunikation och problemlösning för att exempelvis bättre kunna hantera situationer och skapa en bättre interaktion. Den kliniska verksamheten bör satsa på interventioner som förbättrar interaktionen och kan utformas som bland annat utbildning. Sjuksköterskor bör därför få fortlöpande utbildning i pedagogik. Fortsatt forskning bör fokusera mer specifikt på interaktionen mellan närstående och person med psykossjukdom och studera ett mer omfattande urval av närstående till person med psykossjukdom.

The aim of the study was to illustrate how music therapy can be used in the care of patients with schizophrenia and other psychotic illness. The method used was a literature review. Scientific articles were searched in PubMed, Cinahl, PsycINFO och Scopus databases with an outcome of ten articles, with in total 330 participants, that underwent quality and outcomes analysis. The results showed that music therapy could provide potential improvement in the patients' social functions and that it could also improve negative, some positive and general schizophrenia and psychotic symptoms in some patients. The form of music therapy used was often creative music activities with music therapist, with or without structure, or individually customized. The length of treatment varied widely. It was not possible to draw conclusions about which type of music therapy was best. In the studies where patients' experience came up, music therapy often made ​​them feel good. The conclusion: The study has shown that music therapy can generally mitigate negative symptoms and improve social behavior. More research is needed to more clearly show the relation between music therapy and improvement in symptoms.

Vårdandet av en patient med psykossjukdom är komplexfyllt på grund av det breda spektra av svårigheter och handikapp som sjukdomen medför. Rätt bemötande inom psykiatrin kan erbjuda patienterna ett alternativ till medicinsk behandling. Sjuksköterskorna som möter patienterna är ofta medvetna om detta men saknar kunskap om vad som krävs och hur det ska förmedlas. Förståelsen för vilket bemötande patienten behöver och vilka redskap som finns bör utforskas och studeras fortlöpande för att utvecklas.

Sammanfattning: Bakgrund: Psykos är ett samlingsnamn för psykiska störningar där uppfattningar och värderingar av verkligheten är förändrade. Psykoser uppträder i alla åldrar. Familjens roll är viktig och det är ovanligt att den psykiskt sjuke blir bortstött ur familjegemenskapen. För de närstående är det förenat med stora påfrestningar att se en närstående bli psykotisk. Syfte: Att belysa närståendes erfarenheter av att ha en familjemedlem med psykossjukdom. Metod: En litteraturstudie användes för att besvara syftet. Resultatet baserades på sex vetenskapliga artiklar som analyserades. Resultat: Resultat i studien visar att närstående till de som har psykossjukdom upplever ett komplext liv. Närstående upplever en förändrad vardag och varierande känslor efter att deras närstående fått diagnosen psykos. De upplever att psykossjukdom har vidgat deras perspektiv på livet och de har utvecklats som individer. Resultatet presenteras i tre huvudteman: En komplex roll att leva i en förändrad vardag, Varierande känslor och Positiva insikter i livet. Slutsats: Familjen måste ses som en helhet för att kunna hjälpa och stödja den sjuke och de närstående på bästa sätt. Närstående till de som har psykossjukdom upplever ett komplext liv med en förändrad vardag. Närstående upplever att psykossjukdom har vidgat deras perspektiv på livet och de har utvecklats som individer.

Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar av lidande hos patienter med psykossjukdom. Metod: Fenomenografisk ansats med semistrukturerade intervjuer. Resultat: Analysen av det insamlade materialet visade att sjuksköterskorna i studien uppfattade lidande hos patienter med psykossjukdom på tre kvalitativt skilda sätt. Med synen observerade sjuksköterskorna patientens fysiska förändringar, förändringar i aktivitet och självdestruktiva handlingar. Genom hörseln uppfattade sjuksköterskan hur patienten talar, ber om hjälp eller ger uttryck för att inte förstå sin sjukdom. Med sitt luktsinne uppfattade sjuksköterskorna att patienten hade slutat sköta sin hygien. Konklusion: En psykossjukdom kan medföra lidande för en patient, samtidigt som förmågan att kommunicera och uttrycka sig verbalt kan vara nedsatt till följd av psykosens symtom, vilket kan leda till svårigheter för patienten att förmedla lidande på ett sätt som kan förstås av sjuksköterskan. Det finns skäl att anta att lidande, när det inte kan förmedlas med ord, tar andra skepnader och uttryck, som kan uppfattas genom att sjuksköterskan är uppmärksam på synbara, hörbara och luktbara förändringar hos patienten, genom dessa förändringar kan sjuksköterskan identifiera och få en uppfattning om patientens lidande.

Syren, Susanne (2008). I ett gränsland mellan vanlighet och ovanlighet – En fenomenologisk studie om långvarig psykossjukdom. Avhandling för licentiatexamen. Syftet med denna avhandling är att beskriva hur det är att leva med långvarig psykossjukdom och hur det är att leva som närstående till en person med sjukdomen. Två empiriska studier är genomförda med intervjuer av personer med långvarig psykossjukdom och närstående. Analysen är utförd utifrån en reflekterande livsvärldsansats på fenomenologisk grund och omfattar innebördsanalyser med beskrivningar av essens och konstituenter. Att leva med långvarig psykossjukdom visar sig ha sitt ursprung i ofattbara upplevelser som av att vara i tättruppen i ett krig om egna, närståendes och mänsklighetens villkor och existens. Djävulska och mänskliga fiender hotar, invaderar och ockuperar såväl kroppen som omgivningen. En underkastelse till fienden och/eller till dem som har makt över vårdens utformning är nödvändig. En motsättning mellan eget och andras perspektiv på verkligheten innebär insnärjdhet i tvivel om vad som är verkligt eller overkligt och sig själv som frisk och ansatt av fiender eller psykiskt sjuk. Detta lidande är outsagt och konfronteras i ensamhet och levs som i ett tomrum mellan en outtalad ovanlighet och en ouppnåbar vanlighet. Att leva som närstående innebär att vara förbunden att förbättra för och lindra för den sjuke. En motsägelsefullhet i den sjukes sätt att vara både frisk och sjuk och barn och vuxen, är central för den närståendes svårigheter att finna gränser för sitt ansvar och för vad som är möjligt eller omöjligt. Kraften att bära ansvaret finns i en balansakt mellan närhet och distans till sig själv och den sjuke. Rop om hjälp för den sjuke och sig själv hörsammas inte, en resignation framträder och med den också en viss lättnad i det ovillkorliga ansvar som erfars. Personer med långvarig psykossjukdom och deras närstående är i flera avseenden utestängda från en gemensam livsvärld, både med varandra och med andra. Innebörderna av sjukdomen och av att vara närstående behöver delas med andra för att välbefinnande ska bli möjligt. Andras acceptans för, och intresse av skillnader och likheter, mellan det som visar sig i livsvärlden för personen med psykossjukdom och den andres livsvärld, kan möjliggöra ett återinträde i den gemensamma världen för personen med psykossjukdom. Andras bekräftelse, uppskattning och förståelse för vad de närstående genomlider och för det ansvar de tar, innebär en hjälp för den närstående att rättfärdiga sig själv och sina handlingar.

<p>Syren, Susanne (2008). I ett gränsland mellan vanlighet och ovanlighet – En fenomenologisk studie om långvarig psykossjukdom. Avhandling för licentiatexamen.</p><p>Syftet med denna avhandling är att beskriva hur det är att leva med långvarig psykossjukdom och hur det är att leva som närstående till en person med sjukdomen. Två empiriska studier är genomförda med intervjuer av personer med långvarig psykossjukdom och närstående. Analysen är utförd utifrån en reflekterande livsvärldsansats på fenomenologisk grund och omfattar innebördsanalyser med beskrivningar av essens och konstituenter.</p><p>Att leva med långvarig psykossjukdom visar sig ha sitt ursprung i ofattbara upplevelser som av att vara i tättruppen i ett krig om egna, närståendes och mänsklighetens villkor och existens. Djävulska och mänskliga fiender hotar, invaderar och ockuperar såväl</p><p>kroppen som omgivningen. En underkastelse till fienden och/eller till dem som har makt över vårdens utformning är nödvändig. En motsättning mellan eget och andras perspektiv på verkligheten innebär insnärjdhet i tvivel om vad som är verkligt eller overkligt och sig själv som frisk och ansatt av fiender eller psykiskt sjuk. Detta lidande är outsagt och konfronteras i ensamhet och levs som i ett tomrum mellan en outtalad ovanlighet och en ouppnåbar vanlighet.</p><p>Att leva som närstående innebär att vara förbunden att förbättra för och lindra för den sjuke. En motsägelsefullhet i den sjukes sätt att vara både frisk och sjuk och barn och vuxen, är central för den närståendes svårigheter att finna gränser för sitt ansvar och för</p><p>vad som är möjligt eller omöjligt. Kraften att bära ansvaret finns i en balansakt mellan närhet och distans till sig själv och den sjuke. Rop om hjälp för den sjuke och sig själv hörsammas inte, en resignation framträder och med den också en viss lättnad i det</p><p>ovillkorliga ansvar som erfars.</p><p>Personer med långvarig psykossjukdom och deras närstående är i flera avseenden utestängda från en gemensam livsvärld, både med varandra och med andra. Innebörderna av sjukdomen och av att vara närstående behöver delas med andra för att välbefinnande ska bli möjligt. Andras acceptans för, och intresse av skillnader och likheter, mellan det</p><p>som visar sig i livsvärlden för personen med psykossjukdom och den andres livsvärld, kan möjliggöra ett återinträde i den gemensamma världen för personen med psykossjukdom. Andras bekräftelse, uppskattning och förståelse för vad de närstående</p><p>genomlider och för det ansvar de tar, innebär en hjälp för den närstående att rättfärdiga sig själv och sina handlingar.</p>

Bakgrund Psykossjukdom förknippas ofta till starka känslor såsom rädsla, oro och ångest. Psykiatrisk omvårdnad innebär att stärka patientens känsla av egenkontroll och hjälpa patienten att utforma hanteringsstrategier. Patienten ska ha möjlighet att uppnå bästa möjliga välbefinnande. Personer med psykossjukdom upplever lägre välbefinnande än personer som inte har psykossjukdom. Därför behövs det kunskap om hur sjuksköterskan kan anpassa omvårdnaden för att patienter med psykossjukdom ska kunna uppnå empowerment och uppleva välbefinnande. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan anpassa omvårdnaden för att patienter med psykossjukdom ska kunna uppnå empowerment och uppleva välbefinnande. Metod En litteraturöversikt genomfördes. Artikelsökningar genomfördes i CINAHL och PubMed. 18 artiklar inkluderades i resultatet. Tematisk analys tillämpades och resulterade i fyra teman som presenteras i resultatet. Resultat De teman som presenteras är Kommunikation och information, stöd och trygghet, delaktighet och copingstrategier. Resultatet beskriver att god skriftlig, muntlig och icke-verbal kommunikation är grundläggande för att patienter med psykossjukdom ska kunna uppnå empowerment och uppleva välbefinnandet. Stöd och trygghet kunde ges genom att visa närhet och förståelse. Att involvera patienterna i vården stärkte patienternas självkänsla. Olika hanteringsstrategier och aktiviteter ansågs viktigt för patienternas upplevda mående. Slutsats Att ha en god kommunikation med patienten visade sig vara en viktig del i att bygga upp en stödjande relation. Informationen som ges behöver vara personcentrerad. Patienter som blir involverade i sin egen vård upplever mindre negativa känslor än de som inte tillåts vara delaktiga. Att utveckla egna copingstrategier möjliggjorde att patienterna kunde uppnå empowerment. Patienterna behövde stöd utifrån sina individuella förutsättningar, ett personcentrerat förhållningssätt kan därför ses som essentiellt vid stödjande av symtom- och sjukdomshantering.

Bakgrund: Den vanligaste psykossjukdomen är schizofreni. 0,8% av befolkningen i Sverige riskerar att drabbas av schizofreni. 15 av 100 000 personer insjuknar för första gången varje år. Personer med psykossjukdom har större risk att insjukna i somatiska sjukdomar jämfört med den övriga populationen. Stigmatisering förekommer hos denna patientgrupp på såväl samhällsnivå som individnivå, exempelvis inom hälso- och sjukvården. Detta kan medföra att de får bristande omvårdnad. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att belysa sjuksköterskans attityder till patienter med psykossjukdom. Metod: Femton vetenskapliga studier inkluderades i en integrerad litteraturöversikt inom det valda forskningsområdet. Till datainsamlingen användes databaserna CINAHL och PubMed. Inkluderade artiklar relevansbedömdes utifrån syftet. Resultat: Analysen resulterade i en huvudkategori: Attityder hos sjuksköterskan. Arbetsplats, yrkeserfarenhet, ålder, utbildning och positiv direktkontakt visade sig vara viktiga faktorer som påverkar attityderna. Diskussion: Sjuksköterskor har varierande attityder till att vårda patienter med psykossjukdom. Bristande kunskap och erfarenhet avpsykossjukdom kan resultera i negativa attityder vilket kan medföra att patienten blir stigmatiserad och inte får en likvärdig vård som andra patientgrupper. Slutsats: Mer utbildning och positiv direktkontakt behövs tidigt. Handledning, självinsikt om egna attityder och omgivningens attityder kan bidra till att förbättra omvårdnaden för personer med psykossjukdom. / <p>Godkännande datum: 2017-03-20</p>

Bakgrund: Psykossjukdom är en svår sjukdom som kräver en komplex omvårdnad och skapar många olika utmaningar som vanföreställningar, hallucinationer och osammanhängande tal där tillståndet förekommer i episoder. För att personer med psykossjukdom ska kunna uppnå en personcentrerad vård krävs det att sjuksköterskan har en god självkännedom, kunskap om olika symtom och ett gott bemötande. Syfte: Syftet var att undersöka vilka utmaningar sjuksköterskan ställs inför i mötet med personer med psykossjukdom. Metod: Allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på tio artiklar. Resultat: Studien resulterar i tre kategorier: Sjuksköterskans känsla av otillräcklighet, skapa relationer och förtroende samt kunskap och färdigheter. Samtliga kategorier beskrev vilka utmaningar sjuksköterskan ställs inför och hur det i sin tur påverkar hälso- och sjukvården för personer med psykossjukdom. Slutsats: Sjuksköterskan möter dagligen många olika personer med diverse sjukdomar och tillstånd inom området för psykossjukdomar. Det innebär att sjuksköterskan ställs infor många olika utmaningar kring bemötande för dessa personer. Aspekten självkännedom och hur personcentrerad vård ska kunna tillgodoses är viktigt för sjuksköterskan att erhålla vid mötet med personer med psykossjukdom. Utmaningar i form av kunskapsbrist och ett tidsbegränsat arbete påverkar den vård som bedrivs och ställer sjuksköterskan inför många svårigheter i sammanhanget. Känslan av att inte räck till som sjuksköterska beskrevs hos många som en stor utmaning.