Background: It´s obvious that stigma reduces life opportunities and make people act throughout an outcast role. Stigma enters spheres where it is made up to protect a group, but only results in painful feelings for the vulnerable. Individuals suffering from psychosis are exposed to discrimination because of fear and prejudices. These are applied upon individuals whereas they stigmatize themselves.  Aim: To investigate the experience of self-stigma and stigmas effects on life for patients suffering from psychosis. Method: 24 scientific articles have been used and analyzed together with Whittemore and Knalfs integrative method (2005) for the result in this literature review.   After formulating a problem literature has been searched, evaluated, and analyzed in four steps which are presented. The literature was found through databases, free searching compounds and through references. As a theoretic framework the figure Existentiell ensamhet hos personer med psykiska funktionshinder from the doctoral Berättelser om ensamhetens vardag has been used.  Results: The psychiatric contact, to be a psychiatric patient and being labeled with a psychiatric diagnosis affected the way individuals labeled themselves. Individuals wanted to be seen as unique and listened to. The diagnosis contributed to feelings of shame and affected self-esteem and self-ability. Through acceptance of the disease participants could become something different than just a patient in the psychiatric services. Through other people the participant’s self-image could be built up. Social stigmas were described in all levels of society and also within the family. Relationships were important and a link to live a normal life and recover. Normality was desirable and said to occur through activities such as work and studies. Discussion: Was discussed through relevant research and Anette Erdners figure Existentiell ensamhet hos personer med psykiska funktionshinder from the doctoral Berättelser om ensamhetens vardag.

Introduktion: Psykiatrisk vård har sedan tidigare fokuserat på att bota sjukdomar eller lindra symtom med lågt inflytande för patienter. Begreppet återhämtning fokuserar på individen och deras upplevelser och vården blir då personcentrerad. Psykossjukdomar kan medföra svåra symtom där antipsykotiska läkemedel är den bästa farmakologiska behandlingen. Dessa läkemedel kan dock medföra besvärliga biverkningar. Många slutar med behandlingen relaterat till de besvärliga biverkningarna. Specialistsjuksköterskor behöver då stötta patienter att kunna hantera läkemedelsbehandlingen. Tidvattenmodellen användes som teoretiskt ramverk. Syfte: Syftet med studien var att utforska patienter med psykossjukdom och deras upplevelser av behandling med antipsykotiska läkemedel. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod utfördes. 17 studier valdes ut att analyseras utifrån syfte och inklusionskriterier.  Resultat: Efter utförd innehållsanalys från de inkluderade studierna resulterade det i fyra huvudkategorier: Upplevda effekter och biverkningar av antipsykotiska läkemedel, information om läkemedel och psykossjukdom, relationers betydelser för upplevelser av läkemedelsbehandling och upplevelse av läkemedel och välmående. Slutsats: Resultatet visar både negativa och positiva upplevelser av antipsykotisk läkemedelsbehandling. Delaktighet och valmöjligheter är viktigt för patienternas återhämtningsprocess. Med tidvattenmodellens tio åtaganden ges patienter möjlighet att beskriva sitt lidande och sina resurser. Specialistsjuksköterskornas helhetsperspektiv är en central del för att planera den vård som patienterna önskar. Mer forskning kring patienternas upplevelser av antipsykotiska läkemedel behövs.

Bakgrund: Patienter som lider av psykossjukdom är globalt förekommande. Konsekvenserna av sjukdomen kan vara både fysiska och psykiska och leda till förtidig död. Hos denna patientgrupp kan fysisk aktivitet generera i hälsofrämjande effekter och därför är det viktigt att sjuksköterskor arbetar motivationsinriktat.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka patienters och sjuksköterskors upplevelse av fysisk aktivitet vid psykossjukdom.  Metod: Designen är en kvalitativ litteraturstudie som genomfördes med en systematisk artikelsökning där 21 kvalitativa artiklar inkluderades. Dataanalysen genomfördes med Bettany-Saltikov och McSherry’s analysmetod för kvalitativ data. Resultat: I den analyserade litteraturen framkom följande teman: Patientperspektivet: Patienters upplevelser av motivation och socialt stöd, patienters upplevelser av försvårande omständigheter för fysisk aktivitet och patienters upplevelser av främjande omständigheter för fysisk aktivitet.   Sjuksköterskeperspektivet: Sjuksköterskans upplevelse av att motivera och individualisera, sjuksköterskans upplevelse av försvårande omständigheter för fysisk aktivitet och sjuksköterskans upplevelse av främjande omständigheter för fysisk aktivitet.  Slutsats: Baserat på den studerade litteraturen är motivation, individualisering, socialt stöd och positiva effekter av fysisk aktivitet är centrala delar för både sjuksköterskor och patienters upplevelser av fysisk aktivitet. Enligt den studerade litteraturen beror detta på att genom motivation, individualisering och socialt stöd kan fysisk aktivitet öka och bibehållas hos patienter med psykossjukdom. Det är även viktiga delar i den hälsofrämjande psykiatriska omvårdnaden och en förutsättning för att stödja patienten i återhämtningsprocessen. Positiva effekter av fysisk aktivitet har i sin tur en betydande roll för motivationsarbetet då de genererar i förbättrad hälsa både fysiskt och psykiskt. / Background: Psychotic disorders is a globally occurring mental illness. The impact of the disease can be both physical and mental and lead to premature death. Physical activity generates in health-promoting effects both physically and mentally in these patients. Thus, it is important that nurses encourage patients suffering from psychosis to increase their physical activity.  Purpose: The purpose of the literature study was to investigate patients' and nurses' experience of physical activity for people with psychotic disorders.  Method: The design is a qualitative literature study that was carried out with a systematic article search. 21 qualitative articles were included. The data analysis was carried out using Bettany-Saltikov and McSherry's analysis method for qualitative data. Results: In the studied literature, the following themes were included: The patient perspective: Patients' experiences of motivation and social support, patients' experiences of circumstances hindering physical activity and patients' experiences of circumstances promoting physical activity. The nurse's perspective: The nurse's experience of motivating and individualizing, the nurse's experience of conditions that hinder physical activity and the nurse's experience of conditions that promote physical activity. Slutsats: Utifrån den studerade litteraturen är motivation, individualisering, socialt stöd och positiva effekter av fysisk aktivitet centrala delar för både sjuksköterskors och patienters upplevelser av fysisk aktivitet. Enligt den studerade litteraturen, motivation, individualisering och socialt stöd kan fysisk aktivitet ökas och upprätthållas hos patienter med psykotiska störningar. De är också viktiga delar för både den hälsofrämjande psykiatriska vården och en förutsättning för att stödja patienten i tillfrisknandet. De positiva effekterna av fysisk aktivitet har också en betydande roll för motivationsarbetet eftersom de genererar förbättrad hälsa både fysiskt och psykiskt.

Bakgrund: Samtidigt som andligt utövande hos personer med psykossjukdom påverkar faktorer såsom välbefinnande, återhämtning och läkemedelsföljsamhet upplever dessa patienter att den andliga dimensionen inte tas i beaktning av sjuksköterskan i omvårdnaden. För att förbättra den holistiska omvårdnaden är det således av vikt att få en ökad förståelse för sjuksköterskans erfarenhet av andlig omvårdnad till patienter med psykossjukdom. Syfte: Att beskriva psykiatrisjuksköterskans erfarenhet av andlig omvårdnad till patienter med psykossjukdom. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med systematiskt tillvägagångssätt. Betydelse: Genom att undersöka psykiatrisjuksköterskans erfarenheter av andlig omvårdnad hos patienter med psykossjukdom kan vi öka vår kunskap kring hur den andliga dimensionen kan integreras i omvårdnaden. Resultat: Tre huvudteman formulerades: Sjuksköterskans förutsättningar; Definitionen av andlighet, Sjuksköterskans egna trossystem, Sjuksköterskans personliga egenskaper. Hindrande faktorer; Kunskapsbrist, Strukturella faktorer, Stigma. Främjande faktorer; Vårdrelationen, Livsberättelsen som verktyg, Andligt empatiskt förhållningssätt, och Betydelsen av klinisk erfarenhet. Slutsats: Andlighet i vårdkontexten behöver definieras och andlig omvårdnad behöver utformas och implementeras i omvårdnaden. Sjuksköterskor behöver kunna prata om den andliga dimensionen och ha självkännedom om den egna andligheten. Sjuksköterskor behöver ha kunskap i kulturell och religiös normativitet samt hur andliga uttryck kan skiljas från psykotiska symtom, vilket behöver integreras i läroplanen. / Background: Whilst practicing spirituality among people with psychotic illness affects factors such as well-being, recovery and compliance, the experiences of these patients is that the nurse does not take this dimension into consideration in the nursing care. To improve holistic care, it is therefore of importance to increase knowledge revolving the nurse’s experiences of spiritual care to patients with psychotic illnesses. Aim: The aim of this study was to describe psychiatric nurses’ experiences of spiritual care to patients with psychotic illnesses. Method: A qualitative literary study with a systematic approach. Meaning: By examining the psychiatric nurses’ experiences of spiritual care amongst patients with psychotic illness, we hope to increase the knowledge in how the spiritual dimension can be integrated into nursing care. Result: Three main themes were formulated: The nurses' prerequisite qualification; The definition of spirituality, The nurses' own belief system, The nurses' personal presumptions. Impeding factors: Lack of knowledge, Structural factors, Stigma. Promoting factors; The nurse-patient relationship, The life story used as a tool for continued care, The spiritual empathic approach, and The importance of clinical experience. Conclusion: Spirituality in the context of care needs to be defined, and spiritual care needs to be adequately shaped and applied in nursing. Nurses need to be able to discuss the spiritual dimensionand possess a self-awareness regarding their own spirituality. Nurses require knowledge concerning cultural and religious normativity, and how displays of spirituality can be distinguished from psychotic symptoms, which needs to be included in the nursing curriculum.