Im Zeitraum 2007-2008 wurde die vorliegende Fragebogenstudie mit dem Ziel durchgeführt, die Lehrmethoden Vorlesung, Seminar, E-Learning und Blended Learning zu vergleichen und die Akzeptanz der verschiedenen Konzepte durch die Studierende der Zahnmedizin gegenüber zu stellen. Als Lerninhalt diente die kieferorthopädische Profil- und EnFace Analyse. Entsprechende Patientenfälle wurden mit Arbeitsbögen in den Gruppen Vorlesung und Seminar durchgeführt. Eine für diese Arbeit entwickelte Software diente der Fallauswertung in den Gruppen E-Learning und Blended Learning. Ein am Ende der jeweiligen Lehrveranstaltung ausgegebener Fragebogen sollte die Erfahrung der Teilnehmer zur jeweils erlebten Lehrmethode erfassen. Der deskriptive Vergleich der einzelnen Fragebogenitems lässt eine deutliche positivere Einschätzung der Studenten zu Gunsten der Blended Learning Methode erkennen. Die Auswertung der jeweils richtigen Antworten der Profildiagnostik zeigte dagegen kaum Unterschiede in den einzelnen Gruppen.:1 Einleitung 2 Literaturübersicht 2.1 Traditionelles Lehren 2.2 Lerntypen und Lernstile 2.2.1 Lerntypen nach Vester 2.2.2 Die Lerntypen nach Gagné 2.2.3 Die Lernstile nach Kolb 2.3 E-Learning 2.3.1 Systematische Einordnung von E-Learning Konzepten 2.3.2 Geschlechtsunterschiede im Zusammenhang mit E-Learning 2.4 Blended Learning 2.5 Andere Begriffe der elektronischen Wissensvermittlung 2.5.1 Hypertext 2.5.2 Hypermedia 2.5.3 Interaktivität 2.5.4 Multimodalität 2.6 Motivation und Demotivation des Lernenden 2.6.1 Motivation 2.6.2 Demotivation 2.7 Bedeutung von Arbeitsunterlagen 2.8 Evaluation 2.8.1 Evaluationsmethoden 2.9 Ist-Stand der kieferorthopädischen Lehre an der Poliklinik für Kieferorthopädie und Kinderzahnheilkunde der Universität Leipzig 3 Fragestellung 4 Probanden und Methode 4.1 Auswahl der Probanden 4.1.1 Verteilung der Probanden 4.1.2 Sicherstellung der Chancengleichheit 4.2 Evaluationsbögen, Arbeitsbögen und Software 4.2.1 Evaluationsbogen IV 4.2.2 Der Arbeitsbogen 4.2.3 Die Software 4.3 Beschreibung der Versuchsabläufe 4.3.1 Die verschiedenen Gruppen 4.4 Kategorisierung der Evaluationsfragen 5 Ergebnisse 5.1 Deskriptiver Vergleich des Antwortverhaltens anhand der Einzelitems 5.1.1 Kategorie: Motivation 5.1.2 Kategorie: Methodik & Didaktik 5.1.3 Kategorie: Resonanz 5.1.4 Kategorie: Effekt 5.2 Analytische Gegenüberstellung der Gruppen durch Summenscores 5.2.1 Kategorie: Motivation 5.2.2 Kategorie: Methodik & Didaktik 5.2.3 Kategorie: Resonanz 5.2.4 Kategorie: Effekt 5.3 Auswertung der Profildiagnosen 5.4 Gegenüberstellung der eingesetzten Ressourcen 6 Diskussion 6.1 Diskussion des methodischen Vorgehens 6.2 Diskussion der Lernstile und Lerntypen 6.2.1 Die Lerntypen nach Vester 6.2.2 Die Lerntypen nach Gagné 6.2.3 Die Lernstile nach Kolb 6.3 Kosten-Nutzen Relation 6.4 Diskussion der Ergebnisse 6.4.1 Diskussion der E-Learning Ergebnisse 6.4.2 Diskussion der Blended Learning Ergebnisse 6.4.3 Ergebnisdiskussion der Profildiagnosen 6.5 Beantwortung der Fragestellung 6.6 Fazit 7 Literaturverzeichnis 8 Anhang 8.1 Fragebogen 8.2 Fragebogen-Items einzeln (nicht gruppiert) 8.3 Fragebogen-Items in Abhängigkeit der Gruppenzugehörigkeit 8.4 Erklärung über die eigenständige Abfassung der Arbeit 8.5 Lebenslauf 8.6 Danksagung

Syftet med denna studie är att undersökavilket användargränssnitt som potentiella användare föredrar för att utbyta trafikrelateradinformation. Forskningsfrågan som ska besvaras är följande. Vilket användargränssnittföredras för kommunikation i ett självkörande fordon? Genom att läsa denna studie fårläsaren en fördjupad insikt för hur föredragna användargränssnitt kan öka acceptansen hospotentiella användare. En kvantitativ metod användes för att genomföra enstickprovsundersökning med hjälp av en webbaserad enkät som distribuerades på olika sättsom Facebook, Linkedin, m.m, för att besvara studiens syfte. Den empiriskadatainsamlingen resulterade i 201 insamlade svar. Resultatet visade att 41,3 % avrespondenterna föredrog skärmgränssnitt och 35,3% föredrog ett multimodalt gränssnitt föratt integrera med ett självkörande fordon. Sammanlagt 84,1% av respondenterna besvaradeatt användningen av det önskade gränssnittet skulle öka effektiviteten ochkommunikationen vid utbyte av information med fordonet. Slutsatsen är att valet avanvändargränssnitt kan påverkas av olika faktorer, såsom erfarenheter och teknologiskaförväntningar. Framtida utveckling av gränssnitt och teknologier bör sträva efter attinkludera en mångfald av alternativ för att tillgodose användarnas behov och preferensernär det gäller att kommunicera med fordon. / Syftet med denna studie är att undersöka vilket användargränssnitt som potentiella användare föredrar för att utbyta trafikrelaterad information. Forskningsfrågan som ska besvaras är följande. Vilket användargränssnitt föredras för kommunikation i ett självkörande fordon? Genom att läsa denna studie får läsaren en fördjupad insikt för hur föredragna användargränssnitt kan öka acceptansen hos potentiella användare. En kvantitativ metod användes för att genomföra en stickprovsundersökning med hjälp av en webbaserad enkät som distribuerades på olika sätt som Facebook, Linkedin, m.m, för att besvara studiens syfte. Den empiriska datainsamlingen resulterade i 201 insamlade svar. Resultatet visade att 41,3 % av respondenterna föredrog skärmgränssnitt och 35,3% föredrog ett multimodalt gränssnitt för att integrera med ett självkörande fordon. Sammanlagt 84,1% av respondenterna besvarade att användningen av det önskade gränssnittet skulle öka effektiviteten och kommunikationen vid utbyte av information med fordonet. Slutsatsen är att valet av användargränssnitt kan påverkas av olika faktorer, såsom erfarenheter och teknologiska förväntningar. Framtida utveckling av gränssnitt och teknologier bör sträva efter att inkludera en mångfald av alternativ för att tillgodose användarnas behov och preferenser när det gäller att kommunicera med fordon.

Kinder mit Sprachentwicklungsstörungen haben besondere Bildungsbedürfnisse. Didaktisch-methodische Entscheidungen für die Unterrichtsgestaltung müssen sich an den individuellen Lernvoraussetzungen auszurichten, um einen erfolgreichen Bildungsprozess, z.B. im Bereich der Schriftsprache, sicherzustellen. Sowohl in Förderschulen, als auch im Hinblick auf die Gestaltung Gemeinsamen Unterrichts ist damit die Frage nach den Qualitätsmerkmalen eines Unterrichtsangebotes für sprachbeeinträchtigte Kindern von hoher Relevanz. Hierzu liegen vielfach konzeptuelle Überlegungen und vereinzelt auch Befragungen vor, jedoch keine Untersuchungen mit einem systematisch entwickelten Instrument. Ausgehend vom Angebot-Nutzungs-Modell des Unterrichts (Helmke 2009) und Merkmalen allgemein guten Unterrichts wurden Experten befragt hinsichtlich der Merkmale, die sie für die Gestaltung von Bildungsprozessen sprachbeeinträchtigter Kinder für besonders bedeutsam halten (Theisel & Glück 2012). Diese Ergebnisse fanden Eingang in einen Fragebogen, der bundesweit an sonderpädagogische Lehrkräfte verteilt wurde, die unabhängig vom Lernort mit sprachbeeinträchtigten Kindern unterrichtlich tätig sind. Im Vergleich mit den Angaben von Grundschullehrkräften lässt sich zeigen, wie einzelne Subskalen des Fragebogens auf spezifische Gestaltungsmerkmale des Unterrichts hinweisen, wie sie für die Arbeit mit sprachbeeinträchtigten Kindern typisch sind. Im Rahmen der KiSSES-Studie in B.-W. wurde die Schulleistungsentwicklung der Kinder im Längsschnitt verfolgt. Gleichzeitig wurden die Lehrkräfte nach Prozessmerkmalen ihres Unterrichts befragt. Es lassen sich Zusammenhänge zwischen einzelnen Bereichen der Schulleistung (Mathematik, Lesen, Schreiben) und Unterrichtsmerkmalen zeigen, die die Kriteriumsvalidität und Reliabilität des entwickelten Instrumentes deutlich machen.

Hypotermi är en vanligt förekommande intraoperativ komplikation. Intraoperativ hypotermi är konstaterat i samband med såväl anestesiologiska som kirurgiska interventioner. Ett hypotermt tillstånd har stor inverkan både för patientens fysiska och psykiska status under hela det perioperativa förloppet. Komplikationerna vid intraoperativ hypotermi är många och välkända men intraoperativ hypotermi kan relativt enkelt förebyggas genom god planering och konkreta omvårdnadsåtgärder. Anestesisjuksköterskan har en grundläggande roll i detta arbete för att bedriva en säker vård. Syfte: Att kartlägga de rutiner och omvårdnadsåtgärder som tillämpas av anestesisjuksköterskor vid förebyggandet av intraoperativ hypotermi. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie. Data samlades in via en egenkonstruerad webbenkät och analyserades i Statistical Package for Social Science (SPSS). Studien genomfördes på 14 utvalda operationsavdelningar. Resultat: Majoriteten av anestesisjuksköterskorna kände till de hypotermiförebyggande rutiner som fanns på arbetsplatsen. Det fanns vissa skillnader gällande de omvårdnadsåtgärder som användes för att förebygga hypotermi vid korta respektive långa ingrepp. Flera metoder tillämpades för att mäta temperaturen, den vanligaste metoden var örontermometer. Mätfrekvensen varierande, men oftast genomfördes temperaturmätning under pågående ingrepp. Mätning vid induktion förekom i något mindre utsträckning, majoriteten mätte temperaturen innan väckning. Inget signifikant samband fanns mellan upplevd följsamhet till rutiner på enheten och om deltagarna mätte temperaturen inför induktion eller väckning. Slutsats: Resultatet indikerar att det finns medvetenhet bland anestesisjuksköterskorna om rutiner och omvårdnadsåtgärder för att förebygga intraoperativ hypotermi på de studerade operationsavdelningarna. Vidare studier skulle behövas för att tydligare kartlägga faktorer för mätmetoder och mätintervaller. Även kartläggning för huruvida åtgärder varierar med den kirurgiska kontexten, samt om individuella bedömningar görs utifrån patientens riskfaktorer erfordras. Tydligare nationella riktlinjer skulle underlätta utformandet av standardiserade och evidensbaserade rutiner.