京都大学 / 0048 / 新制・課程博士 / 博士(医学) / 甲第18878号 / 医博第3989号 / 新制||医||1008(附属図書館) / 31829 / 京都大学大学院医学研究科医学専攻 / (主査)教授 坂井 義治, 教授 坂田 隆造, 教授 平岡 眞寛 / 学位規則第4条第1項該当 / Doctor of Medical Science / Kyoto University / DFAM

Background: Mechanical thrombectomy is the gold standard for treating patients with certain acute ischemic stroke (AIS) due to large vessel occlusion (LVO). However, even with major advancements and increasing procedural volumes, acute endovascular therapy remains a high-risk procedure with a considerable 90-day mortality rate, affected by a variety of factors. Purpose: To investigate various clinical and procedural factors associated with 90-day mortality in patients undergoing mechanical thrombectomy for emergent treatment of AIS and determine which of these factors made unique contributions to post-thrombectomy prognosis. Methods: We examined a prospective registry of 323 patients treated with endovascular thrombectomy for AIS between 2016 and 2019 at a high-volume comprehensive stroke center in central Massachusetts. We developed two multivariable logistic regression models adjusting for the contributions of baseline characteristics and recanalization parameters, to identify potential predictors of mortality at 90 days. Results: Among 323 AIS patients treated with mechanical thrombectomy, the overall rate of successful recanalization was 86% and the overall post-procedure mortality rate was 29% by 90 days. After univariate analysis, a baseline multivariable model comprised of: history of stroke (OR 0.28, 95% CI 0.09 – 0.68), pre-stroke modified Rankin Scale (mRS 2: OR 3.75, 95% CI), severe admission National Institutes of Health Stroke Scale (NIHSS 21–42: OR 12.36, 95% CI 1.48 – 103.27), internal carotid artery (ICA) occlusion (OR 2.77, 95% CI 1.18 – 6.55), and posterior circulation occlusion (OR 2.69, 95% CI 1.06 – 6.83) was prognostic of 90-day mortality. A second multivariable model also found the procedural factors of: clot obtained after each pass (OR 0.49, 95% CI 0.24 – 1.00), successful recanalization (OR 0.21, 95% CI 0.06 – 0.8) and symptomatic intracranial hemorrhage (sICH; OR 17.89, 95% CI 5.22 – 61.29) to be identifiable predictors of post-thrombectomy mortality. Conclusion: Death within 90 days after thrombectomy was increased among patients with higher pre-stroke disability, higher stroke severity on admission, ICA or posterior occlusion, and those with sICH complication. A history of stroke, clot extraction after each device pass, and successful recanalization are associated with decreased 90-day mortality. These identifiable contributors may inform patient selection, prognosis evolution, and shared decision-making regarding emergent thrombectomy for treatment of AIS.

No description available.

Bakgrund Klaustrofobi och ångest är vanliga orsaker till avbrutna eller inställda MR-undersökningar. Utöver problem för patienten kan det ha en negativ inverkan på ekonomin för aktuell vårdinrättning och följaktligen samhället i stort. Även patientflödet kan påverkas, där undersökningarna antingen tar längre tid än planerat eller inte kan genomföras alls, något som kan leda till en försenad diagnos om undersökningen inte genomförs. Syfte Syftet med studien var att undersöka vilka metoder som används för att underlätta för patienter med klaustrofobi och ångest i samband med MR-undersökningar och även att undersöka om det finns fler metoder som visat sig framgångsrika i forskning och som skulle kunna implementeras i det kliniska arbetet. Metod Studien är en systematisk litteraturstudie där vetenskapliga artiklar samlats in genom sökning i relevanta databaser enligt bestämda urvalskriterier och som sedan kvalitetsgranskats med hjälp av Willmans granskningsprotokoll, analyserats och sammanställts till ett resultat. Resultat Studiernas resultat visade att strategier som tillämpats både före och under undersökningen kan ha betydelse för patientens upplevda nivå av klaustrofobi och ångest och skulle därför kunna användas för att förbättra genomförandet och även kvalitén av MR-undersökningen. Slutsats Flertalet strategier såsom; patientinformation, lugnande läkemedel samt kommunikation används för att hantera patienters ångest och klaustrofobi i samband med MR-undersökningar. God kommunikation och information har visat sig viktig för patientens vårdupplevelse. Flera alternativ har studerats, som exempelvis; VR, hypnos, informationsfilmer samt flertalet studier på patienternas upplevelser av magnetkamerans utformning. Mer forskning är dock önskvärd inom området. / Background Claustrophobia and anxiety are common causes of MRI examinations being interrupted or cancelled. This is not only problematic for the individual patient but also causes a negative impact on the workflow, where the examinations may take up more time than allotted or even cancelled at the last minute. The latter causing a negative financial impact for the hospital and as for the patient it may result in a late diagnosis, or a lack thereof. Aim The purpose of this study was to investigate what methods are used to facilitate patients with claustrophobia or anxiety associated with MRI examinations and to explore related scientific developments. Method The study is a systematic literature study where relevant data was collected by searching relevant databases according to specific selection criteria which was then reviewed, analyzed and compiled into a result. Result The results of the studies showed that strategies applied both before and during the examination may be important for the patient's perceived level of anxiety and could therefore affect the implementation and the diagnostic quality of the MRI examination. Conclusion Various methods, like patient information, sedatives and communication are used to manage patients' anxiety and claustrophobia when undergoing MRI examinations. Good communication and information have proven to be important for the patient's experience. Several alternatives have been studied, such as VR, hypnosis, information films and studies on patients' experiences of the design of the magnetic camera. However, more research is needed.

Inledning: Lungcancer är den vanligaste cancerformen globalt. Var femte person som dör av cancer, dör av lungcancer. Den främsta orsaken till lungcancer är tobaksrökning. De första stadierna av lungcancer är ofta symptomfria, vilket betyder att när cancern väl upptäcks är den i ett framskridet stadium och därmed ofta svår att behandla kurativt. Detta innebär att prognosen för överlevnad är dålig. Standarddatortomografi ger för hög stråldos för att på ett försvarbart sätt kunna användas i förebyggande syfte. Lågdosdatortomografi (LDDT) ger endast en femtedel såhög stråldos, samtidigt som det ger mer diagnostiskt användbara bilder jämfört med slätröntgen. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att utröna om lågdosdatortomografiscreening av thorax effektiviserar tidigare diagnostik vid lungcancer och därmed minskar mortaliteten, samt vilka aspekter som bör beaktas vid införandet av ett eventuellt screeningprogram. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Elva kvantitativa studier inkluderades i arbetet. Resultat: Litteraturöversiktens resultat visar att screening med lågdosdatortomografi är effektivt för att upptäcka lungcancer i ett tidigare skede vilket möjliggör kurativ behandling av fler drabbade patienter. Vidare indikerar resultatet att mortaliteten minskar bland screenade patienter, då merparten av studierna i litteraturöversikten visar på det. Slutsats: Vid eventuellt införande av ett screeningprogram behöver negativa aspekter såsom kostnad, behov av vårdresurser och falskt positiva svar som leder till oro och onödiga invasiva ingrepp hos patienterna ställas mot positiva effekter såsom tidig upptäckt och minskad mortalitet. Tydliga kriterier vad gäller urval av deltagare, screeningintervall samt hantering av positiva fynd måste fastställas. Att genomgå screening kan upplevas emotionellt krävande för patienten. Röntgensjuksköterskans roll skulle därmed bli central i ett screeningprogram vad gäller information, uppmuntran och stöd vid undersökningen och genom hela processen.

Inledning: Patienter med covid-19 har en ökad risk att drabbas av lungemboli. Symtomen som patienter med covid-19 har liknar många gånger symtom på lungemboli. Förhöjda D-dimer-värden ökar misstanken om lungemboli. Detta är dock svårt att tolka eftersom patienter med covid-19 kan ha förhöjda D-dimervärden på grund av infektionen. För att misstänka lungemboli behövs ett positivt utslag på D-dimer och beaktande av symtom och för att påvisa lungemboli behöver patienter genomgå en undersökning med datortomografi (DT). Syfte: Beskriva symtom och kliniska tecken hos patienter med covid-19 som genomgår en datortomografiundersökning med frågeställningen lungemboli. Genom syftet utformades frågeställningen: Ses någon skillnad i symtom och kliniska tecken hos patienter med covid-19 som får diagnosen lungemboli och de som inte får diagnosen lungemboli? Metod: Studien har genomförts som en allmän litteraturöversikt och innefattar elva vetenskapliga artiklar med kvantitativ metod. Resultat: Ingen signifikant skillnad kunde ses i symtom, fysiska mätvärden, ålder och kön hos patienter med covid-19 som diagnostiserades med lungemboli jämfört med de som inte diagnostiserades med lungemboli, men däremot sågs en signifikant skillnad i D-dimernivåerna. Alla patienter med covid-19 hade förhöjda D-dimernivåer, och de patienterna med lungemboli hade högre värden. Slutsats: Det gick inte att urskilja något D-dimergränsvärde som med säkerhet kan utesluta lungemboli hos patienter med covid-19. Symtom och fysiska mätvärden hos patienter med covid-19 som drabbats eller inte drabbats av lungemboli är lika varandra. Förhöjda D-dimer- nivåer hos patienter med covid-19 är vanligt. Detta gör att många patienter med covid-19 remitteras till DT med frågeställningen lungemboli. Röntgensjuksköterskan ska kunna avgöra om en undersökning är berättigad för att en patient inte ska bli utsatt av en onödig stråldos, vilket är komplicerat i detta fall.

The topic of this thesis is design of a panoramic X-ray. The main contribution is a new view on ergonomics of operator and a possibility of seating for patient. The aim is to create a device with innovative seating incorporated into the supporting leg of the machine, and to improve an ergonomics of machine manipulation. But it is also necessary to maintain all the technical, ergonomic, aesthetic and environmental requirements. The final draft should be able compete with existing products on the market.

Zielsetzung: Die Chronisch-Rekurrierende Multifokale Osteomyelitis/Chronische Nicht-bakterielle Osteitis (CRMO/CNO) ist eine seltene auto-inflammatorische Erkrankung, deren typische Symptome starke Knochenschmerzen und lokale Schwellungen sind. Da die Ursachen muskuloskelettaler Beschwerden bei Kindern und Heranwachsenden vielfältig sein können, ist die differentialdiagnostische Unterscheidung einer CRMO/CNO von anderen Erkrankungen, unspezifischen Schmerzen oder einer malignen Grunderkrankung als Quelle der Symptome schwierig. Neue Techniken wie die diffusionsgewichtete Bildgebung (DWI) in der Magnetresonanztomographie (MRT) erlauben Rückschlüsse auf die Gewebestruktur und können in bestimmten Fällen eine Unterscheidung zwischen entzündlichen und malignen Prozessen vereinfachen. Ziel dieser Studie war es daher, die Sichtbarkeit von CRMO-/CNO-Läsionen mittels der DWI-Ganzkörperbildgebung zu evaluieren und den potentiellen klinischen Wert zu untersuchen. Material und Methoden: Sechzehn Patienten mit bekannter CRMO/CNO wurden bei 3 Tesla untersucht. Das Untersuchungsprotokoll beinhaltete u. a. 2D Short Tau Inversion Recovery (STIR) und diffusionsgewichtete Sequenzen in axialer Schichtführung. Die Sichtbarkeit von Läsionen in der DWI und der STIR wurde von 2 Auswertern im Konsensus evaluiert. Für alle Läsionen und in der korrespondierenden Referenzlokalisation wurden der Apparent Diffusion Coefficient (ADC) ermittelt. Ergebnisse: Insgesamt wurden 33 Läsionen eingeschlossen (durchschnittlich 2 Läsionen pro Patient), die sowohl in der STIR als auch in der DWI sichtbar waren. Diese waren vornehmlich in den langen Röhrenknochen lokalisiert. Der mittlere ADC-Wert in Läsionen betrug 1283 mm2/s und war somit signifikant höher als in der Referenzregion, hier betrug der mittlere ADC 782 mm2/s. Im ADCVerhältnis (Läsion vs. Referenzregion) zeigten 82 % der Läsionen eine relative Signalintensitätssteigerung um mehr als 10 %, und 76 % (25 Läsionen) zeigten eine Intensitätssteigerung von mehr als 15 %. Der mittlere relative Signalintensitätsanstieg betrug 69 %. Schlussfolgerung: Diese Studie zeigt, dass die diffusionsgewichtete Ganzkörperbildgebung bei 3 Tesla zuverlässig bei Kindern durchgeführt werden kann. Die ADC-Werte waren in CRMO-/CNO-Läsionen im Vergleich zur Referenzregion signifikant erhöht. Daher wird die Ganzkörperbildgebung in Kombination mit klinischen Angaben von uns als vielversprechende Methode angesehen, um benigne inflammatorische Prozesse anhand der ADC-Werte von bestimmten Malignitäten zu unterscheiden.

In this thesis, we show how a text-based Recommendation Systems can greatly benefit from neural statistical language models, more particularly BERT. We evaluate the framework on a digital and collaborative platform for radiologists, by automatically suggesting scientific papers from the medical database PubMed, to provide evidence in diagnostic radiology. The models use contextualized vectors to represent text, accounting for writing style, misspelling and jargon. By using pre-computed representations of text passages, we are able to use compute-heavy statistical language models in production environments, where supercomputers are not available during inference. The results suggest pre-computed embeddings are very effective when the texts came from the same domain, and less effective (but still useful) in capturing the interaction between clinical and scientific text. Nonetheless, the suggested solutions hold promises in this and other areas in medicine. Possibly, the results are transferable to other domains, such as processing of legal documents and patent search.

There is an emerging global epidemic of obesity and related complications, such as type 2diabetes (T2D). Alterations in body composition (adipose tissue, muscle volume and fatcontents) are known to be associated with an increased metabolic risk. Understanding of theunderlying mechanisms is key for development of novel intervention strategies. One study investigating the effect on body composition by different diets is Lipogain1. In this study, it was found that a small weight gain induced by polyunsaturated fats (PUFA, n=19) or saturated fats (SFA, n=20) had very different effects on body fat, liver fat and lean tissue mass respectively. The SFA group gained more liver fat and fat mass in general, while the PUFA group gained more muscle mass. These results were determined by magnetic resonance imaging.  The goal of this project was to visualize the results from Lipogain1 by utilizing the noveltechnique Imiomics. Imiomics is a method for statistical analysis of whole-body medical images. By utilizing image registration, all images are transformed to a common reference space. This enables point-wise comparisons between all images included in the analysis. In this project, mean images of the alterations in fat content and local volume change of the two groups were created. These were used to visualize the alterations in body composition from the study. Additionally, statistical tests were used to visualize statistically significant differences between the groups.  Differences between the groups could be seen in the mean images. Mainly a higher fat content increase was seen in SFA in comparison to PUFA. There was also a larger volume expansion in fat tissue in SFA than in PUFA, while PUFA instead had a larger volume expansion in muscles. An unexpected result was also found; the liver had expanded in PUFA but not in SFA. Unfortunately, few significant differences could be visualized between the groups when the statistical test was performed. The conclusion was that this method is promising for visualization of these kinds of studies, especially due to the potential of finding new, unexpected results. However, a somewhat larger cohort and possibly larger alterations in body composition might be needed to be able to visualize and quantify statistically significant differences between the groups on a voxel-wise level.