Aim The aim for this present study was to investigate the acute metabolic response from intermittent resistance exercise during hypoxia, with the following research questions: (1) Are blood levels of lactate and glucose different between hypoxia and normoxia? (2) Does hypoxia induce higher lactate accumulation and pH reduction in the human skeletal muscle? (3) Is there a relationship between plasma-, blood- and muscle lactate? Method Eight healthy males (30 ± 2 years) performed 6 sets of unilateral leg extension on each leg (75% of 1RM) with randomized normoxic (20,9% inspired 𝑂2) and normobaric hypoxic (12% inspired 𝑂2) conditions. A total of 5 muscle biopsies was extracted from m. Vastus Lateralis (pre-, post exercise, 90-, 180min and 24h post exercise) during both normoxia and hypoxia trials, separated by one week for all participants. Blood samples were repeatedly taken with 20 min intervals. Heart Rate (HR) and saturation (𝑆𝑝𝑂2) were measured by a pulsoximeter during resistance exercise. Results No significant main effect was observed for blood lactate and glucose levels as well as the muscle lactate accumulation and pH between normoxia and hypoxia. However, pH in muscle showed a trend between the conditions post exercise where hypoxia reached lower levels in total (P=0.08). Significant correlations were observed for blood- and plasma lactate, where hypoxia showed a stronger relationship than normoxia (r=0.98 compared to r=0.87). Equal findings for the correlation of muscle- and plasma lactate showed an even greater coefficient value for hypoxia compared to normoxia (r=0.860 compared to r=0.59). Conclusion Summarized data indicated that no significant difference between hypoxia and normoxia was evident. Nonetheless, tendencies illustrate that hypoxia may alter the metabolic response slightly. However, further research is needed to draw a conclusion between the conditions. / Syftet med denna studie är att undersöka kroppens akuta metabola svar från intermittent styrketräning under hypoxi, med följande frågeställningar: (1) Skiljer sig nivåerna av laktat och glukos i blodet mellan hypoxi och normoxi? (2) Skapar hypoxi större laktatansamling och pH reduktion i människoskelettmuskeln? (3) Finns det en relation mellan plasma-, blod- och muskellaktat? Metod Åtta friska män (30 ± 2 år) deltog där deltagarna utförde 6 set unilateral benextension för varje ben (75% 1RM). Intermittent styrketräning randomiserades med hypoxi som utfördes med 12% syrgas och normoxi som bibehöll normal syrgasnivå (20,9% syrgas). Under två testdagar togs 5 muskelbiopsier från m. Vastus Lateralis (före-, efter träning, 90-, 180min och 24h efter träning) på vartannat ben per testdag. Hjärtfrekvensen och 𝑆𝑝𝑂2 mättes via pulsoximeter under träningen. Resultat Ingen signifikant huvudeffekt påvisades mellan hypoxi och normoxi för blodlaktat samt glukos, såväl som laktatackumulationen och pH värdet i muskeln. Muskel pH visade en trend där hypoxi efter styrketräning nådde lägre totalnivå än normoxi (P=0,08). Vidare observerades hypoxi att ha starka relationer mellan blod- och plasmalaktat jämfört med normoxi (r=0,98 vs. r=0,87). Större skillnad framgick för korrelationen mellan muskel- och plasmalaktat där hypoxi-försöket utgav starkare koefficient jämfört med normoxi (r=0,86 vs. r=0,59). Konklusion Sammanfattad data visar att hypoxi inte skapar större metabolisk respons vid intermittent styrketräning. Trots detta framkom tendenser som illustrerar att hypoxi kan påverka den metabola stressen under styrketräning. Däremot krävs vidare forskning för att kunna säkerställa effekten av hypoxi på kroppens metabola svar. / Ingår i Marcus Mobergs projekt: ”Resistance exercise under hypoxia and the acute molecular effects in human skeletal muscle

Background Obesity, in particular abdominal adiposity, is associated with elevated fatty acids and pro-inflammatory adipokines, which are linked to ectopic fat storage and insulin resistance. During menopause, there is a redistribution of fat from the peripheral to abdominal depots. This transition is associated with an increased risk of type 2 diabetes and cardiovascular diseases. We hypothesized that a Paleolithic diet, with high proportions of lean meat, fish, vegetables, fruits, and oils, but devoid of dairy products and cereals, might have long-term beneficial effects on inflammation, fat metabolism, and circulating fatty acids. These effects might potentially reduce the risk of metabolic complications in postmenopausal women that are obese.  Methods Postmenopausal women with obesity were studied before, after six months, and after 24 months of one of two specified ad libitum diets. One diet was a Paleolithic diet, in which approximately 30% of the total energy (E%) was protein, 30 E% was fat, and 40 E% was carbohydrate. The other diet was a prudent control diet, consistent with Nordic Nutrition recommendations of 15 E% protein, 25 E% fat, and 55 E% carbohydrate. Dietary intakes of polyunsaturated fatty acids and protein were validated objectively by measuring circulating and urinary biomarkers. Anthropometrics and diet reports were analyzed, and abdominal subcutaneous fat samples were evaluated for the expression of proteins key in inflammation and fat metabolism and for lipoprotein lipase mass and activity. In addition, blood samples were analyzed to determine concentrations of specific serum proteins, serum lipids, and the fatty acids carried in cholesterol esters. Results The Paleolithic diet group reported reduced intakes of saturated fatty acids and carbohydrates and elevated intakes of protein and unsaturated fatty acids, compared to baseline. The elevated intakes of polyunsaturated fatty acids and protein were objectively verified for this group. After 24 months, both diets were found to have beneficial effects on the expression of inflammation-related genes in adipose tissue and pro-inflammatory factors in the circulation. Compared to the control group, the Paleolithic diet group exhibited more pronounced reductions of circulating cardiometabolic risk factors, including the ratio of triglycerides to high density lipoprotein, lipogenic index, specific fatty acids, and indices of desaturase activities. After six months, the Paleolithic group also exhibited more pronounced reductions in lipogenesis-promoting factors, including the expression of key proteins in fat synthesis, the activity of lipoprotein lipase, and the activity of stearoyl-CoA desaturase 1, compared to the control group. Conclusion Long-term weight loss in postmenopausal obese women was accompanied by reductions in low-grade inflammation in adipose tissue and in the circulation. In addition, a Paleolithic diet, with a high content of unsaturated fatty acids and a low content of refined carbohydrates, appeared to provide greater reductions in cardiometabolic risk factors associated with insulin resistance and lipogenesis, compared to a prudent control diet. / Bakgrund De senaste decennierna har förekomsten av övervikt och fetma ökat kraftigt i stora delar av världen. Detta beror på en kombination av olika faktorer såsom specifika gener vilka främjar fettinlagring, men kanske främst ett överintag av energirik mat i kombination med minskad fysisk aktivitet. Fetma och specifikt bukfetma, vilket tilltar hos kvinnor efter klimakteriet (postmenopausala), ökar risken för höjda blodfettsnivåer och låggradig inflammation, vilket kan leda till utveckling av typ 2-diabetes samt hjärt- och kärlsjukdomar. Kost och viktnedgång är avgörande för bibehållen hälsa och av stort intresse är att urbefolkningar runt om i världen har låg förekomst av fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdom, troligtvis kopplat till olika livsstilsfaktorer som högre fysisk aktivitet samt kostfaktorer.  Syfte Vårt syfte var att undersöka metabola förändringar i fettväv och cirkulation hos postmenopausala kvinnor med fetma kopplat till en 24 månaders paleolitisk kostintervention. Den paleolitiska kosten, som ingick i studien består av en hög andel magert kött, fisk, grönsaker, frukt, nötter, oliv- och rapsolja och där mjölkprodukter och spannmål är uteslutna. Vår hypotes var att en paleolitisk kost med hög andel protein och omättade fettsyror har fördelaktiga långtidseffekter på inflammation, fettmetabolism och cirkulerande fettsyror jämfört med en kost baserad på Nordiska näringsrekommendationer med ett högt intag av kolhydrater. Metoder Postmenopausala kvinnor med fetma studerades före, vid sex månader och efter 24 månaders intag, utan energirestriktioner, av antingen en paleolitisk kost eller en kost enligt Nordiska näringsrekommendationer. Kroppsmätningar, kostregistreringar, genuttryck av nyckelproteiner i inflammation och fettmetabolism i fettväv samt koncentrationer av blodfetter, specifika proteiner och fettsyror bestämdes i plasma. Resultat I linje med rekommendationerna så rapporterade gruppen som åt den paleolitiska kosten ett minskat intag av mättat fett och kolhydrater samt ett ökat intag av protein och omättat fett jämfört med baslinjenivåerna. Det ökade intaget av fleromättade fettsyror och protein bekräftades med objektiva mätmetoder. Efter 24 månaders intervention uppvisade båda grupperna en jämförbar viktnedgång och en minskning av flertalet proinflammatoriska faktorer i såväl fettväv som i cirkulation. Den grupp som åt paleolitisk kost uppvisade en kraftigare reduktion av cirkulerande kardiometabola riskfaktorer som index för fettsyntes och desaturaser, specifika fettsyror samt kvoten triglycerider till HDL (high density lipoprotein). Efter sex månader bidrog den paleolitiska kosten också till en mer påtaglig minskning av faktorer involverade i fettinlagring, som uttryck av specifika nyckelproteiner i fettsyntes, aktivitet för lipoprotein lipas och stearoyl-CoA desaturase 1 index jämfört med kontrollkosten. Slutsatser En långvarig viktminskning hos postmenopausala kvinnor med fetma åtföljs av en minskad låggradig inflammation i fettväv och i cirkulation. En paleolitisk kost med hög andel omättade fettsyror och låga halt kolhydrater är kopplat till en kraftigare minskning av riskparametrar för insulinresistens och nyckelfaktorer för fettinlagring jämfört med en kontrollkost enligt Nordiska näringsrekommendationer.