Det har i studier, av bland annat kriminologen Trevor Bennett (2005), visats att kriminalitet interagerar med droger, vilket även har en ömsesidig effekt. Man har dessutom sett att underhållsbehandling gett positiva resultat vid behandling av heroin- och opiatberoende. Syftet med denna studie är att undersöka vilken effekt underhållsbehandling vid opiatmissbruk har på kriminaliteten. Med hjälp av Willman och Stoltz (2002) sju-stegs-metod har data samlats in genom en systematisk litteraturstudie för randomiserade kontrollerade studier. Tio vetenskapliga artiklar erhölls från databasen PubMed. Resultatet av artiklarna visade att underhållsbehandling vid opiatmissbruk leder till en minskning av kriminaliteten. Det visade sig även att buprenorfin är ett preparat som, oftare än metadon, leder till fortsatt behandling efter frisläppning ur fängelse. Med dessa slutsatser ställer vi bland annat frågan; varför används inte andra preparat än metadon i större utsträckning? / It is well known through research that crime correlates with drug abuse, a relationship that is reciprocal. Such information has been found in studies made by criminologists like Trevor Bennett (2005). Vital conclusions by researchers have made maintenance treatment for opioid-addiction well renowned for its effectiveness. This is the background for this thesis; to explore the effectiveness of maintenance treatment in crime reduction. With the methodological guidance of Willman and Stoltz (2002) research-data has been obtained, mainly through their seven-step-model. This systematic review contains ten articles that are all randomized controlled trials that were derived from the database PubMed. Results from these studies showed a decrease in crime during and after maintenance treatment. It is also presented, that using buprenorphine in the treatment increased the retention grade of patients in comparison to methadone. With this in mind we ask the question, why do not other substances than methadone have a more frequent usage in the aspects of maintenance treatment?

Det har i studier, av bland annat kriminologen Trevor Bennett (2005), visats att kriminalitet interagerar med droger, vilket även har en ömsesidig effekt. Man har dessutom sett att underhållsbehandling gett positiva resultat vid behandling av heroin- och opiatberoende. Syftet med denna studie är att undersöka vilken effekt underhållsbehandling vid opiatmissbruk har på kriminaliteten. Med hjälp av Willman och Stoltz (2002) sju-stegs-metod har data samlats in genom en systematisk litteraturstudie för randomiserade kontrollerade studier. Tio vetenskapliga artiklar erhölls från databasen PubMed. Resultatet av artiklarna visade att underhållsbehandling vid opiatmissbruk leder till en minskning av kriminaliteten. Det visade sig även att buprenorfin är ett preparat som, oftare än metadon, leder till fortsatt behandling efter frisläppning ur fängelse. Med dessa slutsatser ställer vi bland annat frågan; varför används inte andra preparat än metadon i större utsträckning? / It is well known through research that crime correlates with drug abuse, a relationship that is reciprocal. Such information has been found in studies made by criminologists like Trevor Bennett (2005). Vital conclusions by researchers have made maintenance treatment for opioid-addiction well renowned for its effectiveness. This is the background for this thesis; to explore the effectiveness of maintenance treatment in crime reduction. With the methodological guidance of Willman and Stoltz (2002) research-data has been obtained, mainly through their seven-step-model. This systematic review contains ten articles that are all randomized controlled trials that were derived from the database PubMed. Results from these studies showed a decrease in crime during and after maintenance treatment. It is also presented, that using buprenorphine in the treatment increased the retention grade of patients in comparison to methadone. With this in mind we ask the question, why do not other substances than methadone have a more frequent usage in the aspects of maintenance treatment?

Högt saltintag har traditionellt kopplats till ökad risk för hypertoni, särskilt bland vissa grupper. I detta arbete utforskas relationen mellan saltintag och blodtryck genom en systematisk litteraturgenomgång av randomiserade kontrollerade studier, med fokus på friska individer. Syftet är att utvärdera om och i vilken omfattning saltkonsumtion påverkar blodtrycksnivåerna hos denna population. Studien bygger på litteratursökning i PubMed där relevanta artiklar identifieras med hjälp av sökorden ((high-salt) OR (high-sodium)) AND ((hypertension) OR (blood pressure) AND (healthy). En analys av 17 studier visar att effekten av saltintag på blodtrycket är försumbar eller obefintlig hos friska individer. Dessa resultat betonar behovet av att skilja mellan olika grupper avseende kostrekommendationer och pekar på att individuella skillnader, inklusive saltkänslighet, kan vara avgörande. Diskussionen lyfter fram komplexiteten i förhållandet mellan salt och blodtryck och det är svårt att dra slutsatser om de långsiktiga effekterna av en hög saltkonsumtion. Det understryker att vikten av ytterligare forskning för att klargöra sambandet mellan saltkonsumtion och kardiovaskulär hälsa över olika populationer. / High salt intake has traditionally been linked to an increased risk of hypertension, particularly among certain groups. In this work, the relationship between salt intake and blood pressure is explored through a systematic literature review of randomized controlled trials, focusing on healthy individuals. The aim is to evaluate whether and to what extent salt consumption affects blood pressure levels in this population. The study is based on a literature search in PubMed where relevant articles are identified using the search terms ((high-salt) OR (high-sodium)) AND ((hypertension) OR (blood pressure) AND (healthy)). An analysis of 17 studies shows that the effect of salt intake on blood pressure is negligible or nonexistent in healthy individuals. These results emphasize the need to differentiate between different groups regarding dietary recommendations and point out that individual differences, including salt sensitivity, may be crucial. The discussion highlights the complexity of the relationship between salt intake and blood pressure, and it is difficult to draw conclusions about the long-term effects of high salt consumption. It underlines the importance of further research to clarify the relationship between salt consumption and cardiovascular health across different populations.

Bakgrund och syfte: Intresset för enteral administrering av probiotika i förebyggandet av infektioner och diarré har på senare tid ökat. Nosokomiala infektioner och diarré är ett stort problem hos intensivvårdpatienter.  Syftet med denna studie var att undersöka hur enteral probiotika påverkar sjukdomsförloppet hos intensivvårdspatienter, med avseende på mortalitet, infektioner totalt, ventilatorassocierad pneumoni (VAP) och diarré. Metod: En systematisk litteraturstudie med sökning i Pubmed och Cinahl genomfördes med följande Meshtermer; probiotics, lactobacillus, critical illness och intensive care unit. Därefter genomfördes en metaanalys av randomiserade kontrollerade studier, utförda på vuxna intensivvårdspatienter, där man jämfört patienter som erhållit probiotika med patienter som fått placebo eller annan behandling. Resultat: Totalt 15 studier med sammanlagt 1293 patienter inkluderades. Ingen signifikans med avseenden på mortalitet, infektioner totalt, VAP och diarré kunde utläsas i metaanalysen. En trend mot en minskning av infektioner totalt (p=0,075) och VAP (p=0,090) i probiotikagruppen var dock tydlig. Konklusion: Probiotika kan komma att ha en betydande roll inom intensivvården i framtiden, då det förefaller ha en positiv effekt på infektionsfrekvensen. I dagsläget finns emellertid ej tillräckligt vetenskapligt stöd för användning av probiotika i behandlingen intensivvårdspatienter. Det behövs större och väl genomförda randomiserade multicenterstudier. / Background and aim: The interest in enteral administration of probiotics to prevent infections and diarrhea has recently arisen. Nosocomial infections and diarrhea are common problems among intensive care unit patients. The aim of this study was to investigate how enteral probiotics influence the course of intensive care unit patients with focus on mortality, total infections, ventilator associated pneumonia (VAP) and diarrhea. Method: A systematic literature review was undertaken. Pubmed and Cinahl were searched using the following Meshterms; probiotics, lactobacillus, critical illness and intensive care unit. Thereafter a meta-analysis was conducted combining the results of the randomized controlled trials that compared a group of adult intensive care unit patients taking probiotics with a group that did not. Result: A total of 15 studies with a total of 1293 patients were included. For mortality, total infections, VAP and diarrhea no significance was detected in the meta-analysis. However a trend towards a decrease in over all infections (p=0.075) and VAP (p=0,090) in the probiotic group was seen. Conclusion: In the future the probiotics may play an important role in the field of intensive care, as it seems to confer a positive effect on infection rates. However, there is currently a lack of conclusive evidence to support the use of probiotics in the treatment of intensive care unit patients. Larger well designed randomized multicentre studies are required

Föreliggande uppsats behandlar debatten om hur den svenska skolan ska evidensbaseras på bästa sätt. Olika former av evidensdefinitioners lämplighet för tillämpning inom utbildningsområdet utgör således fokus i uppsatsen och undersöks med hjälp av två svenska tvärvetenskapliga antologier och en svensk fenomenologisk doktorsavhandling. Huvudsakligt fokus läggs på utrönandet av det så kallade Cochrane-formatets lämplighet. Detta som en följd av att dess evidensdefinition förfäktas av OECD, en inflytelserik part i debatten, och att det visat sig vara en populär evidensdefinition hos politiska makthavare, bl. a. i Danmark. Utrönandet av Cochrane-formatets lämplighet för utbildningsområdet inleds genom en redogörelse för hur Cochrane-formatet växt fram som ett svar på bristen av metodologisk stringens inom sjukvården, en brist som äldre metoder, så som registerstudier och klinisk epidemiologi, visat sig inkapabla att hantera. Därefter definieras särarten i Cochrane-formatets evidensdefinition; randomiserade kliniska prövningar och metaanalyser och systematiska översikter av dessa. Dess lämplighet undersöks sedermera utifrån tre lämplighetskategorier; ändamålsenlighet, implementerbarhet och trovärdighet. Undersökningen visar på att betydande problematik föreligger i relation till Cochrane-formatets lämplighet för det svenska utbildningsområdet. Detta främst som en följd av dess reduktionistiska fokus på metodologisk stringens. Uppsatsen redogör för, och problematiserar, efter detta den mångfald av alternativa evidensdefinitioner som uppstått som ett svar på kraven på evidensbaserad praktik. Också denna mångfald av alternativ visar sig uppbära betydande problem. Detta främst som en följd av dess ambivalenta fokus på praktisk relevans. Efter detta undersöks litteraturens förslag på lösningar på Cochrane-formatets reduktionism och ambivalensen i mångfalden av alternativa evidensdefinitioner, vilka visar sig landa i en uppfattning om att problemet ska lösas genom en balansakt mellan metodologisk stringens och praktisk relevans genom modifierade varianter av critical appraisal som möjliggör ett beaktande av för- och nackdelar i den professionella praktiken. Slutligen diskuteras rimligheten i litteraturens resonemang och följderna av dess begränsningar. I diskussionen framställs själva idén om konkreta och enkla evidensdefinitioner som den faktor som förhindrar framväxten av den evidensbaserade skolan. Utifrån detta landar uppsatsen slutligen i en slutsats om att det finns ett behov av blocköverskridande politisk enighet i relation till skolan samt tvärvetenskapliga samarbeten mellan forskningsparadigm och yrkesverksamma lärare i syfte att utarbeta möjligheter för lärare att evidensbasera sitt arbete utifrån dess kontextuella förutsättningar, oberoende av de ideologiska och paradigmatiska maktförhållanden som råder.

Bakgrund: Muskelbristningar i vadmuskulaturen kan vara svårrehabiliterade varför fysioterapeuter, tillsammans med andra professioner, behöver kunskap om vilka rehabiliteringsmetoder som har starkast evidens. Samstämmighet saknas, därav intresset att kartlägga olika rehabiliteringsmetoder.   Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva rehabiliteringsmetoder och eventuella rapporterade effekter i samband med muskelbristningar i musculus Triceps Surae samt beskriva studiekvalitet.   Metod: Fem artiklar, tre RCT-studier och två observationsstudier, granskades utifrån syfte och frågeställningar och kvalitetsgranskades enligt SBU’s (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) granskningsmallar. Databassökningar gjordes i PubMed, Medline och CINAHL Plus.   Resultat: Injektioner med trombocytrik plasma, is-behandling och kompression genomfördes som tillägg till ett grundläggande rehabiliteringsprogram. Huvudsakliga utfallsmått var återgång till sport/spel samt smärta. Studiekvaliteten bedömdes vara medelhög och evidensstyrkan begränsad.   Slutsats: Rehabilitering vid muskelbristningar i vadmuskulaturen ger förkortad rehabiliteringstid varav PRICE (Protection, Rest, Ice, Compression, Elevation) är betydelsefullt i det initiala skedet. Kompression och injektion av trombocytrik plasma uppvisar positiv inverkan på rehabiliteringstiden på lång sikt, isbehandling visar ingen effekt på lång sikt. Resultatet indikerar att ökad ålder förlänger rehabiliteringstiden samt ökar risken för återfall. Området är i behov av fler randomiserade kontrollerade studier för att stärka evidensen inom området.