Localement, les mouvements du sol en surface peuvent être amplifiés durant un séisme. Les plus grands déplacements se situent à la fréquence naturelle du sol. Son estimation est donc nécessaire pour caractériser l'effet de site. L'analyse du bruit ambiant permet de déterminer directement la fréquence fondamentale hors activité sismique et sans nuisance pour l'environnement. Plusieurs campagnes de bruit ambiant ont été réalisées entre 2006 et 2007 par la commission géologique du Canada sur le territoire québécois. Les résultats obtenus ont permis de tester la validité de la méthode et d'en étudier les différents paramètres d'analyses. Une campagne d'enregistrement de bruit ambiant a été effectuée en juin 2007 dans le cadre d'une étude de stabilité de pente. Elle a permis de mettre en évidence le rôle important de la topographie dans l'estimation de la fréquence de résonance. Malgré une différence de hauteur du dépôt en amont et en aval de la pente, les fréquences naturelles sont identiques. Afin de confirmer l'influence de la topographie sur l'estimation locale de la fréquence de résonance, les résultats de deux méthodes d'investigation ont été comparés. La méthode MASW (Modal Analysis of Surface Waves), développée à l'université de Sherbrooke, permet de déterminer le profil des vitesses de cisaillement en surface et ainsi la fréquence propre. La méthode de Nakamura propose d'étudier le rapport spectral des composantes horizontales et verticales du bruit ambiant. Ce rapport spectral présente un pic à la fréquence fondamentale. Cette étude démontre que la méthode des rapports spectraux donne une estimation de la fréquence naturelle d'un sol qui prend en compte l'ensemble du relief. Les données obtenues à partir de la méthode MASW, ont permis d'effectuer des simulations numériques avec des vitesses de cisaillement du sol et des topographies différentes. Plusieurs modèles ont été réalisés pour trois vitesses de cisaillement, avec deux pentes différentes et avec une variation de topographie en surface et au niveau du roc. Les résultats obtenus indiquent que la topographie d'un site créée une bande de fréquence néfaste pour le dimensionnement parasismique. Cette bande est comparable au pic étalé en fréquence sur les rapports spectraux. Par ailleurs, les bornes de cette bande de fréquence sont les fréquences fondamentales théoriques des épaisseurs de dépôt extremum du site.

Des microparticules d’héparine de bas poids moléculaire (HBPM) ont été fabriquées suivant la méthode de la double émulsion à partir d’un polymère non biodégradable polycationique (Eudragit® RS) utilisé seul ou en mélange à différents pourcentages avec un polymère biodégradable (acide poly(lactique-co-glycolique)). Deux HBPM aux rapports anti-Xa/anti-IIa différents ont été testées : la nadroparine (3,6) et la tinzaparine (1,8). Les microparticules d’HBPM favorisent i) l’encapsulation des chaines longues actives (ACL) d’héparine par rapport aux chaines courtes actives (BCL) (diminution du rapport anti-Xa/anti-IIa) ii) la libération in vitro des chaines BCL (augmentation du rapport anti-Xa/anti-IIa), les chaines ACL étant fortement retenues au sein des microparticules. Cependant, la proportion de chaine BCL libérées par rapport à celle d’ACL est dépendante (cas de la nadroparine) ou non (cas de la tinzaparine) de la composition polymérique. Cette différence de comportement s’explique principalement par la capacité de l’Eudragit® RS à retenir les chaines ACL de nadroparine. Suite à l’administration orale de microparticules de nadroparine chez le lapin, une absorption des chaines ACL et BCL a été mise en évidence avec certaines formulations : dans ce cas, des rapports anti-Xa/anti-IIa plasmatique similaires à ceux résultant de l’injection sous-cutanée ont été obtenus, témoignant ainsi du potentiel de ces microparticules à remplacer la forme commerciale injectable. Lors d’études de localisation par microscopie confocale, le site d’absorption intestinal n’a pas été identifié. En revanche, des études de passage sur un épithélium issu de la culture cellulaire (Caco-2) semblent démontrer, contrairement aux résultats in vivo, que seules les chaines BCL de nadroparine seraient absorbées. Cependant, le mécanisme responsable du passage cellulaire reste à identifier. / Microparticles of low molecular weight heparin (LMWH) were prepared according to the double emulsion and extraction method using a non biodegradable polycationic polymer (Eudragit® RS) alone or blended according to different ratios with a biodegradable polymer (poly(lactic-co-glycolic) acid). Two LMWH presenting different anti-Xa/anti-IIa ratios were tested: nadroparin (3.6) and tinzaparin (1.8). LMWH microparticles facilitate i) the encapsulation of heparin active long chains (ACL) compared to active short chains (BCL) (anti-Xa/anti-IIa ratio decreased) ii) the in vitro release of short chains (anti-Xa/anti-IIa ratio increased) whereas long chains are held inside the microparticles. Nevertheless, when compared to ACL chains, the relative amount of BCL chains released is dependent (case of nadroparine) or not (case of tinzaparin) on the polymeric composition. This difference can be mainly due to the properties of Eudragit® RS to hold ACL chains of nadroparin. After an oral administration in rabbits of nadroparin microparticles, some formulations exhibited absorption of ACL and BCL chains: in this case, plasmatic anti-Xa/anti-IIa ratios in the same range than those observed following the subcutaneous injection were obtained. Such a result shows the potential of microparticles to be a good substitute of the commercial injectable dosage form, if the oral absorption is confirmed in human. During gastro-intestinal studies by confocal microscopy, the absorption site was not identified. Nevertheless, contrary to in vivo results, permeation studies on a cell cultured epithelium (Caco-2) demonstrated that BCL heparin chains were absorbed whereas ACL chains were not. However, the mechanism responsible of the cell permeation is still to be identified.

0302222N, Helen Ueckermann Research report for Masters degree.2005 / Newspapers are operating in a changing media environment where commercial pressures have in some cases diluted the information, education and publicity functions of traditional journalism. This research report looks at strategies to attract advertising at publications and the impact of these strategies on journalistic operating approaches, media organisation and culture as well as certain aspects of content, with specific reference to the personal finance magazine Geld, which is published as part of the Afrikaans Sunday newspaper Rapport. The research question is framed in the context of a concern in media studies and the South African media publishing environment about increasing commercialisation and its effect on the role of journalism in society. I employed the research methods of content analysis, quantitative and qualitative, and in-depth interviews to explore the subject.

Uppsatsen är en deskriptiv, komparativ studie av de diskurser som aktualiseras i en FN-rapport och på Sametingets hemsida. Syftet är att tematiskt undersöka diskurserna men även att utröna hur agens beskrivs. Frågeställningarna lyder som följer; Vilka diskurser om rättigheter och identitet aktualiseras i FN-rapporten respektive materialet från Sametinget? Vilka likheter och skillnader finns? Hur porträtteras agens? För att svara på dessa frågor användes en blandning av diskursanalytiska verktyg och teorem. Grundantagandet är att diskurser både konstituerar och konstitueras där språket spelar en nyckelroll. Ur diskurspsykologin lånades verktyg från den retoriska analysen, från den kritiska diskursanalysen användes främst interdiskursivitet och intertextualitet för att kartlägga diskurserna. Slutligen användes en begreppstrio som fokuserade på Problem-Orsak-Lösning. Empirin bearbetades genom en textanalys. Det ena dokumentet producerades av en expert på folkrätt som 2016 framlade rapporten i FN:s regi. Utifrån de ämnen som togs upp i rapporten analyserades motsvarande textmaterial från Sametingets hemsida. Källornas material var av offentlig och officiell karaktär. Resultatet från de båda aktörernas texter sammanställdes i fyra olika teman; Självbestämmande, Rätten till land, Rätten till språk och utbildning, Samisk identitet och samerna som folk. Analysen visade att FN-rapporten förde fram diskurser om framförallt folkrättsliga ämnen där man kritiserade Sverige för att negligera samernas rättigheter. Texterna från Sametingets hemsida aktualiserade främst diskurser om tradition och tid som avgörande faktorer för identitet och äganderätt, samisk grupptillhörighet och språkets betydelse för kulturen. De diskurser båda aktörerna delade var de om reform genom demokrati och juridik, språkets tongivande roll och samerna som naturmänniskor. Diskurserna skiljde sig även åt. FN framställde samerna som passiva aktörer medan Sametinget beskrev samerna som passiva till problemens uppkomst och orsak. Vid problemlösningen hade däremot samerna en aktiv agens. Därtill framförde FN en diskurs om samerna som en homogen grupp medan Sametingets texter delvis såg samiska identiteten som diversifierad.

Jag har gjort en kvantitativ innehållsanalys av inslag i SVT:s Rapport och TV4:s Nyheterna under tre perioder. Undersökningen fokuserade på hur pass snuttifierade, trivialiserade och dramatiserade nyhetsinslagen är. Syftet var att se på utvecklingen under tjugo års tid sedan tv-monopolet avskaffades och en kommersiell tv-kanal infördes och utgångspunkten för undersökningen var Kent Asps tidigare forskning som anser att dessa tre begrepp, inklusive begreppet personifiering, är utmärkande för kommersialiserad tv. De tv-nyheter som har ingått i min undersökning är Rapports och TV4-nyheternas sändningar från första veckan i december 1990, 2000 och 2010. De olika delarna som analyserades var längden på inslag, längden på soundbites, längden på bildbitar, vilka personer som intervjuas, vilka ämnesområden som sändningarna rapporterar om, om rapporteringen handlar om brott och om den tar upp dramatiska händelser. Resultaten visar att det skett en utveckling mot en viss form av kommersialisering inom tv-nyheterna, men att den inte skiljer de olika nyhetsprogrammen åt så mycket som teorierna om kommersialisering tycks tro. Min slutsats var att även om båda nyhetsprogrammen har blivit mer kommersiella enligt Asps definitioner, betyder det inte att det journalistiska innehållet har blivit lidande. Störst skillnader visade snuttifiering och trivialisering. Detta kan visa vilka uttrycksformer som ligger i tiden, samt att ämnen som engagerar människor är viktiga för att nå framgång på publikmarknaden, oavsett om medieföretaget är annons- eller licensfinansierat.

I den här uppsatsen har vi undersökt i vilken utsträckning den ökade kommersialiseringen av mediemarknaden i stort har påverkat Sveriges Televisions nyhetsprogram Rapport. Vi har analyserat huruvida bevakningen av politik och samhälle har blivit mer kommersialiserad under åren 1985 till 2012. Teoretiskt har vi utgått från Jesper Strömbäcks och Anna Maria Jönssons definitioner av kommersialisering: minskat utrymme för politik, ökat utrymme för spel- och skandalgestaltningar, personifiering och snuttifiering. Studien bygger på en kvantitativ innehållsanalys av inslag om politik och andra samhällsfrågor från Rapports 19.30-sändningar vecka 11 åren 1985, 1990, 1995, 2000, 2005, 2010 och 2012. Totalt omfattar undersökningsmaterialet 157 inslag från 49 nyhetssändningar. Analysen visar att formen för nyhetssändningarna har förändrats mycket genom åren, speciellt mellan 1985 och 1990 då det skedde stora förändringar i hur journalistiken presenterades. Men undersökningen visar inte att Rapports politik- och samhällsnyheter har blivit mer kommersialiserade.

Studiens övergripande syfte är att undersöka hur den samiska minoriteten har gestaltats i Rapport mellan åren 1980 och 2014. Utöver det syftar studien till att ta reda på om gestaltningen är konfliktorienterad. Samt att undersöka hur Rapport i sin gestaltning av den samiska minoriteten förhåller sig till SVT:s senaste sändningstillstånd med avseende på mångfald i nyhetsurvalet. Undersökningen bygger på en kvantitativ innehållsanalys av 244 Rapportinslag med samiskt huvudfokus. Studien bygger på teorier om gestaltning och nyhetsvärdering. De variabler som undersöks är: teman, källor och nyhetsprioritering. Resultaten visar att antalet inslag med samiskt huvudfokus har ökat från år 1980 till 2014. Samer och samiska frågor förekommer i Rapport när de uppfyller traditionella nyhetskriterier. Det är vanligast att samer förekommer som källa i egenskap av enskild person och att icke-samer förekommer i egenskap av politiker eller myndighetsperson. Med avseende på Rapports förhållande till SVT:s sändningstillstånd visar studien att Rapport i inslag med samiskt huvudfokus har en variation av teman men att rennäring är det i särklass vanligaste temat. Studien visar även att gestaltningen i stor utsträckning är konfliktorienterad.

No description available.

abstract: The ways in which human relationships are managed via language is a topic of particular interest in the area of sociolinguistics where work into the study of such topics as politeness, impoliteness, and rapport management have attempted to shed light on this phenomenon. This study examines two segments of extended discourse by President Alvaro Uribe of Colombia at the 2008 Summit of the Rio Group where he addressed a gathering of Rio Group members comprising heads of state from Latin American and Caribbean nations. Faced with serious accusations about his nation's military actions into Ecuador a few days before the meeting in question, Uribe engaged the group through two extended statements where he defended his government's actions. In these two segments of discourse Uribe changed his tone; it is this change that the present study attempts to describe in terms of modification to the effects of his discourse on the relationship between himself and the other interlocutors. To this end, an analysis is done classifying Uribe's utterances as polite, per Brown and Levinson's politeness model, and impolite, per Culpeper's impoliteness model. Additionally, Spencer Oatey's model of rapport management is used to classify Uribe's utterances according to their effect on the components of rapport. These classifications are examined alongside an analysis of factors related to rapport management such as frame, purpose of the exchange, and participants, for the purpose of understanding how these many factors work together to generate a changed effect to rapport. Of greatest significance in this study is the relationship between (im)politeness strategies and components of rapport. This dynamic provided an interesting way of examining (im)politeness in a new context, one that factored-in the effects of (im)politeness to the relationship between interlocutors. The study, as described above, showed that Uribe's change in tone was indeed a change to approach to rapport management characterized by an initial focus on the transactional and relational goals rapport component in the first of two segments, that then changed in the second part to a focus on face and association rights. / Dissertation/Thesis / M.A. Spanish 2011

L’affectivité, les émotions, les sentiments sont des thématiques encore relativement peu explorées dans le champ des sciences de l’espace, et pourtant de plus en plus nombreux sont les auteurs qui soulignent l’intérêt, et même la nécessité, de surmonter la difficulté de leur intégration. Souscrivant pleinement à cet objectif, le présent travail de thèse pose comme hypothèse centrale et fondatrice que la dimension affective de la relation de l’homme à son environnement, son rapport affectif à l’espace, depuis les mécanismes qui président à sa construction jusqu’aux conséquences pratiques et spatiales de ce lien qui unit l’homme à son environnement, constituent une connaissance utile à la science de l’aménagement des espaces. À travers ce travail nous avons donc cherché à mettre en lumière les mécanismes de type affectif, en lien avec les valeurs, les préférences, les attitudes, qui sont en mesures d’intervenir à la fois sur les représentations, les décisions et in fine sur les actions qui participent aussi bien des logiques géographiques au fondement de l’agencement de l’espace des sociétés, que des logiques projectives propres aux pratiques de transformation intentionnelle des espaces habités. La démarche empirique ainsi menée a permis de montrer que la relation affective à l’espace était une dimension conséquente de l’organisation des espaces et qu’elle participait plus largement de l’agencement des spatialités individuelles et collectives. À partir d’une méthodologie spécifique, appliquée à deux terrains de l’agglomération de Tours, et la collecte de récits auprès d’habitants et de professionnels en charge de l’urbanisme, nos analyses nous ont conduit à proposer une modélisation conceptuelle du rapport affectif à l’espace, insistant plus particulièrement sur les dynamiques temporelle et relationnelle du phénomène. Enfin, en soulignant l’influence de ces dynamiques affectives sur la structuration de l’action collective, nous avons pu dégager les fondements de leur prise en compte, et ainsi suggérer des pistes pour l’intégration opérationnelle de la donnée affective dans la conduite du projet d’aménagement. / Affectivity, emotions, feelings are subjects that remain quite unexplored in the field of sciences that focuses on the spatial dimension of societies, but yet more and more authors emphasize the importance, and the need to overcome the difficulty to take them into account. Endorsing this goal, the thesis went through the hypothesis that affective bonds between a man and his environment, since the mechanisms that govern this bond, to his practical consequences, provide useful knowledge for planning theory and practice. This work try to highlight affective mechanisms, related to values, preferences, attitudes, and their influences on representations, decisions and ultimately on actions involved both in geographical systems, and in projective practices. The empirical approach has shown that affective bond to place was also subsequent to place settlement, and widely, that affective bond was involved in individual and collective way to configure space arrangement. Based on a specific methodological approach, implemented on two study areas in Tours agglomeration, and on narratives collected with inhabitants and planners, our analysis led us to propose a conceptual modeling of affective bond to place, with particular emphasis on temporal and relational dynamics. Finally, underlying influence of affective dynamics on structuring collective action, we find out the bases for taking them into account, and thereby suggest several tracks for operational planning issues, and for including affective data into planning process.