<p>Demenssjukdomar är ett växande samhällsproblem. Antalet personer med en demensdiagnos ökar i takt med en globalt allt högre medellivslängd. Vårdpersonal upplever en känsla av otillräcklighet och ställs inför svårigheter i den kommunikativa interaktionen med dementa individer. Vidare upplevs patientgruppens liv som tomt och innehållslöst. Det finns behov av att implementera en ändamålsenlig och relevant terapeutisk arbetsmodell i omvårdnaden av demensdiagnostiserade personer. Litteraturstudiens syfte var att belysa reminiscensmetoden i omvårdnadsarbetet med demenssjuka personer. I reminiscensarbetet används olika former av sinnesstimulering för att väcka en persons associationer till minnen och erfarenheter från livet. En kontinuerlig användning av reminiscensmetoden i demensomvårdnaden ger majoriteten av vårdtagarna en förhöjd livskvalitet. I den ökade livskvaliteten ingår en förbättrad kognitiv funktion, stärkt integritet och en bevarad identitet, där patienten får ett större utrymme och ökad trygghet i sociala interaktioner. Vidare forskningsinsatser som belyser reminiscensmetoden ur ett närstående- och globalt perspektiv samt utifrån ett farmakologiskt jämförelseperspektiv är angelägna.</p>

Demenssjukdomar är ett växande samhällsproblem. Antalet personer med en demensdiagnos ökar i takt med en globalt allt högre medellivslängd. Vårdpersonal upplever en känsla av otillräcklighet och ställs inför svårigheter i den kommunikativa interaktionen med dementa individer. Vidare upplevs patientgruppens liv som tomt och innehållslöst. Det finns behov av att implementera en ändamålsenlig och relevant terapeutisk arbetsmodell i omvårdnaden av demensdiagnostiserade personer. Litteraturstudiens syfte var att belysa reminiscensmetoden i omvårdnadsarbetet med demenssjuka personer. I reminiscensarbetet används olika former av sinnesstimulering för att väcka en persons associationer till minnen och erfarenheter från livet. En kontinuerlig användning av reminiscensmetoden i demensomvårdnaden ger majoriteten av vårdtagarna en förhöjd livskvalitet. I den ökade livskvaliteten ingår en förbättrad kognitiv funktion, stärkt integritet och en bevarad identitet, där patienten får ett större utrymme och ökad trygghet i sociala interaktioner. Vidare forskningsinsatser som belyser reminiscensmetoden ur ett närstående- och globalt perspektiv samt utifrån ett farmakologiskt jämförelseperspektiv är angelägna.

<p>Inom forskning kring affekt och emotioner har man funnit att positiv sinnesstämning leder till ökad perception utifrån helheten av visuell stimulans på en global nivå medan negativ sinnesstämning leder till ökad perception utifrån detaljer på en lokal nivå (e.g. Gasper & Clare, 2002, Gasper, 2004). Denna rapport syftar till att hitta ett samband mellan dessa fynd och de två typer av mental bearbetning som är kända inom forskningen kring minne: en som ger minnet kontext och en som gör det enklare att urskilja (e.g. Burns, 2006). Detta samband är i författarens kännedom inte tidigare testat i publicerade studier. Resultaten stöder inte de två hypoteserna som testades men en möjlig förklaring till de motsägelsefulla data som noteras föreslås, vilken beaktar en interaktion av effekter funna för inducerat sinnesstämning.</p>

<p> </p><p><strong>Sammanfattning</strong> </p><p>Denna studie har genererats av två parallella syften, dels att undersöka om livsutvecklingsgrupper för äldre kan stimulera gruppdeltagarna till en gerotranscendent utveckling, dels att undersöka hur en sådan gruppverksamhet generellt påverkar deltagarna. Jag har valt att definiera en livsutvecklingsgrupp som en liten grupp äldre individer som under vägledning i ett livsloppsperspektiv samtalar och reflekterar kring gerotranscendensteorins särdrag. Den livsutvecklingsgrupp som utgör empirin i denna C-uppsats består av sex personer, tre kvinnor och tre män, i åldern 80-90 år. Gruppen har träffats vid 12 tillfällen under ett halvår. </p><p>Såväl kvalitativa som kvantitativa metoder har använts i undersökningen. Resultaten visar att det inom gruppen redan innan kursstart fanns ett visst igenkännande av de gerotranscendenta kännetecknen, men också att kursen i sin helhet tycks ha stimulerat gruppen att känna igen sig i än större omfattning i gerotranscendensteorin. Resultaten visar vidare att deltagarna generellt har uppskattat verksamheten, till och med i ganska hög grad, samt uttryckt värdet av att få samtala och reflektera kring sig själva, sina liv och existentiella frågor. Dessutom tycks gruppverksamheten ha inverkat positivt på deltagarnas självmedvetande och livstillfredställelse.</p><p> </p>

Sammanfattning  Denna studie har genererats av två parallella syften, dels att undersöka om livsutvecklingsgrupper för äldre kan stimulera gruppdeltagarna till en gerotranscendent utveckling, dels att undersöka hur en sådan gruppverksamhet generellt påverkar deltagarna. Jag har valt att definiera en livsutvecklingsgrupp som en liten grupp äldre individer som under vägledning i ett livsloppsperspektiv samtalar och reflekterar kring gerotranscendensteorins särdrag. Den livsutvecklingsgrupp som utgör empirin i denna C-uppsats består av sex personer, tre kvinnor och tre män, i åldern 80-90 år. Gruppen har träffats vid 12 tillfällen under ett halvår.  Såväl kvalitativa som kvantitativa metoder har använts i undersökningen. Resultaten visar att det inom gruppen redan innan kursstart fanns ett visst igenkännande av de gerotranscendenta kännetecknen, men också att kursen i sin helhet tycks ha stimulerat gruppen att känna igen sig i än större omfattning i gerotranscendensteorin. Resultaten visar vidare att deltagarna generellt har uppskattat verksamheten, till och med i ganska hög grad, samt uttryckt värdet av att få samtala och reflektera kring sig själva, sina liv och existentiella frågor. Dessutom tycks gruppverksamheten ha inverkat positivt på deltagarnas självmedvetande och livstillfredställelse.

Inom forskning kring affekt och emotioner har man funnit att positiv sinnesstämning leder till ökad perception utifrån helheten av visuell stimulans på en global nivå medan negativ sinnesstämning leder till ökad perception utifrån detaljer på en lokal nivå (e.g. Gasper &amp; Clare, 2002, Gasper, 2004). Denna rapport syftar till att hitta ett samband mellan dessa fynd och de två typer av mental bearbetning som är kända inom forskningen kring minne: en som ger minnet kontext och en som gör det enklare att urskilja (e.g. Burns, 2006). Detta samband är i författarens kännedom inte tidigare testat i publicerade studier. Resultaten stöder inte de två hypoteserna som testades men en möjlig förklaring till de motsägelsefulla data som noteras föreslås, vilken beaktar en interaktion av effekter funna för inducerat sinnesstämning.