Background The emergency department is intended for people with acute illness or injuries. In the acute phase and in urgent situations, the focus of the healthcare staff is not always on attendance and respectful treatment or care. Instead, quick handling and strict schedules are prioritized. As a result, communication and information fail and the patients' basic needs are overlooked. Consequently, the healthcare staff might be perceived as indifferent and rude. This uncaring encounter leaves the patients feeling vulnerable, abandoned and disrespected. The absence of communication and respectful treatment may have adverse effects on the patients' well-being. Aim The aim of this study was to describe patients' experiences of treatment in emergency departments. Method A literary study was made using 9 articles with a qualitative approach. Results Two themes were identified: the patients' experiences of being noticed in emergency departments and the patients' experiences of the meaning of communication in emergency departments. The themes had two subthemes each: not to be seen, to feel confirmed, lack of information and the importance of communication in health care. Conclusion The absence of caring encounters and lack of information contributes to negative experiences in the emergency departments and is the cause of great suffering in patients. / Denna studie hade som syfte att undersöka patienters upplevelser av bemötande när de sökte vård på akutmottagningar. Resultatet visade att patienter hade svårigheter i att tala om varför de sökte vård, då personalen upplevdes som ifrågasättande och nonchalanta. Patienterna kände sig bortglömda i väntrummet då det var långa väntetider samt att de inte informerades tillräckligt. Detta resulterade i att känslor av otrygghet, rädsla och oro belystes. De patienter som däremot informerades, uppmärksammades av personalen samt där personalen bjöd in patienten till delaktighet i sitt vårdbesök, upplevde ett gott bemötande. Denna studie visar att patienter upplevde brister i bemötandet på akutmottagningar och att personcentrerad vård värderades högt av patienterna för att känna en trygghet till vården. Att inte bli respektfullt bemött resulterar i ett onödigt lidande för patienten. Vården som bedrivs på akutmottagningen är inriktad på allvarliga skador och åkommor, där personalen har som ansvar att bedöma, sortera och prioritera så att de allvarligaste skadorna hanteras först. En del av sjuksköterskan ansvar på akutmottagningen är att uppmärksamma patientens psykosociala behov, likaledes är hennes ansvar att prioritera patienters fysiska behov. Studiens resultat påvisade att patienter upplevde brister kring dessa ansvarsområden. Patienter som sökte vård på akutmottagningen upplevde ångest och oro då de saknade kunskap om sitt förändrade hälsotillstånd och var beroende av kontinuerlig information. För att ge patienten en positiv upplevelse av sitt besök så kan personcentrerad vård vara en ingång. Personcentrerad vård innebär en kärnkompetens för sjuksköterskor och belyser vikten av att tillsammans med patienten bilda en relation och ett partnerskap för att patienten ska kunna uppleva delaktighet i sin egen vård. Genom delaktighet kan patienten på ett bättre sätt hantera och begripa sin situation. Den metod som använts är en litteraturstudie. Kvalitativ forskning har granskats för att skapa en överblick av tidigare forskningsresultat kring detta ämne. Studiens syfte var att undersöka patienters upplevelser och därför valdes kvalitativ forskning, då denna forskningsmetod rekommenderas för granskningar av upplevelser.

Pourquoi un événement en apparence si naturel qu’est l’accueil d’un bébé se révèle t-il si bouleversant et si complexe ? Pourquoi cette présence peut-elle provoquer joie et émerveillement ou angoisse et violence ? N’est-ce pas parce que l’enfant si vulnérable détient aussi une puissance créatrice ? Créateur de relations et d’émotions, il est d’emblée un être d’esprit. Il commence sa vie avec son lot, son daimon singulier. Suivant celui-ci il sera « jeté-dans-le monde » ou accueilli. Trait d’union entre les forces les plus archaïques et la civilisation, le très jeune enfant nous montre à quel point les mouvements de son corps sont le reflet de sa vie psychique. C’est pourquoi une attention aux soins de maternage, au jeu et aux activités d’éveil va être, avec ses parents, au coeur du processus d’intersubjectivité. Cette éducation première prenant sa source dans le soin est déjà de l’ordre du politique et suppose une éthique qui permette à l’enfant de s’épanouir et d’habiter le monde / A baby's arrival is such a natural occurrence: why does it cause so much upheaval? Why does its presence create so much joy and wonderment or else such angst and violence? Is it because the child possesses both vulnerability and colossal creative potential? Creator of relationships and of emotions, from the beginning, the child is a spiritual being. He starts out life with his fate, his particular daimon. After his arrival, he will be thrown in the world or he will be welcomed and integrated. As he is at the interplay between the most archaic forces and civilization, the very young child demonstrates that his physical movements reflect his psychic life. Along with his parents, maternal care, play, and his activities are at the core of the intersubjective process. The care of the child is his initial education and is already reflective of political acts and presupposes an ethic which will allow the child to blossom and to inhabit his world