No description available.

Barnskötares och förskollärares uppdrag har i och med den reviderade läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 2010) förändrats och förtydligats. För att kunna anställas som förskollärare, krävs numera en yrkeslegitimation. Hur uppfattas dessa förändringar av förskolepersonalen och hur har de påverkat relationerna mellan de två yrkeskategorierna? Har arbetsfördelningen mellan barnskötare och förskollärare påverkats? Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare respektive barnskötares uppfattningar av hur deras yrkesroller har förändrats ute i verksamheterna efter att den reviderade läroplanen samt yrkeslegitimationen trädde i kraft sommaren 2011, vad gäller ansvarsfördelning, resurser samt befogenheter. För att undersöka detta utförs individuella intervjuer med barnskötare, förskollärare samt förskolechefer. Metoden möjliggör att uppfattningar, tankar och åsikter lättare uppmärksammas, detta ligger sedan till grund för resultatet samt slutsatser. Resultatet visar att det existerar olikartade uppfattningar kring respektive yrkesroll inom förskolan. Många är positiva till de förändringar som nu sker inom verksamheten, medan ett fåtal ställer sig skeptiska till omställningarna.

BAKGRUND:Den nya skollagen ligger till grund för att införa förskolan helt i skolväsendet som en egen skolform. I den reviderade läroplanen har en ny rubrik skrivits in där förskollärarna har fått ”ett särskilt ansvar”, i den pedagogiska verksamheten. Den reviderade läroplanen börjar gälla första juli 2011. I litteraturen i bakgrunden tar vi upp bakåtliggande orsaker till den reviderade läroplanen samt förskolans pedagogik, kvalité och pedagogisk ledarskap.SYFTE:Syftet med studien är att ta reda på några förskollärares tolkningar av det särskilda ansvaret i den reviderade läroplanen samt att ta reda på hur vanligt förekommande dessa tolkningar är till en större grupp förskollärare.METOD:Den första delen i studien är kvalitativ och bygger på intervjuer från 10 förskollärare från olika stadsdelar. Den andra delen i studien är kvantitativ med påstående satser från den första delen av studien och vänder sig till en större grupp förskollärare spridda över flera stadsdelar. Verktyget för den kvantitativ delen i studien är webbenkäter och antalet förskollärare som deltog är 55 förskollärare av 102.RESULTAT:Resultatet visar sig att förskollärarens tolkningar av det särskilda ansvaret är mycket innehållsrikt. Förskollärarna beskriver sin roll utifrån många olika perspektiv vad det nya kravet kan komma att innebära för förskolläraren. Det kommer att innebära stora skillnader från förskola till förskola, från arbetslag till arbetslag och från förskollärare till förskollärare, hur det nya kravet kommer att gestaltas i den pedagogiska verksamheten. I studien trots skillnaderna har övervägande andelen av förskollärarna svarat att förändringarna kräver utökad planeringstid både, individuellt och i arbetslaget. / Program: Lärarutbildningen

I föreliggande studie undersöks förskollärares upplevelser av det svenska teckenspråket och deras tankar och känslor om den nya revideringen av läroplanen för förskolan. Förskollärare tar i större utsträckning på sig ett större ansvar än vad som skrivs fram i läroplanen. Därav är syftet med undersökningen att få fram förskollärarnas åsikter och inställning till läroplansmålet rörande det svenska teckenspråket utifrån deras livsvärld. Detta sätts i relation till deras nuvarande kompetenser i att möta den nya reviderade utgåvan av läroplanen. Det som undersöks i detta arbete är alltså hur förskollärare utifrån sin livsvärld beskriver sin upplevelse av teckenspråk samt hur de upplever att det nya målet med teckenspråk kommer inverka på deras yrkesutövande. Studien utgår från ett fenomenologiskt perspektiv och använder en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med fem deltagande förskollärare och intervjuerna har spelats in för att sedan transkriberas och analyseras. I resultatet framgår det att förskollärarna, oberoende av antal år ute i verksamheten, känner sig osäkra inför att bemöta det nya målet. En stor del av osäkerheten beror på bristen på utbildning och fortbildning under tiden på högskolan såväl som senare ute i arbetslivet. Det krävs mer forskning och delaktighet från fältet för att denna typ av revidering ska kunna bemötas med positivt engagemang istället för rädsla och oro.