Krishantering har under en lång tid legat på de offentliga aktörerna i samhället. Krisberedskapens historia ligger framförallt hos de offentliga aktörernas syn på krig och krigsföring. Detta kommer av att det finns likheter mellan krig och kriser, genom att människor kan skadas av ett hot. Därför måste samhället kunna organisera sig för att lösa detta. Detta har sitt ursprung från andra världskriget, då man organiserade civilförsvar för att möta beredskapen som fanns. Att det skapades civilförsvar, var för att det ansågs att militärens organisation hade bäst kontroll för att hantera krissituationer, eftersom militären hade kunskap om ledning och kontroll. Detta har efter Kalla Kriget börjat förändras och allt fler civila organisationer har nu blivit mer inkluderade i krishanteringsfrågor. Idag pratas det allt mer om osäkerhet och inte om kriser. Osäkerhet är när en fara, verklig och uppfattad, framstår i samhället. Detta är något som är skapat av samhällets organisation och inte av påverkan på att lösa problem. Fastän samhällets syn på krishantering har förändrats, finns det än idag rester från det militäriska synsättet.   Laurie Pearce nämner att ett problem med krishanteringen är att aktörerna inte kopplar samman handlingar mot samhällsplaneringsarbetet med krishanteringsarbetet. Detta beror framförallt på tids- och personalbrist. Därför är det vanligt att krishantering inte sker förrän en kris har drabbat samhället. En annan bidragande orsak till att krishanteringen inte utförs i förebyggande syfte är att de offentliga aktörerna har en större tilltro till andra vedertagna aktörer/organisationer, istället för att prata med civila personer, eftersom det anses att de som arbetar med problemen har en betydligt större kunskap.

Kärntekniska olyckor är lyckligtvis mycket sällsynta, men när de väl inträffar får olyckorna extremt omfattande konsekvenser. Kärntekniska olyckor inrymmer flera perspektiv och discipliner, allt ifrån teknisk och naturvetenskaplig, till att förstå och hantera frågor om samspelet mellan medborgare, myndigheter och medier.   För att upprätthålla god beredskap och samhällssäkerhet behöver erfarenheter och forskningsresultat överföras från en kontext till en annan, på samtliga samhällsnivåer. Syftet med aktuell studie är att, utifrån ett perspektiv om top-down och bottom-up, studera hur man å ena sidan ger råd och vägledning från nationell nivå, och å andra sidan planerar och analyserar risker på lokal nivå gällande kärnkraftsanläggningar i en svensk kontext. Studien avser att identifiera utmaningar inför en närtida implementering av ISO 22315:2014 på olika nivåer i samhällshierarkin. Studien har besvarat följande frågeställningar: I vilken utsträckning återfinns innehållet i ISO 22315: 2014 om massevakuering i regionala samt kommunala risk- och sårbarhetsanalyser? Vilka utmaningar verkar finnas inför en utveckling av integrerad process om top-down, bottom-up gällande kärntekniska olyckor? Aktuell studie antar en kvalitativ ansats och med hjälp av en litteraturstudie söka svar på uppsatta frågeställningar som svarar mot studiens syfte. Studien tar vidare ett induktivt förhållningssätt vilket inbegriper att forskaren använder insamlad data för att försöka skapa en teori (Yin 2011). Utifrån studiens syfte och frågeställning kan det konstateras att det finns övergripande goda direktiv och vägledning från nationell nivå, från juridiskt fastställda skyldigheter men också råd och riktlinjer. Genom en innehållsanalys av MSB´s riktlinjer för storskalig evakuering kan det konstateras att ISO: 22315:2014 är väl integrerad i dessa riktlinjer. Det kan vidare konstateras att denna ISO-standard inte i samma utsträckning är integrerad i de kommunala risk- och sårbarhetsanalyserna. Undersökningens resultat kan visa på att det finns brister i den geografiska ansvarsfördelningen på regional- och kommunal nivå, vilket främst kan förklaras genom den svenska samhällsstyrningen om top-down, bottom-up. Nyckelord: Kärnteknisk olycka, risk- och sårbarhetsanalys, evakuering och krisberedskap

Att klimatet förändras är konstaterat, skulle utsläppen av växthusgaser kraftigt minskas kan de påbörjade klimatförändringarna ändå inte helt förhindras. Förändringarna innebär att extremväder kommer inträffa oftare men med geografiska skillnader. Till seklets slut väntas i Värmland exempelvis nuvarande tioårsregn istället inträffa var femte år. Vänern kommer i och med detta utgöra en av de största översvämningsriskerna. Hur dessa förändringar påverkar samhället varierar beroende på samhällets konstruktion och sårbarheter. Anpassning till de nya förutsättningarna är nödvändig, och ett stort ansvar vilar på våra kommuner i och med den ansvarsfördelning som finns i Sverige. Möjligheterna att genomföra anpassningsåtgärder varierar, liksom hur långt arbetet har kommit. Ett sätt att integrera klimatanpassning i riskhanteringen för att minska samhällets sårbarhet, är att kommunerna använder sig av sina risk-och sårbarhetsanalyser (RSA). Detta är dock förenat med en del barriärer. Intervju har genomförts med elva Värmländska kommuner. Därtill har genomgång gjorts av samtliga kommunala RSA 2015-2018 för att identifiera framgångsfaktorer och barriärer med integreringen. Dessutom utreds om kommunerna efterfrågar hjälpmedel för detta arbete.  Resultatet visade att sex kommuner i varierande omfattning inkluderat klimatanpassning i RSA, vilket är en tydlig ökning jämfört med tidigare års RSA. Dessutom kan både framgångsfaktorer, barriärer och önskemål för fortsatt utvecklande av detta arbetssätt påvisas. Denna undersökning kan visa på att ett samband finns mellan om klimatanpassning i RSA skett och om kommunen drabbats av naturolycka. Dessutom kan samverkan mellan kommunerna vid upprättande leda till att kommuner som inte tidigare drabbats, ändå klimatanpassar RSA genom att samverka med de som har det. Som hjälp vid det fortsatta arbetet med RSA önskas av samtliga intervjuade kommuner ett utökat regionalt samarbete samt någon form av guide eller riktlinjer från exempelvis länsstyrelsen. / The climate change is confirmed. Even if greenhouse gas emissions were greatly reduced, it would still not be sufficient to completely prevent the ongoing climate change. This change means that extreme weather will occur more frequently, but with geographical differences. Moving toward the end of the century, in Värmland it is expected that the current ten-year rain cycle will change to a cycle spanning five years. Vänern will be one of the largest flood risks. How these changes affect society varies according to social structure and vulnerabilities. Adapting to the new circumstances is necessary, and great responsibility rests on our municipalities following the distribution of responsibility that exists for municipalities in Sweden. The conditions for implementing adaptation measures vary, as well as how far the work has come. One way to integrate climate adaptation of risk management to reduce the vulnerability of society, is that municipalities make use of their risk and vulnerability analysis (RVA). This, however, is associated with some barriers. Interviews were conducted with eleven municipalities in Värmland and as well as a briefing of all municipal RVA from 2015 to 2018 to identify the success factors and barriers to integration. Also investigated is whether the municipalities are requesting tools for this work. The results showed that six municipalities, though in varying degrees, have included climate adaptation in RSA. A clear increase compared to the previous year's RSA. Additionally, success factors, barriers and requests for further development of this approach appear. This investigation may show that a relationship exists between climate adaptation in RVA occurred and if the municipality is affected by a natural disaster. Also shown is that cooperation between municipalities in the preparation can lead to municipalities that have not previously suffered from a hazard, choose to climate adapt RVA by interacting with those who have. To aid in further work with RSA, an extended regional cooperation is desired by all interviewed municipalities as well as any kind of guide or guidelines, for example, on a regional level.

The climate issue is becoming increasingly relevant, and with that, the EU's greentaxonomy has been designed to support investors in defining environmentally sustainableinvestments. To meet the taxonomy, the business must contribute significantly to at leastone of the six environmental objectives, not significantly harm the remainingenvironmental objectives, and meet minimum requirements for social sustainability.  Environmental certification systems are used to measure a building's environmentalsustainability, but as the taxonomy becomes more relevant, the question arises of howthese systems can be used in taxonomy work or if they become irrelevant. In addition,industry professionals experience the requirements of the taxonomy as unclear. Thepurpose of the report is therefore to analyze difficulties, develop solutions, and investigatehow environmental certification systems for existing buildings relate to the taxonomy.Miljöbyggnad iDrift, BREEAM In-Use, and LEED O + M have been investigated using aliterature review, interviews, and a case study. The main challenges with the EU-taxonomy were found to be the large margin forinterpretation left to affected organizations, due to a lack of clarifications. Another centraldifficulty was that the taxonomy's purpose as a common language fails, partly due tocountries using different systems to measure the sustainability of a building, making itdifficult to compare sustainability on a global scale. Proposed solutions included acommon certification system, demonstrating green potential, and authorities needing totake greater responsibility in providing assistance. An important conclusion of the thesisis that buildings that are certified with the analyzed systems of this report are notautomatically taxonomy-aligned, even though these systems play a continued significantrole in the sustainability work.

Introduktion: Omvärldsbevakning/analys är ett förekommande krav för organisationer som ett led i att tidigt identifiera omvärldens påverkan på den egna organisationen samt som underlagför att kunna fatta gynnsamma beslut. Det finns ingen allmängiltig definition eller vedertagen metod när det gäller omvärldsbevakning/analys i offentlig verksamhet. Omvärldsbevakning/analys utgör en komponent i det svenska krisberedskapssystemet och ett värde finns i att förstå arbetsprocessen och de faktorer som påverkar tillvägagångssättet. En viktig utgångspunkt för samhällets säkerhet och krisberedskap är risk – och sårbarhetsanalyser (RSA). En RSA är tänkt att utgöra grunden i arbetet med att identifiera hot och risker, minska sårbarheter och öka förmågan att förebygga, motstå och hantera kriser och extraordinära händelser. Samhällets snabba förändring, gör att potentiella risker och hot kan vara svåra att förutse. Att samhället dessutom i ökande omfattning bestå av komplexa beroendeförhållanden ökar utmaningen ytterligare. En del i arbete med RSA innebär att studera hur omvärlden påverkar eller möjligen kan påverka den egna verksamheten samt identifiera hot, vilket innebär att verksamheten behöver utöva någon form av kontinuerlig omvärldsbevakning. Genom att titta på processer med nära koppling till omvärldsbevakning/analys kan begreppen sättas i förhållande till samhällsviktig verksamhet och utveckla arbetet i dessa verksamheter.  Syfte: Utgångspunkten för studien är att beskriva regioners arbete med RSA utifrån delkomponenterna i verksamhetsteorin samt utifrån verksamhetsteorins olika perspektiv. Att använda verksamhetsteorin som en teoretisk ram innebär ett försök att spegla de faktorer som påverkar arbetet utifrån ett holistiskt perspektiv genom att belysa faktorer utifrån det teoretiska ramverkets olika delar. Studiens syfte är att därigenom få en förståelse för de faktorer som utgör hinder och skapar goda förutsättningar för arbetet med RSA och hur dessa faktorer samspelar med varandra. Dessutom syftar studien till att få en ökad förståelse för hur omvärldsbevakning och/eller omvärldsanalys nyttjas i arbetet med RSA.   Metod: Metoden baseras på semi-strukturerade intervjuer och genomförs med en deduktiv ansats. Resultat: Studiens resultat presenteras i förutbestämda teman utifrån verksamhetsteorins aktivitetssystem; Aktör, Verktyg, Regler, Gemenskap, Arbets- och ansvarsfördelning, Mål och Utfall.   Slutsatser: Hur arbete med RSA organiseras skiljer sig mellan regioner. En enighet som ses är att RSA främst syftar till att uppfylla egennyttan för regionen, i andra hand för att uppfylla lagkravet. De delkomponenter utifrån verksamhetsteorin som ses ha en betydande roll för arbetet med RSA är arbets- och ansvarsfördelning samt gemenskap. Dessa delkomponenter verkar framför allt utgöra de delkomponenter i verksamhetsteorins aktivitetssystem som påverkar förutsättningarna för samverkan, som anses utgöra den viktigaste faktorn för ett framgångsrikt arbete med RSA. Omvärldsbevakning/analys görs regelbundet som en del i medarbetares arbetsuppgifter. I det specifika arbetet med RSA verkar det utföras omvärldsbevakning/analys inom samtliga delar av processen genom samverkan. / Introduction: Horizon scanning is a common requirement for organizations as a part of the work to better anticipate future opportunities or threats and to identify issues in the present that are of major importance for the organisation. There is no clear definition or established method for horizon scanning in the public sector. Horizon scanning is a component of the Swedish crisis preparedness system and there is value in understanding the work and the factors influencing the approach. An important part of the crisis preparedness system involves risk- and vulnerability analysis (RVA). RVA is intended to form the basis for identifying threats and risks, reducing vulnerabilities and enhancing the capacity to prevent, withstand, and manage crises and extraordinary events. The rapid changes in society makes it difficult to predict potential risks and threats. In addition, the increasing complexity of interdependencies in society further aggravate the challenge. As a part of an RVA, studying how the external environment influences or may influence the organization's activities and identifying threats requires the organization to engage in some form of continuous horizon scanning. By examining processes closely related to horizon scanning, the concept can be related to vital societal functions and critical infrastructure and thereby develop work within these areas.  Purpose: The study aims to describe how county council conduct RVA based on the activity theory and the different perspectives within the theory. Using activity theory as a theoretical framework attempts to reflect key areas influencing the work from a holistic perspective. The purpose of the study is thus to gain an understanding of the areas influencing the work of RVA and how these interact with each other. Additionally, the study aims to enhance understanding of how horizon scanning is utilized in the work of RVA. Method: The method is based on semi-structured interviews conducted with a deductive approach.  Results: The result of the study's are presented in predetermined themes based on the activity system: Actor, Tools, Rules, Community, Division of Labor, Goals and Outcomes.  Conclusions: How county council conduct RVA differs. A common agreement is that RVA primarily serves the county council´s own interests, and compliance with legal requirements is secondary. The areas of activity theory that appear to have a significant role in the work of RVA are Division of labor and Community. These areas primarily seems to affect the conditions for collaboration, which is considered to be the most crucial factor to succeed in the work. Horizon scanning is performed regularly as part of employees' everyday tasks. In the work of RVA horizon scannning is performed within the different parts of the process, primarily throu collaboration.

Risk and vulnerability analysis (RVA) is a widely used method to assess an organization's threat situation. Certain actors are obliged by law to perform the analysis to contribute to a national threat assessment. Among these are actors in the healthcare system. This study aims to understand how a systematized workflow for RVA can increase crisis preparedness and resilience within Swedish healthcare. In this context, a systematized workflow is defined as a systematic and uniform method within a designated digital tool to facilitate the analysis.  To understand how a systematized workflow could increase crisis preparedness and resilience, four semi-structured interviews were held with knowledgeable people within the area from different levels of the national risk and vulnerability chain. Further recurring meetings with people directly involved in such improvemenet work from AFRY were held, along with a review of existing literature. The result shows several challenges regarding RVA-related work; it is time-consuming, complex, resource-intensive, and lacks proper guidance in how it should be done. It shows a need for a better process, both in how they are performed and how the results are analyzed. It is concluded that a systematized workflow for risk and vulnerability analysis could increase crisis preparedness and resilience within Swedish healthcare. Having a designated tool with a set process, clear instructions, definitions, and guidelines would make RVAs easier to conduct and generate better outcomes regarding several aspects. Identifying essential dependencies would be facilitated for actors within the healthcare sector, which forms the basis to sustain those dependencies if a crisis occurs. Further, uniformly structured results would facilitate the analysis of results to make a nationwide risk assessment. In turn, this would probably increase crisis preparedness and resilience within the healthcare sector and several others. / Risk och sårbarhetsanalyser (RSA) är en utbredd metod för att värdera en organisations hotbild. Vissa aktörer är skyldiga enligt lag att genomföra analysen för att bidra till en nationell sammanställning av landets risker, varav skjukhussystemet är en av dessa. Denna studie ämnar att förstå hur ett systematiskt arbetsflöde för RSA kan bidra till ökad krisberedskap och resiliens inom svensk sjukvård. Genom denna rapport definieras ett systematiskt arbetssätt som en systematiserad och enhetlig metod i ett dedikerat digitalt verktyg för att underlätta analysen. För att förstå hur ett systematiserat arbetssätt kan öka krisberedskap och resiliens har fyra semistrukturerade intervjuer hållits med sakkunniga personer inom området. Dessa har varit från olika nivåer inom den nationella risk- och sårbarbetsanalyskedjan. Vidare har återkommande möten genomförts med människor som varit direkt involverade i denna typ av förbättringsarbeten från AFRY, tillika en granskning av befintlig litteratur. Resultaten från studien visar på flera svårigheter rörande RSA-arbete - det är tidskrävande, komplext, resursintensivt, och saknar tydlig vägledning i hur arbetet ska utföras. Dessutom visar resultaten ett behov av bättre arbetsprocesser, både rörande hur analyserna ska genomföras samt hur resultaten ska analyseras. De slutsatser som har kunnat dras är att ett systematiserat arbetssätt för risk- och sårbarhetsanalyser skulle kunna bidra till en ökad krisberedskap och resiliens inom svensk sjukvård. Genom att ha ett dedikerat verktyg med en satt process, tydliga instruktioner, definitioner och riktlinjer hade genomförandet av en RSA underlättats samt gett bättre resultat inom ytterligare områden. Att identifiera kritiska beroenden hade förenklats för aktörer inom sjukvården, vilket formar grunden till att upprätthålla dem vid en kris. Vidare hade enhetligt strukturerade resultat underlättat analysen av resultaten för att göra ett nationell riskbedömning. Detta i sin tur hade trolien lett till ökad krisberedskap och resiliens inte endast inom sjukvården, utan även inom andra sektorer.

Bakgrund: Människor drabbade av naturrelaterade katastrofer fortsätter att stiga i antal tillsammans med de kostnader som följer i katastrofernas spår. Skadorna fördelas ojämnt mellan länder och samhällsgrupper och utgör både ett humanitärt problem och en fråga om ojämlikhet. Att reducera risker är därmed en förutsättning för att uppnå hållbar utveckling. Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015-2030 talar om vikten av att riskhantering baseras på en förståelse av risker. Risk- och sårbarhetsanalys (RSA) är ett verktyg för att skapa förståelse av risker och åtgärder att vidta för att reducera dessa. Stöd till att utveckla processer för analys av risker och sårbarheter har identifierats som komparativa fördelar för svenskt bistånd inom de internationella kapacitetsutvecklingsinsatser som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) bedriver. Trots förekomsten av erfarenheter, lagstöd och vägledningar saknas i större omfattning studier av hur arbetet genomförs och utnyttjas. Forskning om olycksinsatsplanering pekar ut själva processen som viktigare än de planer som produceras. Detta sammantaget visar på ett behov att identifiera viktiga erfarenheter från den svenska RSA-processen, erfarenheter som kan informera MSBs kapacitetsutvecklingsinsatser inom RSA. Syfte: Syftet med studien är att identifiera vad deltagare uppfattar som goda erfarenheter av det RSA-arbete som bedrivs av svenska kommuner med fokus på själva processen Metod: Studien som är av kvalitativ karaktär genomförs med en abduktiv ansats där deltagare intervjuas, inspelningar transkriberas och innehållet analyseras med kvalitativ innehållsanalys. Som teoretiska utgångspunkter att jämföra studiens empiri används Risk Governance, Social Learning och en tillämpning av Design Science. Resultatet: Studiens resultat presenteras i form av tema, kategorier och underkategorier. På latent nivå härleds temat; lära tillsammans till nytta för ett säkrare samhälle, vilket fångar fundamentala tankegångar om att analysarbetet handlar om att lära sig mer, att det behöver göras tillsammans och att resultatet behöver komma till nytta, allt i en strävan mot ett säkrare samhälle. Det manifesta innehållet presenteras i kategorierna; funktionellt lagarbete, lärande och förändring samt främjande strategier och arrangemang. Kategorierna består i sin tur upp av tio underkategorier. Slutsatser: Bland viktiga slutsatser från arbetet med RSA är betydelsen av att forma team av deltagare med varierade roller, kompetens och perspektiv. Vidare att skapa forum och miljöer som främjar tillit och ömsesidigt utbyte. Här är samordnarens roll av avgörande betydelse. Ytterligare en slutsats är att ta vara på drivkrafter om nytta och användbarhet för ett flexibelt genomförande. Behovet av förankring, ägarskap och att bygga på vad som redan finns är andra betydelsefulla slutsatser. Vid stöd till nationell utveckling av RSA behöver lagstiftnings stimulerande men också hämmande effekter beaktas. Hur myndigheters stöd utformas behöver baseras på hur behoven ser ut hos de som ska genomföra RSA.

Från om med 1 januari 2024 ska alla kommuner ha en vattentjänstplan. En vattentjänstplan ska innehålla varje kommuns långsiktiga plan för att tillgodose allmänna vattentjänster i framtiden samt åtgärder som behöver vidtas vid skyfall för att skydda VA-anläggningar. Lagändringen infördes 1 januari 2023 vilket har gett kommuner en snäv tidsplan att ta fram denna plan. Arbetet har undersökt vad vattentjänstplanen i Västerås kommun behöver innehålla för att uppfylla kravet om åtgärder vid skyfall, identifiera punkter i spill- och dagvattennätet som potentiellt är sårbara för skyfall och ge förslag på skyfallsåtgärder. För att uppfylla syftet har en risk- och sårbarhetsanalys utförts för att identifiera punkter i spill- och dagvattennätet som är sårbara för skyfall. Analysen inkluderade en workshop med nyckelpersoner på Mälarenergi Vatten AB och en riskmatris som användes som bedömningsunderlag. Från riskmatrisen identifierades punkter som var potentiellt sårbara för skyfall och en lågpunktskartering utfördes i SCALGO Live på utvalda punkter. De regnhändelser som utfördes i karteringen var 10-, 20- och 100-årsregn. Lågpunktskarteringen jämfördes även med en skyfallskartering med markavrinning och ledningsnät, vilket är en kartering av hög detaljeringsgrad, för att undersöka ifall lågpunktskartering kan vara lämpligt underlag till en vattentjänstplan. Resultatet av risk- och sårbarhetsanalysen var att sju punkter, som gavs som förslag under workshopen, hade höga riskvärden och var potentiellt sårbara för skyfall. Tre av sju punkter valdes till vidare analys: Branthovda, Skiljebo och Önsta-Gryta, alla belägna i Västerås tätort. Samtliga av dessa tre punkter var i dagvattennätet. Lågpunktskarteringen i SCALGO Live som utfördes över dessa tre punkter visade stora översvämningar vid ett 100-årsregn. Skyfallsåtgärder som föreslogs för platserna var magasinerings ytor och skyfallsled. Vid jämförelse av lågpunktskartering och skyfallskartering med markavrinning och ledningsnät visade skyfallskarteringen en mindre översvämning för Branthovda och Skiljebo. I Önsta-Gryta var skillnaden mellan karteringarna minimal. Detta var då skyfallskarteringens resultat visar på att dagvattenledningarna i området var överbelastade redan vid ett 10-årsregn, vilket liknade villkoret i lågpunktskarteringen att dagvattenledningarna antas vara fulla. Med detta kan endast en lågpunktskartering visa ett områdes potential till att var sårbara för skyfall, men säger inget om hur spill- eller dagvattennätet påverkas. Dock kan en lågpunktskartering hjälpa till att identifiera områden i tätorter som skulle kunna vara sårbara för översvämningar. / As of January 1st, 2024, all municipalities must have a water service plan. A water service plan must contain each municipality's long-term plan to provide public water services in the future and solutions that need to be taken in the event of a cloudburst to protect water and sewage facilities. The change in law was introduced on January 1st, 2023, which has given municipalities a tight timetable to develop this plan. The study has investigated what the water service plan in Västerås municipality needs to contain in order to fulfill the requirement for solutions in the event of cloudbursts, identify points in the waste and stormwater network that are potentially vulnerable to cloudbursts, and provide suggestions for torrential rain measures. In order to fulfill the purpose, a risk and vulnerability analysis has been carried out to identify points in the waste and stormwater network that are potentially vulnerable to cloudbursts. The analysis included a workshop, with key individuals at Mälarenergi Vatten AB, and a risk matrix that was used as an assessment basis. From the risk matrix, points that were potentially vulnerable to cloudbursts were identified and a low-point mapping was performed in SCALGO Live at the selected points. The rain events performed in the mapping were 10-, 20- and 100-year rainfalls. The low-point mapping was compared with a cloudburst mapping with land runoff and conduit network, which is a mapping with a high degree of detail, to investigate whether low-point mapping can be a suitable basis for a water service plan. The result of the risk and vulnerability analysis was that seven points, which were given as suggestions during the workshop, had high-risk values and were potentially vulnerable to cloudbursts. Three out of the seven points were selected for further analysis: Branthovda, Skiljebo, and Önsta-Gryta, all of them located in Västerås city. All of these sensitive points were in the stormwater network. The low-point mapping in SCALGO Live performed over these three points showed major flooding during a 100-year rainfall event. The proposed cloudburst solutions for the sites were storage areas and cloudburst roads. When comparing low-point mapping and cloudburst mapping with ground runoff and conduit networks, the cloudburst mapping showed a minor flood for Branthovda and Skiljebo. In Önsta-Gryta, the difference between the mappings was minimal. This was due to the results of the cloudburst mapping showing that the stormwater pipes in the area were overloaded even with a 10-year rain, which was similar to the condition in the low-point mapping that the stormwater pipes are assumed to be filled. With this, only a low point mapping can show an area's potential for being vulnerable to cloudbursts but does not say anything about how the waste or stormwater network is affected. However, low point mapping can help identify areas in built-up areas that could be vulnerable to flooding.