In my study of Sweden-Finnish authors’ motivation, identity and reading habits I have investigated why the authors often lose their motivation to writing, why they do not have any interest in who ultimately reads their work, and what they read themselves. I ask if this could be due to their background, education or identity. Another question I asked was how they maintain their native language in an alien environment. In the group of reference there was eleven authors born between the years 1920-1947, who immigrated to Sweden between the years 1950-1984. Previous studies of the immigration of Finns to Sweden have shown that the immigrants’ first years often were traumatic and in essence a negative experience, but my study shows that within the reference group, the experiences were not as negative. The choice has been to stay in Sweden, but not to become ‘Swedish’. They see themselves not as immigrants, but as Sweden-Finns or Finns. Their native language was valued as very important but every person also spoke Swedish. There are studies that show that one can lose motivation i.e. to writing if one does not attain recognition or encouragement. This affects also one’s identity. Sweden-Finnish literature has often been disparaged by critics, which have had negative consequences on Sweden-Finnish literature as a whole. Despite difficulties in fostering their native tongue, despite negative critique and recognition, Sweden-Finnish authors write about what is meaningful to themselves. With their biographies they have proven their presence in Sweden and they have had an impact on Swedish society. Even though their books are not always praised by critics, and few buy them, they are always a welcome gift to their own grand-children. / I studien om sverigefinska författares motivation, identitet och läsvanor har min huvudfråga varit varför författares motivation för skrivandet har börjat sina. Jag har försökt ta reda på deras motiv; varför och till vem de skriver, vad de läser själva och om deras bakgrund och utbildning har något med skrivandet att göra. Hittills har forskningen i det här ämnet varit obefintlig. I min referensgrupp ingår elva författare födda 1920-1947 som har flyttat till Sverige 1950-1984. De hade flyttat några gånger inom Finland eller bott utomlands före flyttningen till Sverige. En del har bott sedan dess i samma stad, några flyttat på grund av arbete. De har flyttat till Sverige av olika anledningar såsom familjeskäl, äventyrslust eller bättre arbete. Familjeskäl kan ha varit giftermål, skilsmässa eller barnens arbetssituation. Alla hade olika yrken bakom sig, en är fortvarande i arbetslivet. Alla hade yrkesutbildning; om de inte hade skaffat den redan i Finland så hade de studerat och vidareutbildat sig i Sverige. Ingen tillhör arbetarklassen eller har några författare i släkten. Alla har högre utbildning än sina föräldrar. Jag har jämfört mitt resultat med tidigare studier om finsk invandring till Sverige. De gjordes för ca 30-40 år sedan. Då var huvudfrågorna finnarnas bakgrund och anpassning i det nya landet och man intervjuade huvudsakligen industriarbetare eller forskade i invandrarlitteratur. I min studie använder jag inte ordet invandrare utan sverigefinsk, litteratur som jag forskar i kallar jag inte till invandrarlitteratur utan sverigefinsk litteratur. Jag låter min referensgrupp vara anonym, men Pynnönen (Siirtolaisuuden vanavedessä, 1991) presenterar personer och återger deras brev. Tiden är annorlunda nu och svaren som jag har fått är andra än förut fast vissa skribenter som har svarat i Pynnönens undersökning är samma skribenter som tillhör i min referensgrupp. Författare ser inte sina första år i Sverige som lika traumatiska och negativa idag som tidigare studier har visat. Ingen tänker flytta tillbaka till Finland, man har valt att stanna kvar i Sverige, men inte bli svensk för det. De känner sig inte som invandrare utan sverigefinnar eller finnar. Modersmålet upplevs som mycket viktigt men alla talar även svenska. De försökte läsa allt vad de kunde på finska men att anskaffa finsk litteratur var svårt i Sverige. Man var spetiska sverigefinsk litteratur förut men nu läste alla det. Mest lästa författare var nu som förut Väinö Linna och Kalle Päätalo.  Det finns forskning som visar att man förlorar sin motivation t.ex. för skrivandet om man inte får erkännande och uppskattning. Det påverkar också ens identitet. Sverigefinsk litteratur har blivit nedvärderad av okunniga kritiker som har nästan lyckats kväva skrivandet. Sverigefinska författare är amatörer men har jämförts med Finlands främsta författare. Man har inte tagit hänsyn till böckernas innehåll utan kritiserat enbart språket. Sverigefinskan har utvecklats, fått nya ord som kommer från svensk miljö och det svenska samhället, som är främmande i Finland men det har inte kritiker tänkt på. Sverigefinska författare som har svårt att få tag i modern finsk litteratur, inte kan få tag i finska dagstidningar och bor i en annan språkmiljö har omöjligt att bevara och skriva finska språket lika bra som författare som lever och arbetar i Finland. Erkännande för sina böcker är avgörande inte bara för författares motivation utan också identitet. Man drömmer inte längre om att bli berömd författare men ändå fortsätter man sitt författarskap. Att publicera egen biografi har visat sig vara mycket viktigt för författares identitet. Om författarna inte få rosor från litteraturkritiker och ingen köper deras biografier så kan man ju alltid ge bort dem till barnbarnen.

No description available.

Uppsatsens huvudsyfte är att studera finska representationer i svensk spelfilm ur ett postkolonialt perspektiv. Med en diskursanalytisk ansats och med stöd i psykoanalys, postkolonial och feministisk teori diskuteras hur finsk etnicitet konstrueras, omförhandlas och samverkar med kategorier som genus, sexualitet och klass i svensk spelfilm från 1980 till 2010. Författaren vill visa på vilka sätt representationerna kan kopplas till en postkolonial relation mellan Sverige och Finland. Ett annat syfte är att ge exempel på hur postkolonial teori kan tillämpas i en svensk-finsk kontext. Fyra filmer analyseras: Två killar och en tjej, Seppan, Populärmusik från Vittula och Kid Svensk. Varje filmanalys utgår från ett tema: 1) hur etnicitet kan kopplas till olika rum eller miljöer; 2) hur kategorier som sexualitet, klass, genus och etnicitet samverkar; 3) hur etnicitetsbegreppet kan töjas samt 4) hur olika motståndsstrategier kan se ut. En central slutsats är att representationerna av finnar i svensk film ingår i en kolonial diskurs. Filmiska representationer är en del i denna diskurs. När den etniska kategorin finskhet är närvarande i svensk film aktiveras olika maktordningar som vilar på historiska stereotyper och sociala och materiella förhållanden. Men även motståndsstrategier blir synliga. Finnar och finskhet framstår och konstrueras ofta som något exotiskt och skrämmande men samtidigt begärligt i en svensk kontext.

Päättötyöni on kvalitatiivinen kartoitus kymmenestä Ruotsin peruskoulussa vuosiluokilla 1–5 suomen kielen opetuksessa käytetystä oppikirjasta. Kartoitusten lisäksi olen haastatellut kolmea opettajaa ja saanut vastauksia kyselykaavakkeisiin 11 opettajalta heidän mielipiteistään oppikirjoista. Aihe, suomen kielen oppikirjojen kartoitus ja mielipidekysely kirjoista, on tarpeellinen , sillä suomen kieli on ollut yksi Ruotsin viidestä virallisesta, kansallisesta vähemmistökielestä vuodesta 2000 ja peruskouluasetuksen mukaan kaikilla oppilailla on Ruotsin peruskouluissa oikeus oppia ja kehittää suomen kieltä, jos heillä on ennestään perustava kielitaito. Vaikka suomi on ollut virallinen vähemmistökieli jo kymmenen vuotta ja koululainmuutos, jonka mukaan suomen kielen ei enää tarvitse olla aktiivinen kotikieli, on ollut voimassa kaksi vuotta, vasta tämän syksyn aikana painettiin ruotsinsuomalaisia varten ensimmäinen oppikirjasarja 20 vuoteen. 1970- ja 80-luvuilla teetettiin kolme kirjasarjaa, mutta sen jälkeen opettajat ovat joutuneet käyttämään Suomessa tuotettuja ja suomalaisia oloja varten suunniteltuja kirjoja, eivätkä kirjat tutkimukseni mukaan täytä kaikkia ruotsalaisen kurssisuunnitelman tavoitteita. Suomen kielen opettajat ovat kuitenkin tyytyväisiä oppikirjoihinsa, vaikka niissä on puutteita; niiden suurin heikkous on, että ne sisältävät ruotsinsuomalaisille liian vaikeita sanoja ja lauseita / Mitt examensarbete är en kvalitativ kartläggning med fokus på 10 skolböcker som idag används i finskundervisningen i den svenska grundskolan i årskurserna ett till fem. Som komplement till kartläggningen har tre lärare intervjuats och 11 lärare har besvarat ett frågeformulär med åsikter om de böcker som de använder. Uppsatsens ämne är relevant eftersom finskan sedan år 2000 är ett av Sveriges fem officiella, nationella minoritetsspråk. Enligt grundskoleförordningen har alla elever med grundläggande kunskaper i finska rätt att lära sig och att utveckla språket i skolan. Finskan har varit ett officiellt minoritetsspråk i tio år och ändringen i skollagen, att finskan inte längre behöver vara ett aktivt hemspråk för att ge rätt till modersmålsundervisning, kom för två sedan. Ändå är det först nu i höst som de första skolböckerna på 20 år för sverigefinska elever tryckts. På 1970- och 80-talen trycktes tre bokserier, men sedan dess har lärarna fått förlita sig på böcker producerade i Finland som enligt min forskning inte uppfyller alla kursplanens kriterier. Modersmålslärarna är nöjda med sina böcker även om de har brister. Deras största svaghet är, att de innehåller för svåra ord och meningar för sverigefinska elever. / My degree project is a qualitative survey of 10 books used in Swedish primary schools in Finnish teaching. As a complement to the survey I interviewed three teachers and handed out questionnaires to eleven more, asking for their opinions of the school books they are using. The subject is relevant, as Finnish has been one of the five official minority languages in Sweden since the year 2000. According to the Compulsory School Ordinance on the nine-year compulsory school all students with a basic knowledge of Finnish have the right to learn and develop the language in school. Finnish has been a national minority language for ten years and two years ago a change in the school law was introduced, which entitles pupils to classes in Finnish even when Finnish is not an active language at their home. Nevertheless, it was only this autumn that, for the first time in 20 years, school books were printed for Finns in Sweden. In the 1970s and 1980s three book series were printed, but since then teachers have had to rely on books produced in Finland, which, according to the findings of my degree project, do not meet all the criteria of the Swedish course syllabus. The teachers of Finnish are satisfied with the books, although the books have weaknesses; the biggest weakness is that they have too advanced words and sentences for Swedish Finnish pupils.