Den försvars- och säkerhetspolitiska debatten i Sverige har under 2000-talet förändrats från ett internationellt engagemang till idag när vi åter diskuterar tillskott av ny materiel men med ett mera nationellt fokus. Hur ska vi förstå detta? Är det dags att rusta? Vad är det som får ett land att påbörja rustning i någon mening? Syftet med arbetet är att öka förståelsen för vilka variabler som påverkar småstaten, Sverige, inför rustning och genom en teoriutvecklande fallstudie ta fram ett analysramverk för att studera detta. Arbetet gör nedslag i försvarsberedningens underlag 1999/2000 respektive 2013/2014 med en utgångspunkt att utfallen blir olika. Resultatet visar att Sverige nedrustat som följd av underlaget från 99/00 respektive sannolikt kommer att upprusta i någon mening med ledning av underlaget från 13/14. Arbetets teoriutvecklande analysramverk kan därför sägas fylla sitt syfte att studera småstaten inför rustning i någon riktning.

This thesis analyzes and documents the splint armor material from Valsgärde 8 and Vendel I,X, and XI. This armor is then contextualized in the warrior institutions, weapon-systems, and fighting techniques of warbands from Central Sweden. Analogies for the splint armor are sought after with the closest parallels being found around the Black Sea area, associated with Byzantine, Sassanid, and Steppe-Nomadic martial cultures. The systems of exchange between these two regions are then analyzed in order to inform as to where this armor came from, whyit is there in Central Sweden, and what this can tell us about the development of military contacts between Central Sweden and the Black Sea area during the Vendel Period. / Denna uppsats berör analysen och dokumentationen av det Vendeltida skenpansarmaterialet från Valsgärde 8 och Vendel I, X och XI, där skenpansarna sätts i kontext med krigarinstitutioner, vapensystem och stridstekniker från krigsband i Centrala Sverige. Analogier för dessa skenpansar med närmaste paralleller har påträffats i Svartahavsområdet och associeras med Bysantinska, Sasanidiska och stäppnomadiska krigarkulturer. Utbytessystem mellan dessa två regioner analyseras för att få förståelse för var denna typ av rustning härrör ifrån, varför den har hamnat i Centrala Sverige och vad de kan säga om utvecklingen av militära kontakter mellan Centrala Sverige och Svartahavsområdet under Vendeltiden.

Följande arbetes syfte har varit att titta närmare på förindustriell militaria i nutida utställningar. i huvudsak granskas europeiska rustningar men övrig militaria nämns till mindre utsträckning i arbetet. De tre institutioner som granskas i arbetet är följande: The Wallace Collection, Livrustkammaren samt Skoklosters slott. Här återges en tidslinje från rustningars tid som kroppsskydd och maktsymboler, nygotikens påverkan på ett ökat intresse för rustningar och medeltiden, och den roll rustningar kom att spela. Detta åtföljs av proveniensens och rustningsmedernas stämplar. Många av rustningarna som granskats bär stämplar som kan identifiera dem. Sedan lyfts bevarande av förindustriell militaria. Sista frågeställningen jämför tillgänglighet av objekt i visningssalen, hur ”krigsbyten” i samlingar idag begrundas mer öppet om exempelvis accession och ursprung, samt hur en uppställning kan se ut i praktiken och vad som har förändrats. Avslutningsvis granskas frågan rörande autentiska ”original” och hur ovanligt detta är för rustningar. De flesta rustningar skapades för aktiv användning, hur hanteras då de ”trasiga” delarna? / The following work examines pre-industrial arms and armour in present-day exhibits. The focus leans mostly towards European armour, arms are mentioned but to a lesser extent. The three institutions chosen for this are as following: The Wallace Collection, The Royal armouries of Stockholm and Skokloster Castle. Here a timeline is given to explain armours role as body armour and symbols of power during the medieval and the renaissance period. How the gothic revival during the 19th century created a demand for pre-industrial arms and armour. After that provenance and armourers’ marks are examined for their importance in identifying the armours history. This is followed by an examination of preservation in present-day exhibits. Lastly this work examines things like items on available display, acknowledgements to trophies of war, how a modern exhibit could be set up and lastly the concept of “original” and how rare that can be for armour.