Syftet med vår studie var att kartlägga och undersöka på vilket sätt den specialpedagogiska verksamheten utvärderas på sex skolor i en kommun. Vi ville i vår studie söka svar på om skolor lever upp till de nationella och lokala kraven som ställs på utvärdering. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning inom utvärdering och vilka krav som ställs utifrån styrdokumenten. Genom intervjuer med skolchef och rektorer ville vi kartlägga och undersöka på vilket sätt den specialpedagogiska verksamheten utvärderas. Sammanfattningsvis pekar resultaten av vår undersökning på att kommunen utvärderar den specialpedagogiska verksamheten som en del i skolans utvärderingsarbete med hjälp av utvärderingsmodellen Qualis. Den specialpedagogiska utvärderingen görs främst på individnivå och framförallt i ämnet svenska. Kommunen lever i stora drag upp till kraven på utvärdering enligt styrdokumenten.

Syftet med denna studie är att utifrån professionellas perspektiv få en ökad kunskap och förståelse för den ökande andelen av elever som skrivs in i särskolan. Huvudfrågan som denna studie försöker belysa är: Vilka faktorer ligger bakom elevökningen i särskolan? För att uppnå mitt syfte kommer jag fokusera på de följande frågeställningar: Vad innebär elever i behov av särskilt stöd? Vilka är kriterierna för rätt till särskoleundervisning?   För att kunna ge svar på mina frågor tillämpade jag en kvalitativ metod, där utförde jag intervjuer med olika yrkesgrupper som jobbar med dessa elever. Resultaten av studien analyserades med hjälp av teorier om socialkonstruktivism och social kategorisering. Analysresultaten visade att det finns olika orsaker till elevökningen i särskolan. Utifrån materialet har olika faktorer påverkat elevökningen i särskolan. Det kan antas att elevökningen i särskolan är en följd av särskolans kommunalisering. Samtidigt orsaker till denna ökning är att kraven på elevernas kunskapsinhämtning har ökat i skolan. Det framgår också att det finns många brister i de olika utredningar som görs för att fastställa om barnet har diagnos eller inte.

Andelen äldre ökar ständigt i samhället. Många av dessa äldre behöver flytta till särskilt boende för att få den hjälp och omvårdnad som de behöver. Detta gör att vi behöver utöka vår kunskap inom detta område för att ta hand om de äldre på ett bra sätt. Syftet med studien var att beskriva äldres upplevelser i samband med flytten från det egna hemmet till ett särskilt boende. Metoden som användes för datainsamling var personliga intervjuer med semistrukturerade öppna frågor. Frågorna handlade om tankar och känslor inför, under och efter flytt. Åtta äldre personer som flyttat till särskilt boende senaste året deltog i studien. Att anpassa sig till sin situation var något som framkom tydligt under intervjuerna. Både de som själva valt att flytta till särskilt boende och de där andra har påverkat flytten talade om att de förstår att flytten är nödvändig och att de accepterar situationen. Många äldre personer har en förmåga att anpassa sig till och acceptera att livet förändras med stigande ålder och sviktande hälsa.

Bakgrund: Närmare 20 procent av Sveriges befolkning består av äldre personer (65 år eller äldre). Cirka 89000 äldre personer bor på särskilt boende och är i omfattande behov av omvårdnad. Demens och kognitiv svikt är vanligt förkommande tillstånd bland äldre personer. Ensamhet och depression är även vanliga tillstånd för äldre personer som bor på särskilda boenden. Tidigare forskning visar att husdjursterapi kan ha en positiv inverkan på äldre personers välmående som bor på särskilt boende. Syfte: Syftet var att belysa vilken betydelse husdjur har för äldre personer som bor på särskilt boende. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på sju vetenskapliga artiklar. De inkluderande artiklarnas resultat analyserades utifrån Graneheim och Lundmans beskrivning av innehållsanalys. Resultat: Huvudfynden i studien var att husdjur kan ha social, psykisk och fysisk inverkan hos äldre personer som bor på särskilt boende. Det visade sig att deltagarna blev mer interagerande med varandra, Terapidjuren väckte minnen och känslor som glädje, frid, harmoni och lugn. Under husdjursterapin blev även deltagarna mer fysiskt aktiva. Slutsats: Med hjälp av husdjursterapi kan känslor som ensamhet samt symtom på depression minska för personer som bor på särskilda boenden.

No description available.

Studiens syfte var att undersöka hur förskollärare arbetar med barn som har diagnoser i förskolan, och hur förskollärare går tillväga för att hjälpa barnen, i relation till professionalism. Jag har också valt att undersöka stödet förskollärare får från andra professionella. Jag använde mig av kvalitativ metod och har intervjuat sju förskollärare för att få fram hur deras arbetssätt ser ut med barn som har diagnoser i förskolan samt hur förskollärare ser på sin roll i relation till professionalism. Resultatet visar förskollärares olika syn på diagnos, att de hjälper barn både på egen hand och med hjälp av andra professionella samt erfarenheter av samarbete med andra professionella. Förskollärare beskriver även sin professionella roll och ansvar utifrån barnperspektiv och relation till föräldrar. De slutsatser som kan dras av min studie är framförallt att området jag studerat är viktigt att reflektera över. Både jag och samtliga förskollärare jag har intervjuat har kommit till insikt i hur arbetet med barn med diagnoser och hur samarbetet med andra professionella ser ut, samt reflektioner kring att vara professionell

Bakgrund I Sverige drabbas varje år ungefär var tredje person som är 65 år eller äldre av en fallolycka. Fallskador medför personliga lidanden för individen samt omfattande kostnader för samhället. Problemet kommer att öka därför att andelen äldre ökar i framtiden. Många fallolyckor går det att förebygga. Sjuksköterskan har en viktig roll i att utföra hälsofrämjande arbete genom att implementera fallförebyggande åtgärder i omvårdnaden av äldre. Syfte Syftet med föreliggande arbete var att beskriva omvårdnadsåtgärder med vilka sjuksköterskan kan förebygga fall hos äldre personer på särskilda boenden. Metod En litteraturstudie valdes som metod. Litteratursökningar genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL samt manuell litteratursökning. 16 artiklar inkluderades efter ett systematiskt och kvalitetssäkert urval. De utvalda artiklarna sammanställdes i en matris. Resultat I resultatet presenterades 16 artiklar. Vetenskapliga studier visade att genom att använda beprövade bedömningsinstrument, sjuksköterskans kliniska bedömning, individualiserade multifaktoriella åtgärder, anpassad fysisk träning, personalutbildning, anpassad information till äldre kan fallfrekvensen minska bland äldre på särskilda boenden. Det framkom också att förbättrad nutritionsstatus kunde leda till färre fallolyckor. Flera studier beskrev vårdpersonalens erfarenheter av att använda fysiska begränsningsåtgärder som fallförebyggande åtgärder. Slutsats Utbildning och information till äldre är en viktig del i fallpreventivt arbete och en viktig omvårdnadsåtgärd för att minska fallfrekvens bland äldre. Det är viktigt att sjuksköterskan innehar kunskap kring fallpreventivt arbete samt involverar äldre. Sjuksköterskans roll skulle kunna vara som en förmedlare av information samt att riskbedöma, planera, utföra och ordinera fallpreventiva åtgärder.

Sammanfattning Denna studie är av kvalitativ art och intresserar sig för hur skolor arbetar med pedagogiska utredningar inför ett eventuellt upprättande av åtgärdsprogram. I studien har tre rektorer, fyra specialpedagoger och en speciallärare intervjuats om deras erfarenheter av pedagogiska utredningar och om deras uppfattningar om vad som är viktiga faktorer i detta arbete för att såsmåningom kunna ge eleverna adekvat stöd. I analysen av intervjuerna har begreppen proaktiv och reaktiv verksamhetskultur (Lundgren och Persson 2003) spelat en viss roll. Intervjuerna har kompletterats med analys av tio skrivna utredningar från skolor där några av informanterna arbetar för att ge en fördjupad bild av hur elever och deras behov beskrivs i dessa utredningar.I analysen av utredningarna har det kompensatoriska perspektivet (Nilholm 2007a) och det relationella perspektivet (Persson 2001) spelat en framträdande roll. Resultaten av denna studie visar att de pedagoger som gör utredningarna grovt sett fokuserar på tre olika aspekter som i denna studie benämns dåtid, nutid och framtid. En del tittar på vad elever tidigare gjort, andra fokuserar situationen här och nu medan ett tredje fokus handlar om att se framåt och relativt snabbt sätta upp åtgärder för att hjälpa eleven tillrätta med de problem som han eller hon hamnat i. Studien visar att olika tester är vanliga redskap vid utredningar om lärandesvårigheter medan observationer i klassrummet är det dominerande verktyget i en utredning om beteendesvårigheter. I arbetet med pedagogiska utredningar framhåller informanterna att de lärare som ska göra dessa ofta har svårt att ta hänsyn till aspekter på skol- och gruppnivå och att skrivningar på individnivå ofta dominerar. Vidare visar resultatet att flera skolor anser sig behöva utveckla delaktigheten för elever och vårdnadshavare i arbetet med pedagogiska utredningar och att några skolor är missnöjda med den kommungemensamma mall som finns till stöd i arbetet. Kompetenta lärare, kunskap, tid samt ett gott samarbete och öppet klimat i personalgruppen framförs i studien som några särskilt viktiga faktorer för att såsmåningom kunna ge eleverna adekvat stöd.

Syftet med följande studie är att bidra med kunskap och förståelse om rektorer och specialpedagogers uppfattning av arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Detta för att vidare undersöka hur organisatoriska förutsättningar kan påverka elever i behov av särskilt stöd och att inte alla elever i behov av särskilt stöd får den hjälp de är berättigade till. Forskning visar på att det rådande kategoriska perspektivet hos rektorer bidrar till att elever ses som bärare av svårigheter jämfört med det relationella perspektivet som specialpedagoger ofta intar. I det sistnämnda ställs elevens svårigheter i relation till omgivningen och de krav som finns. Ur ett internationellt perspektiv ses att resursbrist i skolan kan ge konsekvensen då ordinarie undervisning prioriteras istället för det särskilda stödet. Något som får konsekvenser för vilket stöd elever får. Studien är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer vilka utgör studiens empiriska underlag. Genom systemteorin har empirin analyserats för att undersöka hur de olika nivåerna i skolans verksamhet påverkar arbetet kring särskilt stöd. Även specialpedagogiska perspektiv som det kategoriska, relationella och dilemmaperspektivet har använts för att bidra till en mångfald av perspektiv i synen på hur rektorer och specialpedagoger ser på elever i behov av särskilt stöd. Resultatet visar att rektorer och specialpedagogers syn på faktorer som påverkar elever elevers stödbehov skiljer sig åt och då utifrån de kategoriska och relationella perspektiven som även tidigare forskning visar på. Nytt som framträder är de olika dilemman rektorer och specialpedagoger ställs inför när de beslutar dels var resurser ska gå och vilka som ska få ta del av tillgängliga stödinsatser. Här behöver rektorn förhålla sig till att vara pedagogisk ledare men även ledare för en organisation som har en stram budget och påtryck ovanifrån i form av politiska beslut, läroplan och dylikt. Dilemman här blir mellan att välja på att prioritera den ordinarie undervisningen eller särskilt stöd vilka bägge får olika konsekvenser för verksamheten. Specialpedagogen ställs inför dilemman där denna måste välja vilka elever som ska få särskilt stöd även om detta innebär att stöd kan brista eller i värsta fall utebli. Det kan här tänkas finnas utrymme för att undersöka hur valen utifrån dessa dilemman påverkar elevers måluppfyllelse och mående vilka bägge bitar kan komma att påverka deras framtid.

Bakgrund: Medelåldern och antal äldre i Sverige ökar. En vanligt förekommande sjukdom hos äldre är demens och många dementa bor på särskilda boenden. Ett särskilt boende bör erbjuda trygghet och ett meningsfullt innehåll som tillfredsställer de äldres individuella behov. Många äldre på särskilda boenden känner sig ensamma och anser att personalen inte alltid har tid för att hålla dem sällskap. Vårdhunden har tidigare visat sig vara tröstingivande samt kunna förmedla engagemang och känsla av närvaro till den äldre.Syfte: Syftet var att undersöka hur vårdhundar kan påverka äldres hälsa på särskilda boenden. Metod: En systematisk litteraturstudie med tolv kvantitativa originalartiklar. Kvalitetsgranskningen gjordes utifrån en checklista för kvantitativa artiklar. Därefter analyserades artiklarna var för sig av författarna och sedan tillsammans. Resultat: Överlag hade vårdhunden positiva effekter på hälsan hos äldre på särskilda boenden. Vårdhunden gav en positiv effekt hos de äldres ADL-förmåga och bidrog till bättre mobilisering. Vårdhunden hade också effekt på depressiva symtom och apati, samt ökade den sociala interaktionen hos de äldre. De äldre fick även förbättrad livskvalitet, kände sig mindre ensamma och återupplevde gamla minnen. Hos dementa förbättrades den kognitiva funktionen, de fick en ökad samarbetsförmåga och var mindre agiterade. Vissa dementa fick dock en ökad verbal agitation efter mötena med vårdhunden. Slutsats: Vårdhunden hade många goda effekter på de äldres hälsa. Trots detta observerades vissa negativa effekter hos en del dementa. Det är därför viktigt att ha i åtanke att behandling med vårdhund inte passar alla äldre på särskilda boenden och att sjuksköterskan kan avgöra vilka äldre som är lämpliga för denna form av behandling.