Frågor om sexuell identitet, kön och genus blir allt mer diskuterad, accepterad och öppen bland dagens unga, på sociala medier och i samhället i stort. Kan skolverksamheten sägas hänga med i denna utveckling och tar de tillvara på elevers vilja att samtala om dessa frågor i litteraturundervisningen? Den kvalitativa studie som genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer med både lärare och elever på gymnasieskolor har som syfte att synliggöra såväl lärares som elevers perspektiv på och attityder till frågor om sexuell identitet samt hur ett normkritiskt arbete kan genomföras med skönlitteratur som redskap. De forskningsfrågor som formulerats är: Hur beskriver lärare och elever den litteraturundervisning som bedrivs och i vilken utsträckning möjliggör den diskussioner kopplade till sexuell identitet? Vilka attityder synliggör elever då de talar om frågor om sexuell identitet? På vilka sätt kan lärare sägas arbeta normkritiskt inom ramen för litteraturundervisningen när det gäller frågor om sexualitet? För att analysera resultatet har teorier om litteraturdidaktik såväl som queerteori använts och visar att frågor om sexuell identitet får en obestämd roll i lärarnas litteraturundervisning. Det finns en öppenhet gällandet ämnet, men ansvaret för dess uttalade plats i klassrummet ligger hos eleverna. De attityder som eleverna synliggör är främst kopplade till generationsfrågor och belyser ett samband mellan normkritik och yngre åldrar. En normalisering gällande frågor om sexuell identitet kopplas till det faktum att generationer byts ut. Äldre, mer konservativa åsikter försvinner och ersätts med yngre, fördomsfria. Lärarnas arbete med normkritik är komplext och visar dels på en öppenhet, medvetenhet och vilja hos lärarna att inte endast belysa icke-heterosexuella sexualiteter och då framställa de som exotiska och annorlunda. De önskar att allt synliggörs på ett naturligt sätt. Trots detta ifrågasätts inte heterosexualitetens naturliga roll i undervisningen, utan förblir outtalad och osynlig. / The question about sexual identity, gender and sex is becoming increasingly discussed, accepted and open among today´s young people, on social media and in society at large. Can schools be said to keep up with this development and to they embrace students interest in discussing these said questions in literature teaching? The qualitative study conducted using semi-structures interviews with both teachers and students aims to illustrate both teachers’ and students’ views on and attitudes regarding sexual identity and how a norm critical work with fiction as a tool could take shape. The research questions asked are: How do teachers and students describe the literature teaching and to what extent does it enable discussions linked to sexual identity? What attitudes do students make visible while talking about sexual identity issues? In what ways can teachers be said to work norm-critical within the literature teaching regarding questions about sexual identity? In order to analyse the results, theories of literature didactics as well of queer theory has been used. The analyse shows that questions about sexual identity have an indefinite role in teachers’ literature teaching. There is an openness regarding the subject, but the responsibility for its place in the classroom lies with the students. Attitudes shown by the students attaches norm-critics to younger generations. The normalization of sexual identity issues is linked to the fact that generations is changing. Older generations and their conservative opinions disappears and are replaced with younger more open-minded ones. Teachers norm-critical work is complex. They show an openness, awareness and willingness to work with a variety of sexual identities in natural ways. Despite this, heterosexuality is given an natural role in literature teaching and is not questioned, but remains unspoken and invisible.

Den här studien har till syfte att utifrån maskulinitets - och identitetsteoretiska perspektiv undersöka sju yrkesverksamma behandlares och rådgivares syn på mäns utsatthet för sexuella övergrepp.  Fokus är på föreställningar om män som blir utsatta för grövre sexuella övergrepp av andra män, och som söker psykosocialt stöd för detta i vuxen ålder. De intervjuade personerna är utvalda eftersom de arbetar eller har arbetat psykosocialt på antingen offentliga sjukhusmottagningar eller icke-statliga organisationer, och i sina yrkesroller mött män utsatta för grövre sexuella övergrepp av andra män. Studien kan tänkas vara ett betydelsefullt tillskott till forskning inom socialt arbete då få svenska studier undersökt yrkesverksamma behandlares och rådgivares syn på män, och sexuella övergrepp i relation till maskulinitets- och identitetsnormer. Studiens resultat tyder på att metoder och behandlingar erbjudna män utsatta för sexuellt våld och sexuella övergrepp inte skiljer sig avsevärt mot vad som erbjuds kvinnor i motsvarande situation. Synen på män utsatta för övergrepp uppfattas bli påverkad av synen på hegemonisk maskulinitet, avvikande och genuskontraktets principer, vilket medför att mäns sexuella identitet och könsidentitet kommer i fokus på ett annat sätt än för kvinnor i motsvarande situation. Överlag betonas att psykologiska reaktioner inte verkar skilja sig beroende på kön. Män utsatta för sexuella övergrepp som söker samtalsstöd verkar möta andra frågeställningar än kvinnor och dessa verkar ha att göra med maskulinitetsnormer, våldtäktsmyter, avvikande och homofobi. Studiens resultat indikerar att intervjupersonerna har svårt att uppfatta män som offer för sexuella övergrepp med anledning av normer om genus, hegemonisk maskulinitet, sexuell självuppfattning och risken för att utsättas för negativa konsekvenser på grund av avvikande. Studien visar också på att intervjupersonerna uppfattar en ovilja och oförmåga bland män att definiera vissa sexuella erfarenheter som sexuella övergrepp. Det förklaras med att intervjupersonerna är påverkade av hegemonisk maskulinitet och är en del av upprätthållandet av genuskontraktet, samt påverkas av sin sexuella självuppfattning. Emellertid dras slutsatsen att intervjupersonerna har en användbar förförståelse om maskulinitetsnormers påverkan som kan vara hjälpsamma i processen att definiera sexuella erfarenheter som eventuella sexuella övergrepp. / The aim of this study is to form a masculinity and identity theoretical perspective from investigating counselors' views of male clients exposed to severe sexual assault. The focus is mainly on men that have been exposed to severe sexual assault by other men during adulthood. To investigate this, seven counselors have been interviewed about their views and experiences of males undergoing psychosocial treatments due to them being sexually assaulted by other men. The interviewed counselors work or have worked at either public hospitals or non-governmental organizations. To relate their views of sexual assault and masculinity norms might be of great value to social work since few Swedish studies highlight counselors’ views on masculinity, identity norms and men exposed to sexual assaults. The result of the study shows that the methods used on and treatments offered to men seeking counseling due to sexual assault do not differ substantially from those extended to women. In general, the counselors convey that men's psychological responses seem to be similar no matter what their gender identity. Males exposed to sexual assault who seek counseling appear to face different issues from women due to masculinity norms, rape myths, perceived deviation and homophobia. The result derived from the counselor interviews, indicate that they and their male clients find it difficult to consider men as victims of sexual assaults due to gender norms, hegemonic masculinity, sexual self-perception, and the risk of negative consequences of deviance. The outcome of the study also shows that the counselors comprehend that men exposed to sexual assault show a reluctance and inability to designate these sexual experiences as such. This might be explained by the fact that these males (and indeed their counselors) are affected by hegemonic masculinity, sexual self-perception, and are a part of the maintenance of the gender contract. The outcome also shows that the counselors have a useful preunderstanding of how masculinity norms might affect male clients and that the counselors’ preunderstanding sometimes is useful in the process of defining the clients’ sexual experiences as sexual assaults.