I samhället kommer vi ofta i kontakt med tvåspråkighet, så även på logopedmottagningar runt om i landet. Det kan vara svårt att genomföra språkbedömningar på barn med flera modersmål eller annat modersmål än svenska. Syftet med uppsatsen var att översätta benämningstestet "Ordracet" till arabiska och sedan använda det för att testa aktivt ordförråd. Passivt ordförråd testades med Peabody Picture Vocabulary Test III. Fonologiskt och semantiskt ordflöde testades med ordflödestestet FAS. Frågeställningarna var: Hur skiljer sig de två ordförråden hos simultant tvåspråkiga barn från ordförrådet hos enspråkiga barn? Hur skiljer sig det svenska ordförrådet från det arabiska ordförrådet inom gruppen tvåspråkiga barn? Hur ser sambandet mellan fonologiskt och semantiskt ordflöde och ordförråd ut? De tvåspråkiga barnen hade lägre resultat på arabiska än vad de enspråkiga barnen hade på svenska, både vad gäller förståelse och produktion. På svenska presterade de tvåspråkiga barnen praktiskt taget lika högt som de enspråkiga, de var alltså bättre på svenska än på arabiska. Det fanns en stor skillnad mellan grupperna på delen fonologi svenska, där de tvåspråkiga barnen fick signifikant högre resultat än de enspråkiga barnen.

Ämnet för denna vetenskapliga essän är simultan flerspråkighet, det vill säga individer som växer upp med två eller fler modersmål från födseln. Essän har sin utgångspunkt i en berättelse. Berättelsen gestaltar en svår situation från mitt arbete som fritidshemslärare där ett pedagogiskt dilemma uppstår. I del ett undersöker jag vad språkforskning säger om simultan flerspråkighet och språkutveckling. Del två handlar om flerspråkighet ur ett pedagogisk perspektiv. Där berörs hur känslor är sammanflätade med språk samt hur det påverkar fritidshemsläraren och lärarens roll och ansvar för flerspråkighet i en skola med enspråkig norm. I del tre undersöker jag flerspråkighet ur ett språkfilosofisk perspektiv och fördjupar min analys med hjälp av ett resonemang om erfarenhet, kunskap och språkbruk. Det framkommer att simultan flerspråkighet kan innebära en viss försening av språket under de första åren men sedan är till fördel för elevens språkutveckling. Barn kan vara mer känslomässigt förenade med ett av sina två språk i vissa situationer. Slutligen framgår det att i en skola där enspråkighet är en norm bär pedagoger ett stort ansvar i att välkomna flerspråkighet. / The subject for this scientific essay is simultaneous multilingualism. This is where an individual learns to speak two languages from birth. The essay has its beginning with a story. The story is based on experiences at my work as a Leisure time teacher where a pedagogical dilemma occurs. In part one I examine what linguistic research says about simultaneous multilingualism and language development. Part two is about multilingualism from an educational perspective, and how emotions are intertwined with language. This paper analyzes the leisure-time teacher and the teacher's role and responsibility for multilingualism in a school with a monolingual norm. In part three I examine multilingualism from a philosophical perspective and immersed myself in the view of experience, knowledge, and use of language. It appears that simultaneous multilingualism could mean a certain delay in language development for the first few years but in the end is beneficial to the pupils language development. Children may be more emotionally connected to one of the two languages in certain situations. Finally it appears that in a school where monolingualism is the norm the educators carry a great responsibility to welcome multilingualism.