No description available.

No description available.

<p>En detaljerad landformkartering av ett högfjällsområde i Vindelälvens källområde har utförts med syfte att öka kunskapen om inlandsisens dynamik och karaktär (iskantens reträtt, isens aktivitet och rörelseriktningar och isens basala temperatur) under deglaciationen i denna del av den Svenska fjällkedjan.</p><p>Undersökningsområdet antas ha varit beläget inom det, för inlandsisen, bottenfrusna kärnområde som karaktäriserade det senaste istidsmaximat (LGM). Trots avsaknaden av subglacial smältning under de kallbottnade subglaciala temperaturförhållandena fanns det tillgång på smältvatten. Spår efter forna issjöar och det glacifluviala landformsystemet är därför de enda data som finns för att rekonstruera isens reträttmönster där den varit kallbottnad eller där det är brist på andra landformer.</p><p>Den flygbildstolkning som genomfördes fokuserade på glaciolakustrina, glaciofluviala och subglaciala landformer. Rekonstruktionen av isreträttmönstet bygger på fördelningen av glacialmorfologin, de dämda issjöarna och den iskant som krävdes för att en dämning av dessa issjöar skulle uppstå. En teoretisk modell för beräkning av isprofilen användes för att öka detaljgraden i rekonstruktionen av isavsmältningen och som kontroll av den landformbaserade rekonstruktionen. Karterade landformer formade basen för issjörekonstruktionen som genomfördes i ett GIS. Som topografiskt underlag användes Lantmäteriets höjddatabas.</p><p>Iskantlägen rekonstruerade utifrån den teoretiska modellen visade god överensstämmelse med karterade landformer. Åtta issjöar kunde identifieras under arbetets gång. Två av dessa, Vindelälvens issjö och Båssjuosjávrrie – Gávásjávrries issjö, existerade med stor säkerhet och var ett dominerande inslag i landskapsbilden under deglaciationen. De dämdes i nordväst respektive västerut mellan blottade passpunkter i terrängen och den retirerande isen.</p><p>Dämningen av större smältvattenmassor visar att inlandsisen, i undersökningsområdet, var aktiv under hela deglaciationen och retirerade generellt mot sydost. Deglaciationsmodellen indikerade nordvästliga och västliga isrörelseriktningar, i ett tidigt skede av deglaciationen, och västliga i ett sent skede. Den sista isrörelseriktningen i undersökningsområdet var mot väst och härrörde förmodligen från den sista isdelaren vid lågfjället Kráhpiesvarrie. Den basala temperaturfördelningen i undersökningsområdet får dock ses som oklar pga. tvetydiga bevis.</p> / <p>A detailed landform mapping was carried out in the mountain region of the source area of River Vindelälven. The aim of this mapping study was to increase the current knowledge of the dynamics and character (the ice margin retreat, ice flow directions and the subglacial thermal organization) of the Fennoscandian Ice Sheet during the last deglaciation in this part of the Swedish mountain range.</p><p>The study area has been proposed to be situated within the cold based core area that characterized the last Ice age maxima (LGM). However, despite the lack of subglacial melting, glacial meltwater still exists. Traces after ancient glacial lakes and the glaciofluvial landform system are therefore the only data that exist when reconstructing the recession pattern of cold based ice sheets or when there is a general lack of glacial landforms.</p><p>The aerial photograph interpretation focused on glaciolacustrine, glaciofluvial and subglacial landforms. The reconstruction of the ice sheet recession pattern was thus based on the distribution of the glacial geomorphology, the dammed glacial lakes and the hypothetical damming ice sheet margin. A theoretical model for calculation of the ice surface slope profile was used to increase the detail level of the reconstruction and as a control of the landform based reconstruction. Mapped landforms formed the base for the glacial lake reconstruction that was carried out in a GIS. Lantmäteriets height database was used as a topographical base dataset.</p><p>Ice sheet margins reconstructed by the theoretical model showed good conformity with the mapped landforms. Eight glacial lakes where identified, two of these, Glacial lake Vindelälven and Glacial lake Båssjuosjávrrie – Gávásjávrries, existed with large safety and where dominant features in the landscape during the deglaciation. They where dammed in the northwest and west respectively between revealed saddle points in the terrain and the retreating ice sheet.</p><p>The damming of large glacial lakes shows that the ice sheet, in the study area, was active throughout the entire deglaciation. The ice sheet retreated generally towards the southeast. The presented deglaciation model indicated northwesterly and westerly ice flow directions in an early phase of the deglaciation, and westerly in a late phase. The last ice flow direction in the study area was towards west and it stemmed probably from the last ice divide situated above the low fell Kráhpiesvarrie. The subglacial thermal organization in the study area may be viewed as uncertain due to ambiguous evidence.</p>

In Sweden you will find the coot chiefly in the southern parts. The species winters in the southern part of the Baltic Sea and along the coasts of northern Europe. The number of coots is heavily decreased by harsh winters. The population of the coots in Sweden is estimated to 20 000 to 30 000 pairs. The region of Dalarna is the random zone for the breeding of coots in Sweden . During the summer of 2006 the coot was reported to reproduce in at least 31 lakes and rivers preferably in the southern part of the Dalarna region. From Lake Brunnsjön at least 50 pairs of coots were reported. Lake Brunnsjön is by far the most nutrient rich lake in Dalarna.From the three lakes that are included in the study, namely Lake Glistjärn, Lake Limsjön and Lake Kyrkbytjärn, the water analysis shows high pH values, well-buffered waters and meso- trophic waters.The number of successful breedings was eleven. Lake Glistjärn zero breeding, Lake Limsjön four and Lake Kyrkbytjärn seven breedings. The northernmost lake in Dalarna where breeding occurred is Lake Limsjön.

En detaljerad landformkartering av ett högfjällsområde i Vindelälvens källområde har utförts med syfte att öka kunskapen om inlandsisens dynamik och karaktär (iskantens reträtt, isens aktivitet och rörelseriktningar och isens basala temperatur) under deglaciationen i denna del av den Svenska fjällkedjan. Undersökningsområdet antas ha varit beläget inom det, för inlandsisen, bottenfrusna kärnområde som karaktäriserade det senaste istidsmaximat (LGM). Trots avsaknaden av subglacial smältning under de kallbottnade subglaciala temperaturförhållandena fanns det tillgång på smältvatten. Spår efter forna issjöar och det glacifluviala landformsystemet är därför de enda data som finns för att rekonstruera isens reträttmönster där den varit kallbottnad eller där det är brist på andra landformer. Den flygbildstolkning som genomfördes fokuserade på glaciolakustrina, glaciofluviala och subglaciala landformer. Rekonstruktionen av isreträttmönstet bygger på fördelningen av glacialmorfologin, de dämda issjöarna och den iskant som krävdes för att en dämning av dessa issjöar skulle uppstå. En teoretisk modell för beräkning av isprofilen användes för att öka detaljgraden i rekonstruktionen av isavsmältningen och som kontroll av den landformbaserade rekonstruktionen. Karterade landformer formade basen för issjörekonstruktionen som genomfördes i ett GIS. Som topografiskt underlag användes Lantmäteriets höjddatabas. Iskantlägen rekonstruerade utifrån den teoretiska modellen visade god överensstämmelse med karterade landformer. Åtta issjöar kunde identifieras under arbetets gång. Två av dessa, Vindelälvens issjö och Båssjuosjávrrie – Gávásjávrries issjö, existerade med stor säkerhet och var ett dominerande inslag i landskapsbilden under deglaciationen. De dämdes i nordväst respektive västerut mellan blottade passpunkter i terrängen och den retirerande isen. Dämningen av större smältvattenmassor visar att inlandsisen, i undersökningsområdet, var aktiv under hela deglaciationen och retirerade generellt mot sydost. Deglaciationsmodellen indikerade nordvästliga och västliga isrörelseriktningar, i ett tidigt skede av deglaciationen, och västliga i ett sent skede. Den sista isrörelseriktningen i undersökningsområdet var mot väst och härrörde förmodligen från den sista isdelaren vid lågfjället Kráhpiesvarrie. Den basala temperaturfördelningen i undersökningsområdet får dock ses som oklar pga. tvetydiga bevis. / A detailed landform mapping was carried out in the mountain region of the source area of River Vindelälven. The aim of this mapping study was to increase the current knowledge of the dynamics and character (the ice margin retreat, ice flow directions and the subglacial thermal organization) of the Fennoscandian Ice Sheet during the last deglaciation in this part of the Swedish mountain range. The study area has been proposed to be situated within the cold based core area that characterized the last Ice age maxima (LGM). However, despite the lack of subglacial melting, glacial meltwater still exists. Traces after ancient glacial lakes and the glaciofluvial landform system are therefore the only data that exist when reconstructing the recession pattern of cold based ice sheets or when there is a general lack of glacial landforms. The aerial photograph interpretation focused on glaciolacustrine, glaciofluvial and subglacial landforms. The reconstruction of the ice sheet recession pattern was thus based on the distribution of the glacial geomorphology, the dammed glacial lakes and the hypothetical damming ice sheet margin. A theoretical model for calculation of the ice surface slope profile was used to increase the detail level of the reconstruction and as a control of the landform based reconstruction. Mapped landforms formed the base for the glacial lake reconstruction that was carried out in a GIS. Lantmäteriets height database was used as a topographical base dataset. Ice sheet margins reconstructed by the theoretical model showed good conformity with the mapped landforms. Eight glacial lakes where identified, two of these, Glacial lake Vindelälven and Glacial lake Båssjuosjávrrie – Gávásjávrries, existed with large safety and where dominant features in the landscape during the deglaciation. They where dammed in the northwest and west respectively between revealed saddle points in the terrain and the retreating ice sheet. The damming of large glacial lakes shows that the ice sheet, in the study area, was active throughout the entire deglaciation. The ice sheet retreated generally towards the southeast. The presented deglaciation model indicated northwesterly and westerly ice flow directions in an early phase of the deglaciation, and westerly in a late phase. The last ice flow direction in the study area was towards west and it stemmed probably from the last ice divide situated above the low fell Kráhpiesvarrie. The subglacial thermal organization in the study area may be viewed as uncertain due to ambiguous evidence.

Detta examensarbete har utvecklat en modell som är riktad till att hjälpa kommuner att snabbare och enklare kunna identifiera problem med lokala sjöar. Modellen skapar ett informationsunderlag om kemiska föroreningar till och i sjön, natur- och kulturvärden i sjöns närområden och värdeobjekt för ekosystemtjänster kopplade till sjön. Detta är applicerbat på alla sjöar i Sverige, oavsett storlek eller plats. För att utveckla en så bra modell som möjligt för ändamålet har Knivsta kommun varit med och gett insikt i vilka behov som finns från deras håll. Genom att modellera avrinningsområden och karterat markanvändning för alla sjöar i Knivsta har föroreningstransporter kunnat räknas ut med hjälp av StormTac-modellen. Vidare användning av avrinningsområden och kartskikt med natur- och kulturvärden från olika myndigheter har både en potential för naturvärden och möjliga kulturmiljövärden dokumenterats. Utöver detta har dessutom värdeobjekt för ekosystemtjänster i alla sjöars närområden identifierats. Modellens resultat och det underlag det utgör ämnar vara grunden för flertalet styrdokument i form av vattenplaner och åtgärdsprogram. Dessa styrdokument hoppas snabbare leda till att känsliga och mer utsatta sjöar restaureras och bevaras. Eftersom modellen enbart är baserad på digital data är rekommenderad användning för preliminära undersökningar eller som ett första steg i vidare arbete med sjöar. De sjöar som har störst behov av åtgärder är de sjöar som i första hand rekommenderas fältbesök och provtagning i för att konfirmera modellresultat. Valet att använda den relativt osäkra StormTac-modellen ansågs vara bra i och med den preliminära naturen av modellen då den ger bäst resultat för områden i stadsmiljö och mer osäkra för områden med mycket naturmiljöer. Gällande ekosystemtjänsterna rekommenderas vidare studier, helst i fält, då jämförelser av värdeobjekt inte går att kvantifiera. Sjön Valloxen anses vara i störst behov av ett åtgärdsprogram. Detta baserat på att en del föroreningar överskridits och ett mycket högt antal natur- och kulturvärden identifierats i sjöns avrinningsområde. Utöver Valloxen så var Branthammarsjön den sjö som var mest förorenad. / This thesis constructs a model that is aimed at helping municipalities to a quicker identification of problems with local lakes. It creates a basis of information on pollutant transport, natural and cultural values and ecosystem services that is equal for all lakes, regardless of size or location. To be able to match the needs of a municipality the model was created in accordance with Knivsta kommun. By modelling the catchments for all lakes in Knivsta, subsequent land use within these was mapped and used as input in the StormTac watershed-based model which resulted in pollutant transport. Through further use of data from both county and government sources on both cultural and natural values within these catchments an assessment was made. This assessment looks at not only the natural and cultural values, but also tries to identify objects of value for ecosystem services in the region. The results of the model and the resulting basis aims to be the foundation for both policy documents in regards to future water plans and also for action programs for lakes that need measures of restoration. Since the model is only reliant on digital information it is recognized to be a preliminary tool for identifying lakes that are most in need for field studies or sampling. Only after said studies can a more definitive conclusion be drawn. The use of the StormTac-model was found to be a good match for lakes with largely urban land use within its catchments, and less good for forested catchments. In regards to ecosystem services it was concluded that only comparing objects of value was not recommended and further studies, preferably in the field, were needed. The lakes that require further studies based on model results in regards to pollutants is Branthammarsjön, in regards to natural values – Valloxen and in regards to cultural values – Valloxen. The study concluded that lake Valloxen should have priority in receiving an action program.

Syftet med denna avhandling är att öka förståelsen av hur grovt organiskt material, sk grovdetritus, tex löv och makrofytrester, bryts ner i sjöars strandzoner. Motivet bakom intresset för detta är att små näringsfattiga sjöar i skogsrika områden ofta är beroende av tillförsel av energi utifrån och att nedbrytningen av grovdetritus är relativt lite undersökt i sjöar. Utifrån tillförd detritus, i löst och partikulär form kan utgöra extra energikälla för sjöekosystem, men bara om några organismer kan tillgodogöra sig detta organiska material. I sötvatten kan sådana organismer vara bakterier, svampar och ryggradslösa djur. Under nedbrytningsförloppet produceras en mängd mellanprodukter som kan användas av andra konsumenter tex fisk. På så sätt återcirkuleras energi och näring från detritus utan fullständig nedbrytning. Vidare har det föreslagits att hög biodiversitet kan resultera i hög ekosystemfunktion, t ex effektiv nedbryning. Därför kan studier av både samhällen och enskilda arter av nedbrytare öka förståelsen av förändringar i hela ekosystemets funktion. Inom ramen för avhandlingen har jag studerat vilka arter som deltar i nedbrytningen av grovdetritus och vilka möjliga vägar för det fortsatta nyttjandet av detta material som finns. Jag har särskilt betonat det säsongsmässiga mönstret för omsättningen av grovdetritus och för tillgängligheten av mellanprodukter. Resultaten visar att både mikroorganismer och ryggradslösa djur successivt processar tillgängligt grovt organiskt material under hela året. Viktminskningsmönstret över året hos löv och makrofytrester är nära kopplat till förekomst och tillväxt hos olika arter av nedbrytande ryggradslösa djur, sk fragmenterare. Av de vanligaste förekommande tio arterna fragmenterare, var nio nattsländelarver. Därför drar jag slutsatsen att dessa arter av nattsländelarver spelar en avgörande roll för omsättningen av grovdetritus i sjöstränder i sydöstra Sverige. Samtidigt visar resultaten att sötvattengråsuggan spelar mindre roll för nedbrytningen av grovdetritus än förväntat. Denna art föredrar andra födoämnen åtminstone under våren och undviker de grunda bottnarna där grovdetritus finns under vintern. I laboratorieexperiment har jag visat att nedbrytning av löv i närvaro av fragmenterare huvudsakligen ger upphov till två olika produkter: löst organiskt material och finpartikulära rester. Därmed har jag visat att fragmenterare kan omsätta grovdetritus snabbare än mikroorganismer. Slutsatsen blir att mikroorganismernas kvantitativa bidrag till nedbrytning av grov grovdetritus är beroende av mängden fragmenterare. Jag har också visat att olika kombinationer detritussorter och fragmenterararter kan påverka när olika nedbryningsprodukter blir tillgängliga för andra organismer. Sammanfatningsvis har jag visat att grovdetritus är en attraktiv födoresurs för ryggradslösa djur i näringsfattiga sjöars strandzoner, precis som i små bäckar. Dessutom visar jag att de arter av fragmenterare som är speciella för sjöar, tillsammans omsätter tillgängligt grovdetritus i ett finskaligt tidsmönster över året. Detta mönster har utvecklats genom anpassning till trädens lövfällning och nedvissningen av vattenväxter som sker på hösten i vårt klimat. Jag vill också betona att ökade kunskaper om nedbrytning av grovdetritus krävs för att kunna förutsäga effekter av olika störningar i dessa ekosystem. Slutligen rekommenderar jag att nedbrytningshastigheten för grovdetritus testas som mått på ekosystemfunktion också i sjöar. / The general aim of this thesis was to increase the understanding of the mechanisms behind coarse detritus turnover in oligotrophic lake littoral zones. The reason for this interest is that small lakes located in forested areas often display dependence on detritus based energy sources, both external and internal. Additionally, in lake ecosystems the coarse detritus resource has been comparatively less studied than in streams. Both dissolved and particulate external detritus constitute extra energy contribution to ecosystems, but only if some organisms can assimilate the provided matter. The most common capable organisms to do so in freshwaters are bacteria, fungi and invertebrates, and they return a variety of intermediary products available for other consumers. Further, it has been suggested that a positive relation between species diversity and ecosystem function exists. Therefore the study of both community and individual species of decomposers may provide information significant to understand changes in ecosystem function. Within the outline of the thesis, I studied what species are involved in the processing of coarse detritus carbon and what are the key routes for the further use of this littoral carbon. I specially emphasize the temporal pattern of the detritus turnover and the availability of decomposition products to other organisms in the lake ecosystem. The results showed that microorganisms and invertebrates in the lake littoral zone successively process carbon from coarse detritus during the whole year. The weight loss from coarse detritus displayed a seasonal distinctive pattern temporally connected to shredder appearance and growth. Therefore, I emphasize the key role of certain trichopteran shredder species for litter processing in lakes in this region, southeast Sweden. At the same time, the shredder function of Asellus aquaticus was less important than expected. A. aquaticus was shown to utilize of a quite broad range of food sources and to prefer other habitats during the main decomposition period for leaf litter. In the laboratory I discovered that the decomposition of leaf litter principally results in two products, DOM from passive leakage and FPOM from active leaf litter processing by shredders. The experiment showed that shredders have the potential to consume leaf litter resources before microbial decomposition influence litter weight considerably. Thus, the quantitative importance of microorganisms (fungi and/or bacteria) for leaf litter turnover is suggested to directly depend on density of shredders in lake littoral zones of the kind studied. I have also shown that the combination of detritus types and invertebrate processor species influence the temporal accessibility of intermediate decomposition products. I conclude that coarse detritus is an attractive food resource for invertebrates also in small oligotrophiclakes like it is in smaller streams. I also conclude, that the lake specific set of shredder species recycle this carbon resource yearly in a fine-scaled temporal sequence - adapted to the predictable seasonal variation of detritus quality on these latitudes. Further, I stress the importance of increased knowledge of decomposing processes before predicting the effects of disturbance on this kind of widespread freshwater systems. Finally, I propose that the decomposition rate of coarse detritus should be tested as an assessment tool for integrating disturbances on ecosystem functions in small oligotrophic lakes, respecting the unique lake characteristics.

The aim of this report was to quantify the accumulation of carbon dioxide (CO2) and methane (CH4) in ice-covered lakes in winter (October-March) during three consecutive years, and to assess whether the concentrations of DIC and CH4, as well as the ratio DIC:CH4 differs between years and between lakes affected by clearcutting and untreated reference lakes. Water- and gas samples were collected from four boreal lakes (two affected by clearcutting and two untreated reference lakes) located in Västerbottens inland in spring. The lakes were found to accumulate on average 91, 55, and 84 mgCm-2d-1 during winters 2012-2013, 2013-2014, and 2014-2015, mostly originating from CO2. The concentrations of DIC (autumn and spring) were higher in the affected clear-cut lakes compared to reference lakes for all years, including the reference year (2012-2013) before clear-cutting. No such difference was found for CH4 or the ratio DIC:CH4. Accumulated concentrations of CO2 and CH4 varied between years while the ratio (accumulated) CO2:CH4 increased over time for all lakes but with no difference between the clear-cut lakes and the reference lakes. The differences between the clear-cut and the reference lakes, hence, are unclear with differences between years likely stemming from natural variations. The effects of clearcutting in catchment areas might be more visible at other times of year not seen in this study which focuses only on winter. The amount of CO2 and CH4 accumulated under ice in lakes was substantial i.e. high-lighting the importance of including winter accumulation of greenhouse-gases in estimations of yearly emissions from lakes.

When the glacier ice melts can the water accumulate in topographic depressions to form supraglacial lakes. These evolve during the melting seasons and can be seen clearly by satellite image on the northeastern part of Greenland. These lakes are known to rapidly drain through fracture propagation. The problem arises when the water is transported down and along the bedrock, which can contribute to glacial uplift and ice-sheet acceleration. The glacier ice which floats on water is displaced further out where calving occur which results in rising sea levels. In this independent project, drainage patterns are analyzed to investigate the impact and relationship between lakes that fractures and drains. Satellite images was studied by comparing the number of lakes during a melting period in different time intervals. Images was processed with different analysis tools in ArcMap 10.7.1 in order to create maps of drained lakes. The results display a connection between where and when lakes disappear. Two clear examples are observed where nearby lakes are completely drained over one day, which strengthens the evidence of impact. Knowledge of the hydrological processes of earth’s glaciers is of outmost importance in order to predict and prepare for the consequences of global warming. The results of this project contribute to an increased understanding of lake drainage relationship and can be applied in further research.

Freshwater bodies such as lakes release the greenhouse gas methane (CH4) into the atmosphere. Global emissions from lakes are estimated to emit more CH4 than oceans, despite that lakes occupies a much smaller global land area. Lakes are therefore significant components for global budgets of CH4. Accurate global estimations of lakes are troublesome, partly because of the spatial and temporal variability of CH4 fluxes, making regional and global assessments filled with uncertainties. Yet, few studies consider the spatial and temporal variability of CH4 fluxes. Therefore, this study investigates the spatial and temporal variability of CH4 fluxes in lakes at different scales. Measurements were made during two field campaigns in lake Venasjön and Parsen, located in the municipality of Söderköping, Sweden. We used the commonly used floating chamber (FC) method for CH4 flux measurements. In order to investigate the small-scale flux variability, we redeveloped the FC-method by constructing two grids consisting of seven FCs distributed approximately 1m apart from each other. One grid was placed at the shallow zone at the inflow of each lake and the other at the lakes deepest zone. By sampling the grid several times every field campaign, spatial and temporal variability of fluxes at different scales could be measured. Overall, we found a significant difference of CH4 fluxes in both lakes depending on field campaign and grid location. Our results also indicate that there is a small-scale variability of CH4 fluxes in lakes. Our hope is that these findings can illustrate the importance of investigating lake fluxes at small spatial and temporal scales. / Sjöar släpper ut växthusgasen metan (CH4) i atmosfären. Globala utsläpp från sjöar beräknas avge mer CH4 än havet, trots att sjöar har en mycket mindre global areal. Sjöar är därför viktiga komponenter för globala budgetar av CH4. Dessvärre är noggranna globala uppskattningar av sjöar svårt att göra, delvis på grund av den spatial och temporala variationen av CH4, vilket gör regionala och globala bedömningar fyllda med osäkerheter. Trots detta undersöker få studier metanflödets spatiala och temporala variabilitet. Denna studie undersöker den spatiala och temporala variabiliteten av CH4-flöden från sjöar i olika skalor. Mätningar genomfördes under två fältkampanjer i sjöarna Venasjön och Parsen som ligger i Söderköpings kommun, Sverige. För att undersöka variabiliteten i en liten skala utvecklade vi den redan använda floating chamber (FC) metoden för flödesmätningar genom att bygga två grids med sju FCs, ungefär 1m mellan varje kammare. En grid placerades vid den grunda delen vid inflödet av varje sjö och den andra vid respektive sjös djupaste del. Genom att mäta griden flera gånger varje fältkampanj kunde den spatiala och temporala variationen av flöden i olika skalor undersökas. Sammantaget fann vi signifikanta skillnader i båda sjöarnas CH4-flöden mellan fältkampanjer och grids. Våra resultat tyder också på småskaliga variationer av CH4-flöden i sjöar. Vårt hopp är att dessa resultat kan ytterligare bekräfta betydelsen av att undersöka sjöflödena i små spatiala och temporära skalor