Abstrakt Den palliativa vården har utvecklats under de senaste åren och hospicerörelsen med dess filosofi har vuxit sig stark i Sverige. Sjuksköterskan har en stor roll inom denna vårdform vilket innebär en aktiv helhetsvård av den sjuke patienten och dess familj. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att arbeta inom palliativ vård. Metoden som användes var systematisk litteraturstudie och antalet vetenskapliga artiklar som inkluderades var 13 till antalet. Tre kategorier växte fram av detta material och dessa var att arbeta inom den palliativa vården, copingstrategier och sjuksköterskans roll. Resultatet visade att arbetet som sjuksköterska inom palliativ vård var mycket positivt och upplevde arbetstillfredsställelse vid en bra relation till medarbetare och patient. De använde sig av olika copingstrategier där socialt nätverk och en bra balans mellan arbete och fritid var viktiga komponenter. Sjuksköterskan upplevde sitt arbete som mångdimensionellt där många olika faktorer spelade in då till exempel stöd från arbetskollegor och tid över till att prata och lyssna på sina patienter var viktiga faktorer.

Background: Multiple myeloma is a malignant incurable cancer disease associated with severe chronic pain. The nurse has several important roles in the management of patients with multiple myeloma. This study focuses on nurse´s roles including the caring of pain relief. Aim: The aim of this study was to elucidate the nurse’s role in giving care to patients with multiple myeloma and associated chronic pain. Method: This literature study was based on scientific articles. Results: The nurse is in a key position to facilitate ongoing adequate pain and psychosocial assessment of patients with multiple myeloma. The study presents ways of relieving pain and suffering via different ways of caring management. Five themes emerged: communication, support, distraction, information and education, pain assessment and evaluation. The nurse´s roles are acknowledged, and associated ethical dilemmas are presented. Knowledge about how to decrease pain and suffering by non-pharmacological means, improves the nurse´s possibility to manage difficult situations in patients with incurable cancer.

Bakgrund: Dokumentation innebär sammanställning av skriftliga underlag om ett visst objekt och/eller situation. Tydliga lagar styr sjuksköterskas dokumentationsplikt. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa erfarenheter och upplevelser av sjuksköterskans dokumentation. Metod: Denna allmänna litteraturstudie med mixad design baserades på ett induktivt arbetssätt med systematisk ansats. Tolv relevanta artiklar hittades i databaserna PubMed och Cinahl. Artiklarna analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Dokumentationen är ett underlag för omvårdnadsprocessen och stimulerar samarbete och informationsöverföring. Sjuksköterskans dokumentation påverkas av teknisk och språklig kunskap samt förståelse av planerade och utförda omvårdnadsåtgärder. Brister framkom också med att allt inte dokumenterades och detta innebar att viktig information kunde gå förlorad. Diskussion: Det är svårt att se legitima orsaker till bristande dokumentation. Kunskaper som krävs är inte svåra att införskaffa och tidsbrist är inte en godtagbar anledning till bristande dokumentation. Det som utförts eller planeras att utföras, av en sjuksköterska måste ofrånkomligen dokumenteras. Det ena blir inte komplett utan det andra. Synen på ändamålet med omvårdnadsdokumentationen och kunskap om teorierna bakom omvårdnadsbegreppen är det som styr hur bra dokumentationen blir. Slutsats: Omvårdnadsdokumentationen måste utvecklas och förbättras. Sjuksköterskor måste våga kritisera andras och diskutera sin egen dokumentation.

Depression är en av de vanligaste folksjukdomarna i världen. Symtombilden är dock ofta olika hos äldre och yngre samt hos kvinnor och män vilket komplicerar upptäckten av depressioner och gör att de ofta förblir oupptäckta och obehandlade och orsakar onödigt lidande hos de drabbade och deras anhöriga. Syftet med denna studie vara att beskriva betydelsen av allmänsjuksköterskans kunskap om symtom och riskfaktorer för depression i möte med patienter. Frågeställningarna var: Varför behöver sjuksköterskan ökad kunskap om depressioner och vad behöver hon kunskap om. Metoden som användes var litteraturöversikt och resultatet består av tjugotre artiklar. Resultatet visade att sjuksköterskan bör bygga upp en relation med patienten då hon med hjälp av denna relation har störst möjlighet att uppmärksamma en depression vilket gör att hon kan minska onödigt lidande. Men Sjuksköterskor har ofta inte tillräckligt med kunskap om vad en depression innebär och vad de bör uppmärksamma hos olika människor då symtomen varierar sig mellan kön och åldersgrupper, vilket orsakar att många depressioner förblir oupptäckta och obehandlade. / Depression is one of the most common diseases in the world. The symptom of depression are often different among older people and younger and among women and men which often complicate nurses ability to detect depression and may lead to several undetected and untreated depressions that may cause unnecessary suffering to the patient and their relative’s. The aim of this study is to discribe the importance of the nurse’s knowledge of symtoms and riskfactors of depression in the meeting with the patients. The question at issue was: Why does the nurse need to gain more knowledge about depression and what do she / he need to gain more knowledge about. The method which is used is literary review and the results consist of twenty three articles. The result of this study shows that the nurse’s should build a relationship with the patient, which give them the opportunity to detect depressions and reduce unnecessary suffering. But nurse’s often does not have enough knowledge about what depression is and what they should notice because the symptoms vary between the genders and age which may cause several depressions remain undetected and untreated.

När anhöriga drabbas av ett svårt trauma eller plötsligt dödsfall kan deras liv vändas upp och ned och bli kaotiskt. I en sådan situation är det oftast sjuksköterskan de anhöriga möter först. Syftet med denna studie är att beskriva vad sjuksköterskans stödjande roll gentemot anhöriga vid ett svårt trauma eller plötsligt dödsfall innefattar. Metoden som ligger till grund för studien är en deskriptiv litteraturstudie. Resultatet visar på olika behov hos anhöriga vid trauma eller plötsligt dödsfall. De anhöriga vill ha kontinuerlig information om patientens tillstånd och bra kommunikation mellan sig och vårdpersonalen. Utifrån sjuksköterskans perspektiv visas att hon/han använder sig av uppmuntran, stöttning, närhet och att främja välbefinnande som stödjande strategier för att tillgodose anhörigas behov. Slutsatsen är att sjuksköterskan kan, genom kunskap om anhörigas behov, skapa de bästa möjliga förutsättningarna för ett bra samarbete mellan vårdpersonal och anhöriga.

Bakgrund: hepatit C- viruset identifierades för första gången år 1991. Sjukdomen är enligt smittskyddslagen klassificerad som en allmänfarlig sjukdom och nyupptäckta fall måste anmälas till smittskyddsinstitutet. Hepatit C- sjukdomen är förknippad med sänkt livskvalitet och de drabbade människorna upplever social stigmatisering i högre grad än andra. Syfte: belysa de faktorer som påverkar det dagliga livet för människor med kronisk hepatit C samt belysa sjuksköterskans roll i omvårdnaden för dessa patienter. Metod: litteraturstudie bestående av 18 vetenskapliga studier av grad I eller grad II kvalitet publicerade mellan år 2000-2008. Resultat: studierna visade att människor med kronisk hepatit C dels upplever de sjukdomsorsakade symtomen som mycket påfrestande, men även att relationen med andra människor påverkats negativt. Människorna som deltog i studierna upplevde att de var i stort behov av information från vårdpersonalen gällande familjeplanering och sexuella relationer. Kontakt med vården upplevdes inte alltid som någonting positivt då vårdpersonalens kunskaper om sjukdomen visade sig vara bristfälliga i många fall. Diskussion/Slutsats: sjuksköterskan har en viktig roll i omvårdnaden av dessa patienter. Sjuksköterskan skall hjälpa patienten att finna mening i sitt lidande samt hjälpa den sjuke att utveckla sitt sociala kontaktnät. Vidare forskning inom området behövs för att på bästa sätt kunna tillgodose patientens behov.

Bakgrund. Omvårdnadsarbetet handlar om kommunikation och bemötande. Kommunikation innehåller så mycket mer än bara de ord som sägs. I relationen mellan sjuksköterska och patient är ord och kroppsspråk integrerat. Smärta är ett komplicerat fenomen och ingen annan än den drabbade vet hur smärtan känns. Syftet var att belysa hur sjuksköterskor kommunicerar med och smärtbedömer patienter. Metoden var en litteraturstudie med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet mynnade ut i kategorierna relation och smärta. En förutsättning för en fungerande kommunikation var en god relation. Sjuksköterskor uppmärksammade patienternas signaler på smärta olika. Sjuksköterskor använde sig både av vetenskaplighet och beprövade erfarenheter och såg smärtbedömningen som en del av en större process. Diskussion. En tydlig kommunikation och adekvat information var en förutsättning för att patienterna skulle uppfatta omvårdnaden tillfredsställande. Slutsatsen Det fanns skillnader visade studien att kommunikation och bedömning gick hand i hand vid hanteringen av patienternas smärta.

Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka kunskaper sjuksköterskan behöver för att kunna identifiera och bemöta kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Metod: Studien genomfördes som en beskrivande litteraturstudie och baserades på sexton vetenskapliga artiklar som söktes på databaserna Cinahl och PubMed. Huvudresultat: Synliga symtom på fysiska skador är oftast inte orsaken till varför våldsutsatta kvinnor söker vård. Det har visat sig att de är mer benägna att söka för somatiska problem som buksmärta, ryggsmärta och sexuellt överförbara sjukdomar. Även psykisk ohälsa är vanligt förekommande. För att upptäcka att kvinnan är våldsutsatt är det viktigt att sjuksköterskan ställer frågor om våld i nära relation. I mötet med kvinnan är det betydelsefullt att som sjuksköterska inge förtroende, ge stöd och främja kvinnans säkerhet. För att sjuksköterskan ska kunna hantera situationen och bemöta kvinnan professionellt behövs utbildning samt riktlinjer inom vården. Slutsats: Sjuksköterskor behöver mer kunskaper för att kunna se tecken och symtom som tyder på att kvinnan utsatts för våld. För att sjuksköterskan ska kunna hantera mötet på ett professionellt sätt och veta hur frågor om våld i nära relation ska ställas har ett flertal studier påvisat att specifik utbildning behövs.

No description available.

Obehandlad eller underbehandlad postoperativ smärta kan leda till allvarliga skador på vitala organ samt även ge kroniska smärtor i skadeområdet. Detta innebär förlängda vårdtider, stort lidande för patienten och stora kostnader för samhället. Sjuksköterskan har ett stort ansvar i den postoperativa smärtbehandlingen genom regelbunden mätning, behandling, utvärdering och dokumentation av smärta och administrerad smärtlindring. Syftet var att beskriva hindrande faktorer i postoperativ smärtbehandlig ur ett sjuksköterskeperspektiv. Metoden var en litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar, kvalitativa och kvantitativa, sammanställde. Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde hinder i den postoperativa smärtbehandlingen i form av; Bristande kommunikation, Bristande stöd från organisationen och Bristande kunskap. Studier från hela världen beskriver liknande upplevelser hos sjuksköterskor. Den postoperativa smärtbehandlingen behöver få en högre prioritet i organisationen. Sjuksköterskorna behöver avsatt arbetstid för att öka sina kunskaper i postoperativ smärtbehandling. Vidare forskning behövs, där effekterna av en effektiv postoperativ smärtbehandling kan mätas i form av minskat lidande för den enskilde patienten samt minskade kostnader för samhället. Forskningen bör även inrikta sig på hur sjuksköterskans användning av evidensbaserade smärtskattningsmetoder kan främjas. / Untreated or undertreated postoperative pain can lead to serious damage of vital organs and also cause chronic pain in the injured area. This means prolonged periods of care, great suffering for the patient and substantial cost to society. The nurse has a major responsibility in the postoperative pain treatment by regular measurement, treatment, evaluation and documentation of pain and given analgesics. The aim of this study was to describe barriers to effective postoperative pain treatment viewed from a nurse’s perspective. The method was a literature review where 12 research articles, both qualitative and quantitative, were compiled. The result shows that nurses experienced barriers in the postoperative pain treatment in form of; Lack of communication, Lack of support from the organization and Lack of knowledge. The experiences were similar between nurses in many parts of the world. The postoperative pain treatment should be prioritized in the organization. The nurses' needs dedicated working to improve their skills in postoperative pain management. Further research is needed where the effects of an effective postoperative pain management can be measured in terms of reduced suffering for the individual patient and reduced costs for the society. Research should also focus on how nurses' use of evidence-based pain measurement methods can be promoted.