Bakgrund: Urininkontinens påverkar individens hälsa och välmående. Sjuksköterskansbetydelse för att identifiera patienter med urininkontinens, och påbörja rättutredning/behandling, är avgörande. Dorothea Orems egenvårdsteori ger en grund tillförståelsen av egenvårdsbehov, för att uppnå hälsa. Begreppet hälsa är en definition somspelar en central roll genom litteraturstudien för att förstå hur hälsa påverkar individen, isin helhet. Syftet: Litteraturöversiktens syfte är att söka belysa upplevelser av att leva medurininkontinens och bäckenbottenträningens inverkan som egenvårdsbehandling. Metod:En litteraturöversikt har genomförts och induktiv design har nyttjats. Resultat: Individermed urininkontinens lider ofta av skam, ångest och rädsla, specifikt vid kontakt medvården, delvis beroende på normer och värderingar i samhället, angående urininkontinens.Bäckenbottenträning är en effektiv egenvårdsbehandling för patienter med urininkontinens.Bäckenbottenträning stärker muskulaturen hos individen och höjer därmed livskvalitetenrent psykiskt, då tillståndet avseendevärt förbättras. Sjuksköterskans spelar en central roll iatt hjälpa patienterna med bäckenbottenträningen. Problematiken ochdokumentationsbristen kring urininkontinens bör uppmärksammas för att en patientsäkervård ska kunna bedrivas. Slutsats: Genom att förbättra och öka informationen till samhälletoch påverka normer/värderingar, kan en säkrare vård initieras. Bäckenbottenträningen sombehandlingsmetod behöver växa som behandlingsmöjlighet för patienterna, dåbäckenbottenträningen visats vara en effektiv, säker och avgörande behandlingsmetod. / <p>Godkännande datum: 2019-03-25</p>

Bakgrund: Ätstörningar är ett växande problem som kan leda till dödsfall. Anledningen till ökningen kan bero på användning av sociala medier. Ätstörningar drabbar oftast unga kvinnor men förekommer hos män och kvinnor i olika åldrar. Det kan ta lång tid innan personer med ätstörningar söker vård på grund av bristande sjukdomsinsikt. De känner ofta skam och att ingen förstår dem. Primärvården är oftast den första kontakten med sjukvården och där bör symtomen upptäckas för att patienten ska få rätt vård. Det första mötet med vården kan vara avgörande för tillfrisknandet. Syfte: Att beskriva hur personer med ätstörning upplever bemötande från vårdpersonal inom hälso- och sjukvården samt att belysa sociala mediers inverkan på ätstörningar. Metod: En litteraturöversikt som är grundad på 17 artiklar. Resultat: God kunskap från vårdpersonalen gav tillit. Dömande som värderande kommentarer om utseende och vikt och förminskande bemötande upplevdes negativt, medan empati, medlidande och uppmuntring hjälpte. Det var viktigt att sjuksköterskor satte tydliga regler, men samtidigt var förstående och hade en öppen dialog. Det fanns ett samband mellan användning av sociala medier och ätstörningar. Bild- och videobaserade sociala medier var mest förknippade med ätstörningssymtom. Slutsats: Bra bemötande samt kunskap hos vårdpersonalen är avgörande för att personer med ätstörningar ska känna sig tryggare. Personer med hög användning av sociala medier kan ha en ökad risk att insjukna i ätstörningar.

Bakgrund: Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende (LARO), är en speciellt krävande behandlingsmetod för såväl patienter som för vårdpersonal, då den utgår från ett strikt regelverk och kontrollerande miljö. Trots den kontrollerade miljön är sjuksköterskans roll att skapa en god vårdrelation och ett gynnsamt behandlingsklimat för patienterna. Tidigare forskning visar på just den komplexitet som vårdrelationen med patienter i LARO kan innebära. Syfte: Att undersöka sjuksköterskans upplevelse av vårdrelationen till patienter i LARO. Metod: En kvalitativ studie där nio yrkesverksamma sjuksköterskor som arbetar med LARO intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Dataanalysen bestod av en latent innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Studien visar att vårdrelationen upplevs som sjuksköterskornas viktigaste redskap i LARO och att det präglas av tillit, trovärdighet, trygghet, ärlighet, engagemang, tydlighet och kunskap. Slutsats: Vårdrelationen är grundpelaren, och det viktigaste verktyget i LARO-behandling. Vårdrelationen är kärnan i omvårdnaden, och det är ur den alla behandlingsinsatser i LARO utgår ifrån.

Bakgrund: Sjuksköterskan har i mötet med patienter livets slut en komplex uppgift atttillgodose patientens fysiska, psykiska och sociala behov, detta för att ge förutsättningar tillen fridfull död. I mötet med patienter inom palliativ vård är kommunikation en central deloch vården runt patienten utformas därefter.Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskans möte med patienterinom palliativ vård.Metod: Denna litteraturöversikt innehåller 14 artiklar med både kvalitativ och kvantitativansats.Resultat: I Litteraturöversiktens resultat framkommer hinder och förutsättningar försjuksköterskan i mötet med patienter inom palliativ vård där betydelsen av att varanärvarande och uppmärksam på patienternas lidande synliggörs. Sjuksköterskan behöver derätta förutsättningarna att våga vara fullständigt närvarande. Detta för att kunna tillgodosepatientens behov samt identifiera och förstå lidandet. Bristande kunskap och utbildning kanförsvåra mötet och vara ett hinder som kan bidra till att utformandet av vården blir bristfälligdär patientens behov inte tillgodoses.Diskussion: Sjuksköterskan ska tillsammans med patienten utforma vården efter hensförutsättningar, där förståelse för patientens livsvärld ska beaktas. Patientens lidande skaalltid uppmärksammas och lindras, detta för att bedriva en palliativ vård med god kvalitet.Slutsats: Denna litteraturstudie har en betydande roll för att belysa vad som kan främja samthindra sjuksköterskans möte med patienter inom palliativ vård. Utbildning kan möjliggöraen ökad förståelse för sjuksköterskan inom palliativ vård. Att våga stanna kvar och synliggöralidandet, trots sjuksköterskans egen sårbarhet är fundamentalt i mötet. / <p>Godkännande datum: 2018-11-08</p>

No description available.

Bakgrund Hjärtstopp är ett livshotande tillstånd som alla kan drabbas av och som kräver snabb behandling. Idag överlever allt fler hjärtstopp, trots det visar statistik från år 2017 omkring 8000 rapporterade fall, där bara 1370 av de drabbade överlevde. Den överlevande patientens liv påverkas på olika sätt och sjuksköterskan bär det yttersta ansvaret för omvårdnaden efteråt. I sjuksköterskans professionella ansvar ingår att stödja patientens unika omvårdnadsbehov i det nya sammanhanget. Syfte Syftet var att beskriva patienters upplevelser efter att ha drabbats av hjärtstopp. Metod Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Datainsamlingen genomfördes i databaserna CINAHL complete, PubMed samt via manuell sökning. Efter kvalitetsgranskning inkluderades totalt 16 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Dessa analyserades genom en integrerad analys och sammanställdes i en matris. Resultat Sammanställningen av artiklarna resulterade i tre kategorier: en förändrad kropp, att återfå livet och sociala aspekter. Livet efter hjärtstoppet innebar ett flertal begränsningar såsom fysiska, emotionella och kognitiva aspekter. Det var av stor vikt att finna mening efter den livsomvälvande händelsen och ett nytt perspektiv på livet skapades. Information och stöd från hälso- och sjukvårdspersonal samt sjuksköterska upplevdes bristande. Slutsats Patienter påverkas på många olika sätt efter att ha drabbats av hjärtstopp. Sjuksköterskan har med sin patientnära position, en betydande roll i omvårdnaden efteråt och goda möjligheter att främja dessa patienters hälsa. Genom att hela sjuksköterskans omvårdnadsarbete genomsyras av ett personcentrerat förhållningssätt kan den enskilda patientens individuella behov identifieras och på så sätt mötas på bästa sätt.

Bakgrund: Urinvägskateter ses vara en vanlig åtgärd inom slutenvård och syftar till att tömma urinblåsan hos personer där det inte sker naturligt. Indikationer för en urinvägskateter kan vara obstruktion i urinvägarna eller oförmåga att tömma urinblåsan. Med urinvägskateter är risken för urinvägsinfektion stor. Sjuksköterskan har ansvar i omvårdnaden av patienten, och har en aktiv roll för att förebygga att kateterrelaterade urinvägsinfektioner uppstår. Syftet: Syftet med studien var att beskriva vad sjuksköterskan kan göra för att förebygga att kateterrelaterade urinvägsinfektioner uppstår inom slutenvården. Metod: Denna litteraturstudie har insamlad data från en kvalitativ och tolv kvantitativa vetenskapliga artiklar. Relevans- och kvalitetsbedömning för artiklar har utförts med hjälp av granskningsmall. Analys av resultat har utförts systematiskt med en induktiv ansats. Resultat: I resultatet redovisades vad sjuksköterskan kan göra i det förebyggande arbetet utifrån två teman som framkom under analysarbetet. De två temana var evidensbaserat kliniskt arbete samt teamarbetet och kommunikation. Sjuksköterskan kan förebygga kateterrelaterade urinvägsinfektioner genom att välja rätt material, samarbeta med läkare, avlägsna onödig kateterisering samt genom att använda checklistor. Diskussion: Sjuksköterskans tid måste planeras för att kunna arbeta förebyggande. Tiden bör fyllas med metoder som gör att sjuksköterskan kan avlägsna onödiga urinvägskatetrar. De förebyggande arbetet bör grunda sig på kommunikation med patienten för att kunna lindra lidande. Slutsats: För att sjuksköterskan ska kunna identifiera onödiga katetrar kan en checklista appliceras. Kommunikation och teamarbete med läkare är viktigt. För de patienter som behöver en kateter är sjuksköterskans hantering av material betydelsefull. / <p>Godkännande datum: 2018-11-06</p>

Background: Emergency care is an eventful area. Emergency clinics have stressful meetings and emergency situations. Patients who come to emergency rooms often have a relative with them. Relatives are often described as someone who should be involved in the care. Coping has a central role in this environment for both patients, relatives but also the staff. Aim: To describe nurses' experiences of meetings with relatives in emergency care. The methodological aspect was to examine the selection method of the selected articles. Method: Literature study with 9 articles examined. Results: Nurses' experiences of meetings with relatives in emergency care have proved to have several dimensions of a problem. Emergency clinics are described as a place that is hectic, the staff assess and help patients in a first stage. Emergency clinics are often built for a lower patient pressure than reality. The staff have poorer conditions for coping. The staff are exposed to threats and anger from relatives. Recent research indicates that relatives are also involved in the emergency rooms. The picture that was painted was that nurses often do not want to allow relatives to take the place they need. In the study, the good example of how an emergency department meets relatives and lets them participate is revealed. The emergency department shows what should be done. Coping needs more space. Conclusion: The nurse's ability for using their coping strategies are worse at emergency departments. The author sees that processing processes cannot be managed properly before the next difficult-to-handle situation comes. The work environment is thus an important factor that affects the nurse's coping and also affects the meeting with relatives in emergency care. Relatives can give the nurse increased and reduced stress at work. At the same time, relatives can support the nursing and provide information to the nurse, which is a great resource.

<p>Abstrakt</p><p>Den palliativa vården har utvecklats under de senaste åren och hospicerörelsen med dess filosofi har vuxit sig stark i Sverige. Sjuksköterskan har en stor roll inom denna vårdform vilket innebär en aktiv helhetsvård av den sjuke patienten och dess familj. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att arbeta inom palliativ vård. Metoden som användes var systematisk litteraturstudie och antalet vetenskapliga artiklar som inkluderades var 13 till antalet. Tre kategorier växte fram av detta material och dessa var att arbeta inom den palliativa vården, copingstrategier och sjuksköterskans roll. Resultatet visade att arbetet som sjuksköterska inom palliativ vård var mycket positivt och upplevde arbetstillfredsställelse vid en bra relation till medarbetare och patient. De använde sig av olika copingstrategier där socialt nätverk och en bra balans mellan arbete och fritid var viktiga komponenter. Sjuksköterskan upplevde sitt arbete som mångdimensionellt där många olika faktorer spelade in då till exempel stöd från arbetskollegor och tid över till att prata och lyssna på sina patienter var viktiga faktorer.</p>

<p><strong>Bakgrund</strong>: hepatit C- viruset identifierades för första gången år 1991. Sjukdomen är enligt smittskyddslagen klassificerad som en allmänfarlig sjukdom och nyupptäckta fall måste anmälas till smittskyddsinstitutet. Hepatit C- sjukdomen är förknippad med sänkt livskvalitet och de drabbade människorna upplever social stigmatisering i högre grad än andra. <strong>Syfte: </strong>belysa de faktorer som påverkar det dagliga livet för människor med kronisk hepatit C samt belysa sjuksköterskans roll i omvårdnaden för dessa patienter. <strong>Metod: </strong>litteraturstudie bestående av 18 vetenskapliga studier av grad I eller grad II kvalitet publicerade mellan år 2000-2008. <strong>Resultat: </strong>studierna visade att människor med kronisk hepatit C dels upplever de sjukdomsorsakade symtomen som mycket påfrestande, men även att relationen med andra människor påverkats negativt. Människorna som deltog i studierna upplevde att de var i stort behov av information från vårdpersonalen gällande familjeplanering och sexuella relationer. Kontakt med vården upplevdes inte alltid som någonting positivt då vårdpersonalens kunskaper om sjukdomen visade sig vara bristfälliga i många fall. <strong>Diskussion/Slutsats: </strong>sjuksköterskan har en viktig roll i omvårdnaden av dessa patienter. Sjuksköterskan skall hjälpa patienten att finna mening i sitt lidande samt hjälpa den sjuke att utveckla sitt sociala kontaktnät. Vidare forskning inom området behövs för att på bästa sätt kunna tillgodose patientens behov.</p>