Bakgrund:  Antalet äldre med skörhet ökar i samband med stigande ålder. Muskelsvaghet, ofrivillig viktnedgång, känsla av trötthet och infektionskänslighet är hälsoproblem som uppstår vid biologiskt åldrande. Till följd av dessa symtom upplever ofta multisjuka äldre svårigheter med att hantera vardagen. Det är sjuksköterskans ansvar att utgå från holistiskt perspektiv samt tillämpa vetenskapliga kunskaper för självständig vardag. Syfte: Att beskriva vilka aspekter sköra äldre i behov av omvårdnadsinsatser upplever som betydelsefulla för en bra vardag. Metod: Arbetet var av systematisk litteraturstudie och genomförd enligt tematisk syntetisk design. Resultat: Studiens resultat är grundat i tolv artiklar med kvalitativ design för att besvara studiens syfte. Dataanalysen resulterade i tre huvudteman; psykisk påverkan i vardagen, fysisk påverkan i vardagen och vården och anhörigas påverkan. Äldre upplevde att deras sociala liv påverkades av fysiska begräsningar, hjälpmedelsbehov och andelen kommunala insatser. Att få klara av sin vardag självständigt var de äldres främsta önskan. / Background: The number of elderly people with frailty is growing, with increasing age. Muscle weakness, involuntary weight loss, a feeling of exhaustion, and susceptibility to infection are health problems that occur at a rising age. As a result of these symptoms, the elderly experience difficulties coping with everyday life. To achieve independence for the elderly, it is the nurse’s responsibility to have a holistic perspective and scientific knowledge. Purpose: Describing the important aspect of a good everyday life for frail elderly individuals in need of nursing interventions. Method: The method of this study has been systematic literature review and is implemented according to the thematic synthetic design. Result: The results of the study are based on twelve articles with a qualitative design to answer the purpose. The analysis results in three main categories: the psychological impact in everyday life, the physical impact in everyday life, and lastly, health care and the role of impact. The results also show that elderly people felt that their social lives were affected by physical limitations, the need for assistive devices, and the proportion of municipal interventions. To be able to manage and cope with their everyday lives independently was their main desire.

Introduktion: Höftfrakturer drabbar många äldre och väntas öka i framtiden. En höftfraktur kan leda till en stor förändring på lång och kort sikt och är en av de största anledningarna till att äldre personer får svårt att utföra dagliga aktiviteter eller behöver flytta in på ett särskilt boende.  Syfte: Att utforska äldre personers upplevelse av att drabbas av en höftfraktur och hur livet påverkats under det efterföljande året.  Metod: Studien är gjord med kvalitativ design. Tio personer (nio kvinnor och en man) i åldern 75–91 år deltog i semi-strukturerade intervjuer i sina hem ett år efter höftfrakturen. Intervjuerna har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman.  Resultat: Ett tema växte fram, Att fortsätta kämpa när livet krackelerar – med självständighet som drivkraft att återfå ett gott liv.Temat belyser deltagarna som med begränsade resurser kämpat för att försöka återfå sina förmågor. Tre kategorier formulerades utifrån nio subkategorier. Kategorierna är: Höftfrakturen medför ett liv med begränsningar, Att få stöd stärker den egna kämpaglöden och Hantera och acceptera en ny tillvaro. Slutsats: Studiens resultat stärker tidigare forskning om att en höftfraktur medför långvariga konsekvenser. Utöver den fysiska skadan påverkas även det psykiska måendet. Stöd från omgivningen är av stor betydelse i efterförloppet och för att stärka motivationen att rehabiliteras.Fortsatt arbete med förebyggande åtgärder och utveckling av vården efter en höftfraktur för de sköra äldre är angeläget, inte minst ur perspektivet jämlik hälsa. / Introduction: Hip fractures affect many older people and are expected to increase in the future. A hip fracture can lead to substantial changes in the long and short term and is an important reason for dependence in daily activities or need to move into a special accommodation. Aim: To explore older peoples experience of suffering from a hip fracture and how life has been affected in subsequent year.   Method: A qualitative design was used. Ten persons (nine women and one man) aged 75-91 years participated in semi-structured interviews one year after the fracture. The interviews were analyzed using qualitative content analysis inspired by Graneheim and Lundman.  Result: One theme emerged, Continuing to fight when life cracks – with independence as a driving force to regain a good life.The theme highlights that the participants, despite limited resources, struggled to regain their abilities. Three categories were formulated from nine subcategories. The categories are: The hip fracture leads to a life of limitations, Getting support strengthens one's own fighting spirit andManage and accept a new existence.  Conclusion: The results further strengthens previous research concluding that hip fractures has long lasting consequences. Apart from the physical aspect, the injury also has an impact on mental health. Social support is of great importance as it increased the participants´ motivation towards rehabilitation. To achieve equal healthcare, the care after a hip fracture needs to be further developed and preventive measures seems urgent for the frail older population.

Background: By the year 2030 the prognosis is that one fourth of the Swedish population will be 65 years or older. An age group that today stands for 40 percent of all the daily visits in the Swedish emergency departments. Nearly half of them are 80 years or older. The frail older adults are often low prioritized due to their diffuse symptoms whereby long waiting times and healthcare-related injuries may occur. As a complement to the standard prioritizing procedure, that triage stands for, some emergency departments have introduced screening tools for detecting those individuals that are older adults and frail. Unfortunately, the introduction of new guidelines, do not always imply that the implementation comes easy because there are factors that facilitate and inhibit their intended use. Aim: To illustrate factors that affect the nurses use of the screening tool Clinical Frailty Scale (CFS) which identifies frailty in elders during triage in the emergency department. Method: A descriptive quantitative cross-sectional study where data was collected through a web-based questionnaire. The data of the study was analyzed through descriptive and analytical statistics. Results: When it came to influencing factors regarding the use of CFS in the selected emergency department, CFS as a method with its practicalities constituted as facilitators, whilst the organizational and working cultural aspects constituted as barriers. The differences in the nurses' experience and education effected the perception of CFS in different ways. Conclusion: There is a need of a working culture where responsibility is shared between stakeholders to facilitate a guideline. Advanced nurse practitioners can have a crucial role in educating, motivating and creating space for discussion relating to organizational, theoretical and practical components of the process in identifying the frail older adults. / Bakgrund: Prognosen är att år 2030 kommer en fjärdedel av den svenska populationen vara 65 år eller äldre. Åldersgruppen utgör idag cirka 40 procent av alla besök på Sveriges akutmottagningar där nästan hälften av dem är 80 år eller äldre. De sköra äldre erhåller ofta låg prioritering på grund av sina diffusa symtom, där långa väntetider och vårdrelaterade skador kan uppstå som följd. Som komplement i den vanliga prioriteringsrutinen som triagering innebär har akutmottagningar infört screeningverktyg för att upptäcka de individer som är sköra äldre. Dessvärre innebär införandet av nya rutiner att de inte alltid lätt implementeras i verksamheten eftersom det finns faktorer som främjar och hindrar dess avsedda användning. Syfte: Att belysa faktorer som påverkar sjuksköterskors användning av screeningverktyget Clinical Frailty Scale (CFS) för att identifiera sköra äldre vid triagering på akutmottagningen. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie där data samlades in genom en webbenkät. Studiens data analyserades deskriptivt samt med analytisk statistisk. Resultat: När det kom till faktorer som påverkade användningen av CFS på den valda akutmottagningen utgjorde CFS som metod med dess praktiska delar en främjande faktor, medan organisatoriska och arbetskulturella aspekter utgjorde hindrande faktorer. Skillnaderna i erfarenhet och utbildning hos sjuksköterskorna påverkade uppfattningen om CFS på olika sätt. Slutsats: Det behövs en arbetskultur med ett delat ansvar mellan organisation och medarbetare för att främja följsamheten till en rutin. Specialistsjuksköterskor kan ha en betydande roll i att utbilda, motivera och skapa forum för diskussion gällande organisatoriska, teoretiska och praktiska delar i processen av att identifiera sköra äldre.