Bakgrund: Styrkelyftare utsätter kroppen för stora belastningar. 70 % av utövarna har skador som hämmar vid träning. Rörelsekontrollen kan påverkas vid muskuloskeletala besvär, varför denna studie undersöker eventuell relation mellan rörelsekontroll och skada hos styrkelyftare. Syfte: Undersöka relationen mellan rörelsekontroll och skador hos styrkelyftare. Metod: 22 styrkelyftare utförde sex rörelsekontrolltester enligt JEMS samt deltog i en enkät gällande skador. Poängen på testerna dikotomiserades och beräknades i ett chi-tvåtest för att undersöka samband mellan testresultaten och skadorna. Ett Mann whitney-U test användes för att undersöka eventuella skillnader mellan skadade och icke skadade. Resultat: Signifikanta resultat kunde ses där styrkelyftare med skada i underkroppen uppvisade ett försämrat resultat i ”Sittande knälyft höger” (p=0,03) och ”Sittande knälyft vänster” (p=0,04). Det fanns även en signifikant skillnad mellan skadade och icke skadade på testet ”Sittande knälyft vänster” (p=0,034). Inga signifikanta resultat kunde ses i övriga tester. Konklusion: Trots signifikanta resultat går inte att dra några konkreta slutsatser gällande relationen mellan rörelsekontroll och skador hos styrkelyftare. Det behövs vidare studier som undersöker liknande rörelsekontrolltester men med ett betyande deltagarantal för att få en bättre power och för att kunna se några signifikanta resultat. <img src="file:///page3image24712" /> / Background: Powerlifters are exposed for heavy loads. 70 % of the lifters have injuries that limit during training. The movement control could be affected by musculoskeletal disorders, therefore this study examines the relationship between movement control and injuries. Purpose: Investigate the relationship between movement control and injuries among powerlifters. Method: 22 powerlifters performed six movement control tests according to JEMS and answered a questionnaire regarding injuries. The test score was dichotomized and analysed in a chi square test to investigate the relationship between movement control and injuries. A Mann Whitney U-test identified the differences between injuried and non-injuried powerlifters. Results: Significant results was seen in powerlifters with injury in the lower body, they showed an impaired result in ”Seated knee lift right” (p=0,03) and ”Seated knee lift left” (p=0,04). A significant differences was showed between the injuried and non-injuried in the test ”Seated knee lift left” (p=0,034). No significant results were seen in the other tests. Conclusion: Despite significant results it is not possible to conclude the relationship between movement control and injuries of powerlifters. Further studies are needed to investigate movement control tests, but with a higher amount of participants to see significant results.

Syftet med studien var att undersöka och fastställa de vanligaste skadorna samt riskfaktorer för skador inom ett lokalt gym i Sverige. Enkäten distribuerades direkt till deltagarna på två olika gymverksamheter inom samma organisation. Av de 98 deltagarna rapporterade 19 (18,63%) att de hade skadat sig under gymträning de senaste 12 månaderna. Skadefrekvensen räknades ut till 1,12 skador/1000 tränade timmar. Resultatet visade en signifikant skillnad (p=0,023) mellan den skadade och icke skadade gruppen gällande tidigare skador. Inga andra signifikanta skillnader hittades mellan grupperna. De vanligaste skadade kroppsdelarna var axel (20%), ländrygg (20%) och knä (13,3%). Skadorna framkom främst från överbelastning eller bristfällig teknik. Skadefrekvensen var lik den rapporterade skadefrekvensen inom styrkelyft och bodybuilding. / The aim of the study was to investigate and determine the most common injuries and risk factors for injuries within a local gym in Sweden. A survey was distributed at two different facilities within the same gym-organization, directly to the participants. Of the 98 participants, 19 (18,63%) reported having suffered an injury while exercising at the gym during the recent 12 months. The injury rate was determined to 1,12 injuries per 1000 hours of training. Results show a significant difference (p=0,023) between the injured group and the un-injured group related to injuries in the past training background. No further significant differences were found between the groups. However the most commonly injured bodyparts was the shoulder (20%), lower back (20%)  and knee (13,3%). Most injuries were due to overload or poor technique. The incidence of injuries is quite similar to the incidence of injuries in powerlifting and bodybuilding.

Syftet med studien var att undersöka skadefrekvens hos elitidrottsutövare, samt att undersöka om autonomistöd, autonom motivation, och intention mot skadeförebyggande beteenden, och utförda skadeförebyggande beteenden har ett samband med skadefrekvens. I studien undersöks hur skadeförebyggande beteenden påverkar skadefrekvens med utgång i Bahr och Krosshaugs modell (2005). Bahr och Krosshaug (2005) menar att för att kunna förebygga skador är det viktigt att förstå varför skadan uppstår. Studien undersöker även i vilken utsträckning autonomistöd (Williams et al., 1996), autonom motivation (Chan &amp; Hagger, 2012b) och intention (Chan &amp; Hagger, 2012a) påverkar utförandet av skadeförebyggande beteenden samt skadefrekvens. Insamlingen av data gjordes genom ett icke-slumpmässigt bekvämlighetsurval. Studien var en kvantitativ longitudinal design. I studien deltog 69 elitidrottsutövande golf- och volleybollspelare, med åldrarna 15 år till 30 år (M= 21.06 SD=3.88). Studien visade en hög skadefrekvens bland de deltagande elitidrottsutövarna. 61% av deltagarna registrerade symptom på överträning och 54% registrerade symptom som klassas som allvarlig överträningsproblematik vid minst ett svarstillfälle under de fem veckor studien genomfördes. Inget signifikant samband visades i flernivåanalysen mellan skadefrekvens och de skadeförebyggande beteenden eller mellan skadefrekvens och variablerna autonomistöd, autonom motivation och intention mot skadeförebyggande beteenden. Utifrån studiens resultat rekommenderas det en mer detaljerad undersökning av skadeförebyggande beteenden.

The frequency of hamstrings injuries in football has increased in recent years. Hamstring injuries have been studied extensively. There is, of course, not just one reason for the occurrence of hamstring injuries, as several risk factors should be examined. The aim of the study was to investigate the frequency and risk factors related to hamstring injuries among academy football players aged 15-21. The survey was sent out to 15 football clubs and 32 high schools with nationally approved sports programs (NIU) in southern Sweden (Götaland). The response rate was equal to 67 survey responses, of which 17 had experienced a hamstring injury at some point, and eight had suffered a hamstring injury in the past 12 months. The injury frequency was calculated to be 0,05 injuries per 1000 training hours. The number of participants was too small to draw any definitive conclusions. However, different tendencies were observed, such as the majority of injuries being so-called “non-contact” injuries, as well as the indication that preventive training can be a crucial factor in avoiding injuries. / Frekvensen av hamstringsskador i fotboll har ökat under de senaste åren. Hamstringsskador har studerats i en stor omfattning. Det finns flera anledningar till förekomsten av hamstringsskador, därför bör ett flertal riskfaktorer examineras. Syftet med detta arbete var att undersöka skadefrekvensen och riskfaktorerna kring hamstringsskador hos akademifotbollsspelare mellan 15-21 år. Enkäten skickades ut till 15 fotbollsföreningar och 32 gymnasieskolor med nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU), i södra Sverige (Götaland). Svarsfrekvensen blev 67 enkätsvar varav 17 hade någon gång haft en hamstringsskada och åtta hade haft en hamstringsskada de senaste 12 månaderna. Skadefrekvensen beräknades vara 0,05 skador per 1000 tränade timmar. Deltagarantalet var för litet för att kunna fastställa några slutsatser. Däremot observerades olika tendenser, till exempel att största delen av skadorna var så kallade“non-contact” skador och att förebyggande träning kan vara en avgörande faktor för att inte bli skadad.

The costs related to events of losses within non-life insurance are stochastic and a prerequisite of running a successful insurance business is to predict risks and future costs. From both a business- and regulatory perspective, it is of high interest to have a genuine understanding of the precision and the sensitivity of the estimated costs and future risks. This thesis aims to provide an alternative procedure of how to estimate the costs related to the future and, above all, the variance, in the case of dealing with inhomogeneous and decreasing risk. The procedure is based on a separate modeling of the claim frequency and the claim severity, that later can be combined to yield a total cost distribution for a determined time period. The claim severities are modeled based on a parametric and a non-parametric approach and the claim frequencies are modeled with the resampling method bootstrap and by the use of scenarios. The thesis is made in collaboration with the insurance company, Anticimex Insurance, who has contributed with the data as well as expert knowledge related to the actuarial field. The results of the thesis show that the procedure is successful for evaluating estimated total costs distributions and their first and second moments, even in the case of inhomogeneous and decreasing risk. / Kostnader som uppkommer på grund av skador inom skadeförsäkring är stokasiska och en förusättning för att kunna bedriva ett framgångsrikt försäkringsbolag är att kunna prediktera risk och framtida kostnader. Utifrån ett såväl försäkrings- som reglatoriskt perspektiv är det av stor vikt att ha en gedigen förståelse av både precisionen och känsligheten i de skattade estimaten. Denna uppsats syftar till att ta fram ett alternativt tillvägagångssätt till hur kostnader relaterade till framtiden ska predikteras, med fokus på att utvärdera variationen i estimaten, vid fallet av en inhomogen och avtagande risk. Tillvägagångssättet bygger på en uppdelning mellan antalet skador och kostnaden för skador, vilka modelleras separat för att sedan kombineras och ge en totalkostnadsfördelning för den avsedda tidsperioden. De historiska kostnaderna modelleras utifrån ett parametriskt- och ett ickeparametriskt tillvägagångssätt. Skadefrekvensen modelleras med hjälp av bland annat samplingsmetoden bootstrap samt genom användandet av scenarier. Uppsatsen görs i samarbete med skadeförsäkringsbolaget, Anticimex Försäkringar, vilka har bidragit med data och expertkunskap inom det aktuariella området. Arbetets resultat visar att det föreslagna tillvägagångssättet är en framgångsrik strategi för att utvärdera de första två momenten av de predikterade totalkostnadsfördelningarna, även vid fallet av en inhomogen och avtagande risk.

Problemområdet som det här examensarbetet undersöker är frekvensen av överbelastningsskador inom ishockey genom en casestudie med ishockeyklubben ’Malmö Redhawks’. Tidigare forskning har visat att det finns en samband mellan asymmetrisk effektutveckling och överbelastningsskador i andra sporter och den nuvarande studien avser att förtydliga dess roll inom ishockey. Syftet med studien är att undersöka om det finns ett samband mellan asymmetrisk effektutveckling vid tävlingsprestation och frekvensen av överbelastningsskador inom ishockey, och föreslå strategier gällande hur man kan minska skadefrekvensen genom preventivt arbete. Forskningsfrågorna som ligger till grund för studien är: ”Hur har asymmetrisk effektutveckling påverkat de överbelastningsskador som inträffat under säsongen?”; och ”Vilka fysiologiska faktorer är relevanta när man utvecklar riktlinjer för skadepreventivt arbetet med överbelastningsskador inom ishockey?”. För att undersöka syftet genomfördes en sammanställning av tillgänglig empiri från säsongens matcher genom kvantitativ metod som sedan analyserades statistiskt i SPSS genom variansanalysen ’ANOVA’. Resultaten visar att det på gruppnivå inte finns en signifikant korrelation mellan effektutveckling (F=2,554, sig.=0,11), asymmetri (F=0,003, sig.=0,96) och överbelastningsskador. Det finns inte heller någon påvisbar trend när man undersöker skadetillfällena på matchnivå, och en mer komplett förklaringsmodell behöver undersökas i framtida forskningsprojekt med större omfattning. Slutsatsen är att det inte går att använda de generella riktlinjerna för att uppskatta atleters risk för överbelastningsskador. Det finns dock underlag i den tidigare forskningen för att anta att individuella riktlinjer har en relevans vid skadepreventivt arbete inom ishockey som en atlets nuläge kan jämföras med för att belysa avvikelser. Mer forskning krävs för att fastställa vilka fysiologiska faktorer som är relevanta för ishockey och hur idrotten förhåller sig till den tidigare forskningen inom området. / There has been speculations in the scientific community that the frequency of overuse injuries in ice hockey can be attributed in part to asymmetrical power development. Research has shown a correlation between more than ten percent asymmetrical power development and increased injury frequency in several other sports. This phenomenon will be examined through a case study with the elite ice hockey team ‘Malmö Redhawks’. The purpose of this study is to examine if there is a significant correlation between the occurrence of asymmetrical differences and the frequency of overuse injuries in ice hockey, and propose strategies for injury prevention. A quantitative method was used to summarize the empirical data from the previous season, which was then analysed through an ‘ANOVA’ test of variance. The results of the study shows that there is no significant correlation between power development (F=2,554, sig.=0,11), asymmetry (F=0,003, sig.=0,96) and injury frequency at the group level. There is no clear tendencies when examining the individual games either. The conclusion is that general guidelines are rough instruments for assessing an athletes risk of overuse injury in ice hockey. There is some basis in the scientific community for assuming that individual guidelines could be effective as injury prevention, but more research is needed to determine its correlations and which physiological variables that are relevant.