<p>Syftet var att genom journalgranskning kartlägga i vilken omfattning identifiering och dokumentation görs av förekomsten av avoidable factors hos skallskadade patienter, av sjuksköterskor på en neurointensivvårdsavdelning (NIVA), samt undersöka överensstämmelsen mellan dokumentation och monitorvärden rörande intrakraniellt tryck (ICP), cerebralt perfusionstryck (CPP), systoliskt blodtryck (SBT) och temperatur som registrerats via övervakningsutrustningen. Dokumentationen gjordes med ledning av en befintlig guideline. Urvalet var konsekutivt och studien innefattade 25 patienter. Antalet bedömningar i studien var totalt 2176 stycken. Vid 85 % av bedömningstillfällena dokumenterade sjuksköterskan i bedömningsformuläret. För ICP, CPP och SBT bedömdes det vid 70-80 % av tillfällena som att inga problem hade funnits och vid 55 % av tillfällena bedömdes det att det inte varit några problem med temperaturen. Det fanns signifikanta skillnader mellan då avvikelser och inga avvikelser var dokumenterade för insulttiden för ICP, samt insulttiden och monitormedelvärde för CPP och temperatur. Med hjälp av guidelines och formulär för att dokumentera avoidable factors kan patienter med sekundära insulter identifieras i stor utsträckning. Insulttiden då värdena avviker från det normala väger in starkare i bedömningen än hur avvikande värdet varit.</p><p>Att vårda skallskadade patienter innebär att<strong> </strong>ständigt väga behovet av omvårdnadsåtgärder mot risken för att det kan leda till sekundära insulter.</p><p> </p>

Syftet var att genom journalgranskning kartlägga i vilken omfattning identifiering och dokumentation görs av förekomsten av avoidable factors hos skallskadade patienter, av sjuksköterskor på en neurointensivvårdsavdelning (NIVA), samt undersöka överensstämmelsen mellan dokumentation och monitorvärden rörande intrakraniellt tryck (ICP), cerebralt perfusionstryck (CPP), systoliskt blodtryck (SBT) och temperatur som registrerats via övervakningsutrustningen. Dokumentationen gjordes med ledning av en befintlig guideline. Urvalet var konsekutivt och studien innefattade 25 patienter. Antalet bedömningar i studien var totalt 2176 stycken. Vid 85 % av bedömningstillfällena dokumenterade sjuksköterskan i bedömningsformuläret. För ICP, CPP och SBT bedömdes det vid 70-80 % av tillfällena som att inga problem hade funnits och vid 55 % av tillfällena bedömdes det att det inte varit några problem med temperaturen. Det fanns signifikanta skillnader mellan då avvikelser och inga avvikelser var dokumenterade för insulttiden för ICP, samt insulttiden och monitormedelvärde för CPP och temperatur. Med hjälp av guidelines och formulär för att dokumentera avoidable factors kan patienter med sekundära insulter identifieras i stor utsträckning. Insulttiden då värdena avviker från det normala väger in starkare i bedömningen än hur avvikande värdet varit. Att vårda skallskadade patienter innebär att ständigt väga behovet av omvårdnadsåtgärder mot risken för att det kan leda till sekundära insulter.

Introduktion/Bakgrund: I Sverige diagnostiseras cirka 20 000 människor årligen med traumatisk skallskada. Skadorna kan vara svåra och kräva en intensiv rehabiliteringsprocess. Sjuksköterskan har en väsentlig roll i patientens rehabilitering och ansvarar för de omvårdnadsinterventioner som utförs. Rehabiliteringens kvalitet är avgörande för patientens återhämtning. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans omvårdnadsinterventioner i rehabiliteringsarbetet för patienter med traumatisk skallskada. Metod: En litteraturstudie grundad på Polit och Beck (2016) nio steg. Litteraturstudien består av tio vetenskapliga artiklar utifrån databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. Fyra kvalitativa och sex kvantitativa. Resultat: Sjuksköterskans omvårdnadsinterventioner som framkom resulterades i två huvudkategorier och sju underkategorier. Sjuksköterskans omvårdnadsinterventioner för TBI patientens fysiska behov, omvårdnadsinterventioner för andning och cirkulation, omvårdnadsinterventioner vid nutrition, omvårdnadsinterventioner vid personlig hygien, omvårdnadsinterventioner vid sömnbesvär, omvårdandsinterventioner vid smärta. Sjuksköterskans omvårdnadsinterventioner för TBI patientens psykiska behov, sjuksköterskans emotionella stöd till patienten, omvårdnadsinterventioner för att främja delaktighet hos patienten. Slutsats: Sjuksköterskans omvårdnadsinterventionerna visade sig ha en positiv inverkan på patientens rehabilitering. Slutsatsen som kan dras utifrån detta är att sjuksköterskans var betydelsefull för TBI patienterna under rehabiliteringsprocessen.

Bakgrund. Inom svensk intensivvård vårdas 10615/1 000 000 invånare årligen till följd av traumatiska skallskador. Inom patientgruppen ses risk för infektioner, funktionsnedsättning och mortalitet. Ytterligare ses risk för malnutrition, vilket föranleder risk för infektioner, förlängd vårdtid och respiratorinducerade komplikationer.  Syfte. Studien syftar till att beskriva samband mellan kaloriadministrering på ≥15 kcal/kg/dygn, i enlighet med lokal riktlinje hos patienter som drabbats av traumatisk skallskada och kön, vikt och ålder, under vårddygn 268 på en intensivvårdsavdelning. Metod. Retrospektiv journaldatagranskning från 48 patienter som vårdats på en intensivvårdsavdelning i norra Sverige. Urvalet var ändamålsenligt med inkluderingskriterierna ålder &gt;18 år, vårdtid &gt;8 dygn, inläggningskod ”skalltrauma” samt vårdtid januari 20136 september 2015. Journaldata bearbetades i Statistical Package for the Social Science (SPSS) version 22.0. Statistiska jämförelser genomfördes i ANOVA.  Design. Kvantitativ retrospektiv kohortstudie.  Resultat. Studien påvisade att 58 % av urvalsgruppen erhöll ≥15kcal/kg/dygn, i genomsnitt under vårddygn 268. Ytterligare erhöll 84 % av kvinnorna ≥15kcal/kg/dygn i genomsnitt, medan 48 % av männen erhöll ≥15kcal/kg/dygn. Inom urvalsgruppen med vikt 55675 kg erhöll 93 % ≥15kcal/kg/dygn. Inom urvalsgrupperna med vikt 76690 kg och vikt ≥91 kg var motsvarande siffror 59% respektive 31%. Mellan de olika viktgrupperna påvisades en signifikant skillnad. I relation mellan ålder och administrerade kalorier kunde ingen signifikant skillnad påvisas.  Slutsats. Vissa signifikanta skillnader påvisades inom urvalsgruppen. Med grund av resultat bör vidare forskning genomföras och berörd avdelning se över lokal riktlinje rörande nutrition i samband med traumatisk skallskada.

Introduktion/Bakgrund: Det mest rapporterade symtomet från patienter med traumatisk skallskada är hjärntrötthet. Traumatisk skallskada innefattar allt från lätt hjärnskakning till svår permanent hjärnskada. Utmärkande symtom kopplat till hjärntrötthet är stresskänslighet, ljud- och ljuskänslighet, uppmärksamhet- och koncentrationssvårigheter, onaturlig snabb förlust av mental energi samt onaturligt lång återhämtning av energi efter koncentration. Det finns ingen väl fungerande behandling mot hjärntrötthet. Information och samtal är den primära behandlingsmetoden och det är sjuksköterskans ansvar att ta hänsyn till patientens tillstånd och anpassa informationen.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur livskvalitet i det vardagliga livet påverkas hos människor med hjärntrötthet efter en traumatisk skallskada. Metod: Litteraturstudien genomfördes enligt Polit och Beck (2017) nio steg. Databassökningar genomfördes i PubMed, PsychInfo och Cinahl. Tolv kvantitativa artiklar och en kvalitativ artikel sammanställdes i studiens resultat. Resultat: Resultatet indikerar påverkan på livskvaliteten vid hjärntrötthet efter traumatisk skallskada. Ökad kunskap, medvetenhet och acceptans krävs för att hantera hjärntrötthet. Hjärntrötthet kan ge svårigheter i sociala sammanhang då personen inte klarar av att sortera stora mängder intryck. En hjärntrött person behöver anpassa aktivitetsnivån och yrkeslivet för att klara av vardagen och bevara god livskvalitet. Slutsats: Hjärntrötthet kräver stora förändringar i vardagen eftersom både aktivitets- och ambitionsnivån måste sänkas för att spara på den mentala energin. Litteraturstudiens resultat visar på faktorer som påverkar livskvaliteten negativt men genom kunskap och acceptans går det att lära sig att hantera och leva ett liv med god livskvalitet trots hjärntrötthet.

Skador mot huvudet är en vanlig orsak till att personer söker akutsjukvård. Många gånger drabbas personer under idrottsutövning där skidåkning är en av dem. Skadorna är ofta lindriga och kräver ingen avancerad behandling eller inneliggande vård. Det finns många studier som visar på att skador mot huvudet kan ge långvariga besvär. Syftet med studien är att undersöka patientens upplevelse av att drabbas av lindrig skallskada i skidmiljö och att följa de rekommendationer för rehabilitering som ges. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes med personer som drabbats av lindrig skallskada när de åkt skidor i Åre. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Analysen resulterade i tre kategorier med vardera två underkategorier. Deltagarna upplevde lidande i form av försämrad livskvalitet. De kände trygghet i kontakt med ambulanssjukvård och övrig sjukvård men upplevde ensamhet i efterförloppet, en känsla av att vara utlämnad och inte ha någon att fråga. Likgiltighet i form av förnekelse och okunskap framträdde men även insikt av att ta skadan på stort allvar. I studien framkommer att den psykiska påfrestningen i samband med skadan ibland är mer besvärande än den fysiska. En känsla av att vara begränsad och att inte kunna göra allt det där vardagliga upplevdes besvärande. Deltagarna upplevde sig trygga med vården men en känsla av att känna sig utlämnade och ensamma infann sig när symtomen kom och gick. Upplevelsen av försämrad livskvalitet och att därmed inte ta skadan på allvar var avgörande för att inte följa de rekommendationer för rehabilitering som gavs. Deltagarna var vana vid ett aktivt liv vilket gav en känsla av hopplöshet när symtomen höll i sig. Slutsatsen är att deltagarna upplevde försämrad livskvalitet, hopplöshet och ensamhet efter att ha drabbats av lindrig skallskada.

SAMMANFATTNING Bakgrund Traumatisk skallskada drabbar relativt många och leder till personligt lidande och finansiell belastning för individ och samhälle då majoriteten får en svår till medelsvår funktionsnedsättning efter vårdtiden. På 1970-talet påvisades ett signifikant samband mellan högt ICP och sekundära hjärnskador. I studier där ICP &gt;20 mmHg har förekommit kunde signifikant sämre utfall ses. Syfte Syftet med studien var att med hjälp av omvårdnadsprocessen observera intensivvårdssjuksköterskans identifiering och vidtagande av omvårdnadsåtgärder vid ett högt ICP samt utvärdera de utförda omvårdnadsåtgärderna.  Metod Prospektiv tvärsnittsundersökning, där sju intensivvårdssjuksköterskor och fem patienter observerades med hjälp av ett observationsformulär. Resultat 51(73 %) av de höga ICP normaliserades inom en minut och intensivvårdssjuksköterskan uppskattades ha observerat högt ICP i 50(71 %) av tillfällena inom en minut. 19(27 %) tillfällen observerades inte och 11(65 %) av omvårdnadsåtgärderna skedde inom en minut. Omvårdnadsåtgärder som utfördes var administrering av bolusdos med läkemedel (35 %) eller dränera likvor (35 %). Efter utförd omvårdnadsåtgärd normaliserades högt ICP inom en till två minuter, 7(41 %), och 4(24 %) normaliserades inom två till tre minuter. Slutsats Majoriteten av tillfällena med högt ICP uppmärksammades inom en minut och vanligast förkommande omvårdnadsåtgärderna var administrering av bolusdos sederande läkemedel eller dränera likvor. Av de tillfällen med intrakraniell hypertension som inte blev observerade var enbart ett par tillfällen ihållande i längre än en minut och samtliga normaliserades spontant inom två minuter. Intensivvårdssjuksköterskorna identifierade och effektivt åtgärdade intrakraniell hypertension snabbt, vilket kan bidra till ett bättre utfall för patienterna. / ABSTRACT Background Due to traumatic brain injury a financial burden is placed on the individual as well as the society and personal suffering also occurs. A significant correlation between elevated ICP and secondary injury was found in the 1970s. Significantly worse outcome was found in a numerous of studies where ICP &gt;20mmHg occurred. Objective The aim of this study was to observe intensive care nurses nursing interventions and its efficiency to decrease ICP by using Orem’s Self-care deficit theory. Methods A prospective observational study. Seven intensive care nurses and five patients were observed. Results 51(73%) of the observed ICP &gt;20mmHg were normalized within the minute. The intensive care nurses were estimated to have observed an on-going intracranial hypertension in 50(71 %) within the minute. 19(27 %) went unnoticed and 11(65 %) of the nursing interventions were executed within the minute. Nursing interventions executed were administration of a sedative (35 %), drainage of cerebrospinal fluid (35 %). Elevated ICP was normalized in 7(41 %) within two minutes and 4(24 %) within three minutes due to the nursing intervention. Conclusion Intensive care nurses noticed the majority of occasions with elevated ICP within one minute. The most commonly used nursing intervention was to administrate a sedative or to drain cerebrospinal fluid. All of the elevated ICP that went unnoticed normalized spontaneously within two minutes. The fast identification of and treated intracranial hypertension are likely to have contributed positively in the patient’s outcome.