Att framstå som en unik och attraktiv plats ses idag som ett sätt att stoppa en negativ befolkningstillväxt, men även som ett sätt att öka antalet invånare i kommunen. I förlängningen bidrar det till att kommunen kan fortsätta ge en god service åt invånarna. Studiens syfte var att studera hur landsbygdskommunen Sala arbetar för att öka sin attraktionskraft för att attrahera fler invånare. Vidare har syftet varit att undersöka hur Sala presenteras i kommunala dokument och hur kommunala tjänstemän väljer att lyfta fram Sala som en attraktiv plats. Undersökningen baseras på semistrukturerade intervjuer med tjänstemän på Sala kommun. En tematisk analys genomfördes sedan på de insamlande materialet. Resultatet visar att Sala kommun försöker att öka sin attraktion genom att framstå som en pendlingskommun med närhet till storstäderna omkring. Dessutom framhävs den historiska kopplingen och småstadscharmen. I dokumenten presenteras konfliktfri beskrivning av en befolkningsökning. Men när intervjupersonerna diskuterar en befolkningsökning återkommer problem som kan stå i konflikt med en befolkningsökning. Exempelvis pekar intervjupersonerna på att det saknas bostäder för en befolkningsökning. Samtidigt medför detta en likriktning, och en risk att det kommunen framhåller som attraktivt med kommunen går förlorat. Om inte Sala kommun aktivt tar ställning för att bevara det.

<p>Det slutliga skatteunderlagsutfallet för realiserade kapitalvinster redovisas i november året efter inkomståret, varför Finansdepartementet fram till dess måste skatta dessa siffror. Historiskt sett har skattningarna slagit fel ända tills det slutliga utfallet har presenterats, trots att hela inkomståret har passerat och det finns tillgång till makrovariabler såsom aktie- och fastighetsmarknadens prisutveckling för det aktuella året. I denna uppsats undersöker vi, på uppdrag av Finansdepartementet, möjligheterna till förbättring av deras nuvarande metod för att skatta skatteunderlaget för realiserade kapitalvinster. Vi går grundligt igenom den nuvarande modellen och ger förslag till förbättringar. Vi använder, liksom den nuvarande modellen, en så kallad felkorrigeringsmodell men genomför vissa förändringar i de förklarande variablerna. Vår modell har en högre förklaringsgrad än den nuvarande modellen för en specifikation baserad på 37 observationer, och det visar sig även i en kortare utvärdering över de senaste tio åren att utfallen från vår modell hamnar närmare de sanna värdena än vad utfallen från den nuvarande modellspecifikationen gör.</p>

Det slutliga skatteunderlagsutfallet för realiserade kapitalvinster redovisas i november året efter inkomståret, varför Finansdepartementet fram till dess måste skatta dessa siffror. Historiskt sett har skattningarna slagit fel ända tills det slutliga utfallet har presenterats, trots att hela inkomståret har passerat och det finns tillgång till makrovariabler såsom aktie- och fastighetsmarknadens prisutveckling för det aktuella året. I denna uppsats undersöker vi, på uppdrag av Finansdepartementet, möjligheterna till förbättring av deras nuvarande metod för att skatta skatteunderlaget för realiserade kapitalvinster. Vi går grundligt igenom den nuvarande modellen och ger förslag till förbättringar. Vi använder, liksom den nuvarande modellen, en så kallad felkorrigeringsmodell men genomför vissa förändringar i de förklarande variablerna. Vår modell har en högre förklaringsgrad än den nuvarande modellen för en specifikation baserad på 37 observationer, och det visar sig även i en kortare utvärdering över de senaste tio åren att utfallen från vår modell hamnar närmare de sanna värdena än vad utfallen från den nuvarande modellspecifikationen gör.

Sammanfattning Inom den direkta beskattningens område har medlemstaterna i den Europeiska Unionen till stor del behållit sin behörighet men ska likväl beakta EU-rätten vid utövandet av denna behörighet. EU-rätten har dock fått ett allt större inflytande på den direkta beskattningens område genom bestämmelserna om den fria rörligheten och etableringsfriheten som till viss del begränsar medlemsstaternas behörighet. Medlemsstaterna måste rättfärdiga en nationell bestämmelse som är i konflikt med etableringsfriheten för att få tillämpa den och ofta åberopas den principiellt accepterade rättfärdigandegrunden förhindra skatteflykt. Det är dock inte ovanligt att nationella bestämmelser anses oförenliga med etableringsfriheten om de syftar till att förhindra förlust av skatteintäkter. Att förhindra förlust av skatteintäkter är inte en accepterad rättfärdigandegrund då den anses vara grundad på rent ekonomiska intressen och således inte utgör ett tvingande hänsyn till allmänintresset. En medlemsstat vars nationella bestämmelse ämnar förhindra skatteflykt åsyftar dock högst sannolikt att indirekt förhindra att de skatteintäkter hänförbara till medlemsstaten går förlorade vilket tyder på att även denna rättfärdigandegrund kan anses grundad i ett ekonomiskt intresse från medlemstaterna. Frågan uppkommer därför om det finns en tydlig gränsdragning mellan dessa två rättfärdigandegrunder. Innebörden av förhindra förlust av skatteintäkter måste anses inrymmas i medlemsstaternas ändamål med att söka förhindra skatteflykt. Dessa två rättfärdigandegrunder har således samma syfte och därför kan uppdelningen av dessa inte anses helt självklar. Gränsdragningen mellan dessa rättfärdigandegrunder anses således inte tillräckligt tydlig för att kunna hävda att förutsebarhet de facto föreligger för medlemsstaterna vid tillämpningen av respektive rättfärdigandegrund. / Abstract The Member States in the European Union have kept their authority within the area of direct taxation but must still observe Community law when exercising this authority. However, Community law has received a major influence on the area of direct taxation through the free movement provisions and the freedom of establishment, which limits the authority of the Member States. If a national measure restricts or hinders the freedom of establishment, the Member States must justify the measure in order to be able to apply it and the prevention of tax avoidance is an often referred ground of justification that is accepted in principle. It is however not unusual that a national measure is considered in breach with the freedom of establishment if it refers to the prevention of loss of tax revenue. The loss of tax revenue is not an accepted ground of justification as it is considered to be based on merely economic interests and thus not regarded as a matter of overriding general interest. A Member State whose national measure aims at preventing tax avoidance, most likely also aims to prevent that tax revenues derived from the Member State is not deprived from it. This indicates that prevention of tax avoidance also is based on an economic interest which arise the question whether or not there is a distinct differentiation between these grounds of justification. The meaning of the loss of tax revenue is considered to be included in the objective of the Member States when they seek to prevent tax avoidance. Accordingly, these two grounds of justification have the same purpose and the separation between them can therefore not be considered as obvious. The differentiation between these grounds of justification is hence not obvious enough to be able to claim that predictability is at hand for the Member States when applying concerned ground of justification.

This thesis aimed to find the correlation between happiness and macroeconomic variables using multiple linear regression analysis. The macroeconomic variables considered were GPD per capita, the Gini coefficient, unemployment rate, tax revenue of GDP, government spending on education and inflation. The data for self-reported happiness were collected from a global happiness survey. GDP per capita, the Gini coefficient and government expenditure on education were found to be positively correlated with happiness. Meanwhile, the unemployment rate and tax revenue of GDP showed a negative correlation. Inflation were found to not have a statistically significant relationship with happiness. Furthermore, the Gini coefficient was investigated more closely since the positive correlation was partially contradictory to previous research within the field. A simple linear regression analysis was therefore performed, which showed a negative relationship between happiness and the Gini coefficient. This could indicate that important regressors were not included in the main model. In conclusion, this thesis showed that the investigated macroeconomic variables have a statistically significant impact on the happiness of individuals. / I detta kandidatexamensarbete undersöks korrelationen mellan lycka och makroekonomiska variabler med hjälp av multipel linjär regression. De makroekonomiska variablerna som studerades är BNP per capita, Ginikoefficienten, arbetslöshet, skattekvot av BNP, offentliga utgifter för utbildning och inflation. Data för självuppskattad lycka hämtades från en global undersökning. BNP per capita, Ginikoefficienten och offentliga utgifter för utbildning visade sig ha en positiv korrelation med lycka, medans arbetslöshet och skattekvoten av BNP hade en negativ korrelation. Inflation visade sig ej ha en statistiskt signifikant korrelation med lycka. Vidare undersöktes Ginikoefficienten mer djupgående då den positiva korrelationen delvis motsätter sig tidigare forskning inom ämnet. Därav genomfördes en simpel linjär regressionsanalys, som nu visade på ett negativt samband mellan lycka och Ginikoefficienten. Detta kan vara ett tecken på att viktiga variabler inte har inkluderats i huvudmodellen. Sammantaget visar dessa resultat att de undersökta makroekonomiska variablerna har en statistiskt signifikant inverkan på individers lycka.