Riksdagen beslutade att från och med höstterminen 2008 införa skriftliga omdömen från första klass. Detta har lett till en samhällsdebatt kring frågor om hur de skriftliga omdömena ska utformas, samt om och hur lärarna bör bedöma yngre elever. Inom pedagogisk forskning har bedömning framhållits som en viktig del av lärandet. Istället för att mäta kunskap ska bedömning gynna och skapa mening för lärandet. Skriftliga omdömen bör genom formativ bedömning bidra till tydligare information för elev och vårdnadshavarna. Författarnas syfte är att skapa förståelse för vilken innebörd rektorer och lärare i undersökningen ger individuell utvecklingsplan med skriftliga omdömen, samt vilka förutsättningar som skapats för implementeringen. Tillvägagångssättet är kvalitativa intervjuer med rektorer och lärare. Undersökningen visade att samtliga rektorer och lärare framhåller att skriftliga omdömen förtydligar informationen kring elevens utveckling, samt att bra förutsättningar har skapats i form av tid och utbildning. / Parliament decided that in the beginning of the autumn semester of 2008, written discernments were to be implemented for every student from the first grade. This has led to public debate surrounding questions as how written discernments are to be designed and how teachers can and should evaluate younger students. In the field of pedagogical research the evaluation of students has been accentuated as a significant part of teaching. Instead of “measuring” knowledge, evaluations are meant to benefit learning and create meaning for teaching. Written discernments should through formative assessment contribute clearer information to student and caregiver. The purpose of the writers is to create understanding for the significance that headmaster and teacher, in the study, bring to individual development plans with written discernments and which conditions were created for implementation. The procedure is qualitative interviews with headmasters and teachers. The study showed that all headmasters and teachers call attention to that written discernments clarify the information concerning the students’ progress and that good prerequisites have been produced in the form of time and education.

<p>Riksdagen beslutade att från och med höstterminen 2008 införa skriftliga omdömen från första klass. Detta har lett till en samhällsdebatt kring frågor om hur de skriftliga omdömena ska utformas, samt om och hur lärarna bör bedöma yngre elever. Inom pedagogisk forskning har bedömning framhållits som en viktig del av lärandet. Istället för att mäta kunskap ska bedömning gynna och skapa mening för lärandet. Skriftliga omdömen bör genom formativ bedömning bidra till tydligare information för elev och vårdnadshavarna. Författarnas syfte är att skapa förståelse för vilken innebörd rektorer och lärare i undersökningen ger individuell utvecklingsplan med skriftliga omdömen, samt vilka förutsättningar som skapats för implementeringen. Tillvägagångssättet är kvalitativa intervjuer med rektorer och lärare. Undersökningen visade att samtliga rektorer och lärare framhåller att skriftliga omdömen förtydligar informationen kring elevens utveckling, samt att bra förutsättningar har skapats i form av tid och utbildning.</p> / <p>Parliament decided that in the beginning of the autumn semester of 2008, written discernments were to be implemented for every student from the first grade. This has led to public debate surrounding questions as how written discernments are to be designed and how teachers can and should evaluate younger students. In the field of pedagogical research the evaluation of students has been accentuated as a significant part of teaching. Instead of “measuring” knowledge, evaluations are meant to benefit learning and create meaning for teaching. Written discernments should through formative assessment contribute clearer information to student and caregiver. The purpose of the writers is to create understanding for the significance that headmaster and teacher, in the study, bring to individual development plans with written discernments and which conditions were created for implementation. The procedure is qualitative interviews with headmasters and teachers. The study showed that all headmasters and teachers call attention to that written discernments clarify the information concerning the students’ progress and that good prerequisites have been produced in the form of time and education.</p>

Den underliggande idén för denna studie är frågan om en ljudrelaterad grammatik kan undervisas via fonologiska övningar och diktamen för att förbättra den mekaniska skrivförmågan och om språkundervisningsmetoder för årskurs 1–2 kan också utnyttjas för äldre elever. Huvudsyftet med den här studien är att undersöka hur sverigefinska elever behärskar ljud av standardfinska med fokus på långa och korta vokaler och konsonanter samt diftonger. Dessutom är målet att testa en diktamensmetod som bedömer utgångsnivån av elevernas färdighetsnivå för att skriva korta och långa vokaler och konsonanter samt diftonger. Forskningsfrågorna är följande: 1) Vilka slags avvikelser jämfört med standardfinska finns i sverigefinska elevers skrivning av korta och långa vokaler och konsonanter samt diftonger? 2) Hur mycket avvikelser jämfört med standard finska finns i sverigefinska elevers skrivning av korta och långa vokaler och konsonanter samt diftonger? 3) Vilken typ av korrelation kan man hitta mellan avvikelser jämfört med standard finska och externa bakrundsvariabler. Denna studie av vilken teoretisk bakgrund läggs på fonologi, pedagogik och sociolingvistik har ett särskilt fokus på sverigefinsk kultur och flerspråkighet. Huvudmaterialet samlades in genom en diktamensövning med 22 skolelever i åldern 9–13 år och analyserades med hjälp av ordstrukturanalys. Utöver detta analyserades ett berättande textprov från tio elever. Bakgrundsinformation samlades in från föräldrar och jämfördes med resultaten av ordstrukturanalysen med hjälp av en implikationsskala. Studien visar att de viktigaste avvikelserna kring långa vokaler och konsonanter är de saknade bokstäverna, dvs enkelskrivning av ljuden. De mest utmanande långa vokalerna är oo, ee, yy och ää och de långa konsonanterna ss, rr och nn. Dessutom sker omkastning mellan bokstäver: för vokaler u &gt; o, o &gt; å och y &gt; u och för konsonanter: m &gt; n och kk &gt; ck. De mest utmanande diftongerna är yi, ey, ie, uo, yö, öy, äy och iy och de lättaste att hantera är ai, oi, au, eu och öi. Dessutom blandas ibland o ihop u, u ihop y och ä ihop e. Det verkar som att bakgrundsvariablerna inte visar någon betydande korrelation med de språkliga färdigheterna vid hantering av vokaler, konsonanter och diftonger. Hur som helst säger en försiktig tolkning att det verkar ha en positiv effekt om man har lärt sig språket under de första tre åren och om man använder språket med släktingar. / The underlying idea of this study is a question if phoneme related grammar can be taught via phonological exercises and dictations in order to improve mechanical writing skills and if language teaching methods for grade 1–2 can also be utilized for older students. The main objective of this study is to study the command of standard Finnish phonemes among Sweden Finn pupils, focusing on long and short vowels and consonants, and diphthongs. In addition, the target is to test a dictation method which assesses the starting level of pupils’ competence in writing short and long vowels and consonants, and diphthongs. The research questions are the following: 1) What kind of deviations compared to standard Finnish can be found in Sweden Finn pupils’ writing of short and long vowels and consonants and diphthongs? 2) How much of the deviations compared to standard Finnish can be found in Sweden Finn pupils’ writing of short and long vowels and consonants and diphthongs? 3) What kind of correlation can be found between these deviations, compared to standard Finnish and the background variables? The theoretical background of this study is based on phonology, educational science and sociolinguistic, and it has its special focus on Swedish-Finnish culture and multilingualism. The main data was collected with a dictation from 22 pupils aged 9–13 years old and analyzed by using word structure analysis. In addition to this the narratives of text samples by ten pupils were analyzed. Background information was collected from parents and compared with the results of the word structure analysis, by using an implication scale. The study shows that the main deviations regarding long vowels and consonants are missing letters, that is, the use of single letters where two are expected.  The most challenging long vowels are oo, ee, yy and ää and the long consonants ss, rr and nn. In addition, a replacement between letters appears: with vowels u &gt; o, o &gt; å and y &gt; u and with consonants: m &gt; n and kk &gt; ck.The most challenging diphthongs are yi, ey, ie, uo, yö, öy, äy and iy, and the easiest to manage are ai, oi, au, eu and öi. Besides this some disorders between o and u, u and y and ä and e appear. It seems that background variables do not show any significant dependencies on competences in managing vowels, consonants and diphthongs. However with a cautious interpretation, there seems to be a positive effect if the language have been learnt during the first three years and if the language is used with relatives.

This study examines how the archaeological finds from the medieval fortress Aranæs in Västergötland can confirm, change, add to, or contradict written sources regarding Aranæs and medieval fortresses in general. The study will focus on comparing medieval archaeological finds from Aranæs with written sources concerning medieval fortresses and Aranæs in order to find similarities or differences in the materials. The purpose of this essay is primarily to find out how archaeological finds can be linked to written sources to confirm potential events that may have taken place at Aranæs. This study also focuses on the role of archaeology in relation to written sources in order to study the everyday lives of our previous generations at medieval fortresses through the field of Medieval Archaeology. The primary historical written sources regarding Aranæs are the chronicle of Duke Erik and History of the Nordic peoples by Olaus Magnus which will be compared to three available archaeological reports concerning Aranæs. The various finds from Aranæs can together with written sources contribute with knowledge regarding a potential fire, military functions, care of animals, diet, religion, trade and economy, as well as remains of a previous fortress on the site.

This thesis provides findings from a qualitative study that explores the assessment process undertaken by teachers in Swedish primary technology education. The thesis aims to contribute to a deeper understanding of how teachers assess in technology education. In this study assessment with the purpose of acquiring information in order to adjust the teaching to the pupils’ needs for future progress is explored in particular. Teachers’ work with assessment is explored in two teacher-focused sub-studies. Sub-study 1 focuses on the long-cycle formative assessment and on the formal documentation of pupils’ attainment, the so-called IDP with written assessment. Sub-study 2 explores the short cycle of formative assessment and highlights two teachers’ classroom assessments practice. The results presented are built upon authentic samples of assessment documents (IDPs), classroom observations and teacher interviews. The study shows that the teachers are alone in the planning, executing and follow-up of technology education. Support is both asked for and needed. / <p>QC 20121109</p>

I detta arbete har avhandlats bevisöverenskommelsers giltighet och verkan i dispositiva tvistemål. Som utgångspunkt har tagits att två jämbördiga kommersiella parter har ingått en bevisöverenskommelse, innan tvist dem emellan har uppstått. Enligt denna bevisöverenskommelse har parterna överenskommit att begränsa sina bevisföringsmöjligheter i händelse av tvist och/eller att domstolen ska utföra sin bevisvärdering enligt de anvisningar som anges i överenskommelsen i sådant fall. När avtalstvist väl uppstått har dock den ena parten haft för avsikt att agera i strid med bevisöverenskommelsen. Syftet med arbetet har varit dels att utreda bevisöverenskommelsens giltighet och verkan de lege lata i en sådan situation, dels att utreda om det finns skäl och möjlighet att tillerkänna bevisöverenskommelser mellan jämbördiga kommersiella parter giltighet i större utsträckning än vad som sker för närvarande. Det har visat sig att det främst är principen om fri bevisprövning och principen om att processuella överenskommelser är ogiltiga utan stöd i lag (den processuella ogiltighetsprincipen) som påverkar bevisöverenskommelsers giltighet och verkan. Innebörden av den förra principen är att det varken föreligger några begränsningar av parters möjligheter att lägga fram bevisning eller några inskränkningar i domstolens möjligheter att värdera all den framlagda bevisningen, såvida inte annat är föreskrivet. I och med att det inte synes finnas några regler där parter getts möjlighet att avtalsmässigt reglera bevisföringen eller bevisvärderingen är det svårt att förena bevisöverenskommelsers giltighet med principen om den fria bevisprövningen. Där den fria bevisprövningens princip antyder bevisöverenskommelsers ogiltighet slår den processuella ogiltighetsprincipen fast den. Visserligen är det svårt att av förarbeten och praxis dra några egentliga slutsatser om den processuella ogiltighetsprincipens innebörd. Till följd av brist på diskussion om och problematisering av densamma står det inte klart om principen avses omfatta alla typer av processuella överenskommelser eller till exempel enbart överenskommelser om totala eller liknande avståenden från rätten till domstolsprövning. I doktrinen är bilden något splittrad och gränserna mellan rättsläget de lege lata och rättsläget de lege ferenda är delvis oskarpa. Det övervägande antalet författare synes dock vara av uppfattningen att bevisöverenskommelser är ogiltiga. Oavsett vilken tolkning som görs av det som framgår uttryckligen av rättskällorna leder ändå en teleologisk tolkning av den processuella ogiltighetsprincipen till att den får anses omfatta även bevisöverenskommelser. Att en bevisöverenskommelse är ogiltig innebär emellertid inte per automatik att den är helt verkningslös. I arbetet har följande olika typer av bevisöverenskommelser analyserats: överenskommelser om exklusiva bevismedel och exklusiva bevisfakta, överenskommelser om prioriterade bevismedel och prioriterade bevisfakta, sekretessavtal med eller utan åberopandeförbud, överenskommelser om skriftliga vittnesattester samt integrationsklausuler. Analysen har resulterat i slutsatsen att bevisöverenskommelser inte har någon verkan i förhållande till parts bevisföringsmöjligheter. Domstolens möjligheter att avvisa bevisning är få och den mest uppenbara, möjligheten som framgår av 35 kap. 7 § RB, synes inte kunna utgöra grund för att med hänvisning till en bevisöverenskommelse avvisa bevisning som läggs fram i strid med överenskommelsen. Däremot kan bevisöverenskommelsernas verkan i förhållande till bevisvärderingen bli relativt omfattande. Det har att göra med att bevisvärderingen är fri och att domstolen måste ta hänsyn till allt som förekommit vid huvudförhandlingen, oavsett om det rör sig om giltiga eller ogiltiga bevisöverenskommelser. En överenskommelse om att enbart ett visst dokument eller vissa uppgifter ska få åberopas för att bevisa avtalsinnehåll, eller om att dokumentet eller uppgifterna ska tillmätas högre bevisvärde än annan bevisning i detta hänseende, kan ge goda skäl till att tro att det är just det som framgår av dokumentet eller av uppgifterna som anger avtalsinnehållet. Ett avtalsdokument kan också förtjäna ett relativt högt bevisvärde för vad som utgör avtalsinnehåll om en bevisöverenskommelse anger att det enbart får åberopas bevis till stöd för eller förtydligande av vad som framgår i detta avtalsdokument. Det kan dock också finnas skäl att inte tillmäta bevisöverenskommelser särskild verkan i förhållande till bevisvärderingen. Så kan till exempel vara fallet om en överenskommelse anger att muntlig bevisning ska vara otillåten rent generellt, om ett sekretessavtal anger att vissa uppgifter inte får åberopas eller om överenskommelsen föreskriver att vittnesutsagor enbart får läggas fram genom skriftliga vittnesattester. För att kunna bedöma vilken verkan en bevisöverenskommelse ska få för bevisvärderingen måste hänsyn tas till många faktorer, till exempel om det rör sig om en standardklausul eller om en klausul som är individuellt framförhandlad, om överenskommelsen utpekar typer av eller specifik bevisning, samt vilka skäl som faktiskt eller troligtvis legat bakom ingåendet av överenskommelsen. Att tillägga bevisöverenskommelser giltighet i större utsträckning än idag skulle kunna leda till nackdelar i åtminstone följande hänseenden. Rättsskyddet i dess traditionella mening skulle kunna minska, möjligheterna att meddela materiellt riktiga domar skulle kunna försämras och respekten och förtroendet för rättskipningen skulle kunna minska. Härigenom skulle även civilprocessens handlingsdirigerande funktion kunna försvagas. Att tillerkänna bevisöverenskommelser mellan jämbördiga kommersiella parter viss giltighet behöver däremot inte med nödvändighet ge oacceptabla verkningar i förhållande till dessa funktioner och intressen, i vart fall inte om en sådan förändring av rättsläget skulle leda till övervägande fördelar på andra områden. De fördelar som giltiga bevisöverenskommelser skulle kunna resultera i står att finna på processekonomins område. Om parter tilläts begränsa bevisningen i viss mån skulle den mängd bevisning som domstolen behöver ta hänsyn till minska. Parterna skulle också behöva lägga ner mindre tid och kostnader på utredningsarbete inför förestående rättegång. Bevisvärderingsbegränsningar skulle kunna ge motsvarande effekter. Härmed skulle alltså bevisöverenskommelser kunna förenkla domstolens rättskipningsuppgift och parternas processföringsuppgift, vilket skulle kunna leda till snabbare och billigare rättegångar och därmed bättre processekonomi. Svårigheterna med att åstadkomma en utökad giltighet för bevisöverenskommelser består i att på ett abstrakt plan avgöra vilka av dessa överenskommelser som är acceptabla. Om bevisöverenskommelsens giltighet på ett lösligt sätt görs beroende av vilka processekonomiska vinster eller förluster den ger upphov till samt av i vilken mån överenskommelsen inverkar negativt på civilprocessens funktioner och andra intressen, riskerar förutsebarheten att bli lidande. En gångbar alternativ reglering skulle dock kunna vara att bevisöverenskommelser som utgångspunkt anses giltiga, men att denna giltighet görs beroende av en mellan kommersiella parter restriktivt tillämpad processuell oskälighetsregel med förebild i 36 § AvtL. Varken RF eller EKMR synes ställa oöverkomliga hinder i vägen för en ordning där bevisöverenskommelser som utgångspunkt är giltiga, men där dess giltighet begränsas av en processuell oskälighetsregel. Principen om parternas likställdhet respektive principen om kontradiktoriskt förfarande innebär i korthet att parterna ska ges tillräckliga möjligheter att tillvarata sin rätt. Principerna innebär inte nödvändigtvis att bevisföringen och bevisvärderingen under alla förutsättningar måste vara fullständigt fri.