Sjuksköterskan bör vid omvårdnad av patienter med avancerad demenssjukdom tänka holistiskt så att smärttecken kan ses och tolkas utifrån patientens behov. Med kunskap och ett empatiskt arbetssätt kan sjuksköterskan identifiera smärta hos patienter med avancerad demenssjukdom som saknar verbal förmåga. Syfte: Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan identifierar fysisk smärta hos patienter med avancerad demenssjukdom. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie, där databaserna Cinahl och Pubmed använts. Sökningarna resulterade i elva artiklar som kvalitétsgranskades i analysprocessen. Analysprocessen indelades texterna i meningsenheter som därefter kondenserades och kategoriserades. Detta resulterade i sex olika kategorier: beteendeförändringar, ansiktsuttryck, rapportering, kroppsspråk, kommunikation och kunskap. Resultat: Studieresultatet visade att sjuksköterskan kunde observera flera olika smärtuttryck hos patienterna med demenssjukdom. Sjuksköterskor upplevde ofta att de hade behov av mer kunskap i sitt arbete med gravt dementa patienter. Resultatet visade att det är viktigt att sjuksköterskan var tydlig i både talesätt och kroppsspråk vid omvårdnad av dessa patienter. De vanligaste uttrycken var ansiktsuttryck och kroppsspråk. Slutsats: Det är möjligt för sjuksköterskan att identifiera smärta hos patienten med avancerad demenssjukdom, men det är en svår situation som innebär att sjuksköterskan behöver god kunskap, lyhördhet och erfarenhet av att bedöma smärtproblematik hos patienter med demenssjukdom.

Långtidssjukskrivningar är ett folkhälsoproblem i Sverige liksom i hela västvärlden, ett problem som är mer utbrett bland kvinnor än bland män. Projekt Vitalis följde 312 kvinnor i Uppsala län som utförsäkrades och som före inskrivning i det arbetsmarknadspolitiska programmet Arbetslivsintroduktion (Intro) randomiserades till två interventionsgrupper samt en kontrollgrupp. Denna uppsats är en delstudie i Vitalis med huvudsaklig avsikt att jämföra studiedeltagarnas erfarenheter och upplevelser av Intro, beroende på om de ingått i Vitalis interventionsgrupper eller i kontrollgruppen. Vitalis genomfördes som en RCT med enkätmätningar vid fem tillfällen. I denna delstudie används enkätmaterial från två mättillfällen, vid projektets start samt efter avslutat deltagande i Intro, 6-7 månader efter projektstart.   Deltagare i interventionsgrupperna upplevde insatser och aktiviteter i Intro som anpassade efter individens behov och förutsättningar i högre grad än dem i kontrollgrupppen. Utlandsfödda upplevde i högre grad än inrikes födda att insatser och aktiviteter i Intro var sämre anpassade efter behov och förutsättningar och mindre meningsfulla, samt att planeringen efter Intro var otydlig. Ensamstående upplevde i allmänhet sin tid i Intro som mer positiv och meningsfull än gifta och sammanboende. Andra resultat som framkom var samband mellan motivation till arbetsåtergång och självskattad hälsa.   Resultaten visar att det finns behov av att utveckla det befintliga programmet Intro och att göra det mer individanpassat. Vidare behövs forskning för att närmare avgränsa vilken typ av förberedande insatser som långtidssjukskrivna kvinnor, och i synnerhet kvinnor födda utomlands, är i behov av för att bättre tillgodogöra sig den arbetsmarknadspolitiska rehabilitering som erbjuds efter långvariga sjukskrivningar.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om ett 5-veckors enkelt styrketräningsprogram i hemmet minskar den upplevda smärtan hos personer med fibromyalgi. Metod: Antal deltagare med fibromyalgi var 10 stycken som rekryterades för att genomföra ett 5 veckors träningsprogram med fokus på styrka i buk-, rygg- och magmuskulatur. Före och efter träningsprogrammet mättes styrka (rygg, mage och ben – 3 tester) och smärta (Visual Analog Skala - VAS). Fyra frågor kring smärta besvarades med VAS-skala. Skillnad mellan undersökning före påbörjad träning (pretest) till undersökning efter avslutad träning (posttest) analyserades. Wilcoxons rangtest användes för att undersöka om där fanns en signifikant skillnad mellan pretest och posttest. Resultat: Efter avslutat träningsprogram hade inte smärtan förbättrats. I styrketesterna framkom signifikant förbättrad benstyrka medan rygg- och magstyrka var oförändrad. För sju av tio av deltagarna förbättrades styrkan i magtestet utan signifikant skillnad och för fem av tio deltagare förbättrades styrkan i ryggtestet utan signifikant skillnad. Smärtan var efter avslutad träning förbättrad, dock ej signifikant skillnad.   Slutsats: Det studerade styrketräningsprogrammet under 5 veckor ledde inte till en minskning av smärta.

No description available.

Bakgrund: Smärta är en av de postoperativa komplikationer som operationspatienten fruktarmest. Grunden för en god postoperativ vård, där patienten känner trygghet och välbefinnande,är en god smärtlindring. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att undersöka vilka faktorer somleder till att intensivvårdssjuksköterskan ger otillräcklig postoperativ smärtlindring. Metod:Åtta vetenskapliga artiklar analyserades och granskades utifrån en kvalitativ ansats ochpresenteras här i form av en litteraturstudie. Resultat: Resultatet visade att olika brister inomvården ledde till att patienterna blev otillräckligt smärtlindrade; brister i organisationen, i detprofessionella förhållningssättet, i vårdrelationen och i kommunikationen. Slutsats: Det ärintensivvårdsjuksköterskans ansvar att se till att uppmärksamma och åtgärda brister iorganisationen som leder till vårdlidande för patienten. Det krävs mer utbildningen i smärtaoch smärtbehandling. Utbildning ger mer kunskap vilket leder till mindre förutfattademeningar, ändrade attityder och mer förståelse. Det är oerhört viktigt att patienten gesförutsättning att skapa ett förtroende för och en relation till intensivvårdssjuksköterskan för attsedan kunna ta till sig den information som ges och förstå betydelsen av att vara smärtlindrad

No description available.

Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva hur sjuksköterskan kan identifiera postoperativ smärta hos barn och vilka omvårdnadsåtgärder som är adekvata vid smärthantering Metod: Artiklarna till denna studie är sökta i databasen Medline via Pub Med. Totalt 18 artiklar kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: Barn hade svårigheter med att uttrycka (dvs. sätta ord på) och särskilja vilka symtom som var de mest besvärande för dem under den postoperativa perioden. Gråt, skrik, jämmer och gnäll, verkade vara relaterade till barnens oförmåga att prata om smärta. Blekhet, kallsvett, rosig och varm hud, suckar och hyperventilation verkade vara relaterade till symptom av smärta och illamående. Sjuksköterskorna använde sig av ansiktsuttryck och barnets utseende samt aktivitetsnivå som ett mått på barnets smärtintensitet. Sjuksköterskor med längre erfarenhet i yrket, använde fler ickefarmakologiska metoder än de med färre års erfarenhet. De sjuksköterskor med mer arbetslivserfarenhet använde sig av ickefarmakologiska smärtlindrande metoder som tillät barnet att ha den centrala rollen i situationen. Åtgärder såsom distraktion, positionering, och användning av kyla eller värme föreföll effektiva. Slutsats: Genom att iaktta barnets beteende och att använda sig av ett validerat smärtskattningsinstrument kan sjuksköterskan ge barnet evidensbaserad smärtlindring vid en tidpunkt då barnet har rätt till lämplig prevention, utvärdering och kontroll av deras smärta. / Aim: The purpose of this literature review is to describe how the nurse can identify post-operative pain in children and the nursing interventions that are appropriate for pain management. Method: This study was a descriptive literature study were the authors searched for scientific articles in the database Medline through Pub Med. A total of 18 articles were reviewed and quality was analyzed. Results: Children had difficulty in expressing (i.e. put into words) and to distinguish which symptoms were most troublesome for them during the postoperative period. Crying, screaming, moaning and whining, seemed to be related to children's inability to talk about pain. Pallor, cold sweat, rosy and warm skin, sighing and hyperventilation appeared to be related to symptoms of pain and nausea. The nurses used the facial expressions and the child's appearance and activity level as a measure of the child's pain intensity. Nurses with longer experience in the profession, used more non-pharmacological methods than those with fewer years of experience. The nurses with more work experience used more often non-pharmacological pain relieving methods that allowed the child to have the central role in the situation. Interventions such as distraction, positioning and use of cold or heat seemed effective. Conclusion: By observing children's behavior and the use of a validated pain measurement tool nurses´ can give the child evidence-based pain relief at a time when the child has the right to adequate prevention, evaluation and control of their pain.

Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva cytostatikautlöst smärta och dess konsekvenser hos kvinnor med bröstcancer. Vid sökning gjordes begränsning till engelskspråkig litteratur och 17 vetenskapliga artiklar, hittades på Högskolan Dalarnas databas, Electronic Library Information Navigator (ELIN) med hjälp av olika kombinerade sökord. Även manuellt funna artiklar har använts. Resultatet visar att kvinnor som behandlats med cytostatika mot bröstcancer får ökade smärtor av behandlingen. Smärtförekomsten varierar beroende på vilken behandling kvinnan fått. Högre doser av ingående cytostatikaläkemedel, tätare intervall mellan kurerna och läkemedelsval kan inverka negativt på uppkomsten av smärta. De smärtor kvinnorna riskerar att få av behandlingen är neuropatier, smärtor från munhålan, händer och fötter, smärtor i magen, muskler, skelett samt huvudvärk. Framför allt cytostatika ur gruppen taxaner ger en smärtprofil med mer neuropatiska smärtor. Smärta i samband med cytostatikabehandling interagera med ökad oro, rädsla, försämrad funktionsförmåga och kan också ge sömnstörningar, trötthet, depression och ökad stress. Smärta inverkar menligt i det dagliga livet. Smärta kan också vara en prediktor för minskat välbefinnande vid behandlingens slut. Hur kvinnorna uppfattar smärtans inverkan på det egna jaget och hur de tolkar den upplevda smärtans i ett meningssammanhang beskrivs inte alls. Slutsatsen blir att cytostatikarelaterad smärta hos kvinnor med bröstcancer kräver vidare forskning.

En relation mellan vårdare och patient kan både vara vårdande och ickevårdande. En vårdrelation rör hela patienten och innefattar de fysiska, själsliga och de existentiella dimensionerna. Det är vårdarens ansvar att ta initiativet i relationen och att stödja patienten som är sårbar och utsatt i sin situation. Ett vårdlidande för patienten kan uppstå om inte han/hon får vara delaktig i sin vård och få förståelse för sin sjukdom. Om patienten är delaktig i vården kan han/hon lättare bemästra situationen. Vårdarens stöd och relation har stor betydelse för att lindra lidandet hos patienter med cancer. För de patienter som har en obotlig cancersjukdom, är det en viktig grundsten att som vårdare ge en aktiv helhetsvård i den palliativa vården. I omvårdnadsarbetet är det viktigt att kunna stödja patienten och ha en god relation till den smärtfyllda människan. Det är en stor uppgift att lindra smärta och andra symtom på bästa sätt. I litteraturstudien har författarna använt sig av Burnad's innehållsanalys och Polits och Hunglers flödesschema. Som teoretisk referensram har omvårdnadsteoretikerna Travelbee och Eriksson använts i litteraturstudien. Resultatet visade att patienternas smärta inte enbart lindrades av smärtstillande läkemedel utan till stor del handlade om det själsliga stödet som ofta glömdes bort. Detta kunde bero på tidsbrist och stress hos personalen. Patienterna upplevde att det saknades förståelse för deras smärtsituation från vårdarens sida. Resultatet visar att en bra kommunikation mellan de båda parterna var en viktig förutsättning i omvårdnadsrelationen. Det var viktigt för patienternas självtillit att få känna tillit till sin vårdare.

No description available.