Syftet med uppsatsen var att undersöka hur socialsekreterare upplever sina organisatoriska och kunskapsmässiga förutsättningar för bemötande och samarbete med föräldrar med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Studien genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med sex socialsekreterare inom socialtjänstens barnavård i en mellanstor svensk kommun. Teorier om normer, socialarbetares förhållningssätt och organisationer användes för förståelse av det insamlade materialet. Tematisk analys valdes för att analysera materialet. Resultatet visade att socialsekreterare upplever behov av fördjupad kunskap kring NPF hos vuxna, och att den kunskap de besitter främst erhållits från arbetslivserfarenhet. Resultatet visade också att socialsekreterare uppfattar kunskap om NPF som viktig för att kunna anpassa sig och bemöta föräldrar med NPF med hänsyn till funktionsnedsättningen. Studien visade att organisationens struktur och uppdragets utformning har effekter på socialsekreterares förutsättningar att utveckla sin kompetens inom NPF. Slutsatsen var att det finns behov av att organisationer och arbetsgivare arbetar för ökade förutsättningar för medarbetares kompetensutveckling, samt arbetar proaktivt med att ge nyanställda socialsekreterare kunskap om NPF med hänsyn till prevalensen av ärenden med NPF och de svårigheter detta kan medföra i ärenden, då kunskap är en förutsättning för goda samarbeten med föräldrar. Detta torde generera goda utfall i barnavårdsärenden och avlasta verksamhetens medarbetare. Anpassade och inkluderande organisationer är dessutom en viktig del för att motverka diskriminering av funktionsnedsatta personer. / The aim of this study was to examine how social workers’ experience their organizational and knowledge-based conditions in approaching and cooperating with neurodiverse parents in social childcare services. The study was conducted through semi-structured interviews with six social workers within the social childcare services in a midsized Swedish municipality. Theories of norms, social workers choice of approach to clients and organizations were used to understand our gathered empirical data. Thematic analysis was chosen to analyze the material. The study's results showed that socialworkers experience require further knowledge of neurodivergency in adults, and that their knowledge is based on worklife experience. The results also showed that social workers value knowledge regarding neurodivergency to adapt and treat neurodiverse parents regarding their disability. Knowledge of parents' disabilities facilitates social workers’ abilities to understand parents' difficulties. The study showed that the structure of the organization and the modeling of the assignments of social workers effects the social workers’ possibilities to enhance their knowledge of neurodivergency. The conclusion of the study was that organizations and employers need to enhance their personnels’ possibilities to develop their competence, and to proactively facilitate newly employed social workers knowledge of neurodivergency regarding the prevalence of neurodivergent clientele and the connected difficulties. This ought to generate satisfactory outcomes in childcare cases and lessen the burden of the organization's personnel. Adapted and inclusive organizations are also important in counteracting discrimination of people with disabilities.

I Sverige finns något som benämns samhällsvård, det vill säga vård och behandling av olika målgrupper i dygnet-runt-miljö. Placering i samhällsvård kan göras i fyra olika former av vård, nämligen familjehem, hem för vård eller boende (HVB), särskilda ungdomshem och stödboenden. HVB-hem arbetar på uppdrag av socialtjänsten, som tar emot barn och unga för vård eller behandling i förening med ett boende. De barn och unga som placeras på ett HVB-hem bor med någon annan än sina biologiska föräldrar, vilket innebär att personalen träder i föräldrarnas ställe. Personalen bär på ett stort ansvar att ge klienten stöd och skydd, men också omsorg och gränssättning på ett professionellt sätt. Denna uppsats syftar till att undersöka hur personalen inom HVB-hem arbetar för att möta och tillgodose klientens individuella behov. För att ta reda på detta har vi undersökt två HVB-hem i två olika kommuner i Sverige. Då uppsatsen bygger på en komparativ analys med kvalitativ ansats valde vi att jämföra två olika HVB-enheter, nämligen ett privat och ett kommunalt, för att se om det finns skillnader och likheter i arbetssättet för att tillgodose klientens individuella behov. Det empiriska materialet har samlats in genom intervjuer med totalt åtta personal i båda HVB-enheter. Studien ledde fram till ett resultat som visade flest likheter mellan det kommunala och det privata HVB-hem som vi undersökte. En av likheterna som framkom, utifrån det empiriska materialet, var att klienternas individuella behov handlar främst om trygghet, kärlek och omsorg. En ytterligare likhet var att personalen kommunicerar utifrån ett lågaffektivt bemötande för att uppfylla klienternas individuella behov. En annan likhet var att det rådde total enighet bland respondenterna om att kommunikation och god relation är det mest väsentliga i arbetet med barn och unga med diagnoser. Av samtliga respondenter nämndes vikten av lågaffektivt bemötande, empati och tålamod, särskilt då det kan uppstå svårigheter i arbetet med barn och unga med någon form av diagnos. Att vi fick fram dessa likheter är för at samtliga hem för vård eller boende (HVB) i Sverige arbetar under socialtjänstens lag samt mål. Utifrån resultatet kan konstateras att klientens individuella behov tillgodoses på närliknande sätt och metoder på respektive HVB-hem som vi undersökt. / In Sweden, there is something called community care, that is, care and treatment of different target groups in a 24-hour environment. Placement in community care can be done in four different forms of care, namely family home, homes for care or living (HVB), special youth homes and assisted living facilities. HVB-home works on behalf of the social service, which receives children and young people for care or treatment in association with a residence. The children and young people who are placed in an HVB-home live with someone other than their biological parents, which means that the staff take the place of the parents. The staff bear an important responsibility to provide the client with support and protection, but also care and boundary setting in a professional manner. This essay aims to investigate how the staff within HVB homes work to meet and satisfy the client's individual needs. To find out, we investigated two HVB homes in two different municipalities in Sweden. Since the essay is based on a comparative analysis with a qualitative approach, we chose to compare two different HVB units, one private and one municipal, to see if there are differences in the way of working to meet the client's individual needs. The material has been collected through interviews with eight personnel in the respective HVB units. The study led to a result that showed the most similarities between the municipal and private HVB homes that we examined. One of the similarities that emerged, based on the empirical material, was that the clients' individual needs are primarily about safety and care. A further similarity was that the staff communicate based on a low-affective approach to fulfill the clients' individual needs. Another similarity was that there was total agreement among the respondents that communication and good relationships are the most essential in working with children and young people with diagnoses. All respondents mentioned the importance of a low-emotional approach, empathy and patience, especially when difficulties can arise when working with children and young people with some form of diagnosis. The fact that we found these similarities is because all homes for care or living (HVB) in Sweden work under the social services law and goals. Based on the results, it can be concluded that the client's individual needs are met in closely similar ways and methods at the respective HVB homes that we examined.

Den som arbetar inom den sociala barnavården har en betydande samhällsuppgift med olika utmaningar. I Sverige har socialarbetare det yttersta ansvaret att se till att barn växer upp under trygga omständigheter. Den tidigare forskningen presenterar huvudsakligen den negativa sidan av den sociala barnavården och fokuserar mycket på personalomsättning samt hur det kan motverkas. Under studietiden har författarna och deras studiekamrater dessutom blivit uppmanade att inte arbeta med barn direkt efter examen. Syftet med denna uppsats var därför att undersöka vad som driver socialarbetare att arbeta inom den sociala barnavården under en längre tid och vilka organisatoriska förutsättningar som gör att drivet och engagemanget kvarstår. Datainsamlingen grundar sig i en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer där sex socialarbetare inom den sociala barnavården har deltagit. Resultatet redovisas i fyra olika huvudteman: Personligt engagemang, Positiva upplevelser, Personliga krav och Utvecklingsområden. Dessa teman har analyserats utifrån de teoretiska utgångspunkterna känsla av sammanhang (KASAM), kognitiv dissonansteori, resiliens och handlingsutrymme. Utifrån uppsatsens resultat har författarna dragit slutsatsen att den sociala barnavården inte lever upp till sitt rykte, vilket är positivt i detta fall. / Those who work in social childcare have a significant task with various challenges. In Sweden, social workers have the ultimate responsibility to ensure that children grow up under safe circumstances. Previous research mainly presents the negative side of social childcare and focuses a lot on staff turnover and how to prevent it. At the university, the authors and fellow students have been advised not to work with children immediately after graduation. The purpose of this essay was therefore to investigate what drives social workers to work in social childcare for a longer period and what organizational factors ensure that the drive and commitment remain. The data collection is based on a qualitative method with semi-structured interviews where six social workers in social childcare have participated. The results are presented in four different main themes: Personal commitment, Positive experiences, Personal requirements and Development areas. These themes have been analyzed based on sense of coherence (SOC), cognitive dissonance theory, resilience and discretion. Based on the results of the essay, the authors have concluded that social childcare does not live up to its reputation, which is positive in this case.