<p>Rapporten handlar om specialpedagogens upplevelse av sin yrkesroll och arbetssituation jämfört med examensbeskrivningen för specialpedagogutbildningen. Vi klargör de "fem ben" som vi anser specialpedagogens yrkesroll befinner sig i, dvs. ledarskap, skolutveckling, handledning, kartläggning och undervisning. I litteraturgenomgången förklarar vi vår teoretiska utgångspunkt och hur olika teorier och perspektiv används för att förstå specialpedagogens komplexa arbetssituation. I studien fick 350 före detta studenter från Högskolan Kristianstad en enkät att besvara, 66 svar samlades in. Vi intervjuade dessutom fem specialpedagoger för att eventuellt stärka de resultat som framkom. Resultatet visar att respondenterna generellt sett är nöjda med sin utbildning men upplever inte att utbildningen fyller upp behoven från praktiken. Kunskaper inom kartläggning och lärmiljöer efterfrågades i utbildningen. Specialpedagogerna upplevde ungefär lika stort stöd från rektorn som legitimitet från kollegerna, men däremot kände rektorerna till deras arbetsuppgifter och kompetens betydligt bättre än kollegerna. Utvecklingsområden som lyfts fram är kartläggning, medverkan i skolutveckling och handledningsmöjligheter. För att utveckla den specialpedagogiska rollen krävs det en organisation som möjliggör samarbete och ger mandat till utövandet, en skola/arbetslag som är väl införstådda med specialpedagogens arbetsuppgifter och kompetens, men dessutom ett stort personligt engagemang, kunskap och ledarskap av specialpedagogen själv.</p>

Rapporten handlar om specialpedagogens upplevelse av sin yrkesroll och arbetssituation jämfört med examensbeskrivningen för specialpedagogutbildningen. Vi klargör de "fem ben" som vi anser specialpedagogens yrkesroll befinner sig i, dvs. ledarskap, skolutveckling, handledning, kartläggning och undervisning. I litteraturgenomgången förklarar vi vår teoretiska utgångspunkt och hur olika teorier och perspektiv används för att förstå specialpedagogens komplexa arbetssituation. I studien fick 350 före detta studenter från Högskolan Kristianstad en enkät att besvara, 66 svar samlades in. Vi intervjuade dessutom fem specialpedagoger för att eventuellt stärka de resultat som framkom. Resultatet visar att respondenterna generellt sett är nöjda med sin utbildning men upplever inte att utbildningen fyller upp behoven från praktiken. Kunskaper inom kartläggning och lärmiljöer efterfrågades i utbildningen. Specialpedagogerna upplevde ungefär lika stort stöd från rektorn som legitimitet från kollegerna, men däremot kände rektorerna till deras arbetsuppgifter och kompetens betydligt bättre än kollegerna. Utvecklingsområden som lyfts fram är kartläggning, medverkan i skolutveckling och handledningsmöjligheter. För att utveckla den specialpedagogiska rollen krävs det en organisation som möjliggör samarbete och ger mandat till utövandet, en skola/arbetslag som är väl införstådda med specialpedagogens arbetsuppgifter och kompetens, men dessutom ett stort personligt engagemang, kunskap och ledarskap av specialpedagogen själv.

Syftet med studien är att genomföra en uppföljningsstudie för att undersöka hur förskollärare konstruerar sin undervisning, om genomgången kompetensutveckling har förändrat dessa konstruktioner i relation till det undervisande uppdraget i förskolan samt vilka utmaningar och möjligheter förskollärare ser i dessa undervisningskonstruktioner. Studien har ett socialkonstruktionistiskt perspektiv som grund, där fokus är att undersöka förskollärarnas tolkningar och beskrivningar av detta. Studiens analysram utgick från tre olika teman, Förskollärarnas konstruktioner av undervisning, Förskollärarnas syn på undervisningens utmaningar och möjligheter och Kompetensutvecklingens påverkan på konstruktioner av undervisning. Studiens resultat visar sammanfattningsvis att det liksom i den tidigare studien från 2018 fortfarande föreligger otydligheter och missuppfattningar angående undervisningsbegreppets innebörd och att det fortfarande finns olika uppfattningar om vad undervisning är, vilket framgår av hur förskollärarna beskriver och konstruerar sin undervisning. Positivt är emellertid att den kompetensutvecklingen som förskollärarna genomgått under året har lett till ökad medvetenhet om undervisningsbegreppets innebörd, vilket är ett steg i rätt riktning. Studien visar också på att kontinuerlig kompetensutveckling är en förutsättning och en nödvändighet för att nå en samsyn om undervisningens konstruktioner så att undervisning ska kunna ske likvärdigt i alla förskolor.