Genom hela 1900- och början av 2000-talet har det tillkommit lagar eller gjorts lagändringar för att säkerställa att barn som är familjehemsplacerade får så bra vård som möjligt. År 2006 sändes dokumentären ”Stulen barndom” som visade på hur illa barn hade haft det under en barnhemsplacering. Den debatt detta skapade resulterade i nya paragrafer i Socialtjänstlagen och Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Målet med denna studie var att undersöka om socialtjänsten i tre kommuner i Sverige hade implementerat den nya lagen och om arbetet hade förändrats och i sådana fall hur. Studien är byggd på semistrukturerade intervjuer med tre kommuner av olika storlek. I varje kommun intervjuades socialnämndens ordförande och en socialsekreterare inom socialtjänsten som arbetade med utredningar och placeringar av barn och eller tonåringar. I resultatet kan man se att en viss förändring skett av socialtjänstens arbete efter lagändringarna, men det som är avgörande i arbetet med utsatta barn är viljan hos politiker och socialsekreterare att göra ett gott arbete för att säkerställa att barnet bästa är i fokus.

Studiens syfte var att undersöka om socialtjänster tillämpar 11 § i 5 kapitlet Socialtjänstlagen, där ansvaret för brottsofferstöd är lagstadgat. Samt ge en inblick i hur arbetet ser ut då kommunerna arbetar med brottsutsatta. Grunden i studien baseras på de allmännas och myndigheters uppfattning i sakfrågan, vilket var att socialtjänsten tillhandahåller brottsofferstöd i varierande grad. Lagrum, riktlinjer och teoretiska utgångspunkter presenteras med reflektioner som syftar till att väcka alternativa tankar hos läsaren och belyser därmed ”båda sidorna av myntet”. Verktyget för att samla in empirisk data utgjordes av en enkätundersökning och resultatet bekräftar tidigare uppfattning i ämnet. 200 kommuner blev tillfrågade om att delta i undersökningen, 31 kommuner deltog. Resultatet visade att socialtjänsterna tillämpar brottsofferstöd i varierande grad. Minst 50 procent av kommunerna begår kanske lagbrott, dels genom att inte arbeta uppsökande och dels för att drygt 60 procent enbart har brottsofferstöd i form av; våld i nära relation. Kunskapen hos socialkontoren om de centrala aktörerna; Brottsoffermyndigheten och Brottsofferjouren var bristfällig och höll ingen högre reliabilitet.

Vi har gjort en intervjustudie där vi undersökte vilka utgångspunkter handläggare utgår från i mötet med barn, ungdomar och deras föräldrar samt vilka faktorer som främjar eller hindrar att ett gott bemötande införlivas och upprätthålls i arbetet. Det mest betydelsefulla i resultatet är att ett gott bemötande kan vara avgörande för arbetet med barn och ungdomar. Handläggare bör använda sig själva och sitt bemötande som ett redskap för att kunna hjälpa sina klienter till positiva förändringar.

The purpose of the study is how social workers relate to the biological parents in connection with the placement of children in foster homes. The study was conducted using a combination method where a focus group interview and five individual interviews with social workers in child and youth section completed. Based on the purpose and questions how social workers describe their role, dilemmas and strategies in the work with parents of children placed, I consider the most obvious roles is the organizer of relationships, listeners and mediators. The result shows that the contact to the biological parents require a flexible approach depending on the situation and how the relationship with current parents look like. Local circumstances and personal characteristics creates opportunities and challenges, thus forming the basis for how they relate to the clients. Social workers carry a duality because they represent a bureaucratic organization while investigations and the assessment of individual officials. Each municipality must structure their organization to the prevailing conditions in the municipality. This creates opportunities and challenges in the relationship between the social worker and the clients.

No description available.

<p>Anmälningsskyldigheten är en del av det uppdrag en lärare har, att anmäla är något lärare</p><p>enligt lag är skyldiga att göra. Detta arbete är en studie av tre lärares upplevelser av</p><p>anmälningsskyldigheten och hur de upplever socialtjänstens bemötande, med syftet att</p><p>försöka ta reda på varför så procentuellt få anmälningar kommer från skolans värld och</p><p>hur man skulle kunna arbeta för att få fler lärare att ta steget att anmäla. Det vår</p><p>undersökning pekar mot är att samarbetet mellan skolan och socialtjänsten brister och att</p><p>de två myndigheterna, trots det gemensamma intresset att verka för barns bästa, inte</p><p>möts. Det vi kommit fram till är att samarbetet måste förbättras och att frågan om</p><p>anmälningsskyldigheten bör lyftas fram i större utsträckning än den verkar göra idag.</p>

<p>Syftet med vår uppsats är att försöka beskriva socialpedagogens arbetssituation i dagen skola. De frågeställningar vi arbetat utifrån är, vilka förväntningar socialpedagogen, skolan och socialtjänsten har på socialpedagogens yrkesroll, vilka former av samverkan finns mellan de olika yrkesgrupperna och vilken betydelse samverkan har för elever, socialpedagogen och de andra yrkesgrupperna. D vi utgår från en kommun med ett pågående samverkansprojekt har vi valt att intervjua personer i projektet, som är relevanta för vårt syfte. Vi har kommit fram till att socialpedagogen skall ha kompetens i socialt arbete med ungdomar, vara duktig på att samarbeta samt utgöra bryggan mellan skola och socialtjänst. Studien visar att de under projekttiden utvecklat sina samverkansformer vilket resulterat i en tätare samverkan kring elev i och nära riskzon. De har också fått ökad kännedom om varandras yrkeskompetenser och arbetssätt. Trots förbättringar visar resultatet att det fanns vissa svagheter som gäller information och riktlinjer runt projektet.</p>

Anmälningsskyldigheten är en del av det uppdrag en lärare har, att anmäla är något lärare enligt lag är skyldiga att göra. Detta arbete är en studie av tre lärares upplevelser av anmälningsskyldigheten och hur de upplever socialtjänstens bemötande, med syftet att försöka ta reda på varför så procentuellt få anmälningar kommer från skolans värld och hur man skulle kunna arbeta för att få fler lärare att ta steget att anmäla. Det vår undersökning pekar mot är att samarbetet mellan skolan och socialtjänsten brister och att de två myndigheterna, trots det gemensamma intresset att verka för barns bästa, inte möts. Det vi kommit fram till är att samarbetet måste förbättras och att frågan om anmälningsskyldigheten bör lyftas fram i större utsträckning än den verkar göra idag.

Syftet med vår uppsats är att försöka beskriva socialpedagogens arbetssituation i dagen skola. De frågeställningar vi arbetat utifrån är, vilka förväntningar socialpedagogen, skolan och socialtjänsten har på socialpedagogens yrkesroll, vilka former av samverkan finns mellan de olika yrkesgrupperna och vilken betydelse samverkan har för elever, socialpedagogen och de andra yrkesgrupperna. D vi utgår från en kommun med ett pågående samverkansprojekt har vi valt att intervjua personer i projektet, som är relevanta för vårt syfte. Vi har kommit fram till att socialpedagogen skall ha kompetens i socialt arbete med ungdomar, vara duktig på att samarbeta samt utgöra bryggan mellan skola och socialtjänst. Studien visar att de under projekttiden utvecklat sina samverkansformer vilket resulterat i en tätare samverkan kring elev i och nära riskzon. De har också fått ökad kännedom om varandras yrkeskompetenser och arbetssätt. Trots förbättringar visar resultatet att det fanns vissa svagheter som gäller information och riktlinjer runt projektet.

Vägar ur socialbidrag,