Samhällsvården av barn består till drygt 60 % av placeringar i familjehem och dessa utgör därmed en viktig resurs för samhället. Trots detta finns det inte mycket forskning utifrån familjehemsföräldrarnas perspektiv och den som genomförts är framförallt internationell. Socialtjänsten är enligt 6 kap 7a § Socialtjänstlagen (2001:453) ansvarig att erbjuda familjehemsföräldrar det stöd och den rådgivning de är i behov av. Syftet med studien är därför att undersöka familjehemsföräldrars upplevelse av kontakten med och stödet från socialtjänsten gällande deras uppdrag som familjehem, samt undersöka familjehemsföräldrarnas motiv till att ta uppdrag som familjehem. Datamaterialet består av semi-strukturerade intervjuer med åtta familjehem i Örnsköldsvik respektive Umeå kommun. Intervjuerna har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys som resulterade i sex huvudkategorier och dessa utmynnade i tre tolkande teman, Motiv till att vara familjehemsförälder, Yrke eller livsuppgift – vad definierar familjehem? och Vad familjehemsföräldrarna behöver. Intervjupersonerna upplever att kontakten med och stödet från socialtjänsten är bristande och att det finns mycket att arbeta med för att uppnå en förbättring. Trots de upplevda bristerna uppvisar familjehemsföräldrarna en stor förståelse för socialsekreterarnas arbetssituation och de begränsningar som organisationen utgör. Ett viktigt förslag som framkommer är att professionalisera familjehemsuppdraget för att höja statusen, öka tryggheten och skapa bättre ekonomiska förutsättningar för familjehemmen. Slutsatserna är att familjehemmen efterfrågar mer stöd men för att detta ska kunna ske måste arbetsförhållandena för socialsekreterarna förändras.

SAMMANFATTNING: Vår uppsats Rekrytering och utredning av familjehem – Socialtjänstens arbete med att hitta lämpliga familjehem behandlar ämnet familjehemsvård, med fokus på socialtjänstens arbete med utredning och rekrytering av familjehem. Förutom att ge en överblick över detta arbete ville vi också undersöka vad socialsekretare anser vara ett bra familjehem, samt vilka faktorer som kan leda till en framgångsrik placering. För att uppnå syftet genomförde vi kvalitativa intervjuer med tre familjehems- och socialsekreterare i två kommuner och tog del av tidigare forskning och annan relevant litteratur. Det framkom att de undersökta kommunerna använder omarbetade versioner av Kälvestenmetoden vid utredning av familjehem, som tillsammans med PRIDE-programmet utgör de vanligaste metoderna i Sverige. Både forskning och intervjupersoner framhöll att ett lämpligt familjehem bör kunna ha en bra relation till både socialsekreterare och barnets biologiska föräldrar. Att de biologiska föräldrarna accepterar barnets placering i familjehemmet kan också bidra till en lyckad placering. Intervjupersonerna lyfte fram att ett engagemang hos familjehemsföräldrarna var av stor betydelse för utfallet av placeringen.

Sammanfattning Medias uppgift är dels att delge viktig samhällsinformation till medborgare samt granska myndigheter och förtroendevalda. Då media utgör en viktig informationskälla har dess rapportering betydelse för bildandet av samhällsopinioner. Mot bakgrund av detta och med koppling till vår framtida yrkesroll som socionomer fann vi det därför intressant att undersöka hur socialtjänsten och socialsekreterare skildras i media. Syftet med denna studie var att belysa svenska dagstidningars rapportering om socialtjänsten och socialsekreterare samt vilka likheter och skillnader som gått att utläsa mellan rapporteringen från två olika årtal. Studien har utgått ifrån två olika frågeställningar vilka har undersökt hur både socialtjänsten och socialsekreterares arbete har framställts i svenska dagstidningar. Empirin utgjordes av 68 tidningsartiklar från 2004 och 2014. Dessa hämtades från dagstidningarna Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten samt Västerbottens-Kuriren. Datamaterialet har analyserats både kvantiativt och kvalitativt. Resultatet av analysen åskådliggjorde att rapporteringen i stort sett har varit utav samma karaktär under både 2004 och 2014. Tidningsartiklarna från 2014 har däremot varit mer innehållsrika i jämförelse med 2004 års artiklar. Framställningen har blivit mer nyanserad så till vida att fler betydelser har fått utrymme i hur socialtjänsten och socialsekreterares arbete skildras. Ytterligare en tendens som har gått att se var att arbetsmiljön har fått en alltmer central roll i rapporteringen. Under 2004 skildrades en positiv bild gällande personalbedrifter, vilket inte gick att återfinna 2014. Studiens resultat analyserades sedan mot bakgrund av tidigare forskning samt Bergers och Luckmanns socialkonstruktivism. Resultatet av analysen visade att porträtteringen av socialtjänsten och socialsekreterare är under ständig förändring, tillika som den grundläggande definitionen i mångt och mycket är av samma karaktär. Med andra ord är det möjligt att påverka hur och vilka områden media väljer att skildra i sin rapportering. Detta är av intresse då det innebär att vi med hjälp av våra utsagor kan vara medskapande i framställningen av socialt arbete.

Av de 17 500 barn som varje år placeras i samhällsvård i Sverige idag slutar var fjärde placering i ett så kallat sammanbrott, vilket betyder att placeringen avbryts i förtid. Tidigare forskning menar på att det höga antalet sammanbrott kan bero på att matchningen mellan barn och familjehem inte alltid sker optimalt. Syftet med studien var att undersöka vad anställda vid socialtjänsten upplever att de har för förutsättningar för att genomföra en god matchning mellan barn och familjehem, samt hur anställda vid socialtjänsten upplever att de kan förebygga den instabila samhällsvården. För att få en djupare förståelse inom ämnet valdes en kvalitativ metod där vi använde oss av djupintervjuer för att på bästa sätt fånga respondenternas upplevelser och syn på området. Enligt 6 kap 6c§ SoL har socialtjänsten ett ansvar för att tillgodose den utbildning som familjehem och jourhem har behov av när de ska ta emot placerade barn. Socialtjänsten ska även enligt 6 kap 7a § SoL se till att det finns råd, stöd och övrig behövlig hjälp som familjehemsföräldrar kan behöva. I studien framkommer att respondenterna upplever att det stöd de bistår familjehemmen med ofta är minimalt, en orsak till detta är ofta att tiden inte räcker. Studiens viktigaste slutsats är att bristen på familjehem försvårar arbetet för socialtjänsten att göra en optimal matchning.

Uppsatsens syfte är att, genom textanalys, undersöka en broschyr från Socialtjänsten i Umeå kommun för att se om den följer Umeå kommuns riktlinjer för klarspråk. Metoden är en läsbarhetsanalys, där Umeå kommuns kommunikationshandbok styr vad som undersöks. Resultatet pekar på att broschyren uppfyller vissa av handbokens riktlinjer för klarspråk, som de olika riktlinjerna för skrivregler: svenska ordformer istället för engelska, moderna och enkla ord istället för äldre formella och undvikande av skrytfenor och modeord. Broschyren lyckas också förklara de termer som finns med. Andra riktlinjer från handboken lyckas broschyren inte uppfylla i samma utsträckning. Detta gäller bland annat användandet av passiva verb istället för aktiva, användandet av förkortningar samt skrivandet av informativa rubriker. Andra problematiska bitar är att det inte finns ett synligt syfte med broschyren och att det därmed också är svårt att se om det viktigaste står först i broschyren, enligt rekommendationen i kommunikationshandboken. Slutsatsen är att broschyren inte följer kommunikationshandboken helt, men att den är på god väg.

Inom socialtjänstens arbete med barn och familjer är manliga socionomer underrepresenterade. Det är en vanlig åsikt att det behövs fler män inom området, men föreställningarna om vad de skall bidra med varierar. Den här uppsatsen har som syfte att nå en ökad förståelse om hur män i socialt arbete upplever och hanterar könsbundna förväntningar. Uppsatsen har utarbetats med en kvalitativ metod, där sex semistrukturerade intervjuer genomförts med män som arbetar som socionomer inom socialtjänstens barnvård. Resultatet visar att det finns olika könsbundna förväntningar på män i socialt arbete. De flesta är knutna till arbetet med manliga klienter, som i de här fallen antingen är fäder eller män som lever med barnens mödrar. Förväntningarna härrör från en komplementär syn på manligt och kvinnligt kön som olika. De skiljer sig åt genom att de antingen betonar att den manliga socialarbetaren har kvaliteter som lämpar sig för att arbeta med män, eller att de manliga klienterna antas föredra att möta män. Förväntningarna kan både knytas till en traditionellt konstruerad maskulinitet såväl som till en mjukare maskulinitet, även om den förra överväger. Samtliga män i studien upplever exempelvis en förväntan att de skall handskas med våldsamma klienter. De intervjuade männen utrycker olika grader av skepsis till förväntningarna. Den handlar i en del fall om att de inte delar den komplementära synen på kön. I andra fall är de skeptiska till den traditionella bild av maskulinitet som förväntningarna vilar på, en bild som kan bli svår att förena med den mjukare maskulinitet de själva betonar. De är även skeptiska till de förväntningar som har en negativ inverkan på deras arbetssituation. Även om de i vissa fall är tveksamma till om de kan uppfylla förväntningarna försöker de göra det. Resultaten visar även på att en del förväntningar upplevs mer positivt, oftast när de lättare kan förenas med den mjukare maskuliniteten. Den mjukare maskuliniteten betraktas som mer användbar i deras arbete. Slutligen visar resultaten att de intervjuade männen upplever att de på grund av sin könstillhörighet är eftertraktade och bemöts väl inom sitt arbetsområde. Enligt resultatet kan det finnas ett samband med huruvida de försöker uppfylla det som förväntas. I analysen av resultaten har Hirdmans teori om genussystemet och Connells teori om maskulinitetshierarkin använts tillsammans med tidigare forskning. I den avslutande diskussionen problematiseras vad syn på kön som konstruktion kontra kön som komplementära får för konsekvens för ambitionen att öka mångfalden inom socialtjänsten.

Mot bakgrund av ett ökat medvetande och ett större fokus på jämställdhetsfrågor i Piteå kommun de senaste åren, syftar denna kandidatuppsats till att se huruvida socialsekreterare som arbetar med handläggning av ekonomiskt bistånd konstruerar och formulerar könsstereotypa och könsnormativa förställningar om, och framställningar av, klienter. Undersökningen genomförs genom att, med utgångspunkt i socialkonstruktivismen, studera heltidsanställda socialsekreterares avslutade klientjournaler. Journalerna analyseras med hjälp av kvalitativ textanalys, med inslag av textanalys med fokus på kön och kvantitativ textanalys. Genom riktade frågor samt ett öppet studerande av datamaterialet framkommer att det råder vissa skillnader mellan manliga och kvinnliga klienters journaler. Det skrivs totalt sett mer i kvinnliga klienters journaler, särskilt kring områdena Familj/Boende och Hälsa, medan det skrivs något mer kring Arbete/Sysselsättning och Ekonomi i de manliga klienternas journaler. Fler uttryck för känslor, beskrivande och värdeladdade ord återfinns dessutom i kvinnornas journaler. Att språket på detta sätt är mer utbroderande i kvinnornas journaler kan ses som ett förmjukande av kvinnor, vilket per automatik också innebär ett förhårdande av män. Detta kan i sin tur förstås som ett konstruerande av kön.

Idén om evidensbaserad praktik har spridits i det sociala professionsfältet och det pågår ett nationellt statligt arbete med att implementera den i den lokala praktiken i kommunerna. Syftet med denna uppsats är att, genom kvantitativ abduktiv ansats, undersöka förutsättningarna för en evidensbaserad socialtjänst i Umeå kommun, samt den faktiska tillämpningen och vilka faktorer som kan tänkas främja implementeringsarbetet. Detta initiativ har mynnat ut i ett samarbete med Enheten Stöd och utveckling i Umeå kommun, som ett bidrag till det utvecklingsarbete som fortskrider för att skapa en kunskapsbaserad socialtjänst. Det kan även ses som ett försök att ge en utvidgad förståelse för förhållningssättet. Resultatet av enkätundersökningen visar på en positiv grundinställning till evidensbaserad praktik och goda förutsättningar för en evidensbaserad socialtjänst i Umeå kommun. Över 80 procent av samtliga chefer och personal inom de olika verksamheterna som ingått i studien, är eniga om att evidensbaserad praktik kommer förbättra tillvaron för brukarna och det egna arbete. Sammanfattningsvis åskådliggör resultatet att det finns ett behov av organisatoriska förbättringar för att på ett säkerställt och ändamålsenligt sätt kunna utveckla en evidensbaserad socialtjänst. Den mest tydliga framgångsfaktorn anses vara tid, för att aktivt kunna hålla sig á jour med aktuell forskning och utvärdera resultaten av beslut. Även en mer aktiv roll från FoU-enheter anses kunna bidra till ett mer effektivt utvecklingsarbete, där dessa kan fungera som en länk mellan forskare, praktiker och utbildare.

<p>Vi har under vår verksamhetsförlagda del av utbildningen insett att lärarrollen handlar om så mycket mer än att planera och genomföra lektioner. Många gånger finns en oro för barns sociala situation. Vår kunskap omkring lärarens skyldighet att anmäla till socialtjänsten när barn misstänks fara illa var, innan detta arbete, begränsad. I vår kvalitativa undersökning har vi vänt oss till pedagoger och rektorer verksamma inom Skellefteå kommun för att ta del av deras attityder och kunskaper om anmälningsplikten. I intervjuerna har vi också undersökt vilka rutiner som finns på skolorna kring anmälningsplikten och hur samarbete med socialtjänsten upplevs. Socialtjänsten är den instans som har det yttersta ansvaret över barn och ungas välmående, därför vände vi oss även till socialtjänsten i Skellefteå för att synliggöra deras uppfattning av samarbetet. Undersökningen visar att de flesta pedagogerna vill vara säkra på att barnet far illa innan de vänder sig till socialtjänsten. På skolorna finns det utarbetade rutiner för att pedagogerna ska få stöd när anmälan görs men att pedagogerna saknar utbildning om barn som far illa. Pedagogerna tar sällan chansen att rådfråga socialtjänsten om råd i enskilda fall. Undersökningen visar även att samarbetet mellan skolan och socialtjänsten kan förbättras.</p>

<p>Syftet med följande arbete är att undersöka hur förskolan bemöter de barn som lever i familjer medalkoholmissbruk. Huvudorsaken till att vi valt att skriva om detta är för vi som blivande förskollärare börha kunskap om hur man bemöter alla barn och kunna ge stöd och hjälp till barn som far illa. För att få svarpå frågan använde vi oss utav intervjuer som ger data av kvalitativ art. Arbetet ger en översikt övertidigare forskning om hur barn påverkas av att leva i alkoholmissbruksförhållanden. Med hjälp avintervjuer ville vi se hur förskolan förhåller sig till barn som lever i alkoholmissbruksförhållanden, vadförskolan gör för att hjälpa barn som lever under dessa omständigheter samt om förskolan har någrariktlinjer som till exempel krisplaner eller handlingsplan att utgå ifrån. I undersökningen utfördes 14intervjuer med förskollärare i tre olika kommuner i Skåne. Efter genomförda intervjuer bearbetades dataoch de olika svaren ifrån intervjuerna var väldigt intressanta. Sammanfattningsvis pekar resultaten på attsamtliga informanter anmäler till socialtjänsten vid misstanke om ett barn far illa. Dock visar det sig attförskolan ser en svårighet att bemöta barnet efter en anmälan på grund utav att förskolan inte får någoninformation om fallet från socialtjänsten. De olika riktlinjerna som större delen av informanterna användersig utav är handlingsplan eller krisplan. Ett annat resultat i studien visar att de flesta förskollärarna läggerfokus på att ge barnet kärlek och trygghet i fall detta brister i hemmet. Därefter är det socialtjänstensskyldighet att utreda familjen.</p>