<p>This study focuses on a cooperation (collaboration) project between municipalities social services and the regions psychiatric care. They will capture a client / patient group that often risks falling between the chairs, persons with a psychic disorder and a problem of substance abuse. The purpose of the study was to study the projects cooperation on its organizational level. The central questions of issue were: What is cooperation in the project? What view do the professionals have of the projects cooperation, and partly have on members of the client group persons with a psychic disorder and a problem of substance abuse? The study was implemented through participating observations on three meetings with the govern group, the project group and the POS-team and interviews with two representatives from each principal. A total of 17 informants took part in the study, of which six of them were interviewed. The results point out a cooperation in different forms, which takes place on many levels; through three constellations (govern group, project group and POS-team) which through discussions of the target group on the meetings have in different ways tried to find forms for cooperation. That has included education efforts, study visits and common meetings. The professionals view of cooperation is predominantly positive. They see the profit to be the knowledge and the understanding for partly the complex problems around the target group, partly their own professionals possibilities and limitations in cooperation concerning view of knowledge, laws and legal framework and the organizational structure. The professionals view of cooperation and of the target group is of multifaceted character.</p>

Syftet med följande arbete är att undersöka hur förskolan bemöter de barn som lever i familjer medalkoholmissbruk. Huvudorsaken till att vi valt att skriva om detta är för vi som blivande förskollärare börha kunskap om hur man bemöter alla barn och kunna ge stöd och hjälp till barn som far illa. För att få svarpå frågan använde vi oss utav intervjuer som ger data av kvalitativ art. Arbetet ger en översikt övertidigare forskning om hur barn påverkas av att leva i alkoholmissbruksförhållanden. Med hjälp avintervjuer ville vi se hur förskolan förhåller sig till barn som lever i alkoholmissbruksförhållanden, vadförskolan gör för att hjälpa barn som lever under dessa omständigheter samt om förskolan har någrariktlinjer som till exempel krisplaner eller handlingsplan att utgå ifrån. I undersökningen utfördes 14intervjuer med förskollärare i tre olika kommuner i Skåne. Efter genomförda intervjuer bearbetades dataoch de olika svaren ifrån intervjuerna var väldigt intressanta. Sammanfattningsvis pekar resultaten på attsamtliga informanter anmäler till socialtjänsten vid misstanke om ett barn far illa. Dock visar det sig attförskolan ser en svårighet att bemöta barnet efter en anmälan på grund utav att förskolan inte får någoninformation om fallet från socialtjänsten. De olika riktlinjerna som större delen av informanterna användersig utav är handlingsplan eller krisplan. Ett annat resultat i studien visar att de flesta förskollärarna läggerfokus på att ge barnet kärlek och trygghet i fall detta brister i hemmet. Därefter är det socialtjänstensskyldighet att utreda familjen.

Vi har under vår verksamhetsförlagda del av utbildningen insett att lärarrollen handlar om så mycket mer än att planera och genomföra lektioner. Många gånger finns en oro för barns sociala situation. Vår kunskap omkring lärarens skyldighet att anmäla till socialtjänsten när barn misstänks fara illa var, innan detta arbete, begränsad. I vår kvalitativa undersökning har vi vänt oss till pedagoger och rektorer verksamma inom Skellefteå kommun för att ta del av deras attityder och kunskaper om anmälningsplikten. I intervjuerna har vi också undersökt vilka rutiner som finns på skolorna kring anmälningsplikten och hur samarbete med socialtjänsten upplevs. Socialtjänsten är den instans som har det yttersta ansvaret över barn och ungas välmående, därför vände vi oss även till socialtjänsten i Skellefteå för att synliggöra deras uppfattning av samarbetet. Undersökningen visar att de flesta pedagogerna vill vara säkra på att barnet far illa innan de vänder sig till socialtjänsten. På skolorna finns det utarbetade rutiner för att pedagogerna ska få stöd när anmälan görs men att pedagogerna saknar utbildning om barn som far illa. Pedagogerna tar sällan chansen att rådfråga socialtjänsten om råd i enskilda fall. Undersökningen visar även att samarbetet mellan skolan och socialtjänsten kan förbättras.

This study focuses on a cooperation (collaboration) project between municipalities social services and the regions psychiatric care. They will capture a client / patient group that often risks falling between the chairs, persons with a psychic disorder and a problem of substance abuse. The purpose of the study was to study the projects cooperation on its organizational level. The central questions of issue were: What is cooperation in the project? What view do the professionals have of the projects cooperation, and partly have on members of the client group persons with a psychic disorder and a problem of substance abuse? The study was implemented through participating observations on three meetings with the govern group, the project group and the POS-team and interviews with two representatives from each principal. A total of 17 informants took part in the study, of which six of them were interviewed. The results point out a cooperation in different forms, which takes place on many levels; through three constellations (govern group, project group and POS-team) which through discussions of the target group on the meetings have in different ways tried to find forms for cooperation. That has included education efforts, study visits and common meetings. The professionals view of cooperation is predominantly positive. They see the profit to be the knowledge and the understanding for partly the complex problems around the target group, partly their own professionals possibilities and limitations in cooperation concerning view of knowledge, laws and legal framework and the organizational structure. The professionals view of cooperation and of the target group is of multifaceted character.

Den här uppsatsen har syftat till att öka kunskapen om socialtjänstens kuratorers arbete med papperslösa på familjecentraler, och att öka förståelsen för vad kuratorerna upplever påverkar arbetet. En kvalitativ metod har använts i denna induktiva studie. Fem semistrukturerade intervjuer med kuratorer har genomförts vid fyra familjecentraler med utgångspunkt vid två geografiska områden. Resultatet visar att kuratorerna behöver arbeta på ett annat sätt med papperslösa, göra andra vägval, än med andra familjer de möter, till exempel genom att hänvisa till eller samarbeta med ideella organisationer. Kuratorernas arbete med papperslösa består till stor del av att finnas tillgänglig för stöd och samtal, att förklara andra myndigheters beslut och upplysa om samhällsinformation och i varierande grad själv ”dra i trådar” och vara aktivt stöd. Resultatet visar att kuratorernas arbete påverkas av tjänstens formella frihet, som innebär både möjligheter och begränsningar. Arbetet påverkas också av begränsade erfarenheter av arbete med papperslösa, begränsade kunskaper och avsaknad av stöd och intresse från den högre arbetsledningen. Likaså visar resultatet på skilda uppfattningar om socialtjänstens ansvar för papperslösa, vilket kan påverka kuratorernas uppfattningar om sitt uppdrag. Slutligen visar resultatet att arbetet påverkas av att kuratorerna blir personligt berörda av möten med papperslösa. Resultatet har analyserats med bidrag från fyra teoretiker. Antonovskys teori om känsla av sammanhang och Schöns teori om den reflekterande praktikern används för analys på mikro-nivå. Johanssons och Lipskys teorier om handlingsutrymme och strukturella dimensioner i klientarbetet används för analys på meso-nivå. Smiths teori om den institutionella etnografin och vardagslivets problematik används för analys på makro-nivå. I det avslutande kapitlet diskuteras de mänskliga rättigheternas funktion och socialarbetarens roll att påverka förhållanden på strukturell nivå.

Tillströmningen av ensamkommande flyktingbarn har ökat och vi ville undersöka hur en mindre kommun hanterar ärenden som berör ensamkommande flyktingbarn samt hur kommunen förmår att bemöta den enskilde individens behov. Vi genomförde vår studie i en mindre kommun där de idag tar emot pojkar i åldrarna sexton till arton år. Vi utförde kvalitativa intervjuer med fem personer som i sina yrkesroller kom i kontakt med ensamkommande flyktingbarn. För att analysera vår empiri använde vi innehållsanalys. I resultatet fick vi fram tre huvudkategorier. En beskriver hur dagsläget såg ut, i nästa beskrivs medvetenhet om vad som bör bli bättre och i den tredje beskrivs visioner om framtiden. I kategorin dagsläget kunde vi av vårt resultat utläsa att det fanns brister i både metoder och förhållningssätt. Kategorin medvetenhet om vad som bör bli bättre ligger som en brygga mellan dagsläge och visioner om framtiden och beskriver en medvetenhet om vad som saknas. I kategorin visioner om framtiden kan det utläsas en önskan hos de som arbetar med ensamkommande flyktingbarn att i linje med den klientcentrerade teorin få mer tid och resurser att arbeta med individen. De anställda hade i sin profession inte fått specifik utbildning i bemötande av ensamkommande flyktingbarn vilket leder till att arbetet blev svårt att utvärdera. Det fanns en önskan om mer utbildningar hos de vi intervjuade. Alla barn i kommunen utreds enligt BBiC- modellen, men resultatet visade att det krävs mer av handläggaren vid utredningar av ensamkommande flyktingbarn eftersom modellen inte är anpassad till målgruppen. Vårt resultat visade att det är en snabbt ökande målgrupp som kräver anpassade insatser. / The inflow of unaccompanied refugee children has increased and our aim with this study was to examine how a municipality is handling cases involving unaccompanied refugee children and how the municipality is able to respond to their individual needs. We performed the study in a smaller municipality receiving boys at the age of sixteen to eighteen years old. We did interviews with five social workers in their daily work which who get in contact with unaccompanied refugee children. In the result we saw three main categories. One category describes how things are today, and another one describes awareness of areas of improvement. The third describes social workers vision of the future. In the category which described how things are today we could see deficiencies in both the methodology and approach. The category that describes awareness of areas of improvement works like a bridge between today and visions of the future. In the last category about the future we could see a wish for more time and resources to work with the individual as in the Client centered theory. In their profession they haven’t received any education about how to approach the unaccompanied refugee children which makes the work hard to evaluate.  There is a desire for more education among the social workers. All children in the municipality’s social service being investigated according the BBiC model. But the result of the study shows that it is harder for she social workers to use that model for the unaccompanied refugee children when it’s not appropriate for the target audience. The result of the study shows that there is a rapidly growing audience who require custom actions.

Uppsatsen studerar hur arbetsmiljön på barn- och familjeenheten (BoF) på socialtjänsten i en kommun i mellersta Sverige, en enhet som har både hög arbetsbelastning och personalomsättning, ser ut. Studien utgår från fyra stycken intervjuer med socialsekreterare som har lång erfarenhet inom barn- och familjeenheten (BoF) i kommunen. Resultatet visar att arbetsbelastningen och stressen har ökat med tiden genom att personalen har fått förhålla sig till nya krav på arbetsplatsen och därför har tidspressen blivit större. Den höga personalomsättningen leder till rekrytering av ny personal, vilket påverkar den befintliga personalen. Den befintliga personalen introducerar de nya och får ta de tyngre ärendena, vilket slutligen ger mindre tid åt klientmöten. Avslutningsvis anser personalen sig få tillräckligt med uppskattning och beröm för sitt arbete rent verbalt från enhetschef och verksamhetsledare men menar att uppskattningen inte visas tillräckligt i form av lön och handledning.

I vår undersökning har vi intervjuat två socialsekreterare och nio förskolelärare i Trollhättans kommun. Våra frågeställningar är hur socialtjänsten och förskolan ser på barn som utsätts och lever i socialt utsatta situationer och hur deras samverkan ser ut. Undersökningen visade att synen de har på socialt utsatta barn ser olika ut. Social utsatthet kan innebära psykisk eller fysisk misshandel, sexuell utsatthet och ekonomisk utsatthet. När det handlar om ekonomisk utsatthet innebär det att barnet lever i en utsatt situation, medan ett barn som blir fysisk, psykisk eller sexuellt misshandlar blir utsatt till social utsatthet. Undersökningen visade även hur viktigt personalen från socialtjänsten och förskolelärarna anser att förskolan är för de barn som blir socialt utsatta. De anser att dessa barn bör få mer tid i förskolan om det skulle behövas för att de ska komma ifrån den negativa miljön och få vara barn. När det kommer till samverkan mellan förskolan och socialtjänsten så visade det sig att förskollärarna de inte har tillräckligt med samverkan. För förskolans del är det bara envägskommunikation, de anmäler om de misstänker att ett barn är socialt utsatt, sedan får de ingen återkoppling. Den enda kommunaktionen förskolan och socialtjänsten har är när förskolelärare ville rådfråga personalen från socialtjänsten, men förskolelärarna föredrog helst att prata med förskolans kurator eller socialpedagog om de ville ha råd.

No description available.

Abstrakt Bakgrund: Ambulanspersonal måste hantera patienter i alla åldrar och i alla tänkbara miljöer. Sverige var första land i världen med att förbjuda alla former av barnaga och all sjukvårdspersonal är anmälningsskyldiga när ett barn misstänkts fara illa. Barnmisshandel riskerar leda till lidande för barnet och vidare upp i vuxen ålder. Kunskapsbrist och rädsla att göra missbedömningar är vanliga orsaker att orosanmälan inte genomförs. Syfte: Att undersöka vilka omständigheter som påverkar ambulanspersonal att göra en orosanmälan till Socialtjänsten. Metod: En mixad metod användes för att svara på syftet. Enkäter uppdelade i en kvantitativ och en kvalitativ del. Sammanlagt 60 deltagare eller 58% besvarade enkäten. Resultat: Resultatet visar att kunskap eller okunskap är viktiga komponenter som underlättar respektive försvårar för deltagarna att utföra orosanmälan till Socialtjänsten, liksom kollegial samverkan och bristande tid. Kvinnor anmäler i högre utsträckning än män och majoriteten av deltagarna har underlåtit att göra orosanmälan trots att oro funnits. Slutsats: Det förekommer kunskapsbrist kring att tolka tecken på barnmisshandel. Barnet och samhället tar skada av att inte barnen blir upptäckta. Utbildning som leder till kunskap behövs, liksom bättre information från Socialtjänsten. / Abstract Bakground: Ambulance personnel must handle patients of all ages and in all types of environments. Sweden was the first country in the world to ban all forms of child abuse, and all healthcare professionals are required to report when a child is suspected of being in a dangerous envoirment. Child abuse risks leads to suffering for the child and further into adulthood. Lack of knowledge and fear of making misjudgments are common reasons for not reporting suspicion. Aim: To investigate the circumstances that affect ambulance personnel to report suspicions to the Social Services. Method: A mixed method was used to answer the purpose. Surveys divided into a quantitative and a qualitative part. A total of 60 participants or 58% answered the questionnaire. Result: The result shows that knowledge or ignorance are important components that facilitate and make it difficult for the participants to report concerns to the Social Services, as well as collegial collaboration and lack of time. Women report to a greater extent than men and the majority of participants have failed to report the concern even though there has been concern. Conclusion: There is a lack of knowledge about interpreting signs and symptoms of child abuse. The child and society become demaged due to the failure to raport the suspitions. Training that leads to knowledge is needed, as well as better information from the Social Services.