Vårt syfte med denna studie var att få mer inblick samt bidra till ökad kunskap kring de barn i förskolan som lever i hem med alkoholmissbruk. För att nå vårt syfte har vi genomfört kvalitativa intervjuer med tio pedagoger i förskolan. De resultat som framkommit i studien är att övervägande av de intervjuade pedagogerna har mött barn som lever i hem med alkoholmissbruk. Upptäckterna gjordes främst genom föräldrar som luktat vid hämtning eller lämning. Bland de barn som nämns i intervjuerna är det bara ett som själv berättat för en pedagog. Vidare framkom det i resultaten att pedagogerna inte kunde se några specifika signaler på barnen som de kopplade ihop med att de levde i hem med alkoholmissbruk, förrän efter upptäckten. I resultaten framkom också att de flesta av pedagogerna menade att alla barn kan vara i behov av särskilt stöd i olika situationer vilket gör att de ska bemöta alla barn där och då. Däremot trodde några av pedagogerna att barn som lever i hem med alkoholmissbruk behövde ett mer varmt och kärleksfullt bemötande, precis som alla barn som far illa. Slutsatser som kan dras är att pedagogernas kunskaper om barn som lever i hem med alkoholmissbruk är liten, och den kunskap som finns har de fått genom erfarenhet av arbetet på förskolorna. Vidare slutsatser är att pedagogerna fokuserat på föräldrarnas signaler framför barnens vid upptäckt, samt att det är ett tabubelagt område.

<p>Syftet med följande arbete är att undersöka hur förskolan bemöter de barn som lever i familjer medalkoholmissbruk. Huvudorsaken till att vi valt att skriva om detta är för vi som blivande förskollärare börha kunskap om hur man bemöter alla barn och kunna ge stöd och hjälp till barn som far illa. För att få svarpå frågan använde vi oss utav intervjuer som ger data av kvalitativ art. Arbetet ger en översikt övertidigare forskning om hur barn påverkas av att leva i alkoholmissbruksförhållanden. Med hjälp avintervjuer ville vi se hur förskolan förhåller sig till barn som lever i alkoholmissbruksförhållanden, vadförskolan gör för att hjälpa barn som lever under dessa omständigheter samt om förskolan har någrariktlinjer som till exempel krisplaner eller handlingsplan att utgå ifrån. I undersökningen utfördes 14intervjuer med förskollärare i tre olika kommuner i Skåne. Efter genomförda intervjuer bearbetades dataoch de olika svaren ifrån intervjuerna var väldigt intressanta. Sammanfattningsvis pekar resultaten på attsamtliga informanter anmäler till socialtjänsten vid misstanke om ett barn far illa. Dock visar det sig attförskolan ser en svårighet att bemöta barnet efter en anmälan på grund utav att förskolan inte får någoninformation om fallet från socialtjänsten. De olika riktlinjerna som större delen av informanterna användersig utav är handlingsplan eller krisplan. Ett annat resultat i studien visar att de flesta förskollärarna läggerfokus på att ge barnet kärlek och trygghet i fall detta brister i hemmet. Därefter är det socialtjänstensskyldighet att utreda familjen.</p>

Syftet med följande arbete är att undersöka hur förskolan bemöter de barn som lever i familjer medalkoholmissbruk. Huvudorsaken till att vi valt att skriva om detta är för vi som blivande förskollärare börha kunskap om hur man bemöter alla barn och kunna ge stöd och hjälp till barn som far illa. För att få svarpå frågan använde vi oss utav intervjuer som ger data av kvalitativ art. Arbetet ger en översikt övertidigare forskning om hur barn påverkas av att leva i alkoholmissbruksförhållanden. Med hjälp avintervjuer ville vi se hur förskolan förhåller sig till barn som lever i alkoholmissbruksförhållanden, vadförskolan gör för att hjälpa barn som lever under dessa omständigheter samt om förskolan har någrariktlinjer som till exempel krisplaner eller handlingsplan att utgå ifrån. I undersökningen utfördes 14intervjuer med förskollärare i tre olika kommuner i Skåne. Efter genomförda intervjuer bearbetades dataoch de olika svaren ifrån intervjuerna var väldigt intressanta. Sammanfattningsvis pekar resultaten på attsamtliga informanter anmäler till socialtjänsten vid misstanke om ett barn far illa. Dock visar det sig attförskolan ser en svårighet att bemöta barnet efter en anmälan på grund utav att förskolan inte får någoninformation om fallet från socialtjänsten. De olika riktlinjerna som större delen av informanterna användersig utav är handlingsplan eller krisplan. Ett annat resultat i studien visar att de flesta förskollärarna läggerfokus på att ge barnet kärlek och trygghet i fall detta brister i hemmet. Därefter är det socialtjänstensskyldighet att utreda familjen.

Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka erfarenheter pedagoger i förskolan har om “ barn somfar illa ”, och hur de hanterar denna problematik. Detta har utförts genom en kvalitativ metod i form avsemistrukturerade intervjuer, med fokus på pedagogerna i förskolans verksamhet. Metoden har vuxit framur en hermeneutisk ansats vilket har yttrat sig i en tolkade aspekt av pedagogernas perspektiv på barn somfar illa. Studien innefattar sammanlagt tio verksamma pedagoger och det har besökts sex förskolor i tvåolika kommuner. Den insamlade empirin har noggrant analyseras, tolkas och sorterats, vilket har bidragittill resultatets fyra huvudområden; Relationen mellan pedagog och barn , Pedagogernas erfarenheter kring barnsom far illa , Pedagogernas roll och ansvar gentemot barn som far illa och Anmälningsplikten med dess hinder.Resultatet i studien belyser vikten av att skapa en positiv relation till barnen som grundas i trygghet, därde får bekräftelse och uppmuntran. Pedagogernas erfarenheter kring barn som far illa var inte stor, utanresultatet visade på en bristande kunskap hos dem kring att uppfatta signaler som barn kan uppvisa om defar illa. I intervjuerna framkommer det att pedagogerna i studien upplevde anmälningsprocessen ochbegreppet barn som far illa, som problematiskt. Studien visade på att begreppet innefattade olikadefinitioner utifrån varje enskild pedagog. Pedagogerna upplevde sig ändå ha en del kunskaper angåendebemötandet och hanteringen av barn som far illa. Studiens resultat visade att pedagoger främst behövermer kompetens och utbildning för att öka kunskapen och se signaler hos barn som indikerar ett rop påhjälp. / <p>Betygsdatum 2018-01-05 i Ladok.</p>