Ekonomiskt våld är ett stort problem. Det finns mycket forskning om våld, och även om våld i nära relation. Våldets olika delar och uttryck är en sammantagen bild av våldets helhet. Vissa aspekter av våldets konstruktion är relativt obeforskat, däribland det ekonomiska våldet som utövas av män mot kvinnor i nära relation. För att ge en rättvisande helhetsbild är det viktigt att lyfta alla delar av våld i nära relation. Den här studien kommer endast fokusera på den del av våldet som utgörs av ekonomiska aspekter. Med hjälp av kvalitativa intervjuer har vi fått ta del av två perspektiv vad gäller upplevelsen av ekonomiskt våld och myndigheternas arbete med det; de professionella inom socialt arbete och tidigare våldsutsatta kvinnor. Studiens vetenskapliga ramverk utgörs av Foucaults teorier om makt, med utgångspunkt i teorier om relationen mellan makt och kunskap samt styrkeförhållanden. Utifrån detta perspektiv har vi analyserat hur ekonomi används som maktmedel i och även efter relation. Sammantaget utvecklas en bild av behov av att sprida kunskap om det ekonomiska våldet på både individnivå och strukturell nivå. Studien visar genomgående på en önskan om kunskap i preventivt syfte och som åtgärd, där båda deltagande grupper önskar mer information och samtal om ekonomiskt våld, ekonomi och relationer. Arbetsalliansen i den professionella relationen mellan handläggare och klient beskrivs som grundläggande för att komma åt det ekonomiska våldet och dess efterverkningar. Vår studie visar att det finns dels en tillit till samhället och dess förmåga att skydda sina invånare, dels en misstro till denna förmåga utifrån de tidigare utsatta kvinnornas erfarenheter. Invånare har en önskan om hjälp och stöd från samhällsinstanser, och vi kan se i studien att här finns en samsyn från båda perspektiven.

Syftet med denna studie var att undersöka hur yrkesverksamma inom socialtjänsten resonerar kring och förhåller sig till barn i hemlöshet utifrån ett barnperspektiv. Vi ville även ta reda på hur de yrkesverksamma inom socialtjänsten arbetar med barnen i denna situation. Detta har vi gjort mot bakgrund av en diskussion kring såväl definition av hemlöshet samt barnperspektivet, möjliga förklaringar vad gäller hemlöshetens orsaker, olika samband mellan företeelsen och andra fenomen samt vilka konsekvenser ett barn kan uppleva som lever utan ett hem. Vi har även fört en diskussion kring vem som bär på ansvaret över dessa barn, när ett barn kan anses fara illa i relation till hemlöshet, samt i vilket skede den yrkesverksamme inom socialtjänsten anser sig ha skyldighet att göra en anmälan till socialnämnden. Uppsatsen är genomförd som kvalitativ intervjustudie där sex yrkesverksamma i Skåne, främst inom socialtjänsten, intervjuats. I det analytiska arbetet har vi använt oss av strukturella och individuella förklaringsmodeller, samt den utvecklingsekologiska teorin. Sammanfattningsvis visar denna studie att hur en yrkesverksam inom socialtjänsten förhåller sig till barn i hemlöshet utifrån ett barnperspektiv beror på vilken befattning den yrkesverksamme har, i vilken kontext han/hon arbetar i, samt de egna åsikterna och värderingarna. Det framkommer även i studien att ingen av de yrkesverksamma träffar eller samtalar med barnet.

I uppsatsen har en utredning av gällande rätt när det handlar om Socialtjänstens ansvar gentemot kvinnor och barn utsatta för våld av en närstående genomförts med hjälp av traditionell juridisk metod. I vårt samhället spelar Socialtjänsten en viktig roll för människor som befinner sig i en situationdär de är i behov av stöd och hjälp. En grupp som ska beaktas särskilt är, i enlighet med 5 kap. 11 § SoL, kvinnor och barn som blir eller har blivit utsatta för våld av en närstående. Den som utför Socialtjänstens uppgifter får ingen tydlig vägledning hur ärendet ska hanteras av SoL utan har utöver lagstiftning, föreskrifter och handböcker utgivna av Socialstyrelsen som stöd i arbetet. Ett ärende med en våldsutsatt kvinna kräver kunskap om våld i nära relationer, säkerhetstänk och förmåga att göra bedömningar för kvinnans bästa. Ärenden med barn kräver i sin tur ytterligare säkerhetstänk och kunskap om trauma. Utredning utförd av Socialstyrelsen 2018-2021 visar att det kan uppstå brister i arbetet med kvinnor och barn som varit i kontakt med socialtjänsten.

Vid misstanke om brott är det vanligt att domstolar i Sverige efterfrågar en personutredning. En personutredning används för att presentera alternativa påföljdsförslag till domstolen. Ett av dessa förslag är kontraktsvård vilket ger den misstänkte ett alternativ att bli dömd till exempelvis missbruksvård i stället för fängelse. Vad det också gör är att det startar en process av samverkan mellan frivården och socialtjänsten. Socialtjänsten måste nämligen lämna en ansvarsförbindelse om att ta på sig betalningsansvar efter två tredjedelar av utdömt straff. Vårt syfte har i studien varit att redogöra upplevelsen av denna samverkan utifrån socionomer anställda vid frivårdens perspektiv. Vi har använt oss av korta narrativ för att fånga upp deras upplevelse. Korta narrativ är i princip ett frågeformulär där vi har använt oss av en blandning mellan öppna och slutna frågor för att fånga in deras berättelse på ett så reflexivt och nyanserat sätt som möjligt. Det framkommer i frivårdsinspektörernas upplevelse av denna samverkan att den kan vara både problematisk och oförutsägbar. Utfallet skiljer sig beroende på vilken kommun och vilken socialtjänsthandläggare samverkan sker tillsammans med, vilket skapar en problematik för de klienter som nu inte ens får möjligheten att tingsrätten skulle kunna döma till vård i stället för fängelse.

I enlighet med barnkonventionen artikel 12 har alla barn i Sverige en rättighet att få vara delaktiga, att få sin röst hörd i frågor som rör dem. Syftet med denna uppsats har varit att se hur Sverige implementerat denna rättighet. Frågeställningarna som väglett arbetet är hur den rättsliga regleringen gällande barnets rätt till delaktighet ser ut, hur socialtjänsten arbetar för att uppfylla denna rättighet, hur FN:s barnrättskommitté ser på Sveriges uppfyllande av artikel 12 samt vilka möjliga hinder eller problem som kan uppstå när det gäller att säkerställa rättigheten. Den rättsdogmatiska metoden har använts för att uppfylla syftet med uppsatsen, vilket främst innebär att studera de allmänt accepterade rättskällorna. Av resultatet framgår att socialtjänsten i vissa fall lyckas säkerställa rättigheten, men att det fortfarande finns brister i deras praktiska arbete. Barn har upprepande berättat att deras åsikter varken kommer fram eller beaktas i frågor som rör dem. Sverige har gjort lagändringar, upprättat handböcker och kunskapsstöd, vilket visar att arbetet går framåt. Det är dock fortfarande lång väg kvar för att säkerställa rättigheten i det praktiska arbetet och därmed möjliggöra en fullständig tillämpning av artikel 12. Barnets rätt att bli hörd utgör idag en bra tanke på pappret, men omsättningen till praktiken är otillräcklig.

<p>Denna studie handlade om överlämnande till vård inom socialtjänsten sombrottspåföljd för ungdomar. Överlämnandepåföljden är en del av straffsystemet, men ingår samtidigt i socialtjänstens verksamhet eftersom vården utformas inom denna. Straffsystemets uppgift är att orsaka lidande för ett regelbrott,medan socialtjänstens uppgift är att stödja och hjälpa behövande människor i samhället. Enligt lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LuL) ska socialsekreterare utforma vårdplaner för unga lagöverträdare som kan komma att överlämnas till vård inom socialtjänsten.</p><p>Denna studie syftade till att undersöka om socialsekreterare upplever svårigheter i att kombinera de straffrättsliga principerna i LuL med socialrättens principer om att ett vårdbehov ska ligga till grund för insatserna, samt hur de kombinerar dessa. Fyra socialsekreterare från Stockholm intervjuades och materialet analyserades med hjälp av Foucaults teori om disciplin och straff.</p><p>Våra slutsatser var att dessa socialsekreterare inte upplevde några svårigheter med att kombinera de straffrättsliga principerna med den socialrättsliga principen. De gav dock uttryck för vissa svårigheter och tyckte att gränsdragningen mellan socialtjänstens uppgift och straffsystemets uppgift inte alltid var självklar. Vi tror att ett djupare samarbete mellan rättsväsende och socialtjänst, i kombination med klarare riktlinjer och mer utbildning kring områdets komplexitet för både socialsekreterare, åklagare och domare skulle förbättra situationen.</p>

Denna studie handlade om överlämnande till vård inom socialtjänsten sombrottspåföljd för ungdomar. Överlämnandepåföljden är en del av straffsystemet, men ingår samtidigt i socialtjänstens verksamhet eftersom vården utformas inom denna. Straffsystemets uppgift är att orsaka lidande för ett regelbrott,medan socialtjänstens uppgift är att stödja och hjälpa behövande människor i samhället. Enligt lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LuL) ska socialsekreterare utforma vårdplaner för unga lagöverträdare som kan komma att överlämnas till vård inom socialtjänsten. Denna studie syftade till att undersöka om socialsekreterare upplever svårigheter i att kombinera de straffrättsliga principerna i LuL med socialrättens principer om att ett vårdbehov ska ligga till grund för insatserna, samt hur de kombinerar dessa. Fyra socialsekreterare från Stockholm intervjuades och materialet analyserades med hjälp av Foucaults teori om disciplin och straff. Våra slutsatser var att dessa socialsekreterare inte upplevde några svårigheter med att kombinera de straffrättsliga principerna med den socialrättsliga principen. De gav dock uttryck för vissa svårigheter och tyckte att gränsdragningen mellan socialtjänstens uppgift och straffsystemets uppgift inte alltid var självklar. Vi tror att ett djupare samarbete mellan rättsväsende och socialtjänst, i kombination med klarare riktlinjer och mer utbildning kring områdets komplexitet för både socialsekreterare, åklagare och domare skulle förbättra situationen.

<p>Syftet med undersökningen var att beskriva fyra högstadielärares syn på anmälningsplikten, som de omfattas av enligt SoL 14:1 andra stycket. Lärarna i undersökningen arbetar vid två olika skolor inom en och samma kommun. Studiens frågeställningar var: Vilka erfarenheter av och uppfattningar om anmälningsplikten beskriver några lärare vid två högstadieskolor att de har? Finns det faktorer som kan skapa osäkerhet i en anmälningssituation? Vilka är dessa i så fall? Vilket stöd beskriver lärarna att det finns inom skolan för den enskilde läraren, om denne överväger att göra en anmälan? Vilket stöd skulle de behöva? Som datainsamlingsmetod användes den kvalitativa forskningsintervjun. Lärarna intervjuades var för sig. Studiens resultat relaterades till Berglinds handlingsteori (1995) och tidigare forskning. Resultaten visade att skolorna hade liknande anmälningsrutiner, rektor/elevvårdsteamet gör den faktiska anmälan till socialtjänsten, vilket flera ansåg var bra. Lärarnas uppfattning var att endast allvarligare fall anmäls och att det krävs bevis innan en anmälan görs till socialtjänsten. Resultaten visade också att lärarna skulle vilja veta mer om vad som händer eleven efter en anmälan. Dessutom uppgav de svårigheter med att avgöra om och när en anmälan ska göras. Flera av lärarna nämnde det kollegiala stödet som viktigt och att de skulle vilja ha handledning.</p>

Syftet med denna studie är att studera hur arbetet med ensamkommande barn och unga påverkar socialsekreterarprofessionen. Det ökade antalet ensamkommande barn och unga i Sverige skapade ett behov av kunskaper om hur man ger stöd och omsorg till barn och unga i krissituationer. Detta behov kunde inte uppfyllas inom ramen för Migrationsverkets verksamhet så det praktiska ansvaret för ensamkommande barn och unga flyttades 2006 till kommunernas socialtjänst. Arbetet med ensamkommande barn och unga har sedan vuxit och nu blivit en stor del av socialtjänstens arbete. Den teoretiska grunden för denna studie är Thomas Brante (2009) definition och beskrivning av professioner. Hans teori har operationaliserats så att man kan mäta förändringar i socialsekreterarprofessionen. Genom ”most likely metod” studerar studien socialtjänsten i en mellanstor svensk stad, Uppsala, som har fått ta emot näst flest ensamkommande barn och unga i hela Sverige. Om effekter av arbetet med ensamkommande barn och unga på socialsekreterarprofessionen borde synas någonstans borde det vara Uppsala, eftersom staden har tagit emot så många ensamkommande barn och unga i relation till invånarantal. Semi-strukturerade intervjuer har hålls med bland annat socialsekreterare och enhetschefer på ensamkommande barn och unga enheterna på Uppsala kommuns Socialförvaltning. Analys av intervjuerna har visat att arbetet med ensamkommande barn och unga har påverkat socialsekreterarprofessionen. Genom att använda Brantes teori kan man dra slutsatsen att socialsekreterarprofessionen har stärkts av arbetet med ensamkommande barn och unga.

Denna studie ämnar att ingående undersöka begreppet samverkan med hjälp av en hermeneutisk textanalys av sju publikationer författade av Socialstyrelsen rörande barn och unga. Studien syftar till att fördjupa förståelsen av hur samverkansbegreppet förstås och används i en svensk myndighetskontext. De publikationer vi valt att studera av Socialstyrelsen är tänkta att fungera som vägledande för olika professionella vilket gör att hur samverkan framställs i publikationerna kan påverka hur samverkan fungerar i praktiken, vilket vi menar legitimerar studien. I resultatet redovisar vi för vilken innebörd samverkan tillskrivs, vilka anledningar det finns till att samverka och på vilket sätt människor och organisationer påverkas av samverkan enligt de utvalda publikationerna. Studien leder fram till slutsatser om att innebörden av begreppet samverkan är fragmentarisk och att de vanligaste anledningarna till samverkan är ömsesidighet och effektivitet. Samt att kunskapen inom publikationerna kring på vilket sätt samverkan egentligen påverkar människor och organisationer är otillräcklig. / This study aims to examine in depth the concept of cooperation by means of a hermeneutical text analysis of seven publications written by Socialstyrelsen concerning children and young people. The aim of the study is to deepen the understanding of how the cooperation concept is understood and used in a Swedish government context. The publications we chose to study by Socialstyrelsen are thought to serve as guidance for different professionals, which means that the way in which cooperation concepts are produced in the publications can affect how the interaction works in practice, which we believe legitimizes the study. In the result, we report what cooperation concepts are attributed, what reasons there are for cooperation and how people and organizations are affected by cooperation. The study leads to conclusions that the meaning of the concept of cooperation is fragmentary and that the most common reasons for cooperation are reciprocity and effectiveness. And that the knowledge in the publications about the way in which cooperation really affects people and organizations is insufficient.