Våldsbejakande extremism är ett relativt nytt problem för Socialtjänstens verksamhet, vilket innebär att ett flertal socialsekreterare runt om i Sverige arbetar med ärenden som rör våldsbejakande extremism utan att ha någon specifik utbildning inom ämnet. Studiens syfte har således varit att få en djupare inblick i socialarbetares arbete avseende barn vars föräldrar har stridit för Islamiska staten (IS) samt vilka utbildningar som finns tillgängliga. Studien utgår från en kvalitativ forskningsmetod, insamling av empiri utfördes genom semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare från tre olika städer i Sverige. Analysering av empirin har utförts med hjälp av en konventionell kvalitativ innehållsanalys.   Under intervjuerna framkom det att det råder skilda uppfattningar bland socialsekreterarna med avseende på utbildningen inom ämnet, där vissa anser att det underlag som tillhandahållits är bristfälligt, medan andra känner sig trygga i det. Vidare skiljer sig arbetssättet åt i de olika städerna rörande barn vars föräldrar som stridit för IS, exempelvis med avseende på uppsökande verksamhet. Det genomgående temat i intervjuerna var att dessa ärenden ska behandlas som vanliga ärenden och att socialsekreterarna inte ska särskilja barnen och familjerna, detta för att familjerna inte ska känna att de blir behandlade på ett annorlunda sätt på grund av sin bakgrund.

Anmälningsplikten innebär att förskollärare enligt 14 kap 1§ SoL har en skyldighet att anmäla till socialtjänsten när det finns misstankar om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Det kan handla om misstanke om psykiskt-, fysiskt- eller sexuellt våld, omsorgsbrist eller andra områden där föräldern inte möter barnets behov. Definitionen om ett barn som far illa är ett brett begrepp som innefattar flera olika områden, vilket försvårar tolkningen för förskollärare om vad och när man ska göra en orosanmälan till socialtjänsten. Syftet med studien var att jämföra en storstad med en mellanstor stad för att med en kvalitativ metod undersöka hur förskollärare förhåller sig till anmälningsplikten till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare som har en förskollärarutbildning, är verksamma på förskolan samt har arbetslivserfarenhet av att arbeta inom förskolan. Intervjuerna har transkriberats och analyserats med en konventionell innehållsanalys. Resultatet visar att det både finns likheter och skillnader mellan förskollärares förhållningssätt till anmälningsplikten. Resultatet visade att det var viktigt med erfarenhet för att förstå hur anmälningsplikten fungerar i praktiken. De förskollärare som hade erfarenhet av att göra en orosanmälan upplevde en större trygghet i när och hur en anmälan ska göras till socialtjänsten jämfört med de förskollärare som aldrig gjort en anmälan. En stor påverkan till varför man övervägde att inte göra en orosanmälan till socialtjänsten var relationen till föräldrarna, man ville inte förstöra den goda kontakten som man har byggt upp. Resultatet visar också att förskollärarna saknar återkoppling från socialtjänsten när en orosanmälan har gjorts, för att kunna känna sig inkluderade och veta vad som händer i ett ärende. En av anledningarna till varför förskolan sällan får återkoppling från socialtjänsten beror på att de regleras av en starkare sekretess, vilket försvårar återkopplingen och samverkan från socialtjänsten till förskolan.

<p>Socialstyrelsen och Länsstyrelsen kom under en undersökning fram till att barn till föräldrar som är beroende av eller tar emot ekonomiskt bistånd, mår mycket sämre än barn som har självförsörjande föräldrar. Detta gäller även om barnen till de självförsörjande föräldrarna har lägre inkomst än den familjen som får bidrag. Vår studie är en utvärdering av hur socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd i X kommun arbetar utifrån ett barnperspektiv. X kommun började år 2006 att arbeta mer aktivt med barnperspektivet i handläggning av långvarigt ekonomiskt bistånd. Syftet med studien är att se om det finns en skillnad mellan innebörden av barnperspektivet och hur det praktiseras inom försörjningsstödet på vuxenenheten inom rehab- och arbetsgruppen. Genom halvstrukturerade kvalitativa intervjuer har vi bland annat undersökt vad socialsekreterarna kan om barnperspektivet och hur de praktiserar det. Intervjuerna har analyserats och utifrån analysen tillsammans med tidigare forskning och teorier har vi fått fram ett resultat. Resultatet visade att flertalet av respondenterna kunde svara för sig gällande barnperspektivets betydelse och hur man ska jobba utefter det men ändå var det inte alla som arbetade så. Slutsatsen av studien är att socialtjänsten i X kommun verkar kunna en hel del om barnperspektivet men ändå verkar de inte arbeta utefter det. Så samtidigt som socialsekreterarna vet om barnperspektivet så finns en hel del brister i hur de arbetar.</p>

No description available.

Studiens syfte var att undersöka hur fyra socialsekreterare på Kvinnofridsteamet i Rinkeby uppfattade sitt arbete. Kvinnofridsteamet är en särskild enhet för misshandlade kvinnor, de arbetade från början utan myndighetsutövning, men är numera unika i sitt slag i Sverige, eftersom de har delegerats myndighetsutövning. Viktiga frågor var: hur upplevde Kvinnofridsteamet att eventuell samverkan med andra organisationer fungerade och hur upplevde Kvinnofridsteamet att deras handlingsutrymme påverkats efter att de tilldelats myndighetsutövning? Vi använde oss av en kvalitativ metod med en fenomenologisk ansats. För att kunna besvara våra frågeställningar intervjuades samtliga fyra kvinnliga socialsekreterare i Kvinnofridsteamet. Resultaten visade bland annat att socialsekreterarna upplevde att deras handlingsutrymme förbättrats sedan de tilldelats myndighetsutövning och att de upplevt samarbetet med olika organisationer som problematiskt i vissa fall. Vi använde oss av ett upplevelseperspektiv samt av organisationsteori för att analysera våra resultat. Tidigare forskning visade att det fanns en efterfrågan hos våldsutsatta kvinnor efter mer kunskap och erfarenhet hos myndigheter som har i uppgift att hjälpa dem. Kvinnofridsteamet kunde tillgodogöra sig den kunskapen och erfarenheten i arbetet med de misshandlade kvinnorna.

No description available.

Socialstyrelsen och Länsstyrelsen kom under en undersökning fram till att barn till föräldrar som är beroende av eller tar emot ekonomiskt bistånd, mår mycket sämre än barn som har självförsörjande föräldrar. Detta gäller även om barnen till de självförsörjande föräldrarna har lägre inkomst än den familjen som får bidrag. Vår studie är en utvärdering av hur socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd i X kommun arbetar utifrån ett barnperspektiv. X kommun började år 2006 att arbeta mer aktivt med barnperspektivet i handläggning av långvarigt ekonomiskt bistånd. Syftet med studien är att se om det finns en skillnad mellan innebörden av barnperspektivet och hur det praktiseras inom försörjningsstödet på vuxenenheten inom rehab- och arbetsgruppen. Genom halvstrukturerade kvalitativa intervjuer har vi bland annat undersökt vad socialsekreterarna kan om barnperspektivet och hur de praktiserar det. Intervjuerna har analyserats och utifrån analysen tillsammans med tidigare forskning och teorier har vi fått fram ett resultat. Resultatet visade att flertalet av respondenterna kunde svara för sig gällande barnperspektivets betydelse och hur man ska jobba utefter det men ändå var det inte alla som arbetade så. Slutsatsen av studien är att socialtjänsten i X kommun verkar kunna en hel del om barnperspektivet men ändå verkar de inte arbeta utefter det. Så samtidigt som socialsekreterarna vet om barnperspektivet så finns en hel del brister i hur de arbetar.

The purpose of this essay has been to answer the question of whether or not administrators of economic support perceive that their professional status is ranked lower than that of their coworkers in other fields of the social services. We set out to study whether or not their comparative status differed depending on their use of standardized assessment instruments and if their experience with regards to professional status differed depending on the size of the municipality they worked in. We also wanted to determine in what way (if any) the comparative status manifests itself and what factors influences it. We’ve utilized method triangulation in order to answer the questions posed in our purpose. The quantitative study was conducted using a questionnaire and the qualitative with three interviews. Both studies were conducted in the county of Värmland, Sweden. The three municipalities, in which the interviews was conducted, varied in size which was a part of our selection process due to the fact that we believed that the size would affect the views regarding professional status. The result of our study shows that how administrators view their comparative ranking differs depending on the size of their respective municipalities. Administrators in the larger municipalities perceive their status to be low in comparison to other fields while administrators in smaller municipalities doesn’t perceive any noticeable difference. The administrators don’t feel that their status is dependent on the lack of standardized assessment instruments within their field but rather the way economic support is taught at the Swedish universities. Within this study we conclude that administrators working in the field of economic support in municipalities with more than 10 000 inhabitants perceive that their field is ranked lower when compared to other fields within the social services.

I detta arbete har vi undersökt hur mycket kunskap det finns om den rådande anmälningsplikten i två kommuner. Syftet med detta var att undersöka hur anmälningsplikten uppfattas av fem verksamma pedagoger. Vi har tagit del av deras berättelser och upplevelser genom att intervjua dem angående hur de uppfattar anmälningsplikten och det ansvar som det innebär. Av resultatet som framkom konstaterade vi att det behövs mer kunskap och fortbildning inom ämnet hos pedagogerna för att kunna säkerställa barnens välbefinnande. Barnomsorgen har gått från att ha varit en förvaringsplats för barn till förvärvsarbetande föräldrar till en verksamhet med pedagogiska mål och riktlinjer. Även synen på barn har drastiskt förändras från att barnen tidigare setts och behandlats som ”små” vuxna till att få lagar och rättigheter som är mer anpassade för barn.

No description available.