Introduktion: Fysisk inaktivitet beskrivs idag som ett växande globalt folkhälsoproblem där en tredjedel av världens alla vuxna inte når upp till de internationella rekommendationerna för fysisk aktivitet. Fysisk inaktivitet fastställs även som en av de ledande riskfaktor för förtida död och förknippas ofta med sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer. Kvinnor i åldrarna 18–64 år boende i socioekonomiskt utsatta områden beskrivs vara i särskild risk för fysisk inaktivitet, framförallt då bristande möjligheter till att utöva fysisk aktivitet är ledande för denna befolkningsgrupp. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva vilka riskfaktorer som kan bidra till fysisk inaktivitet samt vilka skyddsfaktorer som kan bidra till fysisk aktivitet bland kvinnor i åldrarna 18–64 år i socioekonomiskt utsatta områden i höginkomstländer. Metod: Den metod som tillämpades var en systematisk litteraturöversikt där 20 vetenskapliga artiklar stod till grund för resultatet. De databaser som användes i studien var PubMed och Medline och de vetenskapliga artiklarna var publicerade mellan år 2005–2020. Vidare granskades och bearbetats dessa artiklar utifrån en tematisk innehållsanalys. Resultat: Resultatet redovisades med utgångspunkt från tre huvudteman; socioekonomiska faktorer, psykosociala faktorer samt fysisk miljö. I resultatet framkom det att faktorer som låg utbildningsnivå, låg nivå av self-efficacy, avsaknad av socialt stöd samt bristande ekonomiska förutsättningar och fysisk miljö var påverkande orsaker till fysisk inaktivitet bland kvinnor i socioekonomiskt utsatta områden. Slutsats: Utifrån resultatet går det att dra slutsatsen att fysisk inaktivitet bland kvinnor i socioekonomiskt utsatta områden är ett synnerligen viktigt ämne som berör många perspektiv, både på individnivå och på samhällsnivå. Den fysiska inaktiviteten bland kvinnor i socioekonomiskt missgynnade stadsdelar handlar i stora delar om brist på de skyddsfaktorer som kan bidra till en ökad fysisk aktivitet. / Introduction: Physical inactivity is described as a growing global public health problem where one third of all the world’s adults do not achieve the international recommendations for physical activity. Physical inactivity is also identified as one of the leading risk factors for premature death and is often associated with diseases such as cardiovascular disease, diabetes and cancer. Women aged 18-64 living in socioeconomically disadvantaged neighborhoods are described as being at particular risk of physical inactivity, especially as lack of opportunitiesis common among this group of population when it comes to physical activity. Aim: The aim of this literature study is to describe the risk factors that can contribute to physical inactivity and the protective factors that can contribute to physical activity among women aged 18-64 living in socioeconomically disadvantaged neighborhoods in high-income countries. Methods: The method used was a systematic literature review based on 20 scientific articles.The databases that were used in the study were PubMed and Medline and the scientific articles were published between 2005–2020. Furthermore, these articles were reviewed and processed on the basis of a thematic content analysis. Results: The results were presented on the basis of three main themes; socioeconomic factors, psychosocial factors and physical environment. The results showed that factors such as low level of education, low level of self efficacy, lack of social support and lack of financial prerequisites and physical environment were influential causes of physical inactivity among women in socioeconomically disadvantaged neighborhoods. Conclusion: Based on the results, it can be concluded that physical inactivity among women in socioeconomically disadvantaged neighborhoods is a particularly important topic that affects many perspectives, both at the individual level and at the societal level. The physical inactivity among women in socioeconomically disadvantaged neighborhoods is largely due to a lack of the protective factors that can contribute to increased physical activity.

This study is focusing on the importance of the development of children’s language skills in preschools and kindergartens for successful implementation of children’s capabilities in future life. This is particularly vital for children growing up in socioeconomic vulnerable areas. The Swedish Police Authority defines Socioeconomic vulnerable areas as having a high unemployment rate, high crime rate and failed schoolings resulting which contributes to a social exclusion from the Swedish society, which lead to the unfortunate emergence of parallel societies. Swedish Government has assigned a one hundred million Swedish Krones for investing in implementation of sustainable social future for people in the socioeconomic vulnerable areas, but the Swedish scientific community is raising a concern that so far there are not enough studies made to reveal the strategic focus points for this investment. More studies on the subject are urgently needed. Therefore, the aim of this study is to investigate in this knowledge gap, particularly in finding connection between identity creation and language development and in comparing of different preschool and kindergarten teachers' approaches for improvement of children’s language development skills as well as finding ways to improve a cooperation with children’s guardians. In accordance with Sen and Nussbaum Capability Approach, an education should help children to advance in their capabilities as a prerequisite for sustainable development goals achievement in future. This study’s quotative and qualitative analysis is based on a Hermeneutic approach and semi-structured interviews. The respondents are explaining their concepts and views on the subject and several of them are noticing an age-connected pattern in development of children’s personalities as being formed primarily through development of their language skills. Some of the interview-questions touch upon finding an effective intercultural and sociocultural ways of cooperating with children’s guardians in order to develop children’s capabilities. The guardians’ greater embedment in cooperation is ought to help bringing up a democratic citizen well-integrated in the society as well as to lead to an improvement of students’ grades on later stages of compulsory education. The study lays basis for further studies on the subject. / Denna studie fokuserar på vikten av att utveckla barns språkkunskaper i förskolor för ett framgångsrikt genomförande av barns förmåga i framtida liv. Detta är särskilt viktigt för barn som växer upp i socioekonomiska utsatta områden. Polismyndigheten definierar socioekonomiska utsatta områden som hög arbetslöshet, hög brottslighet och misslyckade skolor, vilket leder till en social utestängning från det svenska samhället, vilket leder till att det uppstår olyckliga parallella samhällen. Den svenska regeringen har tilldelat hundra miljoner svenska kronor för att investera i genomförandet av en hållbar social framtid för människor i de socioekonomiska utsatta områdena, men det svenska vetenskapssamhället väcker oro för att det hittills inte finns tillräckligt med studier för att avslöja de strategiska fokuspunkterna för denna investering. Det behövs akut fler studier om ämnet. Syftet med denna studie är därför att undersöka i denna kunskapsklyfta, särskilt när det gäller att hitta samband mellan identitetsskapande och språkutveckling och att jämföra olika förskolelärares tillvägagångssätt för förbättring av barns språkutvecklingsfärdigheter samt att hitta sätt att förbättra ett samarbete med barns vårdnadshavare. I enlighet med kapacitetsmetoden Sen och Nussbaum bör en utbildning hjälpa barn att utvecklas i sin förmåga som en förutsättning för att framtida mål för hållbar utveckling ska uppnås. Studiens kvotativa och kvalitativa analys bygger på ett hermeneutiskt tillvägagångssätt och halvstrukturerade intervjuer. Respondenterna förklarar sina begrepp och åsikter om ämnet och flera av dem märker ett åldersrelaterat mönster i utvecklingen av barns personligheter som främst bildas genom utveckling av deras språkkunskaper. Några av intervjufrågorna berör att hitta ett effektivt interkulturellt och sociokulturellt sätt att samarbeta med barns vårdnadshavare för att utveckla barns förmåga. Förmyndarnas större inbäddning i samarbete borde hjälpa till att fostra en demokratisk medborgare som är väl integrerad i samhället samt att leda till en förbättring av elevernas betyg i senare stadier av obligatorisk utbildning. Studien lägger grunden för ytterligare studier om ämnet.

This thesis addresses the socio-cultural configurations in Liberia in relation to climate resilient development and feminist foreign policy carried out by the Embassy of Sweden in Monrovia. It builds on the intention to explore potential points of integration between the feminist foreign policy with the construction of climate adaptation capacity. Research on climate adaptation actions demonstrates the need to engage more deeply with vulnerability contexts and embed the implementation process in local practice, value and experience. This study explores Liberian society as a case study to examine how feminist foreign policy and climate resilient development can be incorporated fit to the socio-cultural configurations. Methodologically, the study adopts an ethnographic framework. It draws on Butler’s performative notion of gender (1990, 1999, 2007) and ecological masculinities developed by Hultman and Pulé (2021) along with theories of environmental femininity by Bob Pease (2019). Empirically, the study is based on fieldwork in the form of participant observation, ethnographic interviews and document analysis.The results suggest that socio-cultural configurations are permeated by a patriarchal structure with traditional beliefs that householding tasks are linked to female obligations, leading to a disparity in responsibilities and accessibility to cultural activities. Stereotypical notions of masculinity are based on heteronormative assumptions that men should demonstrate dominance, self-reliance, and restrain emotions. The empirical work signifies that Liberian norms of masculinity lead to a reluctance to cooperativeness, block societal development and lead to unnecessary individual suffering. The culture is concluded to be centered around men, while women take a larger workload in key societal activities. Citizens experience that the state doesn't recognize them as equal participants, therefore forfeiting the opportunity to foster vital social capital that could enhance both state legitimacy and the effectiveness of public service delivery. The results illustrate the importance of considering citizens of marginalized areas as stakeholders in decision-making to enable engagement in development processes. Citizens from marginalized areas have their own underlying logic and views of the world. The thesis concludes that the socio-cultural configurations not just produce possible integration between climate resilient development and feminist foreign policy, but even forces the two to be pursued as interdependent processes. Advancing climate resilient development and feminist foreign policy in an integrated manner is thought to increase each other’s effectiveness and achieving them is possible when interdependence is leveraged. This thesis argues that the inauguration of female leadership and changing the perception of what masculinity stands for are the most distinctive points of integration in Liberian socio-cultural configurations. The thesis concludes seven possible procedures for the Embassy of Sweden in Monrovia to achieve climate resilient development aligned with the existing feminist objectives: 1. Include landownership in female empowerment strategies. 2. Transform masculinity normsthrough consultation-groups. 3. Focus on family configurations. 4. Work with religious leaders. 5.Embed policies in informal networks. 6. Encourage female-centered cultural activities and 7. Benefiton the knowledge of grassroots organizations to adopt an ethnographic approach. / Det här examensarbetet behandlar sociokulturella konfigurationer i Liberia och undersöker hur de kan relateras till klimatresilient utveckling och den feministiska utrikespolitik som bedrivs av Sveriges ambassad i Monrovia. Arbetet utforskar potentiella integrationsmöjligheter mellan feministiska utrikespolitik och lokal anpassning till klimatförändringar. Tidigare forskning om klimatanpassningsåtgärder visar behovet av att engagera sig i utsatta områden och förankra implementeringsprocessen i lokala erfarenheter, värderingar och beteendemönster. Med det i åtanke intenderar studien att undersöka det liberianska samhället som en fallstudie för attanalysera hur feministisk utrikespolitik och klimatresilient utveckling kan integreras med sociokulturella konfigurationer. Metodologiskt antar studien ett etnografiskt förhållningssätt där det empiriska arbetet består av fältarbete i form av deltagande observation, etnografiska intervjuer och dokumentanalys. Det teoretiska ramverket på Butlers performativa föreställning om kön (1990,1999, 2007), ekologiska maskuliniteter formulerade av Hultman och Pulé (2021) och teorier om miljöfeminism av Bob Pease (2019).Resultaten illustrerar att de sociokulturella konfigurationerna genomsyras av en patriarkal struktur som innefattar traditionella ideér om att hushållssysslor är kopplat till kvinnligt åliggande, vilket i förlängningen leder till skillnader i ansvarstagande för samhälleliga aktiviteter. Stereotypa föreställningar om maskulinitet bygger på heteronormativa antaganden om att män bör visa dominans, självtillit och emotionell tillbakadragenhet. Det empiriska arbetet påvisar att liberianska maskulinitetsnormer leder till en motvilja mot samarbete, blockerar samhällsutveckling och bidrar till onödigt lidande både för män och kvinnor. Kulturen anses vara centrerad kring män, medan kvinnor tar en större arbetsbörda i flertalet viktiga samhällsfunktioner. Resultaten visar också att medborgare upplever att staten inte ser dem som likvärdiga deltagare i samhällsprocesser. Därmed försummas en möjlighet att skapa socialt kapital som kan främja statens legitimitet och effektivitet i offentliga tjänster. Resultaten antyder att medborgare från marginaliserade områden har en egen bakomliggande logik och syn på världen. Dessa medborgare bör betraktas som viktiga intressenter i beslutsfattande för att möjliggöra engagemang i utvecklingsprocesser. Arbetet drar slutsatsen att de sociokulturella konfigurationerna inte bara producerar en möjlighet för integrering mellan klimatresilient utveckling och feministisk utrikespolitik, utan även tvingar de att implementeras som två ömsesidigt beroende processer. Att främja klimatresilient utveckling och feministisk utrikespolitik på ett integrerat sätt anses öka varandras effektivitet och att uppnå dem är möjligt först när beroendet utnyttjas. Arbetet framhåller att en ökning av kvinnliga ledare och att förändra bilden av vad maskulinitet innebär är distinkta möjligheter för att integrera klimatresilientutveckling och feministisk utrikespolitik i de liberianska sociokulturella konfigurationer. Arbetetringar in sju möjliga riktlinjer för Sveriges ambassad i Monrovia för att uppnå klimatresilientutveckling med befintliga feministiska mål:1. Inkludera markägande i strategier för jämställdhet. 2. Ändra maskulinitetsnormer genom konsultationsgrupper. 3. Fokusera på familjekonfigurationer. 4. Arbeta med religiösa ledare. 5.Förankra policies i informella nätverk. 6. Främja kvinnocentrerad kulturverksamhet och 7. Antag ett etnografiskt förhållningssätt i samråd med gräsrotsorganisationer.