Denna studie har undersökt hur spelmotorer kan användas som ett mer värdeskapande visualiseringsverktyg under designprocessens genomförande. För att uppnå detta syfte genomfördes en nulägesanalys kring det nuvarande användandet av arkitektonisk visualisering följt av en praktisk tillämpning av tekniken spelmotorer. Avslutningsvis presenterade studien tekniken spelmotorer som ett visualiseringsverktyg, vilket framförallt kan skapa mervärde under designprocessens tidiga skeden. Studien inleddes med upprättandet av en teoretisk referensram. Denna låg under studiens fortsatta genomförande till grund för den kunskap om ämnesområdet arkitektonisk visualisering som senare användes. Referensramen jämfördes därefter med tidigare studier kring användandet av spelmotorer inom den arkitektoniska verksamheten. Det visade sig att ett iterativt arbetssätt och varierande detaljeringsnivåerna var två viktiga faktorer som tekniken spelmotorer borde möjliggöraför att kunna skapa ett mervärde under designprocessens genomförande. En nulägesanalys kring användandet av arkitektonisk visualisering visade att enklare visualiseringsmetoder i regel prioriteras under designprocessens genomförande. Orsaker till detta var bland annat förmågan att kunna stödja det iterativa arbetssättet. Andra orsaker var en avsaknad av möjligheten att via abstraktion kunna utelämna vissa designval till senare delar av designprocessen. Det visade sig att en alltför hög detaljeringsnivå skapar ett permanent intryck som snarare hämmar designprocessens genomförande. Nulägesanalysen visade att mer avancerade visualiseringsmetoder skulle kunna skapa mervärde under designprocessens genomförande men att de i nuläget skapade ett alltför tungrott system. Mer renodlade former av realtidsvisualisering skulle kunna användas som en lösning på den problematik som existerar i nuläget. För att undersöka hur spelmotorer kunde tillhandahålla en lösning för nuvarande problematik genomfördes en praktisk tillämpning. Syftet med tillämpningen var att beskriva hur tekniken kan användas för att möjliggöra realtidsvisualisering under designprocessens genomförande. Resultatet visade att spelmotorer kunde bemöta designprocessens iterativa arbetssätt, men även de varierande detaljeringsnivåerna. Tillämpningen visade framför allt sina styrkor under designprocessens tidiga skeden då en låg detaljeringsnivå och ett större behov av iterationer var av vikt. Via integration med arkitektens egna arbetsverktyg såsom SketchUp kunde en ny form av arbetssätt upprättas där design- och visualiseringsprocessen integrerades med varandra för att skapa en smidig arbetsprocess.

Uppsatsen undersöker skillnader mellan 3D program och spelmotorer. En producent i dagens mediesamhälle har många val mellan program och ibland kan det vara svårt att dra slutsatser. Syftet var att ta reda på hur valet mellan de båda programtyperna påverkar användaren av projektet, allt i ett arkitekturs och interiörs visualiserings sammanhang. En bättre förståelse av detta kan hjälpa en producent med valet av produktionsprogram och förbättra upplevelsen hos slutanvändarna. Sex personer intervjuades utifrån ett snöbollsurval för att få fram data som sedan kan analyseras. Deltagarna delades in i två grupper, en med tidigare erfarenhet av interaktiva projekt och spel och en utan, intervjuerna skedde individuellt. Dessa deltagare fick se och prova fyra exempel bestående av tre projekt producerade i 3D program och spelmotorer. Det visade sig att majoriteten av deltagarna tyckte att grafiskt sätt var exemplet producerat i 3D programmet bättre från ett grafiskt perspektiv men deltagarna tyckte att spelmotorn låg så nära att det egentligen inte spelade någon roll, båda programmen låg på samma nivå när det kom till grafisk kvalitet. Alla förutom en av deltagarna föredrog ett interaktivt exempel över en färdig video då deltagaren själv fick möjligheten att röra sig runt och fokusera på vad de själva vill. Deltagaren som inte föredrog ett interaktivt exempel sade att det var på grund av avsaknaden av tidigare erfarenhet. De andra två deltagarna som saknade den tidigare erfarenheten tyckte den gick att lära sig och såg stort potential med det interaktiva exemplet. Deltagarna önskade sig även mer interaktivitet, både i form av interaktiva funktioner som normalt sätt finns i spel men även mer som tillåter dem att leva sig in i projektet.

Undersökningens syfte var att jämföra två implementationsmetoder för ljud i spel. Dessa metoder är en lagerbaserad metod och en förrenderad metod. I den lagerbaserade metoden kombineras de olika ljudlager som ljudeffekten består av i realtid av spelmotorn, där den individuellt för varje lager applicerar volym- och filtreringskurvor över distans. I den förrenderade metoden har dessa ljudlager redan i förväg kombinerats ihop i en enda audiofil, d.v.s. att den enda behandlingen som sker i ljudmotorn är att volymen sänks över distans, på hela ljudeffekten. I bakgrunden beskrivs övergripande teorier kring perceptionen av ljud över distans och olika lyssningssätt. Även den lagerbaserade ljudmotorn Sound-O-Matic (Double Trouble Audio, 2016) beskrivs kort. Frågeställningen utvärderades genom en prototyp och en nätenkät. Prototypen bestod av ett spel med de två implementationsmetoderna, uppdelade i två versioner: Version A = Förrenderad metod Version B = Lagerbaserad metod Respondenterna spelade båda versionerna av ljudimplementationen och skulle i vardera Version gissa på avståndet och riktningen av gevärsskott som avfyrades runt dem. Resultaten tyder på att den förrenderade metoden i Version A med fördel kan användas i spel, då majoriteten av respondenterna föredrog den före Version B.

The tools available to architects in the design process are constantly being enhanced and developed, which paves the way to try out new methods and techniques. The current widespread availability of commercial drones, sophisticated surveying instruments and advanced calculation software, makes it possible to create detailed digital representations of reality, in the form of context models. Context models in combination with real-time rendering, through game engines and visualization with the help of Interactive Virtual Environments (IVE), lets architects recreate planned buildings in a realistic virtual context. The study examines how the architect can leverage the benefits of context models and IVE in the architectural design process and presents a method which can be used by architect- and consultant firms. A qualitative research method is used to accomplish this goal, where data is gathered through interviews and a workshop with practicing architects, but also a case study is performed to evaluate the presented method. All the collected data is compartmentalized and analyzed with a method called Pattern Matching, where expected theoretical patterns are compared to the empirical data that appear from the collected data. The study shows that the use of context models and IVE has great benefits in several varying phases of the design process, where benefits in communication is presented as the main contributing factor. With that said, there are concerns regarding implementation of the tools in early stages of the design process, where the possibility to present a misleading IVE is regarded as a potential risk. A presented benefit of using context models and IVE is the ability to create virtual presence. Also, the ability to present the building in its real context proved to be a great benefit in the study. These are closely tied to the benefits of IVR (Immersive Virtual Reality), in cases where visualization of volumes and spaces is needed, which is enhanced by a detailed context model. Finally, a method for architects and consultants to use context models and IVE in the design process is presented. The method is summarized to involve different expertise in the organization to carry through different tasks in the workflow, in order to let the architect focus on the design of the building, but still leverage the benefits of the visualization tools. A conclusion that is drawn, is that the presented method needs to be evaluated further, in order to prove its efficiency. If that is the case, the method might be a step in a new path for the ever changing role of the architect. / Verktygen som är tillgängliga för en arkitekt under gestaltningsprocessen utvecklas konstant, vilket banar väg för att testa nya arbetsmetoder och tekniker. Den numera breda tillgängligheten till kommersiella drönare, sofistikerade mätinstrument och avancerade beräkningsprogram gör det möjligt att på smidiga sätt framställa detaljerade digitala verklighetsrepresentationer, i form av kontextmodeller. Tillsammans med realtidsrendering, genom spelmotorer och visualisering med hjälp av interaktiva virtuella miljöer (Interactive Virtual Environements, IVE), kan arkitekter idag återskapa planerade byggnader i en verklighetstrogen virtuell kontext. Studien tittar på hur arkitekten kan dra nytta av kontextmodeller och IVE i gestaltningsprocessen och presenterar en arbetsmetod som kan tillämpas av arkitekt – och teknikkonsultbyråer. För att uppnå detta tillämpas en kvalitativ forskningsmetod, där data samlas in genom intervjuer och workshop tillsammans med arkitekter och en praktisk tillämpning i form av en fallstudie. All samlade data sammanställs och analyseras med en så kalla mönstermatchning (eng. Pattern Matching), där förväntade teoretiska mönster jämförs med de empiriska mönster som träder fram ur datamängden. Studien visar att användning av kontextmodeller och IVE har stora fördelar i flera olika skeden av gestaltningsprocessen, där främst kommunikationsvinster presenteras som en huvudsaklig bidragande faktor. Däremot råder viss oro för implementering av tekniken i allt för tidiga skeden och även risker med att presentera förvirrande och missvisande IVE lyfts fram som en risk. En fördel som presenteras är kontextmodellers och IVEs förmåga att skapa virtuell närvaro, men också möjligheten att presentera en byggnads omgivning virtuellt, presenterades som en stor vinst i studien. Detta är starkt kopplat till fördelarna som IVR (Immersive Virtual Reality) bidrar med, i frågor om att visualisera volymer och rumsligheter, något som förstärks av en detaljerad kontextmodell. Slutligen presenteras en arbetsmetod för hur teknikkonsulter och arkitekter kan tillämpa kontextmodeller och IVE under gestaltningsprocessen. Arbetsmetoden sammanfattas till att enskilda kompetensområden med fördel utför olika delar av processen, vilket tillåter arkitekten att fokusera på gestaltningsarbetet, men samtidigt dra nytta av visualiseringsteknikerna. En slutsats som dras är att den framtagna arbetsmetoden måste förankras i verkligheten, genom att tillämpas i ett verkligt projekt innan den kan bevisas som effektiv. Om den i framtiden bevisas effektiv kan arbetsmetoden visas vara ett steg i ny riktning för ett skiftande arbetssätt inom arkitektyrket.