Syftet med vår studie är att visa på hur lärares syn på ämnesintegrerad undervisning ser ut. Vår studie visar vad som kan ses som för- och nackdelar gällande ämnesintegrering samt hur lärare kan ämnesintegrera i undervisningen. Tidigare forskning ställs mot lärarnas aktuella åsikter i verksamheten gällande ämnesintegrering. Sexton lärare i årskurs 1-5 från två olika verksamheter blev tillfrågade, att delta i en ostrukturerad enkät undersökning gällande deras syn på ämnesintegrering. I vår studie väljer vi att samla empiri genom en kvalitativ forskningsmetod för att förstå och förklara ämnesintegrering. För att ge svar på frågeställningarna utformar vi ett frågeformulär med totalt tio frågor kring ämnet. Åtta lärare deltar i undersökningen och deras resultat är analyserat och ställt mot tidigare forskning för att skapa förståelse för varför verksamheten ser ut och fungerar som den gör. Resultatet visar att alla åtta lärare har en positiv syn på ämnesintegrering. Trots den positiva inställningen väljer lärare ibland bort ämnesintegrering pga. organisation, bedömning eller tidsbrist. En central faktor som visar sig i resultatet och kan ses både som en för- och nackdel gällande ämnesintegrering är tid. Vidare visar resultatet att lärare arbetar med ämnesintegrering på flera olika sätt. Det vanligaste arbetssättet som man använder är teman och projekt under perioder.

Konkurrensen i dagens företagsvärld kräver att företag verkligen utmärker sig från mängden. Huvudsakligen finner bolag möjligheten att överträffa sina konkurrenter genom differentiering eller kostnadsminimering. Idag har båda dessa begrepp en klar koppling till produktutveckling. Men för att kunna differentiera sig så måste bolag skapa något nytt, de behöver alltså produktutveckla. För att utveckla produkter på ett effektivt och målinriktat sätt använder sig företag av integrerad produktutveckling (IPU). Integrerad produktutveckling syftar till att involvera olika kompetenser inom bolaget för att styra produktutvecklingen på ett sätt som är bäst lämpad för marknaden. Exempelvis involveras försäljare i produktutvecklingen för att säkerställa att det som utvecklas kan säljas och leverera värde till kunden. IPU syftar till att både främja effektivitet och innovation, genom att alla relevanta personer involveras i ett tidigt skede för att inte upptäcka problem sent i produktutvecklingsprocessen. Men det finns även kritik mot IPU som menar att involvering av för mycket personer bidrar till ökade kompromisser, vilket kan hämma innovationen. Ytterligare kritik mot IPU menar att bolags administrativa kostnader blir onödigt stora av att involvera för många medarbetare. Således står IPU i viss konflikt mellan kostnadsminimering och innovation.  Denna studie vill bidra med kunskap kring hur företag kan anpassa det integrerade arbetet efter projektets uppgift och omfattning. Eftersom ett kunskapsbehov i detta område kan vara anledningen till att IPU fortfarande ifrågasätts och inte är felfritt. Således definierades parametern  Graden av förnyelse som syftar till att beskriva hur stor andel av produktutvecklingsarbetet innebär innovation. Studien syftar till att undersöka hur graden av förnyelse påverkar hur projekt utförs i praktiken. Detta studerades med hjälp av semistrukturerade intervjuer av R&D-medarbetare hos två stora teknikbolag. Empirin från dessa studier indikerar att bolag tar hänsyn till graden av förnyelse i sitt produktutvecklingsarbete. Vid projekt med hög grad av förnyelse, så kallade utvecklingsprojekt, så använde sig båda bolagen av en stage-gateprocess som kännetecknas av integrerade kontrollmekanismer och beslutsfattande. Projekt med hög grad av förnyelse tenderar även att vara mer centraliserat styrda. Däremot behandlade bolagen projekt med låg grad av förnyelse, ändringsprojekt, helt annorlunda. Dessa projekt var inte alls lika strukturerade och arbetssättet var inte lika integrerat, eftersom man inte ville ha onödiga administrationskostnader. För ändringsprojekten var kontrollbehovet inte alls lika stort och därför var styrningen av dessa projekt mer decentraliserad. Sammanfattningsvis kan det konstateras att graden av förnyelsen påverkar hur bolag bedriver projektarbete i praktiken. Dock kan resultatet kritiseras sett till om graden av förnyelse verkligen är det mest relevanta begreppet för att förklara varför bolag anpassar sin IPU. Exempelvis skulle ändringen i kundupplevelse kunna vara en mer relevant parameter

Konkurrensen i dagens företagsvärld kräver att företag verkligen utmärker sig från mängden. Huvudsakligen finner bolag möjligheten att överträffa sina konkurrenter genom differentiering eller kostnadsminimering. Idag har båda dessa begrepp en klar koppling till produktutveckling. Men för att kunna differentiera sig så måste bolag skapa något nytt, de behöver alltså produktutveckla. För att utveckla produkter på ett effektivt och målinriktat sätt använder sig företag av integrerad produktutveckling (IPU). Integrerad produktutveckling syftar till att involvera olika kompetenser inom bolaget för att styra produktutvecklingen på ett sätt som är bäst lämpad för marknaden. Exempelvis involveras försäljare i produktutvecklingen för att säkerställa att det som utvecklas kan säljas och leverera värde till kunden. IPU syftar till att både främja effektivitet och innovation, genom att alla relevanta personer involveras i ett tidigt skede för att inte upptäcka problem sent i produktutvecklingsprocessen. Men det finns även kritik mot IPU som menar att involvering av för mycket personer bidrar till ökade kompromisser, vilket kan hämma innovationen. Ytterligare kritik mot IPU menar att bolags administrativa kostnader blir onödigt stora av att involvera för många medarbetare. Således står IPU i viss konflikt mellan kostnadsminimering och innovation. Denna studie vill bidra med kunskap kring hur företag kan anpassa det integrerade arbetet efter projektets uppgift och omfattning. Eftersom ett kunskapsbehov i detta område kan vara anledningen till att IPU fortfarande ifrågasätts och inte är felfritt. Således definierades parametern Graden av förnyelse som syftar till att beskriva hur stor andel av produktutvecklingsarbetet innebär innovation. Studien syftar till att undersöka hur graden av förnyelse påverkar hur projekt utförs i praktiken Detta studerades med hjälp av semistrukturerade intervjuer av R&D-medarbetare hos två stora teknikbolag. Empirin från dessa studier indikerar att bolag tar hänsyn till graden av förnyelse i sitt produktutvecklingsarbete. Vid projekt med hög grad av förnyelse, så kallade utvecklingsprojekt, så använde sig båda bolagen av en stage-gateprocess som kännetecknas av integrerade kontrollmekanismer och beslutsfattande. Projekt med hög grad av förnyelse tenderar även att vara mer centraliserat styrda. Däremot behandlade bolagen projekt med låg grad av förnyelse, ändringsprojekt, helt annorlunda. Dessa projekt var inte alls lika strukturerade och arbetssättet var inte lika integrerat, eftersom man inte ville ha onödiga administrationskostnader. För ändringsprojekten var kontrollbehovet inte alls lika stort och därför var styrningen av dessa projekt mer decentraliserad. Sammanfattningsvis kan det konstateras att graden av förnyelsen påverkar hur bolag bedriver projektarbete i praktiken. Dock kan resultatet kritiseras sett till om graden av förnyelse verkligen är det mest relevanta begreppet för att förklara varför bolag anpassar sin IPU. Exempelvis skulle ändringen i kundupplevelse kunna vara en mer relevant parameter.

Denna studie har undersökt hur spelmotorer kan användas som ett mer värdeskapande visualiseringsverktyg under designprocessens genomförande. För att uppnå detta syfte genomfördes en nulägesanalys kring det nuvarande användandet av arkitektonisk visualisering följt av en praktisk tillämpning av tekniken spelmotorer. Avslutningsvis presenterade studien tekniken spelmotorer som ett visualiseringsverktyg, vilket framförallt kan skapa mervärde under designprocessens tidiga skeden. Studien inleddes med upprättandet av en teoretisk referensram. Denna låg under studiens fortsatta genomförande till grund för den kunskap om ämnesområdet arkitektonisk visualisering som senare användes. Referensramen jämfördes därefter med tidigare studier kring användandet av spelmotorer inom den arkitektoniska verksamheten. Det visade sig att ett iterativt arbetssätt och varierande detaljeringsnivåerna var två viktiga faktorer som tekniken spelmotorer borde möjliggöraför att kunna skapa ett mervärde under designprocessens genomförande. En nulägesanalys kring användandet av arkitektonisk visualisering visade att enklare visualiseringsmetoder i regel prioriteras under designprocessens genomförande. Orsaker till detta var bland annat förmågan att kunna stödja det iterativa arbetssättet. Andra orsaker var en avsaknad av möjligheten att via abstraktion kunna utelämna vissa designval till senare delar av designprocessen. Det visade sig att en alltför hög detaljeringsnivå skapar ett permanent intryck som snarare hämmar designprocessens genomförande. Nulägesanalysen visade att mer avancerade visualiseringsmetoder skulle kunna skapa mervärde under designprocessens genomförande men att de i nuläget skapade ett alltför tungrott system. Mer renodlade former av realtidsvisualisering skulle kunna användas som en lösning på den problematik som existerar i nuläget. För att undersöka hur spelmotorer kunde tillhandahålla en lösning för nuvarande problematik genomfördes en praktisk tillämpning. Syftet med tillämpningen var att beskriva hur tekniken kan användas för att möjliggöra realtidsvisualisering under designprocessens genomförande. Resultatet visade att spelmotorer kunde bemöta designprocessens iterativa arbetssätt, men även de varierande detaljeringsnivåerna. Tillämpningen visade framför allt sina styrkor under designprocessens tidiga skeden då en låg detaljeringsnivå och ett större behov av iterationer var av vikt. Via integration med arkitektens egna arbetsverktyg såsom SketchUp kunde en ny form av arbetssätt upprättas där design- och visualiseringsprocessen integrerades med varandra för att skapa en smidig arbetsprocess.

Bakgrunden till valet av ämne har haft att göra med att jag tror att attityderna till samverkan och samarbete har stor och avgörande roll för förnyelsen av och initiativtagandet till skolans utveckling. Mitt syfte och min frågeställning har varit att belysa attityder, mellan pedagoger för barn i 6-årsåldern till 12-årsåldern, till samverkan och samarbete och genom analyser av svaren få ett dokumenterat attitydkompendium. Detta skulle då kunna vara grunden för att skapa bra förutsättningar för samverkanslösningar i skolans värld. Dessutom har det också varit intressant att se vilka möjliga samverkanskonstellationer det finns samt att se vilka som fungerar bättre och vilka som fungerar sämre. Som metod har jag använt mig av en enkät som delats ut till förskollärare, fritidspedagoger och lärare på fyra olika skolor. Då jag endast fått tillbaka 1/5 av svaren från undersökningsgruppen så har jag inte kunnat besvara min huvudfråga om attityder bland pedagoger. Däremot har jag ur ett socialpsykologiskt perspektiv kunnat göra antaganden och därigenom konstatera eventuella och tänkbara orsaker som påverkar olika attityder. Jag har i undersökningen kunnat konstatera att det finns många olika samverkanskonstellationer där temaarbete var något som de svarande tyckte fungerat bra. Medan samverkan mellan olika arbetsenheter var en samverkan som fungerat sämre. / Examensarbete på Grundskollärarlinjen med inr mot åk 1-7 vt 1996.