I föreliggande magisteruppsats undersöks elevers språkbruk i naturorienterande ämnen (NO). Mer explicit riktas fokus mot kvalitéer i elevskrivna laborationsrapporter i NO. Med en modell som har teoretisk förankring i Systemisk Funktionell Lingvistik (SFL) delas elevernas meningar in i NO-ord, processord (verb) samt övriga ord för att analysera elevernas språkanvändning i deras texter. Studien syftar till att undersöka och ge svar på frågor kring hur SFL-teori kan anpassas för att både vara funktionell och lätt att tillämpa samt vilken potential modellen rymmer som ett didaktiskt lärarverktyg?       I analysen riktas fokus mot NO-ord och ord som beskriver experimentmaterial samt processord. Processorden är verb som beskriver vad som görs i ett experiment eller undersökning samt vad som händer. Resultaten indikerar att modellen erbjuder ett verktyg för lärare, att genom ett systematiskt sätt, uppmärksamma inte bara NO-ord utan även processord som beskriver aktiviteter och skeenden. Genom lärarledda dialogistiska samtal med eleverna, exempelvis i helklass, går det att argumentera för att modellen erbjuder en potential till ökat lärande hos eleverna. Ett lärande där eleverna får möjlighet att utveckla sitt språkliga register i naturvetenskap.

Uppsatsen undersöker genom diskursanalys kravprogressionen i muntliga nationella prov i svenska från årskurs 6 till gymnasiets kurs 3. För att uppnå detta genomförs analys av fyra nationella prov efter en analysmodell konstruerad med hjälp av tidigare etablerade teoretiska modeller för språkutveckling. Även de styrdokument som dikterar provens utformning har innefattats av undersökningen. Analysmodellen behandlar autenticitet och meningsfullhet, språkliga kontextuella faktorer, språklig genre samt språkliga verksamheter och roller. Tillsammans svarar dessa på följande frågor:   Vilka förväntningar ställer de nationella proven på hur elevens muntliga färdighet ska utvecklas från årskurs sex till gymnasiets slut?  Hur förhåller sig proven till teoretiska beskrivningar av språkutveckling, kontext och autenticitet i muntlig kommunikation?   Undersökningen visar att svenska elever förväntas utvecklas från dugliga samtalsdeltagare till respektfulla deltagare i seriösa diskussioner. Därefter skall eleverna ta sig vidare till att bli självständiga och i slutändan mycket seriösa och teoretiskt kunniga retoriker kapabla att framföra egna åsikter och att argumentera för dessa på ett professionellt sätt. Elevens förmåga som samtalsledare prövas dock inte i någon större utsträckning. Vidare visar undersökningen att utvecklingen är alltifrån jämn vare sig inom de olika analysfrågorna eller mellan dem. Särskilt gäller detta i övergången mellan grundskola och gymnasium. Det framgår också att språklig genre och verksamhet blir avsevärt mindre dynamisk ju högre upp i ålder och förväntad språklig kompetens eleven kommer.