This thesis is a survey and also an investigation of the different factors that affects the cracking that occurs in the inserts at AB Sandvik Coromants production in Gimo. The work that has been done has focused on two main factors, namely, powder characteristics and pressing parameters.AB Sandvik Coromant produces tools and tooling systems for metal cutting. They have some problems in their production of inserts. The problem is that cracks sometimes occur in the body of the insert, after it´s pressed. In order to investigate this, a preliminary study was made in which production principles were studied. A historical survey has also been made with the help of statistics from the last two years of production. This survey was then followed by a number of experiments in which different factors that possibly had an influence in the cracking was investigated.The work resulted in that one of the pressing parameters was found as a factor whose affect on the cracking is large. The investigation also led to that one of the powder characteristics could be considered as a factor whose affect on the cracking is insignificant. This finding applies to the geometries and powder varieties that were included in the experiments. Otherwise, it was found that further work is required to make any general conclusions.

Vattenkraftens bidrag till den svenska elproduktionen blir allt viktigare i takt med att andelen förnyelsebarakällor som ansluts till elnätet ökar. I dag består Sveriges elmix av ca 45% vattenkraft, där den fungerar som både bas- och reglerkraft. Med ett system som byggs upp med fler intermittenta källor (sol och vind) och färre synkrona generatorer (kärnkraft) behöver vattenturbinerna verka inom ett större driftområde och omställningarna mellan driftsätt spås ske oftare längre fram. En mer varierad drift av turbinerna bidrar inte bara till en reglerbar elproduktion utan också till mer slitage på delarna i turbinen. Det är därför av intresse att undersöka hur turbinens delar påverkas vid olika driftsätt. Företaget Uniper är den tredje största elproducenten i Sverige, med 76 hel- och delägda vattenkraftverk. I ett av dessa kraftverk har sprickbildning i den kring gjutna betongen i löphjulskammare och sugröret uppkommit. Ett antal åtgärder har vidtagits, bland annat genom att byta ut betong och förbättra svetsfogar, utan att sprickbildningen upphört. I en vattenturbin är flödet icke stationärt, vilket innebär att tryckstötar och vattenfenomen uppkommer under drift. Dessa bidrar till slitage och kan vara en orsak till sprickbildning. Syftet med detta examensarbete var därför att öka förståelsen kring vilka tryck och spänningar som uppkommer i löphjulskammaren för en kaplanturbin utan sprickbildning vid olika driftfall. Detta genom att utföra tryck- och spänningsmätningar i löphjulskammaren på turbin G2 i Moforsens vattenkraftverk, samt analysera de uppmätta värdena och jämföra resultaten mot FEM-beräkningar. Eftersom det är begränsat med tidigare arbeten inom området var målet med arbetet att kunna använda resultaten och jämföra det mot resultat från det kraftverk som berörs av sprickbildning. Mätutrustningen som användes under mätningarna var töjningsgivare, accelerometrar och tryckgivare. Mätningarna utfördes under olika driftförhållanden, där insamlat data från stationär körning mellan 20 MW och 50 MW med steg om 5 MW, lastkörning, snabbstopp och normalstopp analyserades. Utifrån analysen av de uppmätta värdena kunde det konstateras att den dominanta frekvensen för både tryck- och töjningssignalerna var bladpassagefrekvensen. Den tryckökning som observerades vid skovelpassagen antog en sågtandsform för de uppmätta värdena efter att en kurvanpassning utförts. Kurvanpassning genomfördes eftersom vissa mätsignaler från tryckgivarna genererade orimligt höga mätvärden som tros komma från den stående vågens frekvens i givaren och röret. För stationär drift över 30 MW var de uppmätta värdena lägre än det ansatta värdet i FEM-beräkningarna. Där den minsta skillnaden var för givaren placerad i höjd med skovelbladet på 35% respektive 16%, när skovelbladet var 100% respektive 50% öppet. Samma tendens fanns vid jämförelse av töjning mellan de uppmätta och beräknade värdena. Där var dock skillnaden för 50% öppnat skovelblad 9% respektive 1% för tangentiell och axiell töjning och för 100% öppen 32% respektive 40%. Nästa steg i arbetet är att genomföra liknande mätningar på de kraftverk som berörs utav sprickbildning och sedan jämföra de resultaten mot de resultat som uppkommit i detta arbete. Det möjliggör en undersökning mellan vilka tryck- och spänningsskillnader det finns för två turbiner med liknande egenskaper, där den ena berörs av sprickbildning.

Problematik med moderna putsfasader rörande hållbarhet har på senare år uppenbarat sig. Trots modern byggnadsteknik är skaderisken idag större än den var med äldre byggnadsteknik. Sprickbildningar, missfärgningar, mikrobiella angrepp, frostsprängningar, mögelangrepp m.m. är alla exempel på skador som kan uppstå. Rapporten syftar till att identifiera risker och problem med dagens putsfasadkonstruktion, samt undersöka hur dessa problem kan avhjälpas byggnadstekniskt och arkitektoniskt.   Projektet avgränsas till fasader på nybyggda flerbostadshus i svenskt klimat. Fokus ligger på att undersöka putsade fasader. Vägguppbyggnaden avgränsas till utfackningsväggar av regelkonstruktion då det är en vanlig ytterväggskonstruktion.   Underlaget till rapporten baseras på litteraturstudier, tekniska rapporter och rådgivning från handledare och yrkeskunniga experter. Fördjupningsstudier görs inom putsfasader för att reda ut det bästa lösningsförslaget för hållbara putsfasader.   Resultatet av rapporten pekar på att det inte finns en enkel lösning till problematiken. Förebyggs ett problem uppstår ett annat. Det finns dock vissa parametrar som bör tas i anspråk. Ytterväggen bör tvåstegstätas för att förebygga mögelrisk i konstruktionen. Grovkornigt putsbruk bör användas för att förebygga sprickbildning och eventuellt minska adsorption. Vattenavvisande detaljer i det arkitektoniska formspråket bör finnas för att minska vattenbelastningen. Ytfärgen bör vara oorganisk och alkalisk för att ytterligare förebygga uppkomsten av mikrobiella angrepp.   För vidare studier föreslås att putsprovväggskonstruktionen konstrueras och testas i praktiken. Faktorer som kornstorlek, vattenavvisande detaljer, adsorption bör vara fokus. Konstruktionernas RF i ytskiktet studeras därefter för att ge en idé över vilken konstruktion som förebygger skador effektivast. / In recent years, sustainability problems with regards to contemporary stucco facades have revealed themselves. Despite modern construction techniques, the risk of damage today is greater than it was with older techniques. Damage such as cracks, discoloration, microbial attacks, frost damage, mold, etc. are all examples of risk factors.   The report aims to identify the risks and problems of today's plaster facade construction, as well as explore how these problems can be remedied through constructional and architectural solutions.   The project is constrained to facades of newly constructed apartment buildings in the Swedish climate. The focus is to examine the plastered facades. Wall construction is constrained to pre-fabricated wall panels of regulatory structure as it is the most common exterior wall construction in Sweden.   The basis for the report is based on literature studies, technical reports and guidance from supervisors and skilled experts. In-depth studies have been performed on plaster facades to find the best recommendations for durable plaster facades.   The results of the report indicate that there is no simple solution to the problem. However, there are some guidelines that should be followed. The outer wall should be “two way sealed” to prevent the risk of mold in the construction. Coarse plaster should be used to prevent cracking and to reduce adsorption. Water repellent details should be implemented to reduce the water load on the walls. The surface paint should be inorganic and alkaline in order to further prevent the development of microbial attacks.   For further study, the report suggests that a stucco sample wall structure is tested in practice.   Factors such as particle size, water repellent details and adsorption properties should be the focus. The RH in the surface layer should thereafter be studied to give an idea of which structure that prevents damage most efficiently.

Crack formation in concrete structures due to various load and non-load factors leading to degradation of service life is very common. Repair and maintenance operations are, therefore, necessary to prevent cracks propagating and reducing the service life of the structures. Accessibility to affected areas can, however, be difficult and the reconstruction and maintenance of concrete buildings are expensive in labor and capital. Autonomous healing by encapsulated bacteria-based self-healing agents is a possible solution. In this study, a novel bacteria-based healing agent was investigated in order to test the self-healing efficiency of the specimens in comparison to the commonly used healing agents made of lactic acid derivatives. (PLA). The novel integrated healing agent is a non-toxic, biodegradable dissolved inorganic carbon substrate derived from wastewater that has been used as an encapsulation material for spores of cohnii bacteria in the Bacillus gene family and for nutrients made up of yeast extract. This dissolved inorganic carbon substrate is a bioplastic made by the bacteria in wastewater known as alkanoate derivatives (AKD). To assess the effect of these healing agents on the mortar characteristics, quantification and characterization of the self-healing were conducted. The quantification of the self-healing efficiency was performed by various experimental techniques such as light microscopy, water permeability, chloride ion permeability, and thermogravimetric analysis whereas the material characterization was investigated by x-ray diffraction and environmental scanning electron microscope. Moreover, a statistical analysis was performed to study the correlation of self-healing efficiency between various experimental techniques. The incorporated dosages of healing agents adopted were 2.6% and 5% by weight of cement. Complete immersion in water was considered to be the condition of treatment of the specimen for healing at two separate periods of 28 and 56 days. The crack widths investigated were in the range of 0.04 to 0.8 mm. The quantification and characterization tests indicated that bacterial containing mortar series especially PLA and AKD at 5% dosage displayed a higher self-healing performance and an indication of precipitated calcium carbonate in the crack mouth. However, the results from the chloride migration test didn’t show any influence by the self-healing healing agents. Furthermore, the statistical analysis identified a major impact of the internal crack geometry on the difference in self-healing ratios, also in the cases where effective crack width is equal. / Sprickbildning i betongkonstruktioner p.g.a. olika laster och lastoberoende faktorer som leder till förkortning av livslängden är mycket vanligt förekommande. Reparation och underhåll är därför nödvändiga för att förhindra att sprickorna propagerar och reduceras konstruktionernas livslängd. Möjligheterna att komma åt de skadade partierna kan dock vara svåra och reparationerna är vanligen både arbetsintensiva och kostsamma. Självläkning med ingjutna bakteriebaserade, självläkande tillsatser är en möjlig lösning på problemet. I denna studie undersöktes en ny bakteriebaserat självläkande tillsats för att prova den självläkande förmågan i jämförelse med vanligt förekommande självläkande tillsatser av mjölksyrederivat (PLA). Den nya integrerade självläkande tillsatsen är en giftfri, biologiskt nedbrytningsbar, oorganisk kolsubstratslösning utvunnen ur avloppsvatten, en tillsats som har använts som ett inkapslingsmaterial för sporer från cohnii-bakterier från bacillussläktet och från näringsämnen framställda ur jästextrakt. Denna kolsubstratslösning är en bioplast framställd ur avloppsvatten och känd som alkanoatderivat (AKD). För att bestämma effekten av dessa självläkande tillsatser på cement bruks egenskaper genomfördes kvantifiering och karakterisering av självläkningen. Kvantifieringen av självläkningens effektivitet utfördes genom olika experimentella metoder såsom ljusmikroskopi, vattengenomsläpplighet, kloridjonstransport och termogravimetriska analyser medan materialkarakteriseringen utfördes med röntgendiffraktion och svepelektronmikroskop (ESEM). Vidare genomfördes en statistisk analys för att undersöka korrelationen mellan olika experimentella metoder. De doser av självläkande tillsatser som användes var 2,6 och 5 % av cementvikten. Fullständig nedsänkning i vatten ansågs vara den lämpligaste lagringen för självläkning under två olika tidsperioder på 28 respektive 56 dygn. De sprickbredder som studerades låg i intervallet 0.04 till 0.8 mm. Försöken kring kvantifiering och karakterisering indikerade att bruken innehållande bakterier, i synnerhet 5 % PLA och AKD, utvecklade en högre form av självläkande beteende och en förekomst av kalciumkarbonat i sprickspetsen. Resultaten från försöken kring kloridtransport visade emellertid inga tecken på någon effekt från de självläkande tillsatserna. Vidare identifierades i den statistiska analysen att inre sprickbildning har stor betydelse för självläkningseffekten även i fall där den effektiva sprickbredden är lika stor.

When casting the slab in a slab-on-ground structure most of the drying will occur through the surface of the slab, which is in contact with the air. This will create a non-uniform internal moisture distribution. With the top of the slab drying faster it will also have a faster shrinkage due to drying, which in turn leads to stress in the surface layers of the slab as these wants to contract. With the slab wanting to assume a curled geometry, but being restricted by external loads and self-weight, cracks will usually appear in the surface (Lange, Lee & Liu, 2011).  A concrete slab-on-ground does not dehydrate the same way as, for example, floor bellows or wall elements which has the same climate on both sides. The ground beneath a heated building standing on a slab-on-ground structure is warm and moist with a relative moisture close to 100%. After carefully examining moisture damaged slab-on-ground structures it was concluded that the temperature and moisture behavior in this type of structure is more complicated than earlier presumed. In an attempt to broaden the basis of knowledge about humidity conditions under a concrete slab-on-ground structure, measurements were performed on an existing slab.  The Council for Construction Competence (Rådet för ByggKompetens, RBK) sets the industry standard regarding moisture measurement in Sweden. In 2017 the method recommended by RBK for moisture measurement in concrete includes drilling a hole in the slab, sealing it with a plastic pipe and mounting the sensor inside. This is the method that was used for measurements in this paper. Three different measurement locations in the slab along with two sensors mounted at every location was used to gather data.  The results from the measurements show that the relative humidity near the bottom of the slab is close to 100%. The results from the sensors range from 90% to 100% RH with the majority of the results very close to 100% RH. The results discovered in this paper supports the assumption that the ground beneath a slab-on-ground structure is close to 100% RH. / Vid gjutning av en betongplatta på mark sker uttorkning främst genom ovansidan av plattan. De övre skikten av betongen får en snabbare uttorkning än de undre skikten, detta tillsammans med den krympning som sker under uttorkningen skapar spänningar i betongplattan. Fenomenet gör att plattan vill böja upp sig i kanterna men på grund av egentyngd samt laster ovanifrån uttrycker sig spänningarna istället som sprickor på ovansidan (Lange, Lee & Liu, 2011). Uttorkning av en betongplatta på mark skiljer sig från uttorkning av t.ex. väggelement och mellanbjälklag som har samma klimat på bägge sidor. Marken under en uppvärmd byggnad med grundkonstruktionen platta på mark antas vara varm och fuktig med en relativ fukthalt nära 100 %. Efter noggrann undersökning av fuktskadade platta på mark konstruktioner har det visat sig att temperatur- och fuktbeteende i dessa konstruktioner är mer komplicerade än tidigare förmodat. För att bredda underlaget för de fuktförhållanden som råder i underkant av en betongplatta på mark utfördes mätningar i en befintlig betongplatta. Rådet för ByggKompetens, RBK är de som bestämmer branschstandarden inom fuktmätning i Sverige. Från 2017 är den enda metoden för fuktmätning i betong som RBK rekommenderar en metod där ett hål borras i betongplattan, tätas med ett foderrör och en RF-givare monteras inuti. Denna metod användes vid mätningarna i detta arbete. Tre olika mätpunkter med två RF-givare vid varje mätpunkt har använts vid mätningarna. Resultaten från mätningarna visar på att den relativa fuktigheten i betongplattans underkant är nära 100 %. Resultaten från givarna varierade mellan 90 % till 100 % RF där majoriteten av resultaten ligger väldigt nära 100 % RF. I och med dessa resultat styrker denna rapport antagandet om att marken under en platta på mark har en RF på 100 % eller väldigt nära.

The purpose of this study was to investigate the properties of steel fibre reinforced concrete and its design models in relation to conventional reinforced concrete from a mechanical, economical and ergonomic perspective. Design examples were also presented for beams and slabs-on-ground for their shear and moment capacity. For this reason, both bending tests and design calculations were performed to help compare the different reinforcing methods. The bending tests were performed on seven beams where three were conventional and four were reinforced with steel fibre. Half of the steel fibre beams were reinforced with 1 % of the volume amount while the other half contained 1.5 %. The design examples were all according to the new Swedish standard for fibre concrete, SS 812310: 2014 and the European standard for concrete structures, Eurocode 2. Examples of shear capacity in relation to the bending tests were given. This thesis also included design examples of moment capacity for slab-on-ground to show its wide area of use. According to the performed bending tests, it showed that beams reinforced with 1% and 1.5% steel fibres could effectively handle shear forces. In comparison to the conventional reinforced beams, the steel fibre beams had an increased shear capacity with a minimum of 20%.  The bending tests and the design calculations showed that steel fibres can replace stirrups as shear reinforcement. Clear ergonomic and economic benefits of reinforcing with steel fibres were shown. Handling of conventional reinforcement was physically stressful as opposed to the shorter casting process that came with steel fibre reinforcement which contributed to a better working environment.

The roads in our society are in a state of constant degradation. The reasons for this are many, and therefore constructed to have a certain lifetime before being reconstructed. To minimize the cost of maintaining the important transport road network high quality prediction models are needed. This report presents new models for flexible pavement structures for initiation and propagation of fatigue cracks in the bound layers and rutting for the whole structure. The models are based on observations from the Swedish Long Term Pavement Performance (LTPP) database. The intention is to use them for planning maintenance as part of a pavement management system (PMS). A statistical approach is used for the modeling, where both cracking and rutting are related to traffic data, climate conditions, and the subgrade characteristics as well as the pavement structure.

Cracks form in all materials. This project was about investigating the crackpropagation in 3D-printed PLA. Both simulations and experiments has beenperformed to get the results. The simulations used a already written code to solvethe problem with FEM. It turned out to be much harder then anticipated to getthe simulations to run as they should. Both simulations and experiments wheresupposed to be executed with 3 point bending, but because of convergence problemsin the simulations, simplifications where made. When comparing the simulationsand experiments, no trustworthy conclusions could be made. There are a lot ofsources of error in this project. But with a bit more time and experience with theused software, it should be able to get some good results which one could use tosimulate other material cracking.

Informationen gällande dilatationsfogar är i dagsläget otydlig ochkonstruktörer ifrågasätter användandet av dem. Avsaknaden aven tydlig standard medför att användandet blir inkonsekvent.Behovet av att standardisera eller utförligt beskriva de viktigafaktorerna som spelar in är efterfrågat. Den främstaproblematiken ligger i avståndet mellan dilatationsfogar och när,eller om de är nödvändiga.Detta examensarbete har utförts i samarbete med avdelningenProperty & Buildings på WSP Uppsala i syfte om att spridakunskap om användandet av dilatationsfog inom konstruktion.Målet med arbetet är att effektivisera byggbranschensanvändande av dilatationsfogar. Studien framför ett antal nugällande rekommendationer från olika källor i litteraturstudiensamt tre intervjuer med erfarna konstruktörer. Denna informationsammanställs sedan i resultatet och slutsatsen, där en egen teoriframförts i förhoppning om att klargöra otydligheter inom ämnetsamt inspirera till vidare studier.Studien visar att sprickbildning är den främsta anledningen tillbehovet av en dilatationsfog och att många olika faktorer påverkaruppkomsten av sprickor. De faktorer som påverkar mest ärbyggnadens underlag och geometrin på betongkonstruktionen dådessa kan leda till rörelser i betongen och tvång. Utöver dessatekniska faktorer inverkar projektets ekonomi på användandet avdilatationsfogen. Detta leder till att varje enskilt fall börundersökas för att använda fogen effektivt, men studien visar påatt ett avstånd på 30 meter kan anses säkert. / Today's information regarding expansion joints is lacking and construction engineersare questioning the use of them. The absence of a distinct standard results ininconsistent usage.A standardization or a thorough description of the important factors taking place in thesubject is requested. The main issue regards the distance between expansion joints andwhen or if they are necessary.The purpose of this study is to spread knowledge regarding the use of expansion jointswithin construction and the work has been done in cooperation with the Property &Buildings department at WSP Uppsala. The end goal is to increase efficiency of the usageof expansion joints within construction. This study features several presentrecommendations from different written sources as well as three interviews withknowledgeable construction engineers. The information gathered is concluded andpresented in the results and conclusion parts of the report. To clarify the ambiguitiesregarding the subject and to inspire further research a theory has been presented aswell.The study shows that cracking is the main reason for usage of expansion joints and theorigin of cracks depends on many different elements. Mainly it is the buildingsgroundwork and the geometry of the different concrete construction units that lead tovarious movement and constrain damage. Alongside these elements the project's budgetdirectly affects usage of expansion joints. These factors all indicate that every uniquecase should be studied to assess the necessity and effective usage of expansion joints,however the study has shown that 30 meters between joints can be considered safe.

Concrete is one of the most used building materials in the world because of its good properties. However, cement which is one of the main components in concrete, produces a high amount of heat during the hydration process. The generated heat leads to temperature rise inside the structure. This temperature rise becomes an issue for massive concrete structures, such as hydropower plants and dams, since natural cooling is no longer sufficient. In combination with restrained boundary conditions, increasing temperatures result in tensile stresses causing thermal cracking of the structure. Reducing thermal cracking in a restrained massive concrete structure can be done by lowering or controlling the temperature rise. Several methods of cooling can be used to achieve this. These methods may be divided in pre-cooling and post-cooling methods. To pre-cool concrete the cement content can be reduced by replacing it with mineral additions such as limestone, fly ash, silica fume and ground granulated blast furnace slag. Another method is to increase the size of the aggregates or to pre-cool the aggregates. Ice can also be used to reduce the temperature at casting the concrete and reduce the amount of water that is needed in the mix. The main post-cooling method is cooling pipes, with cold water circulating in the pipes to cool the structure. This master thesis project focuses on comparing the possible methods to reduce the temperature in massive concrete structures. Simulations with the computer program HACON were performed to analyse the effect of these methods. The results from this study showed that cooling pipes gave the best reduction of the maximum temperature and the maximum temperature gradient by 42 % and 76 %, respectively. However, if cooling pipes were to be avoided, the best result of the studied mineral additions was with a replacement of 30 % fly ash resulting in almost the same reduction in maximum temperature but less than one third of the reduction in the gradient. The reduction obtained with fly ash was not as efficient as cooling pipes; therefore appropriate combinations of different pre-cooling methods were also studied. The results of the combination of fly ash, ice, and larger aggregates showed even better reduction of the maximum temperature reduction compared to cooling pipes. The results also showed that the obtained temperature reductions were almost independent from the thickness of the structure. This conclusion is however only valid for massive structures, where cases with 1.5 and 3.0 m were analysed. Further study may be on finding suitable combination of pre-cooling methods to avoid the use of cooling pipes, as well as analysing the cost for the different pre-cooling methods. / Betong är ett av de mest använda byggmaterialen i världen, tack vare dess goda egenskaper. Cement, som är en av huvudkomponenterna i betong, genererar en stor värmeutveckling under hydratationen. Värmeutveckling som genereras leder till temperaturhöjningar i strukturen. Denna temperaturhöjning blir således ett problem för massiva betong- konstruktioner, såsom vattenkraftverk och dammar, på grund av att den naturliga avkylningen inte längre är tillräcklig för att avlägsna värmen. I kombination med yttre och inre tvång resulterar högre temperaturer i dragspänningar som orsakar sprickor i strukturen. Minskningen av sprickbildning i en fastgjuten massiv betongstruktur kan ske genom att minska eller reglera temperaturhöjningen. För att göra det kan flera kylmetoder användas. Dessa metoder kan delas in i förberedande kylning och efterkylning. Med förberedande kylning kan cementhalten i betong reduceras genom ersättning med mineraltillsatser såsom kalksten, flygaska, silikastoft eller markgranulerad masugnsslagg. En annan metod är att öka ballastens storlek eller att kyla ballasten. Is kan användas både för att minska temperaturen vid gjutning av betong och reducera mängden vatten som behövs i blandningen. Den vanligaste efterkylningsmetoden är användning av kylrör med cirkulerande kallt vatten för att kyla strukturen, dvs. utan att ändra mängden värme som produceras av cementhydratationen. Denna uppsats ämnar jämföra olika metoder för att reducera temperaturen i massiva betongkonstruktioner. Simuleringar har genomförts med datorprogrammet HACON i syfte att analysera inverkan av olika metoder. Resultaten från studien visade att kylrör gav den bästa minskningen av den maximala temperaturen och den maximala reduktionen av temperaturgradienten med 42 % respektive 76 %. Om kylrör ska undvikas erhålls det bästa resultatet vid användning av 30 % flygaska, vilket resulterade i en snarlik minskning i maximal temperatur med mindre än en tredjedel av reduktionen av gradienten. Då reduceringen med flygaska inte var lika effektiv som med kylrör har lämpliga kombinationer av olika förberedande kylmetoder studerats. Resultatet av kombinationen med flygaska, is och större ballast visade en ännu effektivare minskning av den maximala temperaturreduceringen jämfört med kylrör. Vidare visade resultaten även att de erhållna temperaturreduceringarna nästan var oberoende av konstruktionens tjocklek. Denna slutsats kan endast tillämpas för massiva konstruktioner, där fall med en 1.5 och 3.0 m tjock vägg analyserades. Fortsatta studier kan vara att hitta fler lämpliga kombinationer av förberedande kylmetoder för att undvika användning av kylrör, liksom att analysera kostnaden för de olika förberedande kylmetoderna.