Förlossningsrädsla är vanligt förekommande hos gravida liksom icke-gravida kvinnor. Trots detta saknas mycket forskning i ämnet. Denna studie syftade till att undersöka förlossningsrädsla i relation till ett antal psykologiska faktorer. Tvärsnittsstudien samlade in data genom en digital enkätundersökning inriktad på upplevelser och förväntningar av graviditet och förlossning. Etthundra fyrtiotvå kvinnor i åldrarna 21-42 och i graviditetsvecka 28-41 besvarade enkäten. Resultatet visade att högre nivå av förlossningsrädsla samvarierade med lågt stämningsläge, smärtkatastrofiering, en aspekt av kontroll-lokus, lägre tilltro till egen förmåga, starka negativa attityder kring förlossning som en naturlig process och starkare positiva attityder kring vikten av den egna påverkan i förlossningssituationen. Stämningsläge var den enda variabeln med möjligt prediktivt värde för förlossningsrädsla. Vidare visade gruppen med kliniska nivåer av förlossningsrädsla högre förekomst av sänkt stämningsläge, smärtkatastrofiering, externt kontroll-lokus och starka positiva attityder till personlig påverkan i förlossningssituationen. Gruppen utan kliniska nivåer av förlossningsrädsla visade större tilltro till sin förmåga inför förlossning och något starkare positiva attityder till förlossning som en naturlig process. Dessa resultat kan bidra med implikationer kring viktiga områden att ta hänsyn till vid preventivt arbete och behandling av förlossningsrädsla. Ytterligare forskning behövs för att vidare kartlägga och förstå relationerna mellan förlossningsrädsla och olika psykologiska faktorer

Syftet med föreliggande studie var att med hjälp av Borg centiMax® skalans (CR100) unika egenskaper utveckla ett screeninginstrument som innehåller uppgifter som anpassats till både mödrar och fäder för att upptäcka postpartum depression (PPD). Totalt deltog 190 testdeltagare varav 50 män och 140 kvinnor. En konfirmatorisk faktoranalys visade signifikanta samband mellan dimensionerna nedsatt stämningsläge, aggressivitet, ambivalens, ångest, copingstrategier och huvudkonstruktet depression. Detta indikerar att nämnda dimensioner är minst lika viktiga att föra in i ett nytt screeninginstrument som frågor som mäter nedsatt stämningsläge, och att screeninginstrumentet mäter huvudkonstruktet depression. Vidare visade studien att både fäder och mödrar uppvisade andra symtom än de som framkommer vid Egentlig depression i DSM – 5. Screeninginstrumentet visade god reliabilitet för hela skalan. Vilket tyder på att CR 100 skalan är ett användbart redskap för denna typ av ändamål