Mitt examensprojekt är en experimentell undersökning av proportionalitet som vägledande princip i den arkitektoniska formgivningprocessen. Proportionslära ansågs länge vara en viktig del av arkitekturämnet, men är idag mest något som hör arkitekturhistorien till. Det ursprungligen matematiska begreppet proportionalitet har utvidgats men i och med det också urvattnats. Euklides definierar det så här: en första storhet förhåller sig till en andra storhet så som den andra storheten förhåller sig till en tredje. En gång i tiden ansågs en byggnads skönhet och dess proportionerliga förhållande delar och helhet emellan, vara direkt sammankopplade. Palladio skriver t.ex: ”(...) i fråga om alla byggnader är (det) nödvändigt, att alla deras delar överensstämma med varandra och hava sådana proportioner att det ej finns någon av dem, varmed man icke skulle kunna mäta det hela och även var och en av de andra delarna(...). Inom detta sätt att tänka är skönhet och proportion sammankopplade med det musikteoretiska harmonibegreppet, dvs hur olika toner samspelar på ett enhetligt vis. Med tiden har proportionsbegreppet utvidgats och vi kan idag tala om hur exempelvis en fasad är proportionerligt komponerad eller ej, och detta utan att analysera dess matematiska egenskaper. Istället hänvisar vi till saker som upplevd av balans mellan byggnadsdelar. Här tjänar proportionsbegreppet väl som liknelse. Men det har samtidigt skett en betydelseförskjutning som inte på något sätt berikar vår förståelse av arkitektur. Proportion används idag som en synonym till ”talförhållande”, vilket som helst. Det är inte bara allmänt vedertaget att prata om exempelvis ett ”fönsters proportioner” när man syftar till förhållandet mellan dess höjd och bredd, jag upplever att detta språkbruk även vara utbrett inom arkitektkåren. Mig veterligen så finns det ingen rektangel förutom den ”gyllene” som i sig är proportionerlig (Den gyllene rektangelns kortsida förhåller sig till dess långsida så som långsidan förhåller sig till långsidan + kortsidan).Jag ser att, det i min mening urvattnade proportionsbegreppet har lett till en del missförstånd och fördomar om vad proportioner handlar om. Att det enbart skulle handla om en uppsättning normer där vissa talförhållanden helt godtyckligt har premierats framför andra. I detta sammanhang är det lätt att förstå den skepsis många arkitekter känner inför proportionsläror. Varför ska man lita på förutbestämda regler framför att lita på sin egen intuition?I mitt arbete har jag mer och mer förstått att olika talförhållanden samspelar mer eller mindre bra med varandra. Att de besitter vissa egenskaper och på olika sätt är ”besläktade” med varandra. Jag har använt beprövade förhållanden och hittat vad jag faktiskt tror är nya harmonier. Även om jag vågar påstå mig ha ritat en till hög grad både proportionerlig och harmonisk byggnad så är förstås kvaliteterna i dessa proportioner och harmonier öppna för diskussion. / My degree project is an experimental examination of proportionality as a guiding principle in the architectural design process. proportioning was long considered to be an important part of the architecture of the subject, but today is the most thing of architectural history to. It originally mathematical concept of proportionality has been extended but with it too watered down. Euclid defines it like this: a first magnitude is related to a second magnitude as the other entity is related to a third. At one time it was considered a building's beauty and its proportionate relationship between parts and the whole, be directly linked. Palladio writes for example: "(...) in all the buildings are (the) necessary, that all their parts correspond with each other, and have such proportions that there are any of them, which they would not be able to measure it all and also each of the other parts (...). In this way of thinking is the beauty and proportion connected with the music theory harmony concept, ie how different tones interact in a uniform way. Over time, the proportion concept expanded and today we can talk about how, for example, a facade is proportionally composed or not, and this without analyzing its mathematical properties. Instead, we refer to things that are perceived by the balance between building components. This serves commensurate concept well parable. But there has also been a significant shift in no way enriches our understanding of architecture. Proportion is used today as a synonym for "voice-holding" any. It is not only widely accepted to talk about, for example, a "window's proportions" when referring to the ratio of its height and width, I feel that this language even be widespread in the architectural profession. To my knowledge there is no rectangle in addition to the "golden" which itself is proportionate (The golden rectangle short side is related to the long side so that the long side is related to the long side + short side) .I see that, in my opinion watered down proportionate concept has led to some misunderstandings and prejudices about what proportions is about. It would only be about a set of norms which some speech conditions arbitrarily has been awarded over others. In this context it is easy to understand the skepticism many architects feel about proportion teachings. Why should you rely on predetermined rules rather than rely on their own intuition? In my work, I have more and more understood that various speech conditions interact more or less well with each other. That they possess certain characteristics and in different ways is "related" to each other. I have used proven circumstances and found what I actually think is new harmonies. Although I dare say I have drawn one to measure both the proportional and harmonious building so of course the qualities of these proportions and harmonies open for discussion.

Despite all great words about public architecture with democracy and everyone's equal value in mind, I believe that a future belief and a common idea can often be lacking today. In my work, I have therefore decided to examine how a Town Hall can be used as a tool for creating a natural connection between citizens and authorities. Can the design of a Town Hall help to construct the democratic citizen? Can politics find its place in everyday life? My ambition has been to concretise the idealistic slogans.I have developed a number of requirements that the new Town Hall in Nynäshamn should match:- Create a Town Hall with an open cultural arena in center where the municipality appears as citizens own organisation rather than an authority. I am convinced that this aspect is at least as important as a functional program or attractive design.- A Town Hall that gives an insight into the authority's work. The politics must be visible and accessible for an ordinary citizen.- A flexible public solution that matches the requirements of change.- A distinct program that gives an understanding of the logic of the building, both interior and exterior. / Trots stora ord om offentlig arkitektur med demokrati och allas lika värde i åtanke, anser jag att en framtidstro och en gemensam idé ofta kan saknas idag. I mitt arbete har jag därför bestämt mig för att undersöka hur ett stadshus kan användas som verktyg för att skapa en naturlig koppling mellan medborgare och myndighet. Kan formgivningen av ett stadshus bidra till att konstruera den demokratiska medborgaren? Kan politiken finna plats i det vardagliga livet? Min ambition har varit att konkretisera de idealistiska slagorden.Jag har tagit fram ett antal krav som det nya stadshuset i Nynäshamn skulle uppfylla:- Skapa ett stadshus med en öppen kulturarena i centrum där kommunen framstår som medborgarnas egna organisation snarare än en myndighet. Jag är övertygad om att den aspekten är minst lika viktig som ett funktionellt program eller en tilltalande design.- Ett stadshus som ger en inblick i myndighetens arbete. Politiken ska vara synlig och tillgänglig för den vanliga medborgaren.- En flexibel offentlig lösning som följer förändringens krav.- Ett tydligt program som ger en förståelse för byggnadens logik såväl interiört som exteriört.

In my proposal of the new City Hall in Strängnäs there is several things I want to take advantage of in the project and for the estetics of the building;- The building represent some of old crafts of the city.- The silhuette of the building is accented with the crossing of the lines in the central staircase.- A clear connection of the visible floors of the City Hall to the next building (the neighbour bank).- Finding the driving components in the configuration of structural principles, the choosing of materials and the relations to the neighbourhood.- Binding the concept/design by different tests of rooms and program. / I mitt förslag på en ny stadshall i Strängnäs har det funnits flera saker jag vill ta tillvara i projektet och för utformningen av byggnaden.De viktigaste är; - att byggnaden representerar stadens hantverk i material- byggnadens silhuett accentueras med korsande siktlinjer- ett tydliggörande av synliga bjälklag likt grannbyggnaden(banken) för en mjukare övergång mellan dessa.- hitta drivande komponenter i utformningen av strukturella principer, materialval och förhållningen till kvarteret.- Binda ihop koncept/ gestaltning med olika tester av rum och programmet.

Gottsunda is a suburb to Uppsala where the settlement first and formost consits of multi-dwelling units built as a part of the Million Programme, surrounden by forest and with a large mall in the middle of it. Today the area is classified as ”an especially liable area” with high levels of unemployment and criminality. Still, there is a pride of the hiphop culture which has become huge in this suburb. The artists often sing about concrete, for example ”Sing a Song for Our Concrete”. All of this, is what my concept is based upon: how to use the pride, with concrete as the tool, to focus on the strengths of the community. This in turn makes possible an improvement in the area. In this project, there is an endeavor to use concrete as creatively and with as much variation as possible. The outside of the house is made rational and rectangular. The inside, in turn, is made more sculpturally with an organically formed atrium at the center. You can view the entire building as a meeting between the rational and the organic, just like you can view Gottsunda as the meeting between the Million Programme and the surrounding forest. / Gottsunda är en förort till Uppsala där bebyggelsen framförallt består av lamellhus uppförda som en del av miljonprogrammet, omgivna av skog och med ett stort köpcentrum beläget i mitten. Stadshuset kommer ligga i centrum där det har möjlighet att framträda som en symbol för orten. Idag är området klassat som ”särskilt utsatt område” med höga nivåer av arbetslöshet och kriminalitet. Trots detta finns en utbredd stolthet uttryckt i en hiphop-kultur som blivit gigantisk i orten. Artisterna sjunger ofta om betong, exempelvis ”Sjung en sång för din betong”. Detta har legat som grund till konceptet för projektet: hur man kan använda sig av stoltheten, med betongen som gestaltningsverktyg, för att lägga fokus på styrka och i sin tur möjliggöra en positiv förändring i området. I projektet finns en strävan att använda betongen så variationsrikt och kreativt som möjligt. Utsidan av huset görs rationell och staplande för att prata samma språk som Gottsundas bebyggelse, och insidan görs mer skulptural med sitt centrum i ett organiskt format atrium. Man kan se byggnaden som ett möte mellan rationellt och organiskt, precis som att Gottsunda kan ses som ett möte mellan miljonprogramsbebyggelse och skog.

Detta projekt är ett förslag på en ny stadshall i den mindre kommunen Strängnäs, belägen vid Mälaren. Området präglas av Strängnäs historia samt det varierande landskapet. Den givna platsen för nya stadshallen ligger vid Västervikstorget med båthamnen intill. På ena sidan ser man små äldre trähus växa upp för kullen med den gamla mjölkvarnen på toppen. På motsatta sidan syns murade och putsade kvartershus med domkyrkan i bakgrunden. Mötet mellan de två olika typologierna är spännande och även om denna typ av kontrast är vanlig i Strängnäs så framträder den starkast på platsen för den nya stadshallen. Den nya stadshallen är inspirerad av områdets karaktär med den varierande topografin och mötet mellan byggnadstypologierna. Den undersöker de unika och varierande kvalitéerna från den kontrasterande omgivningen. Tanken är att den nya stadshallen ska behålla den uppbrutna och intima känslan från den äldre bebyggelsen, och samtidigt bevara den solida känslan från stenstadskvarteret och domkyrkan. Resultatet är en uppdelad tegelbyggnad där omkringliggande mark binder samman de olika delarna. Relationen mellan de separata byggnadskropparna formar en serie av öppningar och utomhusytor. Dessa skapar i sin tur koppling, aktivitet och flöde mellan och runt om stadshallen. / This project is a proposal for a new city hall in the small town of Strängnäs, located by Lake Mälaren. The area is characterised by its historic background and varying landscape. The given site for the project lies next to a public square, by one of the bays in Strängnäs. On one side of the building site, small wooden houses run up a hill where an old windmill stands. On the opposite side, blocks of brick houses rise up with Strängnäs cathedral in the background. The intersection of the two very different building typologies is unusual and although this kind of contrast is common in Strängnäs, it is ever so evident on the site of the new city hall. The new Strängnäs city hall is inspired by the characteristics of Strängnäs, such as the varying topography and mix of building typologies. It explores the unique and different qualities in the contrasting surroundings. The idea of the project is to preserve the fragmented structure and intimacy of the wooden houses, whilst simultaneously maintaining the solidness of the brick houses and the cathedral. The result is a scattered brick building connected by the terrain it stands on. The relationship between the disembodied building units forms a series of openings and outdoor spaces, creating connectivity, activity and flow between and around the city hall.

A city hall is more than a building; it is a symbol that represents the ambitions of the city, a working democracy and civic interaction with politicians. The city hall must not only be welcoming for visitors and comfortable for workers, but also feel solid and durable to succesfully function as a symbol for the community for many years. Strong but welcoming, open but solid.

I och med motsättningar i svensk lagstiftning uppstår det intressekonflikter mellan bevarandet och tillgängliggörandet av det byggda kulturarvet. Trots detta har Sverige lyckats bra med att modernisera många av sina kulturhistoriska fastigheter, där man arbetat för att respektera både byggnad och brukare. Dock finns det fortfarande, 20 år efter de juridiska bestämmelserna om tillgängliga miljöer, fortfarande offentliga byggnader som inte kan, på ett värdigt sätt, besökas av en rullstolsburen. Hur kommer det sig? Syftet med denna uppsats har varit att granska processen kring att tillgänglighetsgöra kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Målet har varit att identifiera brister i processen, det vill säga få en förståelse för varför vissa byggnader misslyckas med att anpassas. Vidare har undersökningen haft som avsikt att belysa eventuella hierarkier mellan bevarande av kulturvärden och anpassning efter moderna behov. Undersökningen bygger på en teori- och litteraturstudie samt en flerfallsstudie bestående av tre granskade byggnader: Stockholms stadshus, Thielska galleriet och riksdagshuset. Samtliga tre byggnader har på olika sätt inte tillgänglighetsanpassats på ett värdigt sätt. Den inledande teori- och litteraturstudien bygger på att få en förståelse för det svenska kulturmiljöarbetet, för att sedan sätta det i relation till funktionshinderspolitiken och därpå identifiera de intressekonflikter som finns. Resultatet visar att bristerna i processen kring att tillgängliggöra kulturhistoriska miljöer skiljer sig åt från fall till fall, men den övergripande problematiken handlar om förvaltning och komplicerade samarbeten över verksamhetsgränser. Konservativa intressen och rädslan för förändring sätter även käppar i hjulen för tillgängliggörandet av kulturarvet. Frågor som reversibilitetens inverkan på kulturarvet och anpassningens plats i restaureringshistorian har uppstått under arbetets gång.   Till följd av undersökningens resultat framgår det att samarbetet mellan myndigheter och andra aktörer som hanterar kulturarvet är i dagsläget komplext och bidrar till långa beslutsprocesser. Vidare bör man arbeta för att motsätta sig konflikten mellan bevarande och modernisering. / Contradistinction in the Swedish legislation evoces conflicts of interest between the preservation and modernisation of the cultural heritage. Sweden has, despite this complex question, succeeded in many ways to make its historically building accessible for disabled people, where the changes being made are respectful towards both the building and the user. However, regardless of the jurisdictional regulations, there are still important public buildings which cannot, in a dignified way, be visited by a person in a wheelchair. How come? The purpose of this essay has been to review the process of making historically valuable buildings accessible for disabled people. The objective has been to identify deficiencies of the process, that is, understand why certain buildings are unable to be made accessible. Furthermore, the study aims to elucidate hierarchies between the preservation of cultural values and the adaptation of modern needs. The study is composed of a literature study and a case study consisting of three scrutinized buildings: Stockholm City Hall, Thielska galleriet and Riksdagshuset (the parliament building). All of the three buildings have not been made accessible in a dignified way. The introductory theory and literature study is meant to gain an understanding of the Swedish care taking of the cultural heritage, and juxtaposing it to the policy of accessibility in public buildings. The result shows that the deficiencies in the process of making cultural-historical environments acces-sible vary from case to case, but the overall problem is about management and complicated workflow. Conservative interests and the fear of modernization also obstructs the process of making the cultural heritage accessible. Issues such as the impact of reversibility on cultural heritage have arisen during the course of writing this essay. The study shows that the collaboration between authorities surveying the cultural heritage is complex and contributes to difficulties in the decision-making. Efforts should furthermore be made to undertake the conflict between conservation and modernization.

Spånga är en liten förort till Stockholm med totalt 20 000 invånare. Till största del är spånga ett kluster av olika villaområden som tillsammans knyts samman av ett mindrecentrum vars plan växt fram från Spånga-station. Spånga-centrum har en lummig småstadskaraktär. Bebyggelsen är en brokig konstellation av typologier med byggnadersom den gamla järnhandeln i 1920tals klassicism, 30/40-tals funkisbebyggelse i handelscentrumet, 70 tals modernistiska flerbostadshus postmoderna bostadsrätteroch tillskotta av nyproducerade hyresrätter. Tillsamman skapar bebyggelsen en osammanhängande stadsväv med en mängd odefinierade tomrum som allt för oftautnyttjas som parkeringsplatser.Samtidigt har Spånga många kvalitéer. Värsta allé är en centralgatan som knyter ihop stadsdelen med ett beväxt gångstråk. Längs gatan ligger några av Spångas äldstabyggnader tillsammans med Spånga-församlingslokal. En tegelbyggnad från 1958 ritad av Backström Reinius.Jag anser att spånga är som ett embryo till ett ordentligt stadscentrum idag en aning brokigt och uppdelat men med potential att bli en centralpunkt i Stockholm likt Sundbyberg.Min ambition med detta projekt är att göra att tillägg i Spånga som stärker centrumets signifikans och utgör en grund för fortsatt stadsutveckling.

The aim of this essay is to study and analyse the sculpture Gowhar that was made on a commission for Uppsala City Hall, the sculpture was created by the swedish based artist Samaneh Reyhani. The artist created a sculpture made out of marble and bronze and it takes the shape of a seashell and it’s pearl. The pearl is a visual embodiment of the word democracy, meaning that it takes a time for a pearl to be created, such as democracy has taken time to become a part of todays society. This study examens how the design and the material of the sculpture affects its interpretation. Thereafter the placement of the artwork is analysed and the connection between sculpture and location is investigated. The method that has been used to analyse the sculpture is inspired by Jessica Sjöholm Skrubbes reworked version of Wolfgang Kemps receptions aesthetics method. The theoretical framework was inspired by Rosalind E. Krauss sculpture theory.

A city hall is a building for the inhabitants, a building where the administration of inhabitants is being held but also where the people are encouraged to take part in public space and give it their form. The city hall is a room for social interactions and architecture’s interaction with local democracy. Tensta was built in the late 1960s, an area characterized by quickly built concrete slabs and a city plan based on traffic separation. The defined level differences are interesting to the project, and the city hall became a way to break up the determined levels. The building connects Tensta's walk to a submerged, somewhat forgotten square, and becomes a link through Tensta. An extension of the public spaces, as a living room to the district. The city hall program is an interaction between open and closed, in its way to interact with people and conduct business. The public encounters enclosed departments and walls of privacy, which become characterizing to the architectural design. Closed rooms to open halls, and durable concrete construction to bare wood tones and agile glass panes. / Ett stadshus är en byggnad för folket, en byggnad där folkets administration tar plats och där folket uppmuntras att ta del i det publika rummet och ge det sin egen form. Stadshuset är ett rum för sociala interaktioner och arkitekturens interaktion med den lokala demokratin. Tensta byggdes under det sena 60-talet, ett område präglat av snabbt byggda betonglameller och en stadsplan baserad på trafikseparering. Nivåskillnaderna är intressanta varpå stadshuset blev ett sätt att bryta upp de bestämda nivåerna. Byggnaden kopplar Tenstas promenadstråk till ett nedsänkt, någorlunda bortglömt torg och blir en länk genom Tensta. En förlängning av Tenstas offentliga platser, likt ett vardagsrum till stadsdelen. Stadshusets program är ett samspel mellan öppet och slutet i sitt sätt att möta folk och föra verksamheter. Den publika prägeln möter slutna avdelningar och sekretessväggar vilket fick prägla den arkitektoniska gestaltningen. Slutna rum mot öppna hallar, och en beständig betongstomme möter nakna trätoner och nätta glaspartier.