No description available.

No description available.

Utredning om hur starkt skyddet för en stödmottagarens berättigade förväntningar är vid återkrav av olagligt statsstöd.

No description available.

I Sverige regleras kommunernas kompetens främst i kommunallagen. Kommunerna får enligt denna själva sköta angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens område eller medlemmar, och detta ska göras på demokratins och den kommunala självstyrelsens grund. Den kommunala självstyrelsen regleras även i regeringsformen. Kommunerna är alltså självstyrande, inom de ramar som skapas av riksdagen genom lag.   Sverige är genom sitt EU-medlemskap även bundna av EU-rätten. På konkurrensområdet har regler skapats som förbjuder medlemsstaterna att lämna stöd som snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. Eftersom kommunerna i detta sammanhang räknas till staten påverkar reglerna kommunernas möjligheter att stödja olika verksamheter och projekt.    Denna uppsats ämnar undersöka hur kommunallagens kompetensbestämmelser förhåller sig till EU:s regler om statsstöd, samt hur det förhållandet påverkar den kommunala självstyrelsen. De slutsatser som har kunnat dras är att det finns flera situationer då en kommunal åtgärd som är tillåten enligt kommunallagen, är otillåten enligt statsstödsreglerna. Av detta följer att EU-rätten begränsar de handlingsmöjligheter kommunerna har enligt kommunallagen, och därigenom inskränker den kommunala självstyrelsen. I uppsatsen konstateras detta vara problematiskt av flera anledningar, och den främsta lösningen som presenteras är kunskapshöjande åtgärder som syftar till att lära kommunerna att navigera bland statsstödsreglerna. På så sätt kan framförallt kommunernas upplevda handlingsutrymme utvidgas.

Det europarättsliga statsstödet utgör en viktig del av konkurrenspolitiken inom Europeiska unionen (EU). Likaså är kontrollen av statsstödet av central betydelse för upprätthållandet av en effektiv konkurrens på den gemensamma marknaden. I takt med EU:s expansion har behovet av en effektiv kontroll ökat. Vid genomförandet av en stödåtgärd ska medlemslandet anmäla åtgärden till kommissionen, under förutsättning att uppställda rekvisit uppfylls enligt artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Vidare erfordras kommissionens godkännande av stödet innan medlemslandet kan verkställa åtgärden. Svårigheter kan dock uppkomma vid avgörandet huruvida en stödåtgärd uppfyller samtliga rekvisit och följaktligen omfattas av anmälningsplikten. I synnerhet kan komplikationer föreligga i de fall åtgärden omfattas av ett indirekt stöd, det vill säga när subventionen sker genom indirekt finansiering i form av exempelvis skatteåtgärder. Problemet är således att flertalet medlemsländer inte anmäler stödet, under antagandet att åtgärden inte omfattas av begreppet statsstöd. I två nyligen beslutade förhandsbesked av kommissionen, blev Fiat i Luxemburg samt Starbucks i Nederländerna föremål för återkrav på grund av genomförandet av stödåtgärder som inte ansågs förenliga med EU:s regler om statsstöd. Det olovliga statsstödet ska således i enlighet med kommissionens beslut återbetalas. De båda målen avser ett indirekt stöd i form av skatteåtgärder där kommissionen inte erhållit någon anmälan och således inte kunnat godkänna stödåtgärden innan den genomfördes. I kommissionens bedömning användes för första gången nya befogenheter avseende informationsinsamling, vilka infördes i samband med en modernisering av det statliga stödet. I uppsatsen redogörs för regleringen av det europarättsliga statsstödet för att undersöka om det krävs en precisering av regelverket, dessutom undersöks hur kommissionens kontroll kan bli mer effektiv ur ett ekonomiskt perspektiv. Slutsatsen i framställningen kommer följaktligen ge förslag på hur medlemsländernas medvetenhet om statsstödsreglerna kan förbättras, så att medlemsländerna på förhand kan erhålla vetskapen om klassificeringen av statsstöd. På det sättet kan kommissionen i ett tidigare skede få information om stödåtgärden, vilket sannolikt leder till en effektivisering avseende kommissionens kontroll ur ett ekonomiskt perspektiv.

No description available.

I takt med att den ökade globaliseringen av den internationella handeln har möjligheterna för multinationella företag att påverka sin beskattning ökat. Företags olika upplägg för att minska sina skattekostnad har bekämpats allt eftersom de har växt fram. Under 2010-talet uppdagades att multinationella företag har fått minskade skatte-kostnader genom tillämpning av APA:or med medlemsstater. Kommissionen har påbörjat ett nitiskt arbete för att stoppa och återvinna dessa skattelättnader. Kommissionens främsta verktyg har varit att retroaktivt tillämpa statsstödsreglerna och genom det har kommissionen kunnat återkräva skattelättnaderna som företagen har erhållit från medlemsstaterna. Kommissionens mest aktuella beslut är mot Apple gällande ett återkrav av skattelättnader om 13 miljarder euro. Beslutet mot Apple är ej offentligt tillgängligt. Kommissionens beslut mot Starbucks är däremot offentligt till-gängligt och är samtidigt ett av de första besluten med denna nya tillämpning av statsstödsreglerna på APA:or. Huvudregel i EU:s statsstödsregler innebär att statliga medel inte får användas till att stödja en grupp av företag. Syftet med en APA är att säkerställa en legal visshet av tillämpningen av gällande rätt. För att en APA skulle kunna bedömas utgöra ett stöd till en viss grupp företag krävs det att det går att visa att APA:n är fördel som enbart erbjuds vissa företag. Har kommissionens kontroversiella tillämpning av statsstödsreglerna kunnat styrka att APA:n mellan Starbucks och Nederländerna har varit en selektiv fördel? Där om tvistas det men ytterst är det upptill EU-domstolen att bedöma huruvida kommissionen har agerat fel när denna frågar hamnar på domstolens bord.

Per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) är vidd spridd och har upptäckts i miljön i Sverige och Europa (Naturskyddsföreningen, 2023). På vissa ställen har det uppmätts höga halter i vattentäkter för dricksvatten till exempel nära brandövningsplatser. Många PFAS-ämnen har negativ påverkan på immunförsvaret och misstänks vara cancerframkallande. Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter har gränsvärden för PFAS som ska tillämpas från 1 januari 2026. Många vattenverk där råvattnet innehåller PFAS kommer därför behöva införa ytterligare rening. År 2019 införde regeringen ett statligt stöd för bättre vattenhushållning och säkrad tillgång till dricksvatten, där upp till 50% av kostnaden kunde täckas av bidraget. Fler än 600 projekt genomfördes. Nio av projekten var relaterade till PFAS. PFAS är persistenta och bioackumulerande föreningar och delas ofta upp i tvågrupper, de med korta eller långa kolkedjor. Membrantekniker som nanofiltreringoch omvänd osmos, adsorptiva metoder som aktivt kol och jonbytefilter kan användas för att avlägsna PFAS från vatten. Ozonering och skumfraktionering är också metoder som skulle kunna användas. Effektiviteten hos flera av dessametoder varierar beroende på längden på PFAS kolkedjan. I ett av de 9 projekten relaterade till statsstödet och PFAS, har Växjö kommun installerat ett nytt reningssteg i Åryds vattenverk som består av två tryckfilter med aktivt kol för att minska förekomsten av PFAS i dricksvattnet. Mätningar av PFAS11 gjordes före och efter reningssteget, i tre brunnar och vid utgående renat dricksvatten från vattenverket. Effektiviteten av reningen var hög enligt de mätningar av PFAS11 som gjordes i projektet. Miljönyttan är hög med aktivt kolfilter eftersom det ger möjligheten att destruera PFAS-föroreningarna helt genom förbränning. Samhällsnyttan av renare och mer hälsosamt dricksvatten är hög, men det är en ekonomisk kostnad att lägga till reningssteg. Projektet som genomförts med stöd av statsbidraget gav samhällsnytta i form av renare dricksvatten och därmed minskat intag av PFAS för de människor som försörjs a vvattenverket och en tryggare och säkrare vattenförsörjning. / Per- and polyfluorinated alkyl substances (PFAS) are widespread and have been detected in the environment in Sweden and Europe (Naturskyddsföreningen,2023). High concentrations have been measured in some drinking water sources, such as near firefighting training sites. Many PFAS substances have a negative impact on the immune system and are suspected to be carcinogenic. The National Food Agency's drinking water regulations (Livsmedelsverketsdricksvattenföreskrifter) have set limits for PFAS to be applied from January 1,2026. Therefore, many water treatment plants where the raw water contains PFAS will need to introduce additional purification.In 2019, the government introduced state aid for better water management and secured access to drinking water, covering up to 50% of the cost with a grant. More than 600 projects were implemented. Nine of the projects were related to PFAS. PFAS are persistent and bioaccumulative compounds often divided into two groups, those having short or long carbon chains. Membrane techniques such asnanofiltration and reverse osmosis, adsorptive methods like activated carbon andion exchange filters can be used to remove PFAS from water. Ozonation and foam fractionation are also methods that could be used. The efficiency of several of these methods varies depending on the length of the PFAS carbon chain. In one of the nine projects related to state aid and PFAS, Växjö municipality has installed a new purification stage at Åryd's water treatment plant consisting of two pressure filters with activated carbon to reduce the occurrence of PFAS in the drinking water. Measurements of PFAS11 were made before and after the purification step, in three wells and at outgoing purified drinking water from the water treatment plant. The effectiveness of the PFAS removal was high based on the measurements of PFAS11 made in the project. The environmental benefit is high with an activated carbon filter as it allows for the complete destruction of PFAS pollutants through incineration. The societal benefit of cleaner and healthier drinking water is high, but there is a financial cost to adding a purification stage. The project carried out with the support of state aid provided societal benefits in the form of cleaner drinking water and thus reduced intake of PFAS for the people supplied by the water treatment plant, and a safer and more secure water supply. / <p>20230602</p>

Lättnadsregeln i 11 kap. 15 § LSE ger möjlighet till avdrag för den el som förbrukats i datorhallar. Datorhallsdefintionen avgränsar skattelättnaden till att enbart gälla vissa datacenter enligt 1 kap. 14 § LSE. Skattelättnaderna innebär ett driftstöd, vilket regleras inom statsstödsreglerna. Generellt är statsstöd förbjudet, men Sverige har använt sig av gruppundantaget GBER för att kunna ge stöd till vissa datorhallar med motivationen att det faller in under GBER:s avsnitt för miljöskydd. Dagens utformning av stödmottagar-formuleringen enligt LSE kopplat till skattelättnadsregeln i 11 kap. 15 § LSE uppfyller inte syftet enligt förarbetena rörande skattelättnaderna för datorhallar. Enligt förarbetena framgår det tydligt att syftet är att även colocation-datorhallar är minst lika konkurrensutsatta och elintensiva som andra datorhallar, och därför bör anses lika berättigade till statsstöd som företagsspecifika datorhallar. I 1 kap. 11b § p. 4 framgår dock att stödmottagaren är elförbrukaren, vilket i colocation-sammanhang med största sannolikhet bör ses som colocation-företagens kunder, inte colocation-företagen själva. Detta skiljer sig gentemot de företagsspecifika datorhallarna, vilka förbrukar elen själva i de egna datorhallarna. SKV:s ställningstagande, vilket tolkar begreppet ”förbrukare av el” som ”den som äger utrustningen som elen förbrukas i”, får anses innebära en korrekt tolkning av lagen, så som den nu är utformad. Detta medför att det krävs en lagändring av vem som är stödmottagare i datorhallssammanhang för att syftena med förarbetet ska kunna uppnås. Omformuleringen kan lämpligen ske genom att begreppet stödmottagare, byts från ”förbrukaren av el” till något som tar sikte på själva datorhallen. I nuläget utgår statsstöd till sådana bolag, oavsett verksamhet, som hyr plats för sina servrar hos colocation-datorhallar som uppnår de tekniska kraven på bl.a. installerad effekt för att räknas som datorhall vars elförbrukning ger rätt till stöd. Det skulle möjligen kunna anses att ett så brett spann av stödmottagare inte stämmer överens med vad Sverige angett till kommissionen vid underrättelserna om statsstöd enligt GBER. Eftersom datorhallarna ger många fördelar för Sverige i form av exempelvis inkomster till statskassan och arbetstillfällen, så är det viktigt att Sverige upprätthåller konkurrenskraftiga förutsättningar för att attrahera fler datorhallsföretag. En del av att upprätthålla konkurrenskraften är att ha konkurrenskraftiga regler, däribland konkurrenskraftig prissättning på elen. Jag finner tre lösningar på stödmottagar-problematiken för colocation-företag. Antingen så får man ansöka om stöd istället för att använda sig av gruppundantaget, för att på så vis känna sig säkrare på att stödet blir korrekt utformat, eller separera colocation-regeln från LSE för att komma bort från stödmottagar-problematiken. Det tredje alternativet, vilket jag anser lättast, är att formulera ett tillägg i LSE, gällande vem som anses vara stödmottagare i datorhallssammanhang, exempelvis kopplat till vem som anses vara ägaren till infrastrukturen i datorhallarna. Finlands motsvarighet till vår lättnadsregel slipper uppdelningsproblematiken mellan företagsspecifika datorhallar och colocation-datorhallar, då de ser datorhallsföretagen som skattskyldiga, och då tillämpar en lägre skattesats för elen som datorhallarna förbrukar. LSE skiljer sig dock på flera sätt från den finska lagen. Detta gör att även om inspiration kan inhämtas kring hur fokus bör flyttas för stödmottagar-rollen i datorhallssammanhang till att inbegripa själva datorhallen snarare än elförbrukaren, så är det inte möjligt att kopiera den finska utformningen rakt av heller.