Flera vadare har på strandängar och liknande lokaler i södra Sverige haft en längre tid med svåra eller oroväckande populationsminskningar. Habitatförluster och habitatförändringar såväl som predation har setts vara bidragande faktorer. I detta arbete ligger fokus på hur årets häckningssäsong kan ha förhållit sig till just predationen i Trönninge ängar naturreservat strax söder om Halmstad. Där har nyligen införts predatorkontroll som en del av skötseln av reservatet. Bristen på predatorkontroll tros ha varit en av orsakerna till vadarnas framgångslösa häckning vid tidigare inventering. Ytterligare satsningar har gjorts på habitatstrukturen som bland annat har inneburit en förbättrad/utökad vattenmiljö. Jag har, mellan slutet av april och början av juni, utfört en revirkartering av häckande vadare samt studerat predatornärvaro och predatoraktivitet, av bland annat gråkråka (Corvus corone cornix), ormvråk (Buteo buteo) och rödräv (Vulpes vulpes), med hjälp av två olika metoder. Revirkarteringen resulterade i att jag fann sex häckande arter och hos fem av dessa hade ungar kläckts, med olika framgång, vid undersökningens avslut 10:e juni. Den sammanlagda bilden av predatorundersökningen visar att predationstrycket hade varken ökat eller minskat mot slutet av säsongen. Dock sågs gråkråkorna minska i antal med båda metoderna, detta som förmodad följd av framgångsrik skyddsjakt. Närvaron av predatorer utgjordes främst av tre arter och nästan samma uppsättning av tre arter stod för den huvudsakliga aktiviteten. Denna aktivitet från predatorer mättes med hjälp av tofsvipornas (Vanellus vanellus) typiska försvarsbeteende som innebär stötande flyganfall mot närgångna hot. Sammanfattningsvis har häckningsframgången varit god med hänsyn till tidigare inventering, och detta som förmodat resultat av de nya satsningarna i området. Tofsviporna har häckat med särskilt gott resultat och kan troligen ses öka i antal nästkommande säsong. / <p>Olle Liedberg</p>

Den globala havsnivåhöjningen är en direkt följd av den globala uppvärmningen och kommer i framtiden påverka stora områden i kustregionen. Syftet med detta arbete är att öka förståelsen samt se hur Gotlands strandängar samt kustområden kan påverkas av havsnivåhöjningen år 2100 och se vilka eventuella följder detta kan leda till. Metoderna som har använts är GIS-analys och litteraturstudier. Höjdmodeller med olika upplösning jämfördes även för att undersöka vilka som lämpar sig till en liknande analys inför framtida studier. Resultatet visar att vid en havsnivåhöjning på 1 m kommer 97 % av strandängarna försvinna och vid en havsnivåhöjning på 2 m försvinner 99 % av de gotländska strandängarna. För att nybildande av strandängar kring kusten ska vara möjligt så krävs en markanvändning som stödjer detta i form av bete och slåtter. Jämförelsen mellan de olika höjdmodellerna visar att en upplösning på 50 m inte lämpar sig för en studie av detta slag men en upplösning på 10 m kan användas om en höjdmodell med bättre upplösning inte är tillgänglig. Kring kusten finns många bostäder och samhällen som kommer drabbas till stor del vid en havsnivåhöjning på 2 m och detta bör tas på stort allvar. Planering samt åtgärder kring denna problematik i framtiden bör prioriteras av Region Gotland. / Sea-level rise is a direct result of global warming. In the future, large coastal areas will be greatly affected by this phenomenon all over the world. In this thesis, the method is to assess the size of the potential area influenced by sea-level rise along the coast of Gotland. Methods used are literature studies and GIS-analysis. The aim of this thesis is to investigate how Gotland’s shore meadows and coastal areas will be affected by a sealevel rise in the year 2100 and find out possible consequences that could follow. Also, a comparison is made between digital elevation models of three different resolutions, 2 m, 10 m and 50 m, to find out which resolution that is the appropriate to assist studies like this in the future. The results show that in case of a sea-level rise with 1 m 97 % of the shore meadows will disappear and in case of a sea-level rise with 2 m 99 % of the shore meadows will disappear. For these important land areas to be preserved and recreated the land use must be modified for this purpose. The comparison between the different digital elevation models shows that a resolution of 50 m is not appropriate for this kind of study but a resolution of 10 m is acceptable when no better resolution is available. The coast of Gotland is a popular living area and many small communities lie there. Many of these areas are at risk of being affected by future sea-level rise and this threat must be taken seriously by the municipality of Gotland.

<h2>BIOGAS POTENTIAL IN GRASSES FROM WETLANDS</h2><p><em>Marvin Martins</em></p><p>The purpose of this study has been to survey wetlands that are suitable for mowing and to analyze the biogas potential in the harvested grasses. A preformed investigation showed that there are suitable wetlands, which can be harvestable, namely those mowed formerly in traditional haymaking. The practice of traditional haymaking is dying out in Sweden today but there are several good reasons why it should to be reconsidered. Nature- and cultural values are obvious, also the unutilized energy in the grass.</p><p>The suitable types of wetland that were specifically studied were the productive wetlands; meadow marshes and wet meadows. These wetlands are represented in the Swedish meadow- and pasture inventory database; (TUVA) and the Swedish national wetland inventory (VMI). Going through the databases showed that they largely complement each other. A geographical mapping was also carried out of wetlands in relation to areas of interest for the future establishment of biogas plants, so called “hotspots”. The geographical survey shows that there is ample amount of grass from wetlands within a 30-kilometer radius that can supplement the plants main substrate, manure. The map layer Swedish Ground Cover Data (SMD) together with GIS software was used to analyze the extent of overgrowth for the older VMI objects in Uppsala County, with the result that half of the VMI objects are no longer of interest. They have become either woodland and bogs, or reed beds.</p><p>There is very little information on wetland-grasses and methane production. Instead, a theory was evaluated regarding the possibility of transforming nutritional values for grass and sedges into biogas potentials. It was shown that this method does not capture the total biogas potential, but offers a minimum value that can be considered rather reliable. The energy transformation showed that late harvested grasses from wetlands has a biogas potential about 0, 21Nm³methane/ (kg, DM) which is about 60 % of the biogas potential for grass-legume forages. The gas yield after 20 days is also relatively low. It could though be favorable to try grasses from wetlands in methane production, because co-digestion with these grasses and other suitable materials could produce a higher net gas yield for the plant, than using the materials solely by themselves. The derived biogas potential showed that there is at least 4, 4 GWh biogas energy in grasses from wetlands in Uppsala county at a low estimate. Harvesting costs were however shown to be too high in the present to achieve a plus result.</p> / <h2>BIOGASPOTENTIAL HOS VÅTMARKSGRÄS</h2><p><em>Marvin Martins</em></p><p>Syftet med detta arbete har varit att kartlägga våtmarker i Biogas Östs region lämpliga att skörda samt att undersöka biogaspotentialen i detta våtmarksgräs. Undersökningen visar att det finns lämpliga våtmarker, så kallade slåtterängar, i den undersökta regionen. Traditionell slåtter är en utdöende företeelse i Sverige men det finns flera goda argument till varför den borde återupptas. Natur- och kulturvärden är givna sådana men även den outnyttjade energin i gräset.<em></em></p><p>Våtmarkstyper som specifikt har studerats är de produktiva våta slåtterängarna; fuktängar, strandängar och mader. Dessa våtmarker finns representerade i Ängs- och betesmarksinventeringens databas; TUVA och våtmarksinventeringens VMI. En genomgång av databaserna visade att de i stor utsträckning kompletterar varandra. En geografisk kartläggning har även utförts på slåttermarker i förhållande till intressanta områden för framtida biogasanläggningar, så kallade ”hotspots”. Kartläggningen visar att det finns gott om våtmarksgräs inom en tremilsradie som kan komplettera anläggningarnas huvudsubstrat, gödsel. Kartskiktet Svenska Marktäckedata (SMD) tillsammans med GIS-programvara har använts för att analysera hur mycket de äldre VMI-objekten i Uppsala län har växt igen, med resultatet att hälften av VMI-våtmarkerna är inaktuella i dagsläget. De har antingen växt igen med mossor och träd eller blivit vassbälten.</p><p>Det finns ytterst begränsat med information kring rötdata på våtmarksgräs. Istället utvärderades en teori, om fodervärden för ett par gräs- och starrarter kan omvandlas till biogaspotentialer. Det visade sig att denna metod inte ger den maximala biogaspotentialen men ett minimivärde erhålls som kan betraktas som ganska tillförlitligt. Energiomvandlingen visar att sent slåttat våtmarksgräs har en biogaspotential runt 0,21 Nm³ metan/(kg, TS) vilket är omkring 60 % av den odlade åkervallens biogaspotential. Gasutbytet efter 20 dagars rötning är också relativt lågt. Trots detta kan det vara fördelaktigt att röta våtmarksgräs, eftersom samrötning mellan detta och annat lämpligt material kan ge ett högre nettogasutbyte för anläggningen än rötning av de enskilda materialen var för sig. Den framtagna biogaspotentialen visar att det finns minst 4,4 GWh biogasenergi i våtmarksgräs från till exempel Uppsala län, lågt räknat. Slåtterkostnaderna har dock visat sig vara för höga för att få det att gå ihop ekonomiskt i dagsläget.</p>

BIOGAS POTENTIAL IN GRASSES FROM WETLANDS Marvin Martins The purpose of this study has been to survey wetlands that are suitable for mowing and to analyze the biogas potential in the harvested grasses. A preformed investigation showed that there are suitable wetlands, which can be harvestable, namely those mowed formerly in traditional haymaking. The practice of traditional haymaking is dying out in Sweden today but there are several good reasons why it should to be reconsidered. Nature- and cultural values are obvious, also the unutilized energy in the grass. The suitable types of wetland that were specifically studied were the productive wetlands; meadow marshes and wet meadows. These wetlands are represented in the Swedish meadow- and pasture inventory database; (TUVA) and the Swedish national wetland inventory (VMI). Going through the databases showed that they largely complement each other. A geographical mapping was also carried out of wetlands in relation to areas of interest for the future establishment of biogas plants, so called “hotspots”. The geographical survey shows that there is ample amount of grass from wetlands within a 30-kilometer radius that can supplement the plants main substrate, manure. The map layer Swedish Ground Cover Data (SMD) together with GIS software was used to analyze the extent of overgrowth for the older VMI objects in Uppsala County, with the result that half of the VMI objects are no longer of interest. They have become either woodland and bogs, or reed beds. There is very little information on wetland-grasses and methane production. Instead, a theory was evaluated regarding the possibility of transforming nutritional values for grass and sedges into biogas potentials. It was shown that this method does not capture the total biogas potential, but offers a minimum value that can be considered rather reliable. The energy transformation showed that late harvested grasses from wetlands has a biogas potential about 0, 21Nm3 methane/ (kg, DM) which is about 60 % of the biogas potential for grass-legume forages. The gas yield after 20 days is also relatively low. It could though be favorable to try grasses from wetlands in methane production, because co-digestion with these grasses and other suitable materials could produce a higher net gas yield for the plant, than using the materials solely by themselves. The derived biogas potential showed that there is at least 4, 4 GWh biogas energy in grasses from wetlands in Uppsala county at a low estimate. Harvesting costs were however shown to be too high in the present to achieve a plus result. / BIOGASPOTENTIAL HOS VÅTMARKSGRÄS Marvin Martins Syftet med detta arbete har varit att kartlägga våtmarker i Biogas Östs region lämpliga att skörda samt att undersöka biogaspotentialen i detta våtmarksgräs. Undersökningen visar att det finns lämpliga våtmarker, så kallade slåtterängar, i den undersökta regionen. Traditionell slåtter är en utdöende företeelse i Sverige men det finns flera goda argument till varför den borde återupptas. Natur- och kulturvärden är givna sådana men även den outnyttjade energin i gräset. Våtmarkstyper som specifikt har studerats är de produktiva våta slåtterängarna; fuktängar, strandängar och mader. Dessa våtmarker finns representerade i Ängs- och betesmarksinventeringens databas; TUVA och våtmarksinventeringens VMI. En genomgång av databaserna visade att de i stor utsträckning kompletterar varandra. En geografisk kartläggning har även utförts på slåttermarker i förhållande till intressanta områden för framtida biogasanläggningar, så kallade ”hotspots”. Kartläggningen visar att det finns gott om våtmarksgräs inom en tremilsradie som kan komplettera anläggningarnas huvudsubstrat, gödsel. Kartskiktet Svenska Marktäckedata (SMD) tillsammans med GIS-programvara har använts för att analysera hur mycket de äldre VMI-objekten i Uppsala län har växt igen, med resultatet att hälften av VMI-våtmarkerna är inaktuella i dagsläget. De har antingen växt igen med mossor och träd eller blivit vassbälten. Det finns ytterst begränsat med information kring rötdata på våtmarksgräs. Istället utvärderades en teori, om fodervärden för ett par gräs- och starrarter kan omvandlas till biogaspotentialer. Det visade sig att denna metod inte ger den maximala biogaspotentialen men ett minimivärde erhålls som kan betraktas som ganska tillförlitligt. Energiomvandlingen visar att sent slåttat våtmarksgräs har en biogaspotential runt 0,21 Nm3 metan/(kg, TS) vilket är omkring 60 % av den odlade åkervallens biogaspotential. Gasutbytet efter 20 dagars rötning är också relativt lågt. Trots detta kan det vara fördelaktigt att röta våtmarksgräs, eftersom samrötning mellan detta och annat lämpligt material kan ge ett högre nettogasutbyte för anläggningen än rötning av de enskilda materialen var för sig. Den framtagna biogaspotentialen visar att det finns minst 4,4 GWh biogasenergi i våtmarksgräs från till exempel Uppsala län, lågt räknat. Slåtterkostnaderna har dock visat sig vara för höga för att få det att gå ihop ekonomiskt i dagsläget.