Då vi lever i en tid med hög konsumtion som innebär en hög produktion av avfall måste vi tänka på hur vi kan möta problem som kan uppstå vid hantering av avfall. I detta arbete ligger fokus framförallt på den organiska fraktionen av avfall och specifikt på matavfall och avloppsslam. I Sverige har slam rötats länge med syfte att minska volymen av slammet, men idag är målet främst biogasproduktion. Att återvinna så långt som möjligt är ett av de mest effektiva sätten att möta dagens miljöproblem med avfall, genom att omvandla oönskad avfall till önskad material och/eller energi. Examensarbetet är genomförd på universitetet i Rio de Janeiro (Brasilien) under handledning av docent Isaac Volschan Jr. och Prof. Dr. Magali Christe Cammarota som en del av forskningsprojektet av Janaína dos Santos Ferreira. Syftet med arbetet var att undersöka ifall och på vilket sätt påverkas biogasproduktionen då olika volymprocentförhållanden av matavfall och avloppsslam tillämpas. Resultaten blev som förväntat, att ju högre andel matavfall desto högre biogasproduktion. Processen blev ostabil när mycket matavfall fanns i blandningen som en följd av överbelastning och det tog längre tid för mikroorganismer att återhämta sig från pH-sjunkningar. Upplägget av försöken skulle ha behövts göras på ett annat sätt så att de olika blandningsförhållanden hade samma mängd VS, eftersom den var nyckelfaktorn. I de här försöken var det därför svårt att jämföra resultaten.

The world’s growing need for energy together with a desire to ward off the worst consequences of global climate change has resulted in a never seen desire to invest resources in renewable energy sources. Biogas production through anaerobic digestion is one of those growing energy sources. In Sweden there are over two hundred plants that uses this biological process to break down organic substances while producing carbon dioxide and the energy-rich gas methane. This master’s thesis has focused on development of the mixture of different organic substances that is treated at a specific plant, namely Mosserud biogas plant. Located a couple of kilometers west of the city of Karlskoga it has good possibilities to treat material from a big geographic area. Today the plant mainly treats organic fraction of municipality solid waste, cattle manure and ley crops. The study is based partly on a survey of what substrates are accessible in the region and if they are feasible to treat at the plant in both a practical and theoretical sense. This part of the study resulted in a new potential waste amount of 6 000 tonnes per year which is almost 10 % of what the plant is built to treat. Slaughterhouse waste from Närke slakteri is one of the most promising waste fractions as it has high methane potential while the cost for transportation is relatively low. Packaged food waste from supermarkets may contribute with additional waste amounts if not the competition from waste incineration plants is too big. The second part of the study consisted of a laboratory scale digestion experiment at Karlstad University whose goal was to evaluate what consequences an altered substrate mixture has on methane production and process stability. Due to neglible amounts of new kinds of waste in the mapping survey no single waste could change the overall substrate mixture. Therefore a change in the original substrate mixture was made so that more food waste and less ley crop and manure are digested. This may lead to process failure due to VFA accumulation because of a higher food waste/manure-ratio (from 2 to 5). No accumulation of organic acids could be detected which may have resulted in a pH- drop followed by a restricted methane production. This doesn’t necessarily mean that there won’t be any problem in the full-scale biogas plant, due to a higher organic loading applied there. The methane production was 0,385 Nm3/kgVS/day and 0,352 Nm3/kgVS/day in the two substrate mixtures and the difference could be explained by a higher amount of food waste, which is the substrate with the highest methane potential, in one of the mixtures. / Världens växande behov av energi tillsammans med en önskan om att avvärja de värsta konsekvenserna av rådande klimatförändringar gör att det idag satsas mer resurser än någonsin på förnyelsebara energislag. Biogasproduktion via anaerob nedbrytning är en av dessa växande energislag. I Sverige finns över två hundra anläggningar som utnyttjar denna biologiska process för att bryta ned organiskt material samtidigt som koldioxid och den energirika gasen metan bildas. Detta examensarbete har fokuserat på att utveckla den mix av organiskt material som behandlas vid en specifik sådan anläggning, nämligen Mosseruds biogasanläggning. Belägen några km väster om Karlskoga har den ett bra läge för att kunna ta emot material inom ett stort geografiskt område. Idag behandlas i huvudsak insamlat matavfall, nötflytgödsel och vallgröda. Studien baseras delvis på en kartläggning över vilka material/substrat som finns i regionen och huruvida de skulle kunna vara teoretiskt och praktiskt möjliga att ta emot vid anläggningen. Denna del resulterade i en potentiell ny avfallsmängd i storleksordningen 6 000 ton per år vilket är nästan 10 % av vad anläggningen är dimensionerad för att behandla. Slakteriavfall från Närke slakteri sticker ut som ett synnerligen lämpligt substrat då denna typ av avfall ger mycket metan i förhållande till transportkostnaden. Ytterligare avfallsmängder i form av förpackat matavfall från livsmedelsbutiker kan vara aktuellt, om inte konkurrensen med förbränningsanläggningar är för stor. Den andra delen av examensarbetet bestod i ett rötningsförsök vid Karlstads universitet vars mål var att rent praktiskt se vilka konsekvenser en förändrad substratmix har på metanproduktion och processtabilitet. Substratkartläggningen fann inte något enskilt avfall vars volym signifikant kunde förända den substratmix som idag praktiseras. Efter samråd med driftledningen vid biogasanläggningen togs istället en ny substratmix fram som innebär en omfördelning av substraten som rötas vid anläggningen. Omfördelningen innebär en minskad andel vallgröda och gödsel vilket teoretiskt sett skulle kunna leda till processtörningar som en följd av en ackumulation av organiska syror. Resultatet visade dock att trots ett ökat matavfall/gödsel-förhållande från 2 till 5 sker ingen mätbar ackumulation av organiska syror vilket i förlängningen skulle kunna leda till en pH-sänkning och efterföljande minskad metanproduktion. Detta betyder inte nödvändigtvis att det i fullskaleanläggningen är en lika säker process då en högre organisk belastning kan ge de ovan nämnda driftstörningarna. Den specifika metanproduktionen blev 0,385 Nm3/kgVS/dag och 0,352 Nm3/kgVS/dag vilket kan förklaras med att en större andel matavfall, vilket är det substrat med störst metanpotential, i den ena substratmixen.

I såväl Brasilien som runt om i världen finns stora mängder organiskt avfall som skulle kunna utnyttjas på ett bättre sätt. Många potentiella substrat för biogasproduktion deponeras, eldas upp eller komposteras utan att den energi som skulle kunna utvinnas vid denna process tas tillvara. Detta examensarbete inriktade sig på att i laboratorium undersöka potentialen för biogasproduktion från några av dessa avfallsprodukter. Från biodieselproduktion, vilket är en snabbt växande industri i Brasilien, fås exempelvis 1 kg av restprodukten råglycerol per 9 kg producerad biodiesel. Detta är en restprodukt som man i dagsläget letar efter fler tillämpningar för och biogasproduktion har visat sig vara en möjlighet. Biogas har som förnybart bränsle dessutom ökat i attraktivitet under de senaste åren som ett alternativ till fossila bränslen. Syftet med undersökningen var att se om en liten mängd tillsatt råglycerol, eller glycerin som det också kallas, till en redan pågående rötningsprocess kunde öka den totala mängden producerad biogas från huvudsubstratet i fråga. Under arbetets gång utfördes två separata laboratorietester på olika typer av substrat. Det ena var slakteriavfall från ett kycklingslakteri och det andra var ett rötslam från en avfallshanteringsanläggning där industriellt avfall behandlas i bassänger med anaerobisk rötning. Dessa två substrat representerade två mycket olika mikrobiologiska processer där den ena var en ganska ostabil, nystartad process medan den andra var mycket stabil och etablerad. Resultaten från testerna visar att den ostabila processen inte alls klarade påfrestningen som det tillsatta glycerinet innebar, samtidigt som den stabila klarade sig mycket bra. Därför är en av slutsatserna som dras av arbetet att stor försiktighet måste tas när glycerin ska fasas in i en pågående rötningsprocess. Testerna visar dock att en satsvis tillsats av glycerin till rötslammet från avfallshanteringsanläggningen Ecocitrus skulle kunna öka biogasproduktionen från denna anläggning markant, vilket är ett intressant resultat då de står nära en investering i en riktig biogasanläggning. En tillsats av 6,0 eller 9,0 vol.% glycerin till en sådan anläggning har potential att fördubbla biogasproduktionen, samtidigt som metanhalten hålls på en godtagbar nivå. / In both Brazil and around the world, there are large amounts of organic waste that could be exploited in a better way. Many potential substrates for biogas production is deposited in land fillings, burned or composted, without taking advantage of the energy that could be extracted in this process. This thesis focuses on the potential for biogas production from some of these waste products. From biodiesel production for example, which is a rapidly growing industry in Brazil, 1 kg of the waste product crude glycerol is obtained per every 9 kg of produced biodiesel. This is a waste product that is beginning to be in a need for more applications, and biogas production has proven to be a possible application. Biogas as a renewable fuel has furthermore increased in attractiveness in the latest years, as an alternative to fossil fuels. The purpose of this study was to see if a small amount of added crude glycerol, also known as glycerine, to an ongoing digestion process could increase the total amount of biogas produced from the main substrate in question. During the test period, two separate laboratory tests were carried out on various types of substrates. One was the waste from a chicken slaughterhouse and the other was sludge from a waste treatment plant where industrial waste is being treated in pools with anaerobic digestion. These two substrates represented two very different microbiological processes of which one was a quite unstable, recently started process, while the second one was very stable and established. The results of the tests show that the unstable process could not manage the stress that the glycerine meant for the microorganisms, while the stable managed to handle it very well. One of the conclusions drawn from the work is that great care must be taken when glycerine is added to an ongoing anaerobic digestion process. The tests show that a batch addition of glycerin to the substrate from the waste treatment plant Ecocitrus could increase the biogas production from this plant considerably. This is an interesting result since this company is close to an investment in a real biogas plant. An addition of 6.0 or 9.0 vol.% glycerine to such a plant has the potential to double the biogas production, while methane concentration is still kept on an acceptable level.

<p>One of Sweden’s sixteen national environmental objectives strives to decrease the impact on the climate. By 2020, green house gas emissions should be 40 % less compared to the levels of 1990 and a minimum of 50 % of the energy consumption should come from renewable energy sources. Because of this there is a great need of increasing the production of renewable energy. This is where biogas comes in as a competitive alternative. However, there is a problem. Substrates for biogas production have become a scarcity due to the increasing demand for biogas that has been expressed lately.</p><p>   The objective is to co-digest fodder beet and cow manure in order to find the best methane yielding mixture(s), and based on these results be able suggest whether fodder beets are a suitable substrate to use in a greater extent. This might prove to be one possible way in dealing with today’s substrate shortage. The mesophilic co-digestion has been performed in lab scale, where seven glass bottles (800ml) have served as digesters. Several analyses of important parameters i.e. gas production and composition, carbon/nitrogen-ratio, total solids and pH have been performed during and after the digestion tests.</p><p>   The best results (25-28 % methane) were obtained when 5-15 % beets were added to the digester. This shows that fodder beets is best used as a supplement in a smaller extent.  Results also show that, when using fodder beets as substrate, two of the most important process parameters to control are pH and buffer capacity (alkalinity/volatile organic acid ratio). This is because the digester easily gets acidic.</p><p>   Based on these results it’s hard to suggest fodder beet usage in a greater extent when being mixed with only cow manure for biogas production. This is especially true for smaller biogas plants where the possibility of observation often is limited or deficient. However, because of the rapid initial degradation and gas production, fodder beets would make a good complement in digesters where more persistent substrates with slower gas production are being digested. Also, since fodder beets are rich in carbon and poor in nitrogen they would also make a good complement when one desire to increase the carbon/nitrogen-ratio in the digester</p>

One of Sweden’s sixteen national environmental objectives strives to decrease the impact on the climate. By 2020, green house gas emissions should be 40 % less compared to the levels of 1990 and a minimum of 50 % of the energy consumption should come from renewable energy sources. Because of this there is a great need of increasing the production of renewable energy. This is where biogas comes in as a competitive alternative. However, there is a problem. Substrates for biogas production have become a scarcity due to the increasing demand for biogas that has been expressed lately.    The objective is to co-digest fodder beet and cow manure in order to find the best methane yielding mixture(s), and based on these results be able suggest whether fodder beets are a suitable substrate to use in a greater extent. This might prove to be one possible way in dealing with today’s substrate shortage. The mesophilic co-digestion has been performed in lab scale, where seven glass bottles (800ml) have served as digesters. Several analyses of important parameters i.e. gas production and composition, carbon/nitrogen-ratio, total solids and pH have been performed during and after the digestion tests.    The best results (25-28 % methane) were obtained when 5-15 % beets were added to the digester. This shows that fodder beets is best used as a supplement in a smaller extent.  Results also show that, when using fodder beets as substrate, two of the most important process parameters to control are pH and buffer capacity (alkalinity/volatile organic acid ratio). This is because the digester easily gets acidic.    Based on these results it’s hard to suggest fodder beet usage in a greater extent when being mixed with only cow manure for biogas production. This is especially true for smaller biogas plants where the possibility of observation often is limited or deficient. However, because of the rapid initial degradation and gas production, fodder beets would make a good complement in digesters where more persistent substrates with slower gas production are being digested. Also, since fodder beets are rich in carbon and poor in nitrogen they would also make a good complement when one desire to increase the carbon/nitrogen-ratio in the digester

Today's society is facing major challenges. In order to reduce the climate impact fossil fuels should be replaced with fuels that do not contribute to the greenhouse effect. The growing population generates organic waste originating from industry and households so called organic fraction of municipal solid waste (OFMSW). Through anaerobic digestion, waste can be utilized to produce energy-rich methane gas. In this way, waste can be a resource instead of a burden on society. The purpose of this project is to investigate the methane yield of source-sorted organic fraction of municipal solid waste (SS-OFMSW) pretreated with screw crush technology and methane yield at the co-digestion of food waste and biosludge from paper mills. SS-OFMSW which is either pre-treated in a screw crusher or a Food Waste Mill and a mixture of SS-OFMSW and biosludge from paper mills digested in a semi - continuous wet process under mesophilic conditions with a retention time of 20 days. Screw crush technique gave a slurry with a methane yield of about 440-490 mL / g VS, which was slightly higher than the yield of 300-350 mL / g VS from the slurry pretreated with Food Waste Mill. The methane concentration was slightly higher for slurry pretreated with Food Waste Mill, 74% in average compared with 68% for slurry pretreated with screw crush. Biosludge from paper mills is an organic waste that can be digested in order to produce biogas. The sludge is poor in nutrients and methane yield at individual anaerobic digestion of paper mill sludge is relatively low. In this study, biosludge was co-digested with SS-OFMSW. The mixture with the proportions 1:1 by g VS gave a methane yield of about 420-480 mL / g VS which is higher than the constituent substrates digested separately. Co-digestion gave a methane concentration at 80% which is also higher than at the individual anaerobic digestion of substrates.

The global community is facing great challenges as the energy system is transforming towards more reliable, effective, clean and renewable production. Small-scale and micro networks will play an important role in this changeover. Its advantages over today’s large conventional energy systems are their reliability and stability. In small-scale and micro networks, there is usually a variety of production units such as photovoltaic, wind power and micro-combined heat and power (micro-CHP). In this study, a small-scale network with an application of two different types of biogas fueled micro-CHPs is analyzed. The units are a micro gas engine (MGM) and a micro gas turbine (MGT). The application of micro-CHP is validated using a reference facility connected to a small-scale district heating network. The reference facility is a heat production plant at a horse race track outside Eskilstuna, Sweden consisting of an oil boiler, a pellet boiler and a heat storage tank. The potential in replacing the oil boiler with renewable micro-CHP is investigated. A simulation model is built in the software GAMS, using Mixed Integer Linear Programming (MILP) and the solver CPLEX, and the model is simulated using the heat demand from the horse race track. Results from the model validation shows that it is possible for both the MGM or the MGT together with the pellet boiler and the heat storage tank to fulfill the heat demand of the facility. The horse race track handles 4 000 m3 of horse manure annually, which is transported 124 km to a compost treatment facility. Therefore, a general analysis of biogas production from horse manure is conducted in order to investigate the possibilities for better horse manure treatment on site. A calculation for a biogas reactor with a capacity for the maximum biogas requirement of the micro-CHP is implemented. Horse manure is suggested to be co-digested with food waste, in order to provide a higher biogas exchange. The result of a Life Cycle Cost (LCC) analysis indicates difficulties in justifying an investment of a micro-CHP together with a biogas plant at current prices for heat and electricity. The results show that the payback period for the MGM is 7 years which is 2 years shorter than its lifetime and the MGT payback period is 12 year which also is it lifetime. The MGM shows the largest investment potential since it has an investment cost approximately 860 kSEK lower than for the MGT. The MGM also has a slightly higher electrical efficiency which results in higher revenues from produced electricity. The chosen MGM in this study is slightly smaller than the MGT, resulting in a lower biogas demand and a lower investment cost for a biogas plant. A sensitivity analysis shows great impact of the electricity price on the payback period for both types of micro-CHP. The results show that with an electricity price of 280 SEK/MWh, both the MGM and the MGT repays within their lifetime. But since MGM has a higher net present value at all electric prices, is the MGM considered to be a more economical feasible investment. What the authors think should be highlighted is also the environmental benefits of more efficient treatment of horse manure at the horse race track together with the possibility of local production of fuel resulting in reduced CO2 emissions by 47 tons/year.

Because of the increasing trends in energy consumption and increased environmental awareness, greater focus has been placed on improvement and development of renewable energy sources. An already proven and accepted method is biogas production from anaerobic digestion at municipal wastewater treatment plants. In the waste water treatment process solid material and dissolved pollutants are separated from the water, forming a sludge. The sludge is separated from the process and stabilized during anaerobic digestion or aerobic aeration. Most often, mesophilic anaerobic digestion is used. Because of degradation by microorganisms, biogas with a high content of methane is formed during the digestion. To optimize the process different studies with co-digestion with sludge and other substrate have been made. It has been showed, in earlier research studies, that co-digestion with microalgae and sewage sludge results in a synergistic effect with increased biogas production. As the microalgae are microorganisms which use photosynthesis they contain stored energy from sun light. The stored energy will be available when the microalgae are digested in mesophilic conditions. In contrast to other biomass suitable for co-digestion microalgae have the advantage of being able to grow in waste water and reduce the pollutants in the water phase. Cultivation of microalgae will therefore not compete with the cultivation of food production and at the same time has the possibility to decrease the electricity- and heat consumption at the wastewater treatment plants. The aim of this study was to investigate how a possible synergetic effect between microalgae and sewage sludge effects the biogas production and the process stability. The microalgae was cultivated in municipal waste water from the WWTP in Umeå (Sweden) and the sludge was collected from the WWTP in Västerås (Sweden). The fermenters used was of the type DOLLY© and the active volume was 5 dm3. The temperature in the fermenters was kept at 37 °C and the study was divided into two periods. During the first period the hydraulic retention time was 15 days and the organic loading rate 2.4 g VS dm-3 d-1. During the second period the hydraulicretention time was kept at 10 days and the organic loading rate was 3.5 g VS dm-3 d-1. The result showed an increase with 54.6 % in methane production per reduced VS in the fermenter with co-digestion compared to the fermenter where only sludge was digested. Period one showed the highest increase. The result also showed a good process stability for both fermenters during the whole experiment. This study shows that there are reasons for continued investigations about co-digestion with microalgae and sewage sludge for an increased biogas production. / På grund av ökande el- och värmeförbrukning och ökat miljöengagemang har större fokus lagts på förbättring och utveckling av förnyelsebara källor för el- och värmeproduktion. En redan beprövad och accepterad metod för framställning av förnyelsebar energi är från biogasproduktion vid kommunala reningsverk. Vid rening av avloppsvatten avskiljs fasta partiklar och lösta föroreningar och bildar ett slam som separeras från vattnet. Slammet kan sedan stabiliseras anaerobt genom rötning eller aerobt genom luftning. En ofta använd metod vid konventionella reningsverk är mesofil anaerob rötning. Vid rötningen bryts material ner av mikroorganismer och genererar biogas som framförallt innehåller metan och koldioxid. För att optimera en sådan process och därmed kunna utvinna mer gas har det tidigare undersökts hur samrötning med olika material påverkar biogasproduktionen. Det har visat sig i forskningsförsök att samrötning med mikroalger och orötat blandslam ger en synergieffekt och mer biogas produceras. Mikroalgerna innehåller lagrad energi från solljus, då de är fotosyntesiserande organismer. Den lagrade energin har visat sig bli tillgänglig vid mesofil anaerob nedbrytning. Till skillnad från annan biomassa som undersökts för samrötning kan mikroalgerna odlas på avloppsreningsverken och fungera som en del av reningsprocessen då mikroalgerna tar upp näringsämnen ur vattnet de växer i. På det sättet undviks konkurrens om odlingsmark för livsmedel och så blir reningsprocessen på avloppsreningsverken mer el- och värmeeffektiv. Syftet med studien var att undersöka om eventuell synergieffekt mellan mikroalgerna och slammet påverkar biogasproduktionen och processtabiliteten vid mesofil anaerob rötning. Mikroalgerna som användes var odlade på mekaniskt renat spillvatten från Umeås reningsverk och slammet som användes hämtades ifrån Västerås reningsverk. Rötkamrarna som användes var av modellen DOLLY© med en aktiv volym på 5 dm3. Temperaturen i rötkamrarna hölls kring 37°C och studien var uppdelad i två perioder. Under period ett var den hydrauliska uppehållstiden 15 dygn och den organiska belastningen 2,4 g VS dm-3 d-1, medan period två hade en hydraulisk uppehållstid på 10 dygn och en organisk belastning på 3,5 g VS dm-3 d-1. Resultaten visade att metangasproduktionen per tillförd mängd organiskt material var lägre vid samrötning jämfört med rötning av enbart slam. Metangasproduktionen per reducerad mängd organiskt material ökade med upp till 54,6 % vid samrötningen jämfört med rötning av enbart slam. Period ett gav upphov till den största ökningen. Processen hölls stabil även vid inblandning av mikroalger, under både period ett och två. Studien visar att det finns ett underlag för fortsatta studier kring samrötning av mikroalger och slam för en ökad biogasproduktion.

<h2>BIOGAS POTENTIAL IN GRASSES FROM WETLANDS</h2><p><em>Marvin Martins</em></p><p>The purpose of this study has been to survey wetlands that are suitable for mowing and to analyze the biogas potential in the harvested grasses. A preformed investigation showed that there are suitable wetlands, which can be harvestable, namely those mowed formerly in traditional haymaking. The practice of traditional haymaking is dying out in Sweden today but there are several good reasons why it should to be reconsidered. Nature- and cultural values are obvious, also the unutilized energy in the grass.</p><p>The suitable types of wetland that were specifically studied were the productive wetlands; meadow marshes and wet meadows. These wetlands are represented in the Swedish meadow- and pasture inventory database; (TUVA) and the Swedish national wetland inventory (VMI). Going through the databases showed that they largely complement each other. A geographical mapping was also carried out of wetlands in relation to areas of interest for the future establishment of biogas plants, so called “hotspots”. The geographical survey shows that there is ample amount of grass from wetlands within a 30-kilometer radius that can supplement the plants main substrate, manure. The map layer Swedish Ground Cover Data (SMD) together with GIS software was used to analyze the extent of overgrowth for the older VMI objects in Uppsala County, with the result that half of the VMI objects are no longer of interest. They have become either woodland and bogs, or reed beds.</p><p>There is very little information on wetland-grasses and methane production. Instead, a theory was evaluated regarding the possibility of transforming nutritional values for grass and sedges into biogas potentials. It was shown that this method does not capture the total biogas potential, but offers a minimum value that can be considered rather reliable. The energy transformation showed that late harvested grasses from wetlands has a biogas potential about 0, 21Nm³methane/ (kg, DM) which is about 60 % of the biogas potential for grass-legume forages. The gas yield after 20 days is also relatively low. It could though be favorable to try grasses from wetlands in methane production, because co-digestion with these grasses and other suitable materials could produce a higher net gas yield for the plant, than using the materials solely by themselves. The derived biogas potential showed that there is at least 4, 4 GWh biogas energy in grasses from wetlands in Uppsala county at a low estimate. Harvesting costs were however shown to be too high in the present to achieve a plus result.</p> / <h2>BIOGASPOTENTIAL HOS VÅTMARKSGRÄS</h2><p><em>Marvin Martins</em></p><p>Syftet med detta arbete har varit att kartlägga våtmarker i Biogas Östs region lämpliga att skörda samt att undersöka biogaspotentialen i detta våtmarksgräs. Undersökningen visar att det finns lämpliga våtmarker, så kallade slåtterängar, i den undersökta regionen. Traditionell slåtter är en utdöende företeelse i Sverige men det finns flera goda argument till varför den borde återupptas. Natur- och kulturvärden är givna sådana men även den outnyttjade energin i gräset.<em></em></p><p>Våtmarkstyper som specifikt har studerats är de produktiva våta slåtterängarna; fuktängar, strandängar och mader. Dessa våtmarker finns representerade i Ängs- och betesmarksinventeringens databas; TUVA och våtmarksinventeringens VMI. En genomgång av databaserna visade att de i stor utsträckning kompletterar varandra. En geografisk kartläggning har även utförts på slåttermarker i förhållande till intressanta områden för framtida biogasanläggningar, så kallade ”hotspots”. Kartläggningen visar att det finns gott om våtmarksgräs inom en tremilsradie som kan komplettera anläggningarnas huvudsubstrat, gödsel. Kartskiktet Svenska Marktäckedata (SMD) tillsammans med GIS-programvara har använts för att analysera hur mycket de äldre VMI-objekten i Uppsala län har växt igen, med resultatet att hälften av VMI-våtmarkerna är inaktuella i dagsläget. De har antingen växt igen med mossor och träd eller blivit vassbälten.</p><p>Det finns ytterst begränsat med information kring rötdata på våtmarksgräs. Istället utvärderades en teori, om fodervärden för ett par gräs- och starrarter kan omvandlas till biogaspotentialer. Det visade sig att denna metod inte ger den maximala biogaspotentialen men ett minimivärde erhålls som kan betraktas som ganska tillförlitligt. Energiomvandlingen visar att sent slåttat våtmarksgräs har en biogaspotential runt 0,21 Nm³ metan/(kg, TS) vilket är omkring 60 % av den odlade åkervallens biogaspotential. Gasutbytet efter 20 dagars rötning är också relativt lågt. Trots detta kan det vara fördelaktigt att röta våtmarksgräs, eftersom samrötning mellan detta och annat lämpligt material kan ge ett högre nettogasutbyte för anläggningen än rötning av de enskilda materialen var för sig. Den framtagna biogaspotentialen visar att det finns minst 4,4 GWh biogasenergi i våtmarksgräs från till exempel Uppsala län, lågt räknat. Slåtterkostnaderna har dock visat sig vara för höga för att få det att gå ihop ekonomiskt i dagsläget.</p>

BIOGAS POTENTIAL IN GRASSES FROM WETLANDS Marvin Martins The purpose of this study has been to survey wetlands that are suitable for mowing and to analyze the biogas potential in the harvested grasses. A preformed investigation showed that there are suitable wetlands, which can be harvestable, namely those mowed formerly in traditional haymaking. The practice of traditional haymaking is dying out in Sweden today but there are several good reasons why it should to be reconsidered. Nature- and cultural values are obvious, also the unutilized energy in the grass. The suitable types of wetland that were specifically studied were the productive wetlands; meadow marshes and wet meadows. These wetlands are represented in the Swedish meadow- and pasture inventory database; (TUVA) and the Swedish national wetland inventory (VMI). Going through the databases showed that they largely complement each other. A geographical mapping was also carried out of wetlands in relation to areas of interest for the future establishment of biogas plants, so called “hotspots”. The geographical survey shows that there is ample amount of grass from wetlands within a 30-kilometer radius that can supplement the plants main substrate, manure. The map layer Swedish Ground Cover Data (SMD) together with GIS software was used to analyze the extent of overgrowth for the older VMI objects in Uppsala County, with the result that half of the VMI objects are no longer of interest. They have become either woodland and bogs, or reed beds. There is very little information on wetland-grasses and methane production. Instead, a theory was evaluated regarding the possibility of transforming nutritional values for grass and sedges into biogas potentials. It was shown that this method does not capture the total biogas potential, but offers a minimum value that can be considered rather reliable. The energy transformation showed that late harvested grasses from wetlands has a biogas potential about 0, 21Nm3 methane/ (kg, DM) which is about 60 % of the biogas potential for grass-legume forages. The gas yield after 20 days is also relatively low. It could though be favorable to try grasses from wetlands in methane production, because co-digestion with these grasses and other suitable materials could produce a higher net gas yield for the plant, than using the materials solely by themselves. The derived biogas potential showed that there is at least 4, 4 GWh biogas energy in grasses from wetlands in Uppsala county at a low estimate. Harvesting costs were however shown to be too high in the present to achieve a plus result. / BIOGASPOTENTIAL HOS VÅTMARKSGRÄS Marvin Martins Syftet med detta arbete har varit att kartlägga våtmarker i Biogas Östs region lämpliga att skörda samt att undersöka biogaspotentialen i detta våtmarksgräs. Undersökningen visar att det finns lämpliga våtmarker, så kallade slåtterängar, i den undersökta regionen. Traditionell slåtter är en utdöende företeelse i Sverige men det finns flera goda argument till varför den borde återupptas. Natur- och kulturvärden är givna sådana men även den outnyttjade energin i gräset. Våtmarkstyper som specifikt har studerats är de produktiva våta slåtterängarna; fuktängar, strandängar och mader. Dessa våtmarker finns representerade i Ängs- och betesmarksinventeringens databas; TUVA och våtmarksinventeringens VMI. En genomgång av databaserna visade att de i stor utsträckning kompletterar varandra. En geografisk kartläggning har även utförts på slåttermarker i förhållande till intressanta områden för framtida biogasanläggningar, så kallade ”hotspots”. Kartläggningen visar att det finns gott om våtmarksgräs inom en tremilsradie som kan komplettera anläggningarnas huvudsubstrat, gödsel. Kartskiktet Svenska Marktäckedata (SMD) tillsammans med GIS-programvara har använts för att analysera hur mycket de äldre VMI-objekten i Uppsala län har växt igen, med resultatet att hälften av VMI-våtmarkerna är inaktuella i dagsläget. De har antingen växt igen med mossor och träd eller blivit vassbälten. Det finns ytterst begränsat med information kring rötdata på våtmarksgräs. Istället utvärderades en teori, om fodervärden för ett par gräs- och starrarter kan omvandlas till biogaspotentialer. Det visade sig att denna metod inte ger den maximala biogaspotentialen men ett minimivärde erhålls som kan betraktas som ganska tillförlitligt. Energiomvandlingen visar att sent slåttat våtmarksgräs har en biogaspotential runt 0,21 Nm3 metan/(kg, TS) vilket är omkring 60 % av den odlade åkervallens biogaspotential. Gasutbytet efter 20 dagars rötning är också relativt lågt. Trots detta kan det vara fördelaktigt att röta våtmarksgräs, eftersom samrötning mellan detta och annat lämpligt material kan ge ett högre nettogasutbyte för anläggningen än rötning av de enskilda materialen var för sig. Den framtagna biogaspotentialen visar att det finns minst 4,4 GWh biogasenergi i våtmarksgräs från till exempel Uppsala län, lågt räknat. Slåtterkostnaderna har dock visat sig vara för höga för att få det att gå ihop ekonomiskt i dagsläget.