Partnering är en samarbetsform som går att applicera på alla projekt. Partnering kan användas från ett tidigt skede i projektet, redan i idéstadiet, fram tills projektet är färdigställt. Det finns till och med exempel där partneringsamarbeten framgångsrikt har fortsatt längre än till färdigställandet. Samarbetet har då även omfattat underhåll av den slutliga produkten. Men vad är egentligen partnering? Att partnering är en samarbetsform är allmänt känt men vad partnering innebär som arbetsform och hur partnering görs framgångsrikt råder det delade meningar om. Dessutom har partneringsamarbete fått en oförtjänad stämpel om att vara något förlegat och oanvändbart. Det har till och med gott så långt att vissa företag istället väljer att kalla arbetsformen för samverkan för att slippa kämpa emot den negativa synen på ordet partnering. I detta examensarbete reds begreppet partnering ut och en redogörelse görs för hur ett partneringsamarbete bedrivs framgångsrik samt vad som förväntas av en partneringentreprenör respektive beställaren av ett partneringprojekt. Arbetet är baserat på litteraturstudier samt kvalitativa intervjuer. / Partnering as a cooperation form can be used in every type of building project. Partnering can be used from an early stage in a project and all the way to the finishing line. There are even some examples where partnering successfully have proceed way longer than to the completing of the project. On these kind of occasions the cooperation has concluded maintenance of the final product. But what does partnering really mean? It is well known that partnering consists of actors working together but what does this actually mean considering the working form? And how are you supposed to make partnering successful? Furthermore, partnering have gotten an undeserved bad label as something out of date and useless. Some companies even chooses not to use the word partnering just because the negative associations from the word. This essay will make the concept of partnering more clear and will work as a guide for how to make partnering successful. The work is based on studies of literature written in the subject as well as qualitative interviews.

Submitted by Paulo Junior (paulo.jr@fgv.br) on 2010-07-13T21:05:54Z No. of bitstreams: 1 TEM C McKellar.pdf: 2642159 bytes, checksum: 27d9797cab7b12330cb84b7cf9a3bad0 (MD5) / Approved for entry into archive by Paulo Junior(paulo.jr@fgv.br) on 2010-07-13T21:06:15Z (GMT) No. of bitstreams: 1 TEM C McKellar.pdf: 2642159 bytes, checksum: 27d9797cab7b12330cb84b7cf9a3bad0 (MD5) / Made available in DSpace on 2010-07-14T12:35:27Z (GMT). No. of bitstreams: 1 TEM C McKellar.pdf: 2642159 bytes, checksum: 27d9797cab7b12330cb84b7cf9a3bad0 (MD5) Previous issue date: 2008-09-30 / The identification, allocation and management of project risks are major concerns to in establishing and administering public-private partnerships (PPP). Consequently managers of public entities, development banks, construction companies and insurers are studying and employing many techniques to address the assessment and management of project risks. Risk transfer is a hallmark of the purported benefits provided by PPP, yet due to contractual and conceptual realities, the public party (the ceding entity) almost always remains the ultimate risk bearer. Consequently, public party retains an enduring interest in the overall management of these ceded risks. This dissertation explores shortcomings of the common approaches to conceptualizing risk management in the context of a PPP. By focusing the concepts of interdependence and mutuality and using the decision to transfer project risk, this dissertation frames the decision to transfer risk in terms of: the interdependent realities of systemic relationships, broadens the technical concepts of risk and risk assessment and considers the reflective use of differences in perspective to analyze the case study. The author explores these concepts in an analysis of decision of a risk manager of the Brazilian construction company Construtora Norberto Odebrecht to design an innovative surety bond facility with the Inter-American Development Bank (BID) and an insurer, the American International Group (AIG), a deal which won recognition as Trade Finance Magazine’s 2007 deal of the year. The author argues that by framing risk transfer in terms of the organization’s systemic disposition, technical assessment and reflective dynamics, one may identify and create more opportunities to engage in successful long-term relationships in ways that current PPP literature does not yet address. The results should provide contributions for future research into project risk transfer, inter-organizational cooperation and potential project partner selection. / Identificar, compartilhar e gerenciar os riscos de contratar são preocupações que impedem o estabelicmento e a administração das Parcerias Públicos Particulares (PPP). Porem, gerentes das entidades públicas, bancos de formento, construtoras e seguradoras pesquisam e utilizam muitas técnicas para enfrentar a avaliação e gerenciamento dos riscos. A transferência de risco é uma indicação dos chamados benefícios que são inspirados pelos PPP, contudo devido às realidades contratuais e conceptuais, a entidade de cede o risco (o partido público) permanece quase sempre como o portador final do risco. Conseqüentemente, o partido público retem um interesse de resistência na gerência total destes riscos cedidos. Esta dissertação explora alguns defeitos das aproximações comuns a conceituar a gestão de risco no contexto de um PPP. Focalizando os conceitos da interdependência e da reciprocidade e usando na decisão para transferir o risco do projeto, esta dissertação molda a decisão para transferir o risco nos termos das realidades interdependentes de relacionamentos sistemáticos, alargam os conceitos técnicos do risco e da avaliação de risco, considerando o uso reflexivo das diferenças na analise de um estudo de caso. O autor explora estes conceitos em uma análise da decisão de um gerente de risco da empresa de construção civil brasileira Construtora Norberto Odebrecht (ODB) para projetar uma facilidade inovadora da ligação de garantia com Inter-American Development Bank (BID) e uma seguradora, American International Group (AIG), um negócio que ganhe o reconhecimento Trade Finance Magazine’s 2007 deal of the year. O autor mostra que por compreender a transferência de risco nos termos abordados nesta dissertação, um atore que transfere o risco pode identificar e criar mais oportunidades de estabelecer relacionamentos em longo prazo, através dos processos que a literatura atual do PPP ainda não considere. Os resultados devem fornecer contribuições para a pesquisas sobre a transferência do risco do projeto, na cooperação entre organizações e na seleção do sócio do projeto do potencial.

Partnering as a collaborative procurement procedure has gained a lot of attention during the recent years in construction, and has been associated with many positive outcomes in the industry. However, previous research indicates that it has generally failed to reach its full potential in the form of strategic partnering and has stopped at the project level. A critical moment for the successful shifting from project to strategic, long-term partnerships is the completion of the first project, since it has to create momentum for subsequent projects to be awarded. This study proposes a general strategy, with focus on this critical moment. After the relationship between the two main partners, client and main contractor is consolidated, further integration of the supply chain is necessary. Therefore, a new mindset has to be adopted and the focus should be shifted from temporary to developing long-term relationships. Furthermore, the traditional adversarial relationships will have to give way to relational trust among actors that promotes collaboration. Loosening the couplings on the temporary, project network and at the same time tightening the couplings on the permanent network is essential. Finally, since the partnering endeavors are won on the interpersonal level, the main focus should be shifted from procedures to strengthening interpersonal relationships between the people that represent the actors in the partnership. / Partnerskap som ett samarbetsupphandlingsförfarande har fått stor uppmärksamhet under de senaste åren inom byggindustrin och har förknippats med många positiva resultat i branschen. Tidigare forskning tyder dock på att det i allmänhet inte har nått sin fulla potential i form av strategiskt partnerskap och har stannat på projektnivå. Ett kritiskt steg för en framgångsrik övergång från projekt till långsiktig strategisk partnerskap är slutförandet av det första projektet, eftersom det måste skapa fart för efterföljande projekt att tilldelas. Denna studie föreslår en generell strategi, med fokus på detta kritiska steget. Efter att relationen mellan de två huvudpartnerna beställare och huvudentreprenör har förstärkts, är ytterligare integrering av leverantörskedja nödvändig. Därför måste ett nytt tänkesätt antas och fokus bör flyttas från tillfälliga relationer till att utveckla långsiktiga relationer. Vidare kommer de traditionella motstridiga relationerna att behöva ge vika för relationellt förtroende mellan aktörer som främjar samarbete. Att lossa kopplingarna på det tillfälliga projektnätverket och samtidigt dra åt kopplingarna på det permanenta nätet är viktigt. Slutligen, eftersom partnerskapssträvandena vinner på den mellanmänskliga nivån, bör huvudfokus flyttas från procedurer till att stärka mellanmänskliga relationer mellan de personer som representerar aktörerna i partnerskapet.

Byggbranschen är känd för att vara projektbaserad och fragmenterad där många aktörer samverkar. Fragmenteringen har lett till en ökande komplexitet som lägger stor vikt i hur organisationer jobbar i projektbaserade omständigheter för att minimera riskerna. En arbetsform som utvecklats med tiden är strategisk partnering som förutsätter att organisationer jobbar tillsammans under en längre tid och över flera projekt. Studier visar att lyckade strategiska partneringrelationer leder till ökad produkteffektivitet och bättre projektresultat. Detta är dock i stor utsträckning beroende av hur organisationerna jobbar tillsammans för att upprätthålla en långsiktig relation. Sårbarheter gällande kunskapsöverföring, förbättringsarbeten, organisationskultur och förtroende kan påverka relationens framgång. Syftet med denna studie är att undersöka hur beställare och entreprenör kan upprätthålla en långsiktig relation som varar under en längre tid och över flera projekt genom att undersöka samverkansformen strategisk partnering. Studien undersöker främst sårbarheter när en nyckelperson väljer att lämna den gemensamma organisationen, där fokuset ligger på kunskap, erfarenhet och förtroende. Studien grundas i ett kvalitativt tillvägagångssätt där data samlades genom 12 semistrukturerade intervjuer med respondenter från beställar- och entreprenörorganisationer i hela Sverige. I studien genomfördes en tematisk analys med hjälp av tidigare forskning och teorier. Tidigare forskning inkluderar partnering, strategisk partnering, organisationskultur, organisatoriskt lärande, kunskapsöverföring och förtroende. Teoretiska ramverket inkluderar en konceptuell modell över strategisk partnering och SECI-modellen som illustrerar hur kunskap omvandlas. Studien påvisar att mjuka parametrar är viktiga i en strategisk partneringrelation. Framgångsfaktorer som tydliggörs i empirin är engagemang, ömsesidigt beroende, erfarenhetsåreföring, partneringteam i form av styrgrupp, upphandling med vikt i mjuka parametrar samt partneringdeklaration. Det framkommer att gemensamma organisationer är beroende av nyckelpersoner för att samarbetet ska fortskrida med framgång. Två dimensioner tas upp som relevanta vilket är teknisk kompetens och relationell kompetens. När en nyckelpersoner väljer att lämna finns en systematik i hur man jobbar för att dels överföra kunskap till en ersättare men även för att bygga nya relationer och en kännedom om arbetsmetoder och tillvägagångssätt. Den tekniska kompetensen finns dels dokumenterad i det gemensamma styrsystemet men även hos andra nyckelpersoner, vilket minskar sårbarheten att kunskap eller erfarenhet går förlorat. Däremot är det svårare när det kommer till relationell kompetens. Det hänger då på att det finns en etablerad organisationskultur för att det relationella tappet inte ska påverkas avsevärt. Empirin tyder på att organisationskultur påverkas av engagemang, tidigare erfarenhet av samverkan, förståelse för samverkan och förtroende. / The construction industry is known to be project-based and fragmented with many actors interacting. Fragmentation has led to increasing complexity which places a great emphasis on how organizations work in project-based circumstances to minimize risks. One way of working that has evolved over time is strategic partnering, which requires organizations to work together over a longer period of time and across multiple projects. Studies show that successful strategic partnering relationships lead to increased product efficiency and better project outcomes. However, this is largely dependent on how organizations work together to maintain a long-term relationship. Vulnerabilities regarding knowledge transfer, improvement efforts, organizational culture and trust can affect the success of the relationship. The aim of this study is to investigate how client and contractor can maintain a long-term relationship that lasts for a longer period of time and over several projects by examining the collaborative form of strategic partnering. The study mainly examines vulnerabilities when a key person chooses to leave the joint organization, focusing on knowledge, experience and trust. The study is based on a qualitative approach where data was collected through 12 semi-structured interviews with respondents from client and contractor organizations across Sweden. The study conducted a thematic analysis using previous research and theories. Previous research includes partnering, strategic partnering, organizational culture, organizational learning, knowledge transfer and trust. The theoretical framework includes a conceptual model of strategic partnering and the SECI-model that illustrates how knowledge is transformed. The study demonstrates that soft parameters are important in a strategic partnering relationship. Success factors highlighted in the empirical evidence are commitment, interdependence, transfer of experience, partnering team in the form of a steering group, procurement with emphasis on soft parameters and partnering declaration. It emerges that joint organizations are dependent on key people for the partnership to proceed successfully. Two dimensions are raised as relevant which are technical competence and relational competence. When a key person chooses to leave, there is a systematic way of working to transfer knowledge to a replacement, but also to build new relationships and a knowledge of working methods and approaches. The technical competence is documented in the common management system but also in other key personnel, which reduces the vulnerability to loss of knowledge or experience. In contrast, relational competence is more difficult. It depends on the existence of an established organizational culture to ensure that relational loss is not significantly affected. The empirical evidence suggests that organizational culture is influenced by commitment, previous experience of collaboration, understanding of collaboration and trust.